Stay away, baby! Chapter 82!
Men mina tankar gick till Emy, jag måste varna henne och Louis. Med min högra hand över det pumpande såret vinglade jag bort till min bil, låste upp och tog min mobil. Niall var den som senast hade ringt mig så jag tryckte på ring upp.
Emy, jag måste skydda Emy.
And in a pipe we fly to the Motherland Or sell love to another manI t's too cold outside For angels to fly Angels to fly To fly, fly Angels to fly,To fly, to fly
Skydda Emy
For angels to die...
Emys perspektiv:
"Lou, vart tog du vägen?" ropade jag men det enda svar jag fick var mitt hus tysta knakande. Vart kunde han vara? Han gick ner för några minuter sen och kom aldrig upp igen. Istället för den obekväma svarta klänningen hade jag nu en stor tshirt antagligen Nialls och ett par svarta yoga shorts på mig.
Köket var tomt likaså vardagsrummet. Men ett ljus, eller flera ljus fick mig att gå mot trädgården. En stor filmduk och några madrasser var placerat på marken, popcorn och drickor stod på gräset. Ljusen fick kvällen att bli tusen gånger vackrare och i mitten stod en ängel utan dess like med rosor i sin högra hand.
"Lou..." viskade jag, ingen hade någonsin gjort något så här vackert åt mig. Louis gick över till mig, la ner rosorna och tog mina händer i hans egna.
"Emy jag älskar dig även om jag får dig att gå igenom massor med skit så vill jag att du ska veta att allt jag gör är för att jag älskar dig. Och jag vill bara se ditt leende det är något jag knappt har sett sen...den där kvällen" sa han mjukt och kupade min kind med en varm hand. jag kysste honom på hans läppar men innan den djupare backade jag och jag kunde se kärlek och lite åtrå men han maskerade det snabbt.
Vi la oss ner och Louis drog mig till honom så jag satt mellans hans ben, ryggen mot hans bröstkorg. En film började spelas och jag kände genast igen den. On the road visades på duken. Louis kysste mig på tinningen och la sina händer om min midja.
Att va såhär med Lou var fantastiskt, känna hans hjärtslag mot min rygg var det mest lugnande i världen. Vi åt pocornen och när filmen väl var slut forsatte vi att ligga kvar. Det var en skön tystan tills Louis bestämde sig för att bryta den.
"Innan jag träffade dig Emy var mitt liv som en månlös natt. Väldigt mörk, men det var stjärnor - punkter med ljus som bettyde något litet. Men sen kom du, som en metior. Plötsligt var allt i eld: skönhet, smarthet, humor allt brann. Men när du var borta, när jag inte hade dig längre, metioren fallit över horizonten var allt svart. Inget hade förändrats men mina ögon var bländade ifrån ljuset så jag kunde inte se stjärnorna längre. Och det var ingen mening med någonting" viskade han i mitt öra och jag släppte ut ett litet 'naww' Eller det var tills jag insåg att han totalt hade tagit det från twilight.
"Omg Louis du kan inte citera vad Edward sa till Bella.." sa jag och slog lätt till honom på armen. Han ögon visade att han hade blivit tagen på sängen. Jag bröt ihop i hysteriskt skratt så att jag fick torka bort några tårar som trillade ur mina ögon.
"Ja jag kan ju försöka" sa han och blinkade. Jag fortsatte att fnissa som en sexåring det var tills det klickade i mitt huvud.
"Vänta...läser du twilight böckerna?!" Louis tittade generat ner och hans kinder lyste i rött. Jah började skratta så mycket att min mage krampade. Min bad boy Louis läser twilight!!!
"Nej..." försvarade han sig själv men jag visste allt sanningen!
"Så är du team Edward eller team Jacob?" frågade jag med världens flin på mina läppar. Louis gav mig en blick som sa 'seriöst'
"Duh team Jacob såklart!" sa han med överdrivet mycket bitchighet. gud han är som en femåring ibland...
"Jacob?! Men Edward var ju där ifrån början och hon älskar ju honom!" skrek jag skojfullt.
"Men Edward lämnade bara henne!" skrek Louis tillbaka innan han kunde hejda sig och sådär höll vi på tills dörren öppnades.
"Det är säkert bara Niall, kom boobear vi går och möter honom" sa jag och Louis
stannade plötsligt och tog tag i min armbåge.
"Vad kallade du mig?" frågade han med en förvirrad bild. Ett flin spred sig på mina läppar och jag log stort.
"Boobear du är ju inte exakt en bad boy om du läser twilight så nu mera kommer boobear passa dig mycket bättre." Louis morrade lite men sa inget så jag började gå igen. När vi kom in i vardagsrummet så gick Niall och Zayn in. Vänta Zayn? Och varför har han ett stort bandage på armen. Niall såg trött och orolig ut och jag sprang över till Zayn.
"Men gud vad har hänt?" utropade jag, paniken tydlig i min röst. Niall satte sig tungt på soffan med huvudet i händerna och Zayn stod tyst men med tårarna tydliga i hans ögon. Zayn tittade ner i golvet, jag tittade oroligt på honom, Louis blick brännde in i min rygg och Niall ner i sina händer. Det var knäpp tyst.
"Emy, kan jag få gå upp och lägga mig i din säng" viskade Zayn efter några minuters tystnad. Jag nickade och Zayn tassade tyst upp för trappan och dörren till mitt rum hördes öppnas och sen tyst stängas.
"Vad i helvete har hänt Niall?" frågade Louis argt, på den lilla tiden Louis har vart i väst har han börjat skydda Zayn. Även Zayn inte riktigt vet att Lou känner så, men Louis tycker att det är hans fel så när Zayn kommer hen med en stor blodig arm i bandage är det klar att han reagerar.
"Jag vet inte riktigt, han ringde och jag hittade honom i hans bil på parkeringen. Direkt körde jag honom till sjukhuset men Zayn ville inte stanna han sa att vi måste skydda Emy och att han kommer komma efter henne" viskade Niall. Mitt blod frös till is, Dylan det måste vara Dylan. Han gjorde det här mot Zayn.
"Det var det enda han sa...Dom på sjukhuset sydde ihop honom, det var ett knivsår vet ni...mer än så vet jag inte han vägrar berätta. Så fort jag frågade blev hans ögon blanka och han håller sig för munnen sen börjar han skaka. Jag vet inte vad jag ska göra.." viskade Niall och ett par tårar föll ur hans ögon.
"Jag går upp och pratar med honom" sa jag och sprang upp och smög sen in i mitt rum. Zayn satt i en boll och gungade fram och tillbaka. Jag gick över till min säng och satte mig,
jag drog ner Zayns huvud så det låg i mitt knä. Han började skaka och jag la min hand på hans korpsvarta hår.
"Shh babe ta det lungt, så så ja det är okej" viskade jag och Zayns hand höll ett dödsgrepp om mitt lår men jag fortsatte bara att dra mina fingrar genom hans hår. Efter några minuter slutade Zayn att skaka och jag trodde att han hade somnat men sen började han prata.
"Emy, Dylan kommer..." mumlade han, jag stelnade till men men tvingade mig själv att sluta sitta som en sten.
"Jag vet" viskade jag och Zayn tog ett djupt andetag.
"Emy om jag säger något till dig lovar du att inte hata mig då?" viskade han och jag kände en tår träffa mitt lår.
"Inget skulle någonsin kunna få mig att hata dig" försäkrade jag honom och Zayn drog in ett till djupt andetag bara att det här skakade.
"Lovar du?" snyftade han fram och jag drog ihop ögonbrynen, jag skulle aldrig hata Zayn.
"Lovar" svarade jag och Zayn öppnade sin mun igen.
"Dylan han kysste mig och jag försökte få bort honom men det var då han högg mig och nu känner jag mig så smutsig, ingen skulle förstå om jag berättade det men det är som om-"
"Jag förstår, kommer du ihåg när vi var på den där festen och Dylan kysste mig...Jag trodde att han skulle våldta mig sen kom du, du kom och räddade mig så jag vet hur det känns" viskade jag och han låg kvar och återigen trodde jag att han hade somnat men han öppnade munnen igen.
Kan du ligga här och sova med mig Emy?" frågade han men en sådan ynklig röst att jag nästan började gråta. Han var så trasig och han såg ut som ett litet barn som tappat bort sin mamma i parken. visste inte vägen hem utan den där andra personen.
"Det är klart" viskade jag och Zayn stängde ögonen. Zayn somnade strax därefter. Ett par fötter utanför min dörr berättade att Niall och Louis hade lyssnat och hört allt. Men det fick jag oroa mig för imorgon nu vill jag bara sova... sova och glömma Dylan och all skit han hade med sig
Hej hej ville bara säga att nästa kapitel kanske inte kommer förens på fredag då jag kanske ska ut med min båt. Men vädret blev dåligt nu så ifall vi inte åker ska jag försöka skriva imorgon också men
wää jag kan inte få blurred lines ur mitt huvud... Jag går runt och sjunger i know you want i know you want i know you want it. GOOD GIRL.
och jag kan inte skulta ni vet inte hur många gånger jag skrev det i kapitlet och sen fick ta bort det igen...
xoxo nora, fanny & cornelia
Kommentarer
Postat av: Felicia
As bra!! Längtar till nästa!! ;)
Postat av: Bella
Jättebra!!! :)
Trackback
