Vi måste säga...

Heej alla underbara läsare som har kommit in och kollat på bloggen när vi inte har skrivit något under de senaste veckorna. Vi har en sak att skriva/säga till er så att ni inte behöver gå runt och vänta på att vi ska uppdatera... Jag(fanny), Nora och Cornelia har bestämt oss för att sluta skriva på denna bloggen för att vi inte har någon tid över till det. Vi alla tre har mycket i skolan med läxor, prov och snart ska vi också söka till gymnasium,och vi behöver verkligen fokusera på skolan. Jag har också dans två gånger i veckan, Cornelia har dans och teater och Nora har sin fotboll vilket också tar upp mycket av våran fritid. Men vi har haft det så kul att skriva på de två fan fics som vi har gjort och den vi smått har börjat på. Ni har varit världens bästa läsare som har läst, kommenterat och spridit bloggen vidare. 

Kram & Puss Fanny, Nora & Cornelia 
 

Update..

Hello, vi är så ledsna att vi inte har uppdaterat men vi hade prov i tisdags så att vi kunde inte lägga up något i Söndags och idag ska det ju också komma upp ett nytt kapitel. Men antagligen kommer det upp ikväll eller imorgon. Men hoppas det är okej.
 
Kram & Puss xx
Fanny gillar!!! 
 

Skyfall - 4 - Get to know each other

"Krig!" skrek Niall och Louis lutade sig framåt så jag skulle springa snabbare. I ögonvrån såg jag Ashton sitta på Calums rygg och Luke på Michael, alla sprang mot oss medan Liam stod för sig själv och filmade det hela. 

 

Alla och då menar jag alla killarna var mot mig och Lou så vi hade ingen chans. Zayn slängde sin och Nialls kroppar på oss men vi ramlade inte. Men när dom andra kom blev vi en hög på golvet som skrattade.

 

Japp, vi valde rätt förband.

 


 

Zayns perspektiv: 

 


"Fan Michael! Försök lite iallafall!" skrek Niall som kastade xbox kontrollen på soffan, tredje gången under kvällen. Niall svor återigen när Michael missade bollen i fifa och Louis lag vann, vilket bestod utav Liam och Luke.  Michael skrek tillbaka och och spelet fortsatte, men inte utan att Niall visade sin irländska sida han svor verkligen som en galning. Plötsligt kom Ashton och Harry indansande framför Tvn

 
och Niall som redan var arg kastade sig på Harry och fällde honom. 
 
"Du stör!" skrek han och vi andra skrattade. Niall kastade en kudde på Ashton och stampade arg iväg till köket, han kom tillbaka igen med en chipspåse som han tryckte i sig. 
 
"Så killar hur länge har ni känt varandra?" frågade plötsligt Liam och Calum harklade sig lite innan han svarade.
 
"Praktiskt taget hela livet" svarade han och Liam nickade.
 
"Familjer?" frågade han bara. 
 
"Jag bor hemma med en syster som är sju" sa Calum. 
 
"Ensam barn men bor med mammsen och pappsen" sa Michael och blinkade med högra ögat. 
 
"Emh, mina föräldrar är skilda men jag har en syster" sa Luke.
 
"En äldre bror" sa Ashton tillsist.
 
"Okej, jo jag har en syster-" började Harry men Michael avbröt honom.
 
"Vi vet om era familjer och syskon Sky brukade prata konstant om er" sa han och dom fyra killarna skrattade åt något minne. Jag log för mig själv och mina tankar vandrade till våra fans som vet nästan precis allt om oss. Mina fingrar kliade lite och jag visste precis vad det betydde. Utan att säga något reste jag på mig och gick mot balkongdörren, fingrarna grävandes i min ficka. En cigg och en tändare tog jag vant upp samtidigt som jag lät dörren halvt stängas bakom mig. 
 
"Röker han ofta?" hörde jag vad jag tror var Lukes röst men jag visste inte helt säkert säga. Utan att tänka tände jag ciggen och förde den mot mina läppar. Röken som jag andades in fick ett lugn att sprida sig inom mig och långsamt släppte jag ut röken i mungipan. Det var ju dåligt och killarna ville att jag ska sluta men det kändes så skönt att dra in röken. Men jag ska försöka att sluta...kanske. Min mobil vibrerade till och en bild på Perrie lyste upp min skärm. 
 
Hej jag ska sova nu men ville bara säga godnatt och, jag älskar dig xx
 

Jag svarade att jag älskade henne och godnatt. Jag saknar henne något sjukt, jag missar så många småsaker. Hon vet att jag gillar att veta dom så hon skickar alltid bild på allt hon köper och om hon byter färg på håret. Hon lyser upp min dag och att jag inte har sett henne på nästan en hel månad får mitt hjärta att smärta i mitt bröst. 
 
Ett ljust skrik hördes inifrån så jag fimpade ciggen och gick in, Niall stod vid dörren och tackade en man. Dörren stängdes och Niall höll i en påse. Han började gräva i påsen och tog upp en liten låda. 
 
Aha!
 
 
 Han ska bleka sitt hår. Det var nästan helt brunt och management nämnde att han borde bleka det igen, dom vill att en frisör ska göra det men våran lilla Nialler gillar att göra det själv. 
 
 
Mitt minne grävde upp en gång då jag färgade Perries hår. Ett leende spred sig på mina läppar och jag gick in till toaletten där Niall hade börjat fixa färgen. Bara lukten fick minnet att bli starkare och jag saknade verkligen min babe. 
 
"Hej Nialler" sa jag och han mötte min blick i spegeln. 
 
"Sup" svarade han och fortsatte att fixa färgen. Topp gör topp kletade han in med färg medan vi pratade och jag tog en bild. Vanligtvis tweetar jag inte så mycket och när jag väl gör det är det oftast på någon ritning men nu blev det en bild på Niall som fixade sitt hår. 
 
Brownie turning blond again 
 

Min twitter blev helt galen och laggade lite utav alla retweet och kommentarer. Medan Niall satt med sin egna mobil gick jag ut till dom andra. Dom satt och spelade jag har aldrig så jag satte mig i ringen och Lou hällde upp ett glas åt mig och Harry öppnade sin mun för att säga en 'jag har aldrig'
 
"Jag har aldrig haft en i familjen gått in när jag hade en tjej i mitt rum" sa han och vi alla drack förutom Calum och Harry förstås. 
 
"Okej, jag har aldrig kysst en kille" sa Luke och flinade, alla tittade på Harry och Louis som flinade mot varandra och drack, Michael drack också och vi brast alla ut i skratt. 
 
"Woho go Larry!" skrek Ashton och vi skrattade igen.
 
"Vad kan jag säga jag älskar min boo" sa Harry och fnissade. 
 
"Okej okej..." sa Liam efter vi hade lugnat oss. "Jag har aldrig sprungit naken ute" alla 5SOS killarna drack och sedan Harry. 
 
"Vad hon slängde ut mig efter hon hade förstått att det bara var en engångsgrej!" försvarade Harry sig och vi brast ut i skratt igen.
 
"Ni då?" frågade jag och pekade mot 5SOS killarna som flinade mot varandra. 
 
"Några slog vad om att vi inte skulle våga göra det så vi, ja vi gjorde det" sa Luke och flinade. Ashton som satt bredvid mig plockade upp sin mobil och började skriva ett sms. Nyfiken som jag är kikade jag ner på mobilen. 
 
Godnatt Sky! Vi alla saknar dig babe x
 

"Jag har al-" 
 
"Ska vi göra en twittcam och berätta för alla att ni ska vara vårat förband!" skrek Niall som kom ut nyduschad och blond. Vi alla nickade och Liam startade en laptop, han var den enda som lyckades fixa livestreams ordentligt så vi satt alla bakåtlutade medan Liam fixade. Vi alla tweetade att kolla Liams livestream och 5SOS fansen var förvirrade men fangirlade att dom var med oss. 
 
"Så" sa Liam nöjt och och vi sa alla hej. Siffrorna rusade upp och i chatt sidan bredvid var fansen galna. 
 
"vi har något att berätta för er" sa jag glatt och chatten blev tokigare. Vi gjorde en dramatisk paus. 
 
"Åh killar kom igen vi är inte Simon ingen paus" sa Niall och skrattade. 
 
"Precis lyssna på blondie" skrattade Michael fram. 
 
"Det Emot sa" sa Harry och flinade. 
 
"Okej, det är är 5 Seconds of Summer och dom..." började Louis.
 
"Vi är deras förband!" skrek Luke och vi började skratta. 
 
"Helvete, ni är snabba. Killar kolla twitter jag har fått typ tusen nya följare" utropade Calum. 
 
Efter det skämtade vi och skrattade i nästan tre timmar innan vi tyckte att det var dax att sova. Imorgon ska vi träna mer mer och lite mer
 

 

Hej sup alla sexiga läsare!
 
Herregud jag har brist på saker att skriva men och förlåt att det blev en dag försenat. Och sluta inte läsa den här novellen bara för att den är en aning seg i början jag lovar er den kommer bli bättre sen :)
 
 
 
 
 
 
 

Förlåt men det kommer inget ikväll men det kommer imorgon om jag så måste sitta uppe hela natten för att skriva klart det men vi såg filmen idag så jag hann inte skriva så förlåt igen 
 
(Bara för att jag är kär i Louis rumpa) 
 
 
 
 

Skyfall - 3 - He brings you down

Tidigare i Skyfall:
 

När vi äntligen kommer fram till Simons kontor så sätter han sig bakom sitt skrivbord på sin vanliga plats. Calum, Luke, Michael och Ashton sätter sig på varsin stol vi skrivbordet som de tidigare satt på. Men varken jag, Louis, Niall, Harry eller Zayn kan sätta oss i soffan då vi känner att vi behöver stå bakom de fyra killarna som moraliskt stöd. För vi fem vet verkligen hur det känns att vänta på Simons stora beslut och det är ingen rolig sak att göra.

 

”Så killar, jag har bestämt mig för hur eran fram tid kommer se ut.” och så klart måste han göra en typisk onödig lång paus innan han säger resultatet. Skit, det är ju nästan som att vara tillbaka i X Factor, elimineringen då vi åkte ut från tävlingen och kom trea.

 

”Jag har beslutat att det blir ett nej…” 


 

Lukes perspektiv

"Jag har beslutat att det blir ett nej.." och med det så känner jag hur hela mitt hjärta går sönder och hur tårar börjar bildas i mina ögon. Men Simon verkar inte ett minsta på verkad utan han har fortfarande sitt stenhårda pokerface. Jag kollar på Michael, Ashton och Calums reaktioner och de ser likadana ut som min gör, alla har tårar i ögonen och jag vet att deras hjärtan också har brustit. 

"Det blir ett nej till er för ni får inte längre bo i Australien för ni ska följa med på One Directions World Tour." Tack gode gud! Jag tror faktiskt inte att vi fyra var de enda som pustade ut efter det som Simon hade sagt. Dom andra killarna var lika lättade som vi över att höra de goda nyheterna.

"Tack så hemsk mycket!" sa Michael glatt och vi andra tre var snabba med våra "tack" efter honom. Men det ända han gjorde var att le lite lätt och nicka, inget mer inte än ett skratt eller ett större leende.

"Ni har Louis, Liam, Harry, Zayn och Niall att tacka för om de gillar verkligen eran musik men jag kan inte säga att jag känner likadant. Det var nära att ni inte skulle ha fått jobbet men lyckligt vis så hade jag sakt till pojkarna att de fick bestämma förbandet och jag tror ingen utav dem vi börja leta efter ett nytt band till turnén." sa han och vi vände oss om för att lägga våran uppmärksamhet på de 5 killarna i den stora vita soffan.

"Han har helt rätt, vi gillar verkligen eran musik och vi tror att vi kommer ha super,,,kul på turnén." berättade Liam och de andra kom med små "precis" och "ja".

"Och jag tror, nej jag vet att ingen utav oss vill sätta oss vid de där jävla datorerna och leta efter ett nytt förband." sa Zayn och de nickade och vi alla började skratta. Alla förutom Simon, ofc...

 

-

 

"Skriv erat namn här, här och här." sa en utav Simons assistenter då Simon hade ursäktat sig för att gå till ett annat möte. " Signera här, här och här." vi har ståt här kanske 20-25 minuter läst och diskuterat om själva kontraktet och vad det står att vi får och får inte göra. Men just nu håller vi på att signera och skriva våran namn med ordentliga bokstäver och inte små krummelurer. " Och till sist skriv bandnamnet här, här, här och här. Sen är ni klara här och kan gå till ert hotel. Vi kommer kontakta era föräldrar så betalar vi biljetter att dom kan komma hit med era väskor och ni kommer flytta in i en tillfällig lägenheten som ni ska få ha under månaden ni ska repa inför turnén." sa assistenten som vi inte vet namnet på eftersom han struntade i att berätta den delen.

Vi skrev det sista innan vi tackade för oss och gick ut från kontoret och började gå mot själva ytterdörren ut från SYCO´s högkvarter. När vi hade kommit ut på Londons gator så var Ashton den första att prata.

"Shit." sa han sa men vi alla nickade för vi känner oss rätt så tomma efter vad som nyss har hänt.

"Jag vet inte vad jag sak säga.."var det enda jag kan säga. Men genast efter att jag har sagt det så la Calum en av hans armar om min hals.

"Du kan säga, 5 Seconds Of Summer är nu officiellt One Directions förband och är signade av SYCO." skriker han och vi alla börjar göra små glädje skrik. Folk runt omkring oss stirrade men vi hade för mycket adrenalin för att märka någon annan än oss själva.

 

-

 

Två dagar senare på hotellet var våra familjer här i London, eller våra föräldrar är här då våra syskon har skola att gå till. Mamma och pappa tacklade mig i en kram så fort jag klev ut i lobbyn. Calum låg på golvet med hans mamma bredvid sig och hans pappa filmade allt, Calums mamma grät och berättade att hon var så stolt. 

"Min lilla son... ska ut och resa med One Direction" grät mamma, både ledsamt för att jag skulle åka och glatt, ja för att jag skulle åka och fick uppleva det här. Hon kramade om alla andra också vilket dom andra föräldrarna gjorde med.

 

"Hur var killarna och Simon då?" frågade Ashtons mamma när vi hade lugnat oss lite, fast bara lite det pumpade fortfarande i min kropp. 

 

"Jo, killarna var faktiskt riktigt snälla men till Simon kan man inte säga likadant. Han är precis som han är i xfactor, han sa nej och världens paus. Jag trodde vi skulle få åka hem igen men sen fick vi skriva på och..." berättade jag.

" NU ÄR VI ONE DIRECTIONS FÖRBAND!" skrek Michael direkt kommer våra föräldrar fram med gratulationer och kramar. 

"Va roligt killar, jag är riktigt stolt över er." Sa Michaels mamma glatt efter det lilla kramkalaset var över. Runt om oss var det fullt med väskor som skulle till lägenheten som Simon hade fixat oss till, så vi tog en taxi, eller flera taxibilar som vi fyllde med alla väskor sen åkte vi och våra familjer till lägenheten. 

 Jag, Ashton, pappa och Ashtons mamma satt i samma bil och jag sjöng högt med i radion hela vägen, Ashton gjorde likadant/ filmade och fotade vi fick inte berätta för någon än men det betydde inte att vi kunde lägga ut bilder och berätta att vi var i London. 

 

Byggnaden var inte så jättehög men flashig och inne stod en man i 25 års åldern, han frågade om vårat namn och sedan visade han oss vart vi skulle. Han visade fram till en svart trädörr och ursäktade sig snabbt därefter. Så jag plockade upp min lilla nyckel och låste upp dörren. 

 

"Wow" mumlade Ashton under andan och vi andra nickade, helt mållösa. Den var stor med gråaväggar, sen var det mesta solgult. Soffan var ljusgul med gråa kuddar. Tallrikarna i köket var gula, våra rum var gråa med gul inredning. Men det var fint, vardagsrummet var väl det bästa. En stor platt TV med xbox sen fullt med spel under. Ett ord. YES! 

 

"Pax för rummet närmast köket!" skrek jag och sprang in i det rummet, utanför hördes rusande fötter och dom andra killarna skrek och sprang för att få ett bra rum.  Michaels mamma skrek att dom åkte tillbaka til hotellet och att vi träffades på SYCOs imorgon vid tolv. 

 

Jag kastade mig på sängen och hela min kropp sjönk ner i madrassen.

 

Det här är livet

 

Harrys perspektiv: 

 

"But it's almost over 
Let's start over" 

 


Slutade 5SOS killarna sjunga och vi alla apploderade. Alla mammor skrek som galningar och jag tänkte på hur min mamma var likadan i början. 

 

"Okej bra killar då har ni sjungit out of my limit och try hard ska vi ta en liten paus?" frågade en ljudkille och Calum nickade ivrigt, direkt sprang mot toan och Michael skrattade högt. Jag gick över till Luke som hjälpte Michel upp som låg på golvet. 

 

"Så hur mår Sky?" frågade Michael och tittade upp på Luke seriöst, allt skratt i hans ansikte som bortblåst. Luke såg ledesn ut och och Michael la en hand på hans axel.

 

"Inte bra, eller du vet hon sa att hon var bra men jag vet ju när hon ljuger" mumlade han och den självsäkra energirika Luke som alla såg på scenen för bara någon minut sen var ersatt med en vilsen liten hund. 

 

"Det kommer bli bättre, hon kommer bli bättre" sa Michael och log. Vem var Sky? Och varför är hon inte bra? Tankarna virvlade runt i mitt huvud men jag föste undan dom och stannade när jag var precis framför de två killarna. 

 

"Hej Luke, hej Emo" sa jag glatt och killarna tittade på mig. Ett leende spreds över Michaels läppar och Luke brast ut i skratt. 

 

"Hej Harry" fnissade Luke fram. 

 

"Kan ni lära mig att spela try hard?" frågade jag och båda killarnas ögon lyste. Dom nickade och plockade upp varsin gitarr. 

 

"Sen måste du vara lite cool och göra såhär" sa Michael och drog up gitarren, Luke gjorde likadant och jag skrattade. Låten var omöjlig att lära sig, eller iallafall för mig men killarna var roliga att vara med och när jag skrek att jag gav upp hördes flera skratt bakifrån oss. Alla tittade och jag la på ett tjurigt ansiktsyttryck. 

 

"Inte kul!" ropade jag arg, inte för att jag var så arg men det fick bara alla att skratta mer. 

 

"Du med Boo?!" skrek jag och blängde på Louis. Han la dramatiskt en hand över hjärtat och började springa mot mig. 

 

"Förlårt mig Hazzabear!" skrek han tillbaka men jag började springa iväg över scenen. Men den kortare killen sprang ikapp mig och tacklade ner mig på golvet. 

 

"Förlåter du mig?" sa han lågt och la sig bredvid mig, jag nickade och ett leende spred sig på mina läppar. 

 

"Yeey min Hazza!" skrek han i mitt öra och flög upp, han drog upp mig också. Jag började gå men plötsligt satt Louis på min rygg.

 

"Woho jag flyger!" skrek han och jag började springa runt på scenen. Niall hoppade upp på Zayn rygg och dom sprang mot oss.

 

"Krig!" skrek Niall och Louis lutade sig framåt så jag skulle springa snabbare. I ögonvrån såg jag Ashton sitta på Calums rygg och Luke på Michael, alla sprang mot oss medan Liam stod för sig själv och filmade det hela. 

 

Alla och då menar jag alla killarna var mot mig och Lou så vi hade ingen chans. Zayn slängde sin och Nialls kroppar på oss men vi ramlade inte. Men när dom andra kom blev vi en hög på golvet som skrattade.

 

Japp, vi valde rätt förband.

 


Hej Cornelia här asså förlåt om början är lite tråkig men vi kommer inte bara hoppa in i novellen. Tjejen kommer inte komma med än men hon kommer om några kapitel så stanna så kommer det spännande snart :) Sen läser ni den nu på direkten kommer ni märka stavfel men jag lovar att fixar dom runt klockan sex för jag ska iväg nu men kommer hem runt då :)

 

xoxo cornelia,fanny&nora


 

 

 


Skyfall - 2 - Dreams are never to big or are they??

Tidigare i Skyfall:

 

"Välkommna hit grabbar, hur var resan?" frågade Simon de fyra killarna som kom in genom den stora trädörren som ledde en in till antingen den långa korridoren eller Simons kontor. Simon ställde sig upp från sin plats bakom sitt skriv bord och gjorde en skäst till de fyra killarna. De gick fram till skrivbordet som stog några meter mittemot dörren och satte sig på varsin utav de fyra stolarna som Simon hade pekat på.

 

"Tack för att vi fick komma." började en svart hårig kille säga innan en utav de andra började prata.

 

"Resan gick bra, lite getlag bara. Eller vad säger ni killar?" sa en utav de blonhåriga killarna. De andra tre nickade till frågan de hade fått från den blonda killen.


 

Ashtons perspektiv:

Aldrig i hela mitt liv har jag varit så nervös. Det var ju några timmar kvar innan vi skulle åka men att bara sitta på ett lyxigt hotell man inte har betalat för bara för att sjunga till världens största pojkband fick en att bita ner naglarna till nagelbanden. Väljer dom oss kommer våra liv vara för alltid vara förändrade. Visst vi var smått kända innan men det var ju i Australien där vi körde små giggs men nu... blir vi godkända kommer vi spela inför tusen personer.

 

Jag letade efter min mobil och började spela dum ways to die och sjöng med i låten. Fan....nu kommer jag ha den på huvudet hela dagen... Tänk om jag skulle sjunga den för Simon och 1D killarna.

 

Jag började skratta för mig själv, det skulle ju va intressant.

 

Michael stod framför mig och fixade håret...igen med hörlurar i varje öra. Musiken hördes ut och han dunkade huvudet i takt fram och tillbaka.

 

Baby girl, åt du kvällsmat idag?” frågade Lukes oroliga röst och han lyssnade på svaret och nickade med lättade ögon. Idiot Luke som om hon kan se dig. Han insåg det också och sa ett snabbt 'bra'. Jag hoppade upp ifrån hotellsängen och hoppade över till Luke, tog hans mobil och hoppade tillbaka till min säng.

 

Hej sk-” började jag men Luke tog mobilen ifrån mig igen. Jag slog till honom på huvudet och blängde på honom med sura ögon.

 

Hey jag ville prata med henne!” skrek jag, jag var ju inte arg på riktigt.

 

Men nu pratade jag med henne!” skrek Luke tillbaka.

 

Jag har ett namn” hördes lågt ifrån mobilen och vi sa varsitt förlåt, efter det gick jag tillbaka till mitt spel.

 

Calum trippade över till min säng och hoppade ner, hans huvud på min mage. Mina fingrar började leka med hans korta hår vilket dom gjorde enda tills vi skulle åka.

 

Så vi gick ner till taxin som Sinom hade fixat åt oss, väl i bilen gjorde vi en keek video där vi berättade att vi skulle göra något stort för våran framtid men att vi inte kunde berätta vad, tänk om vi inte blir valda då skulle ju det bli lite pinsamt.

 

London var vackert, jag har hört att det ska regna mycket i London men det var ju fint. Himlen var blå, lika blåa som hennes ögon... åh jag saknar redan min bästa vän. det fel utav oss att åka?

 

Bilresan tog tog runt tjugo minuter där vi gjorde röstuppvärmningar, våran chaufför suckade för tionde gången när vi tog i allt vad vi kunde och skrek några 'uuuh' och 'mmma' så när vi gick ut vände inte han blicken en enda gång mot oss utan bar körde iväg, Michael hade knappt hunnit kliva ur var bilen borta.

 

SYCOs höga byggnad sträckte sig över oss och nervöst men ändå med höga huvuden gick vi in.

 

Så fort dörrarna öppnades kom en tjej eller mer kvinna, runt 25 och direkt sa hon att vi skulle följa med och Simon och killarna väntade på oss. Allt var vitt och i tystnat gick vi till hissen.

 

Kvinnan berättade att hon hette Joy vilket var ironiskt då hon såg gravallvarlig. Vi steg in i hissen och Luke samlade ihop oss för ett peptalk.

 

Okej killar, det här är drömmen så vi gör så bra vi kan okej. Men om det inte går bra så skyller vi inte på oss själva okej. Jag vill inte höra att någon sa att det var deras fel att vi inte kom med! Men vi spelar och har kul för då kommer Simon inse att det är oss han vill ha!” sa Luke och vi nickade. Hissen plingade till och Michael ropade 'ni kör vi'. Joy marscherade ut, hennes klackar ekade i rummet och fem meter framåt var en stor dörr som det stod Simon Cowell på. Jag gav alla en lugn blick innan jag gick in efter Joy. All nervositet försvann när jag gick in och jag gav ingen mindre än One Direction ett leende. Vem hade trott det?

 

Simon visade att vi kunde sätta oss i stolarna som var gjorda utav svart skinn och det var precis vad vi gjorde.

 

Välkomna hit gick resan bra?” frågade Simon och vi nickade nickade ivrigt.

 

Tack för att vi fick komma” sa Calum och log så han visade alla tänderna.

 

Reasan gick bra, lite getlag bara. Eller vad säger ni killar?” frågade Luke, och vi nickade igen, fulla med energi för att sjunga upp för för människorna i rummet.

 

Jag är glad över att er resa hit gick bra men vi är inte här för att små prata utan här för att se om ni har vad som krävs för att vara One Directions förband på deras Take Me Home Tour” sa Simon och spände blicken i oss. Jag har sett hur han har förstört unga artisters drömmar på X-factor så att se honom ge oss den blicken fick rysningar att gå längs ryggraden. Killarna ifrån One Direction gav oss små vinkningar och 'hej' vilket vi såklart svarade på.

 

Men vi är tvungna att gå till ett annat rum där vi har mikrofoner och instrument för er att uppträda en sång eller två till oss.” och åter igen så nickade vi. Han reste sig upp från stolen så vi gjorde likadant och vi följde med honom ut från hans stora kontor och ut till den hall som vi tidigare hade gått igenom.

 

Vi passerade säker ett tiotals rum innan vi kom fram till det rummet Simon hade sagt att vi skulle vara i. Han låste upp det och, han och var den första som gick in men vi andra var snabbt bakom honom.

 

Rummets väggar var helt vita, olika gitarrer satt på två utav väggarna. Mittemot dörren vi kom in i var ett trumset och några mikrofonstativ. Men annars var det inte mycket mer i rummet förutom en soffa som stod precis till höger om dörren där man kom in. På den soffan satte sig Liam, Louis, Harry, Zayn, Niall och Simon medan vi gick fram till instrumenten för att förbereda vårat framträdande.

 

Jag tycker att vi kör Heartbreak Girl och Try Hard.” sa jag till killarna och de nickade.

 

Jag håller helt med” sa Luke och vi höll åter igen med. Jag gjorde min väg till trumsetet, Calum, Luke och Michael tog varsin akustikgitarr och så började Michael prata.

 

Vi tänkte köra två låtar som vi själva har skrivit, så vi hoppas att ni kommer gilla dom” sa han innan han gjorde ett tecken till mig. Direkt så började jag slå takten på Heartbreak Girl för att sedan ha Calum, Michael och Luke börja spela inrott på gitarr.

 

 

 

 
 
 

Simons perspektiv

 

Jag kan inte ljuga längre, visst när jag hörde deras covers på Youtube så gillade jag dom verkligen inte. Deras ljudkvalité på videorna var inte alls bra men att höra dem live var helt annorlunda. Nu fick jag möjlighet att se hur duktiga de var på gitarr och trummor och jag kan säga att alla fyra var riktigt bra sångare också. Men det var en utav dem som utmärkte sig lite mer än de andra och de var killen vid namn Luke, Luke Hemmings tror jag han hete. Honom ser jag verkligen stjärnkvalité i och om bandet inte skulle hålla så skulle jag verkligen vilja att han hade skivkontrakt på SYCO. Men de andra tre har ju såklart också stjärnkvalité men absolut inte lika mycket som Luke.

 

De två låtar som de uppträde för oss var faktiskt bättre än vad jag hade trott. Jag kan verkligen tänka mig att båda de låtarna kunde bli stora hits och känna in riktigt mycket pengar.

 

// Vi favorit markerar verkligen inte Luke utan det är passar in på hur vi tänker att Simon Cowell tänker när han hör dem. Vi gillar alla killar exakt lika mycket precis som vi gör med killarna från 1D, just so you know.. //

 

När den sista låten var slut så började först Harry och Louis applådera men Liam, Zayn och Niall var snabbt efter dem. Så alla förutom jag applåderade åt de fyra killarna som nyss hade sjungit men jag känner att jag inte behöver göra det. Jag ska ju ändå bestämma om de är bra nog för bolaget och modest för att skriva på ett kontrakt. Ett kontrakt som ger de möjlighet att följa med på One Directions World Tour och i det kontraktet är det också ett skivkontrakt som gör de till en del utav SYCO. Så min hjärna måste verkligen göra ett viktigt val som är att de blir godkända och får komma med på turnén eller att de kom hit i onödan och jag har bara slösat min tid.

 

Allvarligt killar ni var grymma.” sa Liam och reser sig upp från soffan. Lika så gör de andra killarna och börjar gå mot de fyra killarna. Medan de kramas och jag satt kvar i den stora soffan och bestämmer vilket beslut det blir.

 

Jag är verkligen ett stort fan utav er.” sa Harry helt plötsligt och gav mig en blick, som ett försök till att de ska bli godkända. Men det han inte vet är det att jag redan har bestämt det slut giltiga beslutet.

 

Jag med.” sa Niall och Louis i mun på varandra som får de båda att börja små skratta.

 

Jag tror jag pratar för oss alla om jag säger att vi alla är stora fans utav 5SOS och vi hoppas verkligen att Simon godkänner er så att ni kan följa med oss.” berättar Liam

 

Tack killar, det betyder verkligen mycket att höra att ni gillar vår musik. Vi alla fyra är stora fans utav er också men det kanske inte är så konstigt efter som vi kanske har en möjlighet att vara erat förband.”  sa Calum entusiastiskt med smått röda kinder efter att ha sjungit.

 

Innan någon annan hinner säga något så harklar jag så jag får all uppmärksamhet från de nio tonårs killarna.

 

Killar jag har kommit fram till ett beslut men innan jag säger det så skulle jag vilja att vi går tillbaka till mitt kontor.” sa jag lugnt och började gå mot mitt kontor. Jag hörde flera fotsteg efter mig, alla nio går någon meter bakom mig och är nog väldigt nervösa över vad mitt beslut blir. Det fick mig att le för att jag får bara någon skön känsla i magen när jag får bestämma antingen en artists eller bands framtid. Och innan jag säger det jag har bestämt så är det alltid sådan nervositet och spänning i mitt kontor. Men när jag har berättat beslutet så blir det antingen kvavt eller så fylls rummet utav någon sorts lättnad men också väldigt mycket glädje.

 

 

Liams perpektiv

 

Vi kom in på Simons kontor igen och något säger mig att Simon kommer säga att dom får följa med på turnén men en annan del utav mig berättar att det är dåliga nyheter och att han kommer göra oss alla väldigt besvikna.

 

Simon satte sig i sin vanliga stol bakom skrivbordet Calum, Luke, Michael och Ashton drog stolarna framför fönstret till skrivbordet och jag ställde mig bakom Calum, dom andra killarna ställde sig också bakom Luke, Michael och Ashton som moraliskt stöd.

 

Så killar jag har bestämt mig för hur eran framtid kommer se ut” sa Simon och luften var så tjock att man kunde skära den med en kniv. Han måste såklart ha en onödigt lång paus som på X- factor bara att det inte var TV det var verkliga livet och ibland blir man besviken...

 

jag har beslutat att det blir ett nej...” 


 

VAAAA!! Simon vad fan?!? Vad tror ni kommer hända då de fick ett nej från Simon. Nej, usch blir ju ledsen själv men anyway hoppas ni gillar kapitlet.

Puss och Kram Nora, Fanny och Cornelia 


Skyfall - 1 - YouTube, the underground community

Liams perspektiv:

 

Jag, Louis, Zayn, Niall och Harry satt nervöst och väntade på att de fyra killarna skulle kom till SYCOs kontor. Vi hade ju inte träffat dom ansikte mot ansikte än och vi hoppas verkligen att killarna var lika bra i verkligheten som på Youtube.

 

Efter vad som kändes som en evighet öppnades dörrarna och in kom Simons assistent och dom fyra killarna. Jag hade redan lärt mig deras namn och pratat lite med Luke på twitter och han verkar rolig.

 

Simon visade att dom kunde sitta ner vid skinnstolarna framför fönstret. Calum tog första steget och Michael, Ashton och Luke gick bakom honom och satte sig alla ner på stolarna.

 

”Välkomna hit gick resan bra?” sa Simon och dom fyra killarna nickade ivrigt.

 

Flash back

 

”Hej Sinom!” ropade jag när jag klev in genom dörren till hans kontor, jag var den första som hade kommit hit, inte ens Simon var här. Vi hade alla blivit tillkallade till hans huvudkontor i London utan riktigt ha fått veta varför. Så i väntan på Simon och dom andra killarna tog jag fram twitter och svarade på några fans. När mina ben började bli trötta utav att stå gick jag och satte mig i den stora svarta soffan. Fansen jag svarade och började följa blev alltid så glada, det fick mig alltid att le.

 

”Hellu! Simon!” Nialls röst hördes bakom dörren och strax därefter flög dörren upp och skuttade in i kontoret.

 

”Simon är inte här” sa jag och la ner mobilen på soffan, den gled ner men innan jag hann plocka upp den hade Niall hoppat fram och tagit upp den åt mig.

 

”Tack” sa jag och Niall log lite.

 

”Vart är Simon?” frågade han och jag skakade på huvudet.

 

”Vet du vart dom andra är?”

 

”När jag pratade med Zayn förut så sa han att Harry skulle hämta honom ifrån Perries hus Men Louis vet jag inte, dom kanske hämtar honom också” sa han och jag nickade, två minuter senare kom en trött Zayn in och först sprang Harry in med en mjukglass, Louis sprang efter honom och försökte ta den ifrån Harry.

 

”Haz får jag tillbaka min glass” skrek Louis och sträckte sig efter glassen som Harry åt så fort han kunde.

 

”Nej” skrek Harry tillbaka och så fortsatte dom tills Harry hade ätit upp hela glassen.

 

”Sorry att vi är sena, dom här” sa han och blängde på Harry och Louis som låg på golvet, Harry skrattandes och Louis som en arg femåring.

 

”Har bråkat hela vägen om en glass!” sa han surt men blev genast glad igen när Niall gav honom en gram, jag lovar vem som helst får ett leende på läpparna när dom får en Horan hug.

 

”Vart är Simon?” frågade Louis och satte sig upp bara för att bli nerdragen igen utav Harry.

 

”Jag ve-”

 

”förlåt killar för att jag är lite sen, jag hade ett möte som tog längre tid än vad jag trodde” sa Simon när han kom in på sitt egna kontor, han lyfte ett ögonbryn till Harry och Louis på golvet men kommenterade det inte. Han var van.

 

”Det gör inget vi var också sena” sa Harry och reste på sig, han sträckte ut sn hand mot Louis men han var fortfarande sur så han satt bara på golvet och stirrade in i väggen.

 

”Jo killar som ni vet... Varför är Louis arg?” frågade Simon och suckade.

 

”Harry åt upp min glass!” skrek Louis och kastade upp armarna i luften. Simon suckade igen och öppnade en skrivbordslåda.

 

”Blir det bättre om du får en klubba?” frågade han och Louis sken upp, Simon var alltid förberädd på allt så att han hade godis till oss förvånade mig inte. Det har ju trots allt hänt förr att någon äter upp någons 'godsaker'

 

”jag vill också ha en” sa Harry och tittade på Simon med puppy eyes men Simon skakade bara på huvudet.

 

”Du tog Louis glass så du får ingen men vart var jag... jo som ni vet börjar eran world tour närma sig” vi nickade ivrigt att han skulle fortsätta prata. ”Så idag tänkte jag att vi skulle leta efter ett förband. Vanligtvis så brukar mangesment välja förband men jag har fått godkänt att ni själva får leta efter ett band eller en artist. Ni får varsin laptop som ni kan leta på men” och där kom det, Simon skulle alltid ha ett men med i sina allvarliga meningar. ”Jag måste godkänna dom. Det var allt förstår ni vad ni ska göra?” vi nickade och han tryckte på en knapp, bara någon minut senare kom Simons assistent in och gav oss varsin macbook. Jag öppnade skärmen och det var redan inloggat på SYCOs sida.

 

-

 

Att sitta hela dagen framför en dator är inte bra för ens rygg, det fick jag känna när jag reste på mig och ryggraden knakade till. Ingen utav oss hade så mycket som rört oss ur sofforna förutom att gå på toa så mestadels utav dagen satt vi still. Runt ett kom två kvinnor och lämnade nandos, så vi har knappt rört oss ur fläcken. Vi har alla letat runt på facebook, twitter och youtube men inte hittat något som passar än. Vi har hittat sångare men antingen har inte någon utav killarna gillat personen/personerna eller så har Simon sagt att dom inte duger. Så nu satt vi flera timmar senare och letade efter det perfekta förbandet till våran tour.

 

Jag sökte på What Makes You Beautiful på Youtube, genast kom våran egna låt med musikvideon och under hundratals olika covers. Jag klickade mig in på en cover som hade 170 000 visningar det första jag såg var fyra killar som presenterade sig som 5 seconds of summer och hette Luke, Calum, Michael och Ashton. Dom kom ifrån Australien och killarna sa att dom inte ville bli kallade Australiens One Direction vilket fick mig att le.

 

Killen som hette Michael började spela på sin gitarr, Calum började sjunga och det lät riktigt bra. Den blonda killen...Luke tror jag började spea på sin gitarr och Ashton trumma på en trälåda som han satt på. Deras röster passade jätte bra tillsammans och jag drog ut mina hörlurar. 

 
 
 

”Jag tror jag har hittat något” sa jag och allas blickar fastnade på mig. Jag tryckte på play igen och killarna små skrattade när 5 seconds of summer sa att dom inte bli kallas Australiens One Directin. Deras leenden blev större när killarna sjöng våran signatur låt. Jag vände blicken ifrån macen och tittade på Simon. Han hade ett pokerface, inte en enda känsla visades. Jag lovar han måste ha jobbat på FBI eller nått...

 

”Vad tycker ni killar?” frågar jag först och alla killarna nickar ivrigt och sa 'bra' osv osv. Vi riktade våran uppmärksamhet mot Simon som satt och tittade på oss allvarligt.

 

”Så vad tyckte du?” frågade Zayn efter några minuters tystnad.

 

”Jag tycker dom är super bra!” glatt och fick fyra stycken 'ja' men Simon satt fortfarande tyst.

 

”Nå...?” sa Niall otåligt, Simon släppte äntligen sitt pokerface och harklade och tog ett djupt andetag.

 

”Dom var okej” sa han nonchalant och viftade med.

 

”Okej!? Dom var med än bra och jag tror att att alla här håller med mig och sättet dom gjorde våran låt till deras var unikt, sen tror jag att vi kommer komma bra överens och-”

 

”Jag ser att ni gillar det här bandet, jag tycker att vi lyssnar på några fler låtar om dom har det, finns det några som inte är covers? Jag skulle tycker att vi lyssnar på lite fel låtar innan ni bestämmer er, jag måste ju trots allt godkänna dom först” avbröt han Louis och jag klickade mig in på deras account. Det fanns ett dussintals låtar och jag tryckte på en som jag aldrig hade hört talas om förut så det måste vara ett original. Den jag hittade hette Gotta Get Out så jag klickade på den och videon började laddas.

 

 

”Den här heter Gotta Get Out” sa jag och alla nickade.

 

 

”Så vad tycker du nu?” frågade Niall ivrigt igen, han gillade verkligen det här bandet och jag tror att han fangirlar lite på insidan av att kanske få träffa dom fyra killarna.

 

”Okej, jag ska ta kontakt med dom och fråga lite frågor och om allt går bra kan vi boka ett flyg till killarna hit till London” sa han och vi gjorde alla små glädjetjut. ”Ni killar kan gå hem nu” med det reste vi på oss och Simon tog upp sin mobil och började ringa till någon.

 

”Har ni lust att komma över till mig?” frågade Harry när vi kom ut från SYCO. Vi bestämde att mötas hos Harry. Jag och Niall hoppade in i våra bilar medan Louis, Zayn och Harry körde iväg i Harrys bil.

 

 

-

 

 

Två dagar senare ringde äntligen Simon och vi skulle få reda på om 5 seconds of summer blir vårat förband eller inte. När han ringde var vi i min lägenhet och Zayn stod på balkongen, han rökte men fimpade ciggen så fort han såg vem som ringde.

 

Zayn kom inspringande med mobilen i högsta hugg.

 

”hey killar Simon ringer!” ropade han och vi samlades alla runt bordet framför Tvn. Stackars Harry fick inte plats så han hamnade på golvet. Zayn som redan hade tryckt på svara la mobilen på bordet och ur högtalaren hördes Simons röst.

 

”Hey, Zayn är alla där?” frågade han och vi sa alla hej samtidigt.

 

”Japp, vi är hos mig” sa jag och Simon sa ett okej tillbaka.

 

Jag har fått kontakt med 5 seconds of summer och pratat med dom personligen, dom kommer hit nästa vecka för att sjunga för oss så jag vill ha er här klockan 12.15 på onsdag. Killarna kommer 12.30”

 

Jag nickade men kom sen på att han inte såg mig så som den ordentligaste svarade jag att vi förstod och Simon la på. Jag tog upp min mobil och la in i min kalender tid, plats och datum.

 

Flasback slutar

 

 

Så nu satt Jag, Louis, Zayn, Niall och Harry nervöst och väntade på att de fyra killarna skulle kom till SYCOs kontor. Vi hade ju inte träffat dom ansikte mot ansikte än och vi hoppas verkligen att killarna var lika bra i verkligheten som på Youtube.

 

Efter vad som kändes som en evighet öppnades dörrarna och in kom Simons assistent och dom fyra killarna. Jag hade redan lärt mig deras namn och pratat lite med Luke på twitter och han verkar rolig.

 

Simon visade att dom kunde sitta ner vid skinnstolarna framför fönstret. Calum tog första steget och Michael, Ashton och Luke gick bakom honom och satte sig alla ner på stolarna.

 

”Välkomna hit gick resan bra?” sa Simon och dom fyra killarna nickade ivrigt.

 

”Tack för att vi fick komma” sa Calum och log så han visade alla tänderna.

 

”Reasan gick bra, lite jetlag bara. Eller vad säger ni killar?” frågade Luke, de tre andra killarna nickade fulla med energi för att sjunga upp för oss.


Första kapitlet på Skyfall, var det bra? Vad tror ni kommer hända sen? Mjo mja det var väl allt för nu :) 

 
Puss och Kram Nora, Fanny och Cornelia 
 
 

lite info

Tänkte bara klargöra lite saker så att ni vet då första kapitlet kommer ut imorgon så att ni vet vem som är vem :)
 
 
Ashton Irwin (över)  
 
 
 
 
 
 
 
 
Calum Hood (över)
 
 
 
 
 
 
 
 
Luke Hemming (över)
 
 
 
 
 
 
Michael Clifford (över)
 
 
 
 
 
Och här är när han är blond 
 
Det var väl allt just nu så att ni vet vilka det är. Så dom här är alltså med i  5 seconds of summer för er som inte vet men ja det var väl allt för nu, är ni taggade för att läsa första kapitlet imorgon? 
 
xx  
 
 

Trailern till Skyfall

Så nu är SAB officiellt slut *fäller en tår* men det gör det dags för oss att dra igång med våran nya fanfic. Och som Cornelia skrev i det senaste inlägget så heter fanficen Skyfall men hon skrev en sak fel, vi kommer inte uppdatera på torsdagar och måndagar utan på onsdagar och söndagar. Så ni får alltså inget kapitel idag men ni får trailern till Skyfall. 
 
Så ni alla vet så är jag, Nora ingen proffersionell video maker eller något likande utan det här är den första videon jag någonsin har gjort och redigerat. Hoppas att ni gillar den och att ni kommer vara taggade inför den nya fanficen efter att ha sett trailern. 
 
Lämna gärna en kommentar eller två på saker som ni tror kommer hända i fanficen eller vad ni hoppas kommer hända eller till och med vad ni vill ska hända i fanficen.
 
IFY: jag har velat skriva *ny säsong* och *serien* på allt som jag har skrivit, bytt ut alla fanfics eller likande till de orden eller liknande så fattar ni nog, iaf är här trailern.
 
 
 
Och nu lite gifs och bild spam på killarna:
 
 
Fabulous, THANK YOU SO MUCH!!!
 
Niall James Horan you keep doing that twerk so I can keep looking at your butt
His smile, to perfect to be true
his eyes!
you´re butt looks fine to me.
And your willy too, ofc!
Hans muskler är bara umf!!
de var värda alla priser de vann, så stolt. #prouddirectioner
mmmmmmmh come to mama!!
LARRY!! typ..
*DIED
*DIED AGAIN*
Jag fattar inte att jag satt och kollade på det här, jag har rört honom *host* *host* på dataskärmen..
Just perfect!
Strips and Louis, YAY!!
I, I, I.... I just can't *piiiiiip* *died*
 
Erkänn du kan inte hålla dig från att skratta, jag erkänner jag kan inte sluta skratta, hahahha:)
 

Stay away, baby! Chapter 85! EPILOG

 
Fyra år senare....
 
Louis gick ut ur den lilla lägenheten han ägde tillsammans med Emy. Den var inte stor men passade perfekt för dom, litet kök men ett stort vardagsrum där alla brukade äta. Sovrummet var inte världens största med Louis visste att Emy inte skulle vilja byta lägenheten för allt i världen. 
 
Louis var på väg till Nialls lägenhet, jämfört med Louis lägenhet var Nialls gigantisk, mycket rum och lyxigt. Han hade köpt den med hans flickvän Clue men för några dagar sen såg Niall henne vara otrogen på en fest så han nedstämd just nu, men det Louis skulle berätta för Niall kommer få honom på mycket bättre humör. Harry som precis hade fyllt 20 var singel men hade ögonen för en tjej i affären på andra sidan gatan utav han jobb. Han har varit som en annan person sen vi kom till USA, duktig i skolan och så klart blev han populär då alla kunde se att han var ett äkta exemplar utav en badboy. 
 
Zayn såg dom inte så mycket utav men han och Emy pratar varenda kväll, han gick på ett college där han träffade en kille. Zayn hade aldrig blivit densamma som innan men Isaac hans pojkvän har hjälpt honom så mycket. Han hade så mycket tålamod och Zayn berättade för några dagar sen att han älskade Isaac efter att Isaac sa det för nästan ett helt år sen. 
 
Louis hade till och med ringt Liam några gånger under åren. Liam berättade att Dylan blev tagen utav polisen när han blev på kommen. Liam bodde kvar ensam i London, eller det var iallafall vad Liam sa sist Louis ringde vilket var ett halvår sen. Louis hoppades att Liam hittade någon som gjorde honom lika lycklig som Emy gjorde Louis. 
 
På tal om Emy fixade hennes syster ett modelljobb åt henne och när Louis berättade att han jobbade som drama lärare för Emys syster Miranda och hennes man Orlando föreslog Orlando att han skulle kunna jobba med att lära ut skådespeleri innom film, så nu hade Louis tekniskt sett två jobb. Måndag, onsdag och torsdag jobbade han som drama lärare på ett college, tisdag, fredag och halva lördagen jobbade han innom film och hjälpte nya skådespelare. 
 
Louis kom fram till Nialls lägenhet och knackade på. Den stora svarta dörren öppnades långsamt och en trött Niall tittade ut.
 
"Jaha det är bara du, kom in Lou" sa Niall men Louis skakade bara på huvudet. 
 
"Jag ska inte in du ska ut" Innan Niall hann svara hade Louis dragit ut honom och började springa till hissen. Niall bakom honom protesterandes.
 
"Louis du inser att jag är i min pyjamas" Louis tittade över på Niall, mycket riktigt var Niall i ett par tränings shorts och en stor tröja.
 
"Pfft folk kan lika gärna tro att du är ute och tränar" sa Louis och det blev tyst inne i hissen. Niall somnade nästa igen mot väggen och Louis smackade till honom på kinden.
 
"Var det där nödvändigt?!" skrek Niall, nu helt vaken. 
 
"Japp för det här en viktig dag och du kan inte sova då" sa Louis och skrattade. Niall muttrade något ohörbart. Han frågade inte ens vart dom skulle, han var van att Louis väckte honom mitt i natten -inte för att det var natt nu- och drog med Niall på "äventyr" som Louis kallade dom. 
 
"Jag har ett liv Louis du vet det va?" frågade Niall sarkastiskt och blängde på Louis. 
 
"Du satt säkert hemma med en ölburk bredvid dig och halvsov framför TVn" bet Louis tillbaka men ångrade sig, han skulle vara tusen gånger värre om han någonsin såg att Emy var otrogen mot honom, inte för att hon skulle det. 
 
"Förlåt Niall men det här kommer få dig glad!" skrek Louis återigen glad och hoppade runt. Hissen plingade till och dom två killarna- jag menar männen dom var ju faktiskt 22 och 21 steg ur hissen. Louis började gå och Niall var precis efter. 
 
När dom hade gått några kvarter kom dom fram till en lyxig affär, glas fönster, allt inrett i vitt och överallt silver guld och andra dyra metaller och stenar. 
 
"Ska du köpa en..?" frågade Niall och Louis log så stort att hans ansikte nästan sprack. 
 
"Louis Tomlinson?" frågade en man runt 30 i ljusblå skjorta och chinos. Han tittade mellan dom två männen och log vänligt.
 
"Det är jag" svarade Louis och mannen skakade hans hand. Han visade dom över till en glaslåda som gnistrade utav alla stenar och mannen log åt dom igen. 
 
"Mitt namn är William" började han och låste upp glaslådan. 
 
"Så har ni två planerat något datum än?" Niall och Louis tittade på varandra och skrattade högt så ett annat par tittade förundrat på dom. 
 
"Det är inte till Niall, det är till min flickvän Emy" sa Louis och William tittade generat ner. 
 
"Jaha okej förlåt för missförståndet, så vad tror du att hon är intresserad i? Enkelt, maffgt, diamanter?" frågade William och jag tittade ner på alla dom hundra ringarna. Direkt drogs Louis ögon mot en som var silvrig och guldig . Det såg ut som ett vattenfall i ringen med silvret och det var ingen diamant på men han visste redan nu att Emy skulle älska den. 
 
"Den" viskade han och pekade på vatenfalls ringen. Niall tittade nöjt upp, han tyckte att ringen passade perfekt för Emy. William plockade ut den och Louis tog ringen i sin hand. 
 
"Den är perfekt, precis som Emy" 
 
 
 

 
DEN ÄR SLUT SAB ÄR NU SLUT!!!! 
 
Jag vet att jag inte var med sen början men...jag är glad att jag fick vara med och tack för att ni har läst den här. 
 
Kan ni tänka er att jag inte ens tyckte om 1D när jag började skriva på den här.... 
 
MEN NU ÄLSKAR JAG DOM *YEEY* 
 
Iallafall våran nya fanfic DAM DAM DAAAAAAAAAM 
 
heter Skyfall och första kapitlet kommer ut på torsdag sen kommer det vara onsdagar och sen söndagar. Vi ska hålla det *mumlar* så gott det går...
 
 
Men vi har bestämt att inte skriva så mycket om den innan inte ens vad tjejen heter eller om vem den kommer handla om det får ni liksom gissa er till. men somsagt den kommer på torsdag och vi hoppas att vi får många positiva kommentarer :)
 
Sen tack igen för att ni har läst sab *fäller en tår* 
 
xxxx fanny, nora & cornelia 
 
 
 

Stay away, baby! Chapter 84!

Nu tre dagar senare bokar vi biljetter till USA där vi ska bo på ett kollektiv (som college rum bara det inte är på någon skola) fast vi ska börja bo hos Emys syster Miranda tills vi har fixat allt. Emy hade ringt Valerie och Josh också, även om Emy och Val hade glidit ifrån varandra så ville hon inte att Val skulle va här själv. Men till allas förvåning var visst Val och josh tillsammans nu och ville stanna för att sen flytta tilll Italien eller något, jag brydde mig inte tillräckligt mycket för att lyssna. Men alla blev glada över dom så nu sitter jag, Zayn, Emy, Niall och Harry i köket för att boka biljetter till planet som ska ta oss till USA. 
 
När vi hade bokat åkte jag och Harry hem för att packa alla våra saker men jag hade ett stop att göra innan jag kunde lämna England. Jag lämnade av en förvirrad Harry och fortsatte att åka till huset jag har spenderat så mycket tid i. 
 
Jag tvekade innan jag knackade en, två, tre, fyra gånger. Någon rörde sig och  dörren öppnades.
 
"Lou?" 
 

 
Louis perspektiv: 
 

"Så vad gör du här?" 
 
Jag satt i soffan jag har suttit i så många gånger med en kopp te i handen. Huset var litet men ändå mysigt, det reflekterar hans personlighet. Eller ja den personligheten bara jag vet om, inte den han visar för alla andra. Jag bet nervöst på min underläpp. 
 
Var det dumt att gå hit?
 
Är det dumt att berätta att vi ska lämna England?
 
Tänk om han berättar för Dylan?
 
Nej det skulle han inte han är ju min bästa vän...
 
Eller han var det innan jag bytte till väst...
 
"Jag kom hit för att prata med dig, en sista gång" sa jag och mötte Liams bruna ögon. 
 
"Okej...det är bara det att jag inte har sett dig sen du träffade slam- eh Emy och ja men vi....vänta vad menar du med en sista gång?" frågade han förvirrat. Jag tog en klunk ur mitt te, den varma drycken skön mot min strupe.
 
"Jag vet att du är lojal mot Dylan men som din bästa vän ber jag dig att inte berätta något för honom" Liam tittade på mig tveksamt och jag bad honom med ögonen att göra som jag sa.
 
"Jag kan inte lova något men om det inte absolut nödvändigt att berätta för Dylan ska jag inte säga något" sa han efter en minuts tystnad.
 
"Okej...vi lämnar England och jag kände att jag ville förklara mig för dig" 
 
"Ni lämnar? Varför?" frågade Liam med stora ögon.
 
"Dylan" svarade jag bara, Liam förstod och nickade. 
 
"Jag förstår inte att du gör såhär mycket för en tjej men det är ditt val och även om jag inte direkt visar det så är du min bästa vän. jag kanske inte tycker om Emy men du gör det så jag antar att det räcker" sa han och mitt ansikte sprack upp i ett stort leende. Min bästa vän accepterar oss. Efter det så pratade jag med Liam en halvtimme tills jag behövde åka hem för att packa. 
 
Väl hemma låg Harry och sov på soffan med tre stora väskor på golvet. Jag suckade och gick upp till mitt rum. Jag har spenderat mycket tid här och nu ska jag packa ihop allt. Harry hade ställt in fyra väskor -inte för att jag kommer behöva alla- på mitt rum så jag började packa in mina kläder. Sen var det allt jag hade i lådorna vilket inte var mycket, lite personliga saker ett foto ifrån när jag var liten med min mamma men det var inte mycket jag ville ta med mig. 
 
När jag var klar var mitt rum tomt och jag gav det en sista blick innan jag gick ner till Harry som fortfarande sov. Jag väckte honom och vi tog ut våra väskor till bilen som jag sen skulle lämna hos Emy. Josh skulle köra oss till flygplatsen och sälja våra bilar och skicka pengarna senare. 
 
Bilturen var tyst och det fick mig på att tänka. Emy var det första som kom in i mitt huvud fast hon var ju alltid där. Jag gör det här för henne och för mig själv. Lite till och med för Zayn men mest för Emy och mig, så vi kan starta en framtid utan Dylan och öst. Jag kanske kan få ett normalt jobb, kanske som drama lärare. Och när vi har fått ihop nog med pengar köpa en lägenhet eller ett litet hus tillsammans så vi inte behöver bo på ett kollektiv hela livet. 
 
När vi kom fram var Zayns bil redan där och vi hoppade snabbt ur. Utan att knacka gick jag in med Harry hack i häl, Emy sprang över till mig, slängde sig i mina armar och så fick jag en kram. 
 
"Jag har saknat dig med" sa jag och skrattade lite. Hon drog med mig upp till hennes tomma rum och la sig ner på sängen. 
 
"Kom lägg dig, vi åker inte förens imorgon så kan vi bara ligga här och ta det lugnt?" frågade hon och jag la mig ner bredvid henne. Emy la sitt huvud på mitt bröst och jag tog min arm runt hennes lilla midja. 
 
"Tack för att du gör det här för mig" viskade hon och pressade sina läppar mot min töja över mitt nyckelben. 
 
"Jag gör det för oss" viskade jag tillbaka.
 
"Jag älskar dig Louis" dom orden betydde inte så enskilda men tillsammans och att dom kom från Emys läppar gjorde dom mycket speciella. Dom orden fick en bur med med fåglar släppas lös i hela min kropp och det pirrade enda ner till tårna. 
 
"Jag älskar dig Emy" mumlade jag i hennes hår och efter det var det tyst. Vi låg och njöt utav att ha den andre nära, känna hennes kropp mot min samtidigt som hon tar djupa andetag är en känsla som jag inte kan få utav något annat. Den den här känslan var bättre än sex, innan jag träffade Emy var sex den enda jag använde tjejer för men hon ändrade allt det. Hon älskade mig även när jag berättade om allt skit jag hade gjort. Hon dömde mig inte ens när jag berättade att jag hade tagit livet ifrån människor. Hon älskade mig för mig och det är det finaste hon någonsin kan ge mig. 
 
Någon knackade på dörren och jag öppnade trött mina ögon och sa ett kom in. Zayn gick in och tittade på oss. Dom blev genast tårade och jag insåg att han måste tänka på Chris och hur Zayn aldrig kan sova med honom igen. Jag reste på mig försiktigt så jag inte väckte Emy och kramade Zayn. Han var inte van vid att jag kramade honom så han stelnade till men kramade tillbaka och slappnad av.
 
"Jag är så ledsen Zayn" viskade jag och Zayn lutade sig emot mig mer så att jag höll hans kropp. 
 
"det är okej-" 
 
"Der är inte okej Zayn så våga inte ens säga att det är okej, du får gråta och jag är alltid här för dig" han mumlade något tillbaka som jag inte kunde höra men jag höll honom hårdare, rädd för att släppa den trasiga pojken. Han behöver någon att limma ihop bitarna utav honom men han är inte redo för det än så vi, hans vänner får hålla ihop dom så gott det går tills han är redo för att någon annan ska ta över. 
 
"Vi ska åka snart så jag skulle bara väcka er" mumlade han in i axel och snyftade lite på slutet. 
 
"Okej jag väcker Emy så kommer vi ner om fem minuter okej?" Zayn nickade och gick ut ur rummet. Jag väckte kärleken utav mitt liv och vi gjorde oss redo för att åka. 
 
Okej har alla allt?" frågade Niall när vi kom ner och alla tittade på efter sina pass, väskor, pengar och allt annat som man behöver när man ska flytta till en annan kontinent.
 
"Jag har allt mitt" sa Harry fixade till håret. Jag och Emy hade också allt så när Zayn sa att han hade allt lastade vi in våra väskor i Josh bil.
 
"Vart är Val?" viskade jag till Emy när vi satt i bilen, hon satt i mitt knä då alla inte fick plats annars. Hon tittade på mig med ledsna ögon och jag ångrade att jag frågade.
 
"Hon ville inte komma" viskade hon tillbaka och tittade ner i sina händer och jag kramade hennes midja.
 
"Det är hennes fel om hon förlorar en sådan fantastisk vän som dig" viskade jag och kysste henne på pannan. 
 
Det tog inte lång tid innan vi var framme och checkade in våra väskor. Vi sa allihopa hej då till Josh och han åkte hem igen. Niall och Zayn köpte mat och Harry pratade med Emy. Jag måste helt enkelt inse att Harry kan vara hennes vän även om han har känslor för henne. Dom kommer väl försvinna om ett tag. Emys hand hittade min och hon strök omedvetet mina knogar med sin tumme.
 
Jag älskar den här flickan med allt jag har.
 
-
 
"Gaten öppnar om fem minuter, kom så går vi" försökte Niall säga men det gick inte så bra med all mat i munnen. Zyn som hade somnat mot Harry vaknade långsamt och tittade runt. Dom bruna tomma ögonen tittade runt och när dom landade på mig log jag smått. Vi gick alla fem bort till kön som var vid våran gate.
 
Emy och jag stod sist så när det blev hennes tur vände hon sig om medan flygvärdinnan scannade hennes biljett.
 
"Vi gör verkligen det här" sa hon lyckligt och jag kysste henne mjukt. Att se Emy lycklig är underbart. Att se sin livglägje, sitt ljus, sin kärlek lycklig är det finaste som finns.
 
"Ja det gör vi" 
 

 
Åh fy vad dåligt och jag är fett besviken på mig men jag hade världens bästa plan på hur jag skulle avsluta allt men när jag skulle skriva det kom det inget...så förlåt för det hemska slutet...
 
Men nu är det bara epilogen kvar -den kommer vara ganska kort- sen börjar vi på nästa fanfic och den kommer ni få veta mer om när jag lägger ut epilogen men aah det var nog allt förlåt igen för världens sämsta slut...
 
 
xoxo nora, fanny & cornelia
 
 
 

Stay away, baby! Chapter 83!

Kan du ligga här och sova med mig Emy?" frågade han men en sådan ynklig röst att jag nästan började gråta. Han var så trasig och han såg ut som ett litet barn som tappat bort sin mamma i parken. visste inte vägen hem utan den där andra personen. 
 
"Det är klart" viskade jag och Zayn stängde ögonen. Zayn somnade strax därefter. Ett par fötter utanför min dörr berättade att Niall och Louis hade lyssnat och hört allt. Men det fick jag oroa mig för imorgon nu vill jag bara sova... sova och glömma Dylan och all skit han hade med sig
 

 
Louis perspektiv: 
 

Räknar man ihop minuterna jag har spenderat med Emy den senaste veckan är det inte många, efter det som hände med Dylan och Zayn -vilket han vägrar att berätta för oss- så har Emy mest legat på sitt rum och pratat med Zayn. Niall och jag har till mesta del varit i köket och pratat. Vi bestämde oss för att om Dylan kommer hit igen dör han. Josh har varit här och gått med på planen till och med Harry har varit här och berättat att Dylan har mest gått runt och mumlat för sig själv i en hel vecka nu. Harry sa att han inte längre ville stanna på öst med den psykopaten men att om han lämnade kankse Dylan skulle explodera. 
 
Jag tittade ner på min kopp med te och sen upp för att återigen mötas utav ett lockigt brunt och ett blont huvud. Jag visste inte vad vi skulle göra, lämnar Harry öst kommer det få reaktioner, reaktioner som jag inte vill ha. Kanske till och med reaktioner som kan skada Emy. Sen var det ju Zayn sen trasiga pojken som jag inte kunde hjälpa att känna sorg för. Han hade någon att älska och någon som älskade honom tillbaka och sen så-
 
"Louis, lyssnar du ens?" avbröt Nialls röst mina tankar. Jag tittade på honom och nickade långsamt.
 
"Ja" nej... 
 
"Okej..." sa han utdraget. "så hur ska vi göra med skolan, det kommer ju va massor ifrån öst där och tror du Zayn klarar det?" Emy och Zayn hade inte gått till skolan på en vecka och jag börjar bli orolig för Emy. Jag själv har aldrig brytt mig om betyg och skit men jag vet att Emy tycker det är viktigt och att hon missar är inte bra. 
 
"Dom måste gå på måndag" sa jag och Niall tittade på mig med osäkra ögon. Harry satt bara tyst och lyssnade eller var inne i sina egna tankar. 
 
"Är du säker dom kanske inte är redo och jag vill inte pressa-"
 
"Jag tänker inte gå tillbaka" Emys röst hördes ynkligt bakom mig och jag vände mig om, fast jag missade inte hur Harrys ögon lyste upp när Emy kom. Jag drog ner henne i mitt knä och kysste henne, mjukt men på ett sätt som visade att hon var min jag upprepar min flickvän och att hon inte är ledig. Blicken jag fick ifrån Harry fick m ig att le på insidan. Precis Harry hon är min så BACK OFF!
 
"Vad menar du med att inte tänker gå tillbaka Emy?" frågade Niall förvirrat och jag tittade också frågande på Emy. Tänkte hon hoppa skolan eller va?
 
"Jag menar att jag vill tillbaka till USA, jag pratade med Zayn och han sa att han ochkså skuhlle vilja åka härirfån" jag kunde bara stirra på henne med stora ögon. Hon tänker lämna mig?! Nej hon skulle inte...! Hon skulle inte göra det va?!
 
"Men Emy du bor ju här" Niall tittade på henne med desperata ögon.
 
2Du kan inte säga att med all skit som har hänt här att du inte vill åka härifrån?!" Emy höjde rösten och knöt ihop ögonbrynen. Hon reste sig ifrån mitt knä och gick fram och tillbaka i köket, även om hon var rasande såg hon graciös ut när hon gick. 
 
"du kan inte lämna oss" skrek Harry plötsligt med tårarna i ögonen. Han blinkade en gång och tittade ner i bordet igen för att torka bort tårarna.
 
 
Det borde vara jag som gråter men min kropp är fryst. Det bara spelas om och om igen att Emy ska lämna mig men jag kan inte säga något bara sitta där, endast bröstkorgen och ögonen som rör på sig. Emy hade ena handen framför munnen och stirrade på Harry.
 
"Harry, jag ska inte lämna er..jag kom ner för att fråga om vi kan åka allihopa. Snälla jag klarar inte av att va här längre" hon avslutade meningen med en viskning och jag flög upp. Hon tänker inte lämna mig!
 
"Så du tänker inte lämna mig?!" skrek jag utav glädje och hon nickade.
 
"Jag skulle aldrig kunna lämna dig" jag kysste henne och höll henne i en tight kram.
 
"Boobear, jag kan inte andas" jag släppte Emy direkt och blängde på henne. OMG framför Niall och Harr, dom låg nästan på golvet av allt skratt och satte mig med en sur blick på stolen igen. Niall reste på sig och kramade om Emy.
 
"Vill du åka åker vi, men mamma och din pappa då hur gör vi med dom?" frågade Niall och Emy såg lite ledsen ut för några sekunder men svarade sedan.
 
"Niall dom är i deras sommarhus på kreta vi skulle kunna sälja det här huset utan att dom skulle märka det men det är bara att jag säger att vi åker till min syster och att dom kan stanna där för jag vill ändå inte att dom ska skadas här" svarade hon och Harry flög upp ifrån golvet och tog henne ifrån Nialls armar och in till sina egna. Direkt satte jag mig upp rakare och stirrade på honom.
 
"Så jag får följa med? Du hatar mig inte?" frågade han med hoppfull blick och Emy kramade honom hårt tillbaka.
 
"Harry jag hatar dig inte, jag älskar dig...bara inte på det sättet du vill men jag älskar dig och det är klart att du får följa med" sa hon och jag kände hur mitt ansikte hettade till utav ilska. 
 
"Jag älskar dig med Emy" mumlade han och där bröt det för mig.
 
"Okej släpp henne det räcker nu" fräste jag och ryckte åt mig Emy. Hon stirrade på mig men jag gav henne inte en blick utav den var riktad mot Harry.
 
"Hitta en egen flickvän och gå inte efter min!" skrek jag och Emy ryggade bakåt men jag höll fast henne.
 
"Du kommer aldrig få Emy!" spottade jag ur och något blixtrade till i Harrys ögon.
 
"Tror du inte att jag vet det?! Men om hon vill ha mig som en vän då är det vad jag tänker va för att för henne gör jag vad som helst och om hon är lycklig med att du är hennes pojkvän och jag hennes vän då är jag lycklig!" skrek han tillbaka och Emy gnydde, hon försökte komma loss men jag var så arg att jag bara höll henne hårdare.
 
"Harry du är en sån fucking-" något blött träffade min hand och jag tittade ner. En droppe låg på min spända hand och jag insåg att det var en tår, inte ifrån mig utan ifrån Emy. När jag släppte henne backade hon men vi tre hann se hur hennes handleder var röda efter mina händer. Fan om det blir ett sår! 
 
"Emy babe förlåt det var inte meningen kom hit" viskade jag men hon bara skakade.
 
"Precis som Dylan" viskade hon innan hon sprang upp, jag stod frusen med hennes ord på replay i mitt huvud. 
 
Precis som Dylan
 
Precis som Dylan
 
Precis som Dylan
 

Jag gjorde vad det monstret gjorde mot henne...
 
"Du borde ta bättre hand om din flickvän" fräste Harry innan han också sprang upp till henne. Jag stod kvar jag kunde inte känna något förutom hur min högra kind fick ett blött streck på sig. Niall tittade med en besviken blick innan han också gick upp till Emy.
 
Fan 
 
Fan!
 
FAN! 
 
Helvetes jävla piss fittskap! skrek jag i mitt huvud det och många andra fula ord som aldrig borde nämna högt. Emy min baby, min ängel var rädd för mig. Jag hade sett det i hennes ögon, rädsla.
 
Efter jag vet inte hur länge tassade någon ner och kände en tyngd lyftas ifrån mina axlar när jag såg att det var Emy. Hon sprang fram till mig och hoppade i min famn.
 
"Förlåt babe, förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt fö-" hennes mjuka, underbara läppar pressades mot mina och jag andades ut. 
 
"Det är okej boo" viskade hon och jag tittade på det redan blåa märket på ena handleden vilket fick min mage att vända sig.
 
"Nej det jag gjorde är aldrig okej" viskade jag tillbaka och hon tittade upp i mina ögon. Hennes mjuka hand kupade min kind och Emy kysste mig lätt på munnen igen. 
 
"Oroa dig inte mer okej? Jag är okej" 
 
-
 
"okej jag har ringt pappa och Miranda, Niall har du bokat biljetterna?" 
 
"Ska precis skriva in mitt kontonummer"
 
Nu tre dagar senare bokar vi biljetter till USA där vi ska bo på ett kollektiv (som college rum bara det inte är på någon skola) fast vi ska börja bo hos Emys syster Miranda tills vi har fixat allt. Emy hade ringt Valerie och Josh också, även om Emy och Val hade glidit ifrån varandra så ville hon inte att Val skulle va här själv. Men till allas förvåning var visst Val och josh tillsammans nu och ville stanna för att sen flytta tilll Italien eller något, jag brydde mig inte tillräckligt mycket för att lyssna. Men alla blev glada över dom så nu sitter jag, Zayn, Emy, Niall och Harry i köket för att boka biljetter till planet som ska ta oss till USA. 
 
När vi hade bokat åkte jag och Harry hem för att packa alla våra saker men jag hade ett stop att göra innan jag kunde lämna England. Jag lämnade av en förvirrad Harry och fortsatte att åka till huset jag har spenderat så mycket tid i. 
 
Jag tvekade innan jag knackade en, två, tre, fyra gånger. Någon rörde sig och  dörren öppnades.
 
"Lou?" 
 
 

 
 
Vem tror ni att det är? 
 
TVÅ KAPITEL KVAR DÅ!! Eller ett för 85 är en epilog men endå SAB ÄR SNART SLUT sen börjar nästa yeey :D 
 
 

Stay away, baby! Chapter 82!

Men mina tankar gick till Emy, jag måste varna henne och Louis. Med min högra hand över det pumpande såret vinglade jag bort till min bil, låste upp och tog min mobil. Niall var den som senast hade ringt mig så jag tryckte på ring upp. 

 

Emy, jag måste skydda Emy.

 

 And in a pipe we fly to the Motherland Or sell love to another manI t's too cold outside For angels to fly Angels to fly To fly, fly Angels to fly,To fly, to fly 

 


Skydda Emy

 

For angels to die...

 


 


Emys perspektiv: 

 


"Lou, vart tog du vägen?" ropade jag men det enda svar jag fick var mitt hus tysta knakande. Vart kunde han vara? Han gick ner för några minuter sen och kom aldrig upp igen. Istället för den obekväma svarta klänningen hade jag nu en stor tshirt antagligen Nialls och  ett par svarta yoga shorts på mig. 

 

Köket var tomt likaså vardagsrummet. Men ett ljus, eller flera ljus fick mig att gå mot trädgården. En stor filmduk och några madrasser var placerat på marken, popcorn och drickor stod på gräset. Ljusen fick kvällen att bli tusen gånger vackrare och i mitten stod en ängel utan dess like med rosor i sin högra hand. 

 
"Lou..." viskade jag, ingen hade någonsin gjort något så här vackert åt mig. Louis gick över till mig, la ner rosorna och tog mina händer i hans egna. 
 
"Emy jag älskar dig även om jag får dig att gå igenom massor med skit så vill jag att du ska veta att allt jag gör är för att jag älskar dig. Och jag vill bara se ditt leende det är något jag knappt har sett sen...den där kvällen" sa han mjukt och kupade min kind med en varm hand. jag kysste honom på hans läppar men innan den djupare backade jag och jag kunde se kärlek och lite åtrå men han maskerade det snabbt.
 
Vi la oss ner och Louis drog mig till honom så jag satt mellans hans ben, ryggen mot hans bröstkorg. En film började spelas och jag kände genast igen den. On the road visades på duken. Louis kysste mig på tinningen och la sina händer om min midja. 
 
Att va såhär med Lou var fantastiskt, känna hans hjärtslag mot min rygg var det mest lugnande i världen. Vi åt pocornen och när filmen väl var slut forsatte vi att ligga kvar. Det var en skön tystan tills Louis bestämde sig för att bryta den.
 
"Innan jag träffade dig Emy var mitt liv som en månlös natt. Väldigt mörk, men det var stjärnor - punkter med ljus som bettyde något litet. Men sen kom du, som en metior. Plötsligt var allt i eld: skönhet, smarthet, humor allt brann. Men när du var borta, när jag inte hade dig längre, metioren fallit över horizonten var allt svart. Inget hade förändrats men mina ögon var bländade ifrån ljuset så jag kunde inte se stjärnorna längre. Och det var ingen mening med någonting" viskade han i mitt öra och jag släppte ut ett litet 'naww' Eller det var tills jag insåg att han totalt hade tagit det från twilight.
 
"Omg Louis du kan inte citera vad Edward sa till Bella.." sa jag och slog lätt till honom på armen. Han ögon visade att han hade blivit tagen på sängen. Jag bröt ihop i hysteriskt skratt så att jag fick torka bort några tårar som trillade ur mina ögon.
 
"Ja jag kan ju försöka" sa han och blinkade. Jag fortsatte att fnissa som en sexåring det var tills det klickade i mitt huvud.
 
"Vänta...läser du twilight böckerna?!" Louis tittade generat ner och hans kinder lyste i rött. Jah började skratta så mycket att min mage krampade. Min bad boy Louis läser twilight!!!
 
"Nej..." försvarade han sig själv men jag visste allt sanningen!
 
"Så är du team Edward eller team Jacob?" frågade jag med världens flin på mina läppar. Louis gav mig en blick som sa 'seriöst'
 
"Duh team Jacob såklart!" sa han med överdrivet mycket bitchighet. gud han är som en femåring ibland...
 
"Jacob?! Men Edward var ju där ifrån början och hon älskar ju honom!" skrek jag skojfullt.
 
"Men Edward lämnade bara henne!" skrek Louis tillbaka innan han kunde hejda sig och sådär höll vi på tills dörren öppnades. 
 
"Det är säkert bara Niall, kom boobear vi går och möter honom" sa jag och Louis 
 stannade plötsligt och tog tag i min armbåge.
 
"Vad kallade du mig?" frågade han med en förvirrad bild. Ett flin spred sig på mina läppar och jag log stort.

"Boobear du är ju inte exakt en bad boy om du läser twilight så nu mera kommer boobear passa dig mycket bättre." Louis morrade lite men sa inget så jag började gå igen. När vi kom in i vardagsrummet så gick Niall och Zayn in. Vänta Zayn? Och varför har han ett stort bandage på armen. Niall såg trött och orolig ut och jag sprang över till Zayn. 
 
"Men gud vad har hänt?" utropade jag, paniken tydlig i min röst.  Niall satte sig tungt på soffan med huvudet i händerna och Zayn stod tyst men med tårarna tydliga i hans ögon. Zayn tittade ner i golvet, jag tittade oroligt på honom, Louis blick brännde in i min rygg och Niall ner i sina händer. Det var knäpp tyst. 
 
"Emy, kan jag få gå upp och lägga mig i din säng" viskade Zayn efter några minuters tystnad. Jag nickade och  Zayn tassade tyst upp för trappan och dörren till mitt rum hördes öppnas och sen tyst stängas. 
 
"Vad i helvete har hänt Niall?" frågade Louis argt, på den lilla tiden Louis har vart i väst har han börjat skydda Zayn. Även Zayn inte riktigt vet att Lou känner så, men Louis tycker att det är hans fel så när Zayn kommer hen med en stor blodig arm i bandage är det klar att han reagerar. 
 
"Jag vet inte riktigt, han ringde och jag hittade honom i hans bil på parkeringen. Direkt körde jag honom till sjukhuset men Zayn ville inte stanna han sa att vi måste skydda Emy och att han kommer komma efter henne" viskade Niall. Mitt blod frös till is, Dylan det måste vara Dylan. Han gjorde det här mot Zayn. 
 
"Det var det enda han sa...Dom på sjukhuset sydde ihop honom, det var ett knivsår vet ni...mer än så vet jag inte han vägrar berätta. Så fort jag frågade blev hans ögon blanka och han håller sig för munnen sen börjar han skaka. Jag vet inte vad jag ska göra.." viskade Niall och ett par tårar föll ur hans ögon.
 
"Jag går upp och pratar med honom" sa jag och sprang upp och smög sen in i mitt rum. Zayn satt i en boll och gungade fram och tillbaka. Jag gick över till min säng och satte mig,
 
 
jag drog ner Zayns huvud så det låg i mitt knä. Han började skaka och jag la min hand på hans korpsvarta hår. 
 
"Shh babe ta det lungt, så så ja det är okej" viskade jag och Zayns hand höll ett dödsgrepp om mitt lår men jag fortsatte bara att dra mina fingrar genom hans hår. Efter några minuter slutade Zayn att skaka och jag trodde att han hade somnat men sen började han prata.
 
"Emy, Dylan kommer..." mumlade han, jag stelnade till men men tvingade mig själv att sluta sitta som en sten. 
 
"Jag vet" viskade jag och Zayn tog ett djupt andetag. 
 
"Emy om jag säger något till dig lovar du att inte hata mig då?" viskade han och jag kände en tår träffa mitt lår.
 
"Inget skulle någonsin kunna få mig att hata dig" försäkrade jag honom och Zayn drog in ett till djupt andetag bara att det här skakade. 
 
"Lovar du?" snyftade han fram och jag drog ihop ögonbrynen, jag skulle aldrig hata Zayn. 
 
"Lovar" svarade jag och Zayn öppnade sin mun igen.
 
"Dylan han kysste mig och jag försökte få bort honom men det var då han högg mig och nu känner jag mig så smutsig, ingen skulle förstå om jag berättade det men det är som om-"
 
"Jag förstår, kommer du ihåg när vi var på den där festen och Dylan kysste mig...Jag trodde att han skulle våldta mig sen kom du, du kom och räddade mig så jag vet hur det känns" viskade jag och han låg kvar och återigen trodde jag att han hade somnat men han öppnade munnen igen.
 
Kan du ligga här och sova med mig Emy?" frågade han men en sådan ynklig röst att jag nästan började gråta. Han var så trasig och han såg ut som ett litet barn som tappat bort sin mamma i parken. visste inte vägen hem utan den där andra personen. 
 
"Det är klart" viskade jag och Zayn stängde ögonen. Zayn somnade strax därefter. Ett par fötter utanför min dörr berättade att Niall och Louis hade lyssnat och hört allt. Men det fick jag oroa mig för imorgon nu vill jag bara sova... sova och glömma Dylan och all skit han hade med sig
 
 

 
Hej hej ville bara säga att nästa kapitel kanske inte kommer förens på fredag då jag kanske ska ut med min båt. Men vädret blev dåligt nu så ifall vi inte åker ska jag försöka skriva imorgon också men 
 
wää jag kan inte få blurred lines ur mitt huvud... Jag går runt och sjunger i know you want i know you want i know you want it. GOOD GIRL. 
 
och jag kan inte skulta ni vet inte hur många gånger jag skrev det i kapitlet och sen fick ta bort det igen...
xoxo nora, fanny & cornelia
 

Stay away, baby! Chapter 81!

"Det känns inte som om du är borta vet du...att du bara kunde försvinna på några sekunder. Att älska någon så mycket som jag älskar dig och sen veta att jag aldrig mer kommer få se dig, hålla din hand, kyssa dig, se ditt leende...det gör ont så jävla ont...enda anledningen till att jag fortsätter vara kvar här på jorden är för att jag vet hur besviken du skulle bli om jag tog livet av mig för att träffa dig igen. Men under dom här två veckorna har jag tänkt på det hundra gånger, eller tänkt på att skära mig men då kommer ditt ansikte upp i min hjärna och jag lägger ifrån mig rakhyveln, för jag vet hur ledsen du skulle bli om du fick reda på att jag gjorde det och eftersom du alltid är med mig så vet du ju vad jag gör. Så för din skull lever jag, för din skull så ska jag försöka leva mitt liv." när jag blundade kunde jag nästan föreställa mig att Chris satt här bredvid mig men när jag öppnade ögonen satt han inte där men någon annan gjorde det.
 
"Saknat mig?"
 

  Btw jag hinner inte stavnings kolla nu så om det finns stavfel... sorry :/
 
Zayns perspektiv:
 

"Zayn, Zayn, Zayn" sa han och log sjukt. Han ögon var mörka och långsamt plockade han upp en kniv, det silvriga bladet blänkte i solen han drog sin tumme över bladet och tittade upp på mig igen. 
 
"Vad vill du?" frågade jag svagt. kan jag inte bara få sitta vid min döda pojkvänns grav i lugn och ro utan att någon ska störa mig? Dylan skrattade, eller inte skrattade han gjorde ett läte som kom ifrån en dåliga actionfilm när 'skurken' gör ett 'mohahah' så lät det och han fick rysningar gå över min ryggrad. 
 
"Bara prata, Zayn jag är inte kallhjärtad. Du har precis förlorat din pojkvän jag är här som stöd" sa han och log. Att han ens vågar spela spel när jag är såhär! 
 
"Du vet jag förlorade ju också en man den kvällen, han betydde ju inte något för mig men två extra händer är ju alltid bra att ha..." 
 
"Fuck off" spottade jag ur mig och plötsligt låg Dylans kniv mot min hals. Hans ögon mörknade och bladet trycktes hårdare och jag sväljde nervöst. 
 
Säg inget Zayn du kommer bara dö...Du skulle ju leva för Chris skull...
 

"Zayn" började han och lutade sitt huvud lite åt höger, han blinkade oskylddigt som om han inte förstod varför jag blev så rädd. "Du behöver inte va otrevlig" det sjuka leendet var allt jag kunde se, jag vet inte varför men en låt Emy brukade lyssna på ploppade upp i mitt huvud. En sångare som heter Ed sjöng den och låten börjades spelas upp i mitt huvud.
 

White lips, pale faceBreathing in snowflakes Burnt lungs, sour taste Light's gone, day's end Struggling to pay rent Long nights, strange men

 

Dylan drog bladet över min kostym så spetsen rispade upp tyget. För Chris ockej för Chris, håll dig levande för Chris skull.


And they say She's in the Class A Team Stuck in her daydream Been this way since 18 But lately her face seems Slowly sinking, wasting Crumbling like pastries And they scream The worst things in life come free to us Cos we're just under the upperhand Go mad for a couple grams And she don't want to go outside tonight

 

"Du vet att det var aldrig dig jag ville skada..." sa Dylan, samma sjuka leende låg på hans läppar och jag rös till vilket fick kniven tryckas in lite i sidan utav min midja.

 

And in a pipe she flies to the Motherland Or sells love to another man It's too cold outside For angels to fly Angels to fly
Ripped gloves, raincoat Tried to swim, stay afloat Dry house, wet clothes Loose change, bank notes Weary-eyed, dry throat Call girl, no phone


"Det var Louis" torra ljusa läppar formade orden men jag kunde inte koncentrera mig i början men sen förstod jag vad han sa och spärrade upp ögonen. Dylan drog bladet över min läpp, Den kalla metallen fick mig att vilja hoppa på Dylan men sen kom en bild utav Chris i mitt huvud och jag stannade där jag var.

 

"Ett sånt fint ansikte synd om jag behövde förstöra det..." viskade han.


And they say She's in the Class A Team Stuck in her daydream Been this way since 18 But lately her face seems Slowly sinking, wasting Crumbling like pastries And they scream The worst things in life come free to us Cos we're just under the upperhand And go mad for a couple grams And she don't want to go outside tonight


"Men det planerar jag inte på att göra ikväll du är för sexig för det" viskade han och dom rosa läpparna bet lätt i min öronsnibb. Jag satt förstelnad allt jag kunde göra var att stirra på kniven som vilade på min arm strax under axeln.

 

 And in a pipe she flies to the Motherland Or sells love to another manI t's too cold outside For angels to fly An angel will die Covered in white Closed eye And hoping for a better life This time, we'll fade out tonight Straight down the line


"Men vart var jag...jo det är ju Louis som jag vill skada och det bästa sättet att skada honom på är att skada han lilla syna" 

 

Emy! 

 

Dylan skulle inte få skada henne. Hon är min bästa vän och jag älskar hennne som min syster. Hon och min familj är det enda som betyder något nu. Visst mina andra vänner är också viktiga men Emy var prio ett just nu  för mig. Okej prio två då inte ta livet av mig själv för att träffa Chris igen är prio ett men hon ligger på en andraplats.


And they say She's in the Class A Team Stuck in her daydream Been this way since 18 But lately her face seem sSlowly sinking, wasting Crumbling like pastries


"Du är ett monster" viskade jag med skakig röst. Dylan skrattade rått igen och lutade sig mot mig igen. 

 

"Jag är vad som finns i barns mardrömmar och vet du vad? Jag älskar det" utan att tänka mig för spottade jag honom i ansiktet. Dylan tittade på mig med förvåning men det blev fort ett roat ansiktsutryck. 

 

"Blev du lite tjurig? men jag gillar det" sa han och Dylan pressade sina läppar mot mina och jag ville nästan kräkas. Mina läppar tillhör Chris! Jag sket i att Dylan hade en kniv, jag började sparka och putta på Dylan men han backade inte.

 

They scream The worst things in life come free to us And we're all under the upperhand And go mad for a couple grams And we don't want to go outside tonight

 

"Slåss inte mot mig Zayn" mummlade Dylan men jag slutade inte, han suckade och backade lite. "Jag ville verkligen inte göra det här men om du måste vara så här har jag väll inget val.." med en sista kyss mot mina läppar körde han in kniven i min överarm och jag skrek ut i smärta. Min arm var i lågor och svarta prickar dansade framför mina ögon.

 

"Du är verkligen sjuk" viskade jag och han log så man såg alla hans tänder. Kontrasten mellan rosa och vitt var för stark så jag vände blicken mot mitt sår igen, blog pumpades ut och det svarta tyget blev glansigt och min vita skjorta under var helt röd.

 

"Tro inte att jag är färdig med dig Zayn Malik" sa han och reste på sig, Dylans långa figur vandrade bort mot en svart bil. Han lämnade mig och jag hoppades att jag skulle dö. Då dör jag iallafall bredvid min pojkvän.

 

Men mina tankar gick till Emy, jag måste varna henne och Louis. Med min högra hand över det pumpande såret vinglade jag bort till min bil, låste upp och tog min mobil. Niall var den som senast hade ringt mig så jag tryckte på ring upp. 

 

Emy, jag måste skydda Emy.

 

 And in a pipe we fly to the Motherland Or sell love to another manI t's too cold outside For angels to fly Angels to fly To fly, fly Angels to fly,To fly, to fly 

 


Skydda Emy

 

For angels to die...

FÖRLÅT JAG ÄR VÄRLDENS HEMSKASTE PERSON SOM INTE HAR SKRIVIT PÅ EVIGHETER!!! 


JAG ÄR SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ LEDSEN SNÄLLA FÖRLÅT MIG!!! 
 
Ni kan få några gifs som en liten förlåtelse present (inte för att det gör upp för att jag inte har skrivit men jag kan ju försöka)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dålig uppdatering

 
Vi vet att uppdatering verkligen suger men jag har tänkt att jag ska förklara varför. Så just nu är Fanny i Turkiet och har varit där ca en vecka och ska vara där i två veckor till. Det gör så att det bara är Cornelia och jag som kan skriva. Jag vet att Cornelia har teater hela sommaren som gör så att hon inte kan skriva hela tiden plus att hon har en till novell blogg med en annan utav våra kompisar. Så då måste hon skriva kapitel på både den och den här bloggen. Som Cornelia skrev i ett kapitel så får inte jag eller Fanny avsluta novellen då hon har tänkt ut hur den ska sluta och därför vill hon inte att vi två ska förstöra hennes planer. I alla fall medan hon håller på med SAB så har jag börjat med den nya novellen som just nu är hemlig men jag kan säga att det finns några kapitel i lager och jag ska fortsätta skriva kapitel.
 
Back to the point, det är alltså Cornelia som håller på att skriva SAB själv nu men hon har andra saker som hon måste göra som kommer före att skriva. Men jag vet att hon håller på med ett kapitel just nu så jag hoppas att ni står ut i någon eller några veckor till innan den nya novellen börjar för då kommer det komma uppdateringar varje Onsdag och Söndag.
 
Kram Nora.
 
Lite spamm på bilder, så här brukar jag och fanny spamma facebook(some random facts)
 
 
Vi vet nu att Harry bär Calvin Klein kalingar i BSE, YAY!!
 
Jag känner mig som Niall i Fanboy( en fanfic på wattpad om NARRY, sjukt bra)
 
This is just a perfect gif...
 
Thadaaaaaaaaa!! Marcel, mitt lilla fangirl hjärta hoppar varje gång jag ser honom, gash!!
 
Leeroy, mah gaaaay love! <3

Follow on Bloglovin
RSS 2.0