Stay away, baby! Chapter 82!

Men mina tankar gick till Emy, jag måste varna henne och Louis. Med min högra hand över det pumpande såret vinglade jag bort till min bil, låste upp och tog min mobil. Niall var den som senast hade ringt mig så jag tryckte på ring upp. 

 

Emy, jag måste skydda Emy.

 

 And in a pipe we fly to the Motherland Or sell love to another manI t's too cold outside For angels to fly Angels to fly To fly, fly Angels to fly,To fly, to fly 

 


Skydda Emy

 

For angels to die...

 


 


Emys perspektiv: 

 


"Lou, vart tog du vägen?" ropade jag men det enda svar jag fick var mitt hus tysta knakande. Vart kunde han vara? Han gick ner för några minuter sen och kom aldrig upp igen. Istället för den obekväma svarta klänningen hade jag nu en stor tshirt antagligen Nialls och  ett par svarta yoga shorts på mig. 

 

Köket var tomt likaså vardagsrummet. Men ett ljus, eller flera ljus fick mig att gå mot trädgården. En stor filmduk och några madrasser var placerat på marken, popcorn och drickor stod på gräset. Ljusen fick kvällen att bli tusen gånger vackrare och i mitten stod en ängel utan dess like med rosor i sin högra hand. 

 
"Lou..." viskade jag, ingen hade någonsin gjort något så här vackert åt mig. Louis gick över till mig, la ner rosorna och tog mina händer i hans egna. 
 
"Emy jag älskar dig även om jag får dig att gå igenom massor med skit så vill jag att du ska veta att allt jag gör är för att jag älskar dig. Och jag vill bara se ditt leende det är något jag knappt har sett sen...den där kvällen" sa han mjukt och kupade min kind med en varm hand. jag kysste honom på hans läppar men innan den djupare backade jag och jag kunde se kärlek och lite åtrå men han maskerade det snabbt.
 
Vi la oss ner och Louis drog mig till honom så jag satt mellans hans ben, ryggen mot hans bröstkorg. En film började spelas och jag kände genast igen den. On the road visades på duken. Louis kysste mig på tinningen och la sina händer om min midja. 
 
Att va såhär med Lou var fantastiskt, känna hans hjärtslag mot min rygg var det mest lugnande i världen. Vi åt pocornen och när filmen väl var slut forsatte vi att ligga kvar. Det var en skön tystan tills Louis bestämde sig för att bryta den.
 
"Innan jag träffade dig Emy var mitt liv som en månlös natt. Väldigt mörk, men det var stjärnor - punkter med ljus som bettyde något litet. Men sen kom du, som en metior. Plötsligt var allt i eld: skönhet, smarthet, humor allt brann. Men när du var borta, när jag inte hade dig längre, metioren fallit över horizonten var allt svart. Inget hade förändrats men mina ögon var bländade ifrån ljuset så jag kunde inte se stjärnorna längre. Och det var ingen mening med någonting" viskade han i mitt öra och jag släppte ut ett litet 'naww' Eller det var tills jag insåg att han totalt hade tagit det från twilight.
 
"Omg Louis du kan inte citera vad Edward sa till Bella.." sa jag och slog lätt till honom på armen. Han ögon visade att han hade blivit tagen på sängen. Jag bröt ihop i hysteriskt skratt så att jag fick torka bort några tårar som trillade ur mina ögon.
 
"Ja jag kan ju försöka" sa han och blinkade. Jag fortsatte att fnissa som en sexåring det var tills det klickade i mitt huvud.
 
"Vänta...läser du twilight böckerna?!" Louis tittade generat ner och hans kinder lyste i rött. Jah började skratta så mycket att min mage krampade. Min bad boy Louis läser twilight!!!
 
"Nej..." försvarade han sig själv men jag visste allt sanningen!
 
"Så är du team Edward eller team Jacob?" frågade jag med världens flin på mina läppar. Louis gav mig en blick som sa 'seriöst'
 
"Duh team Jacob såklart!" sa han med överdrivet mycket bitchighet. gud han är som en femåring ibland...
 
"Jacob?! Men Edward var ju där ifrån början och hon älskar ju honom!" skrek jag skojfullt.
 
"Men Edward lämnade bara henne!" skrek Louis tillbaka innan han kunde hejda sig och sådär höll vi på tills dörren öppnades. 
 
"Det är säkert bara Niall, kom boobear vi går och möter honom" sa jag och Louis 
 stannade plötsligt och tog tag i min armbåge.
 
"Vad kallade du mig?" frågade han med en förvirrad bild. Ett flin spred sig på mina läppar och jag log stort.

"Boobear du är ju inte exakt en bad boy om du läser twilight så nu mera kommer boobear passa dig mycket bättre." Louis morrade lite men sa inget så jag började gå igen. När vi kom in i vardagsrummet så gick Niall och Zayn in. Vänta Zayn? Och varför har han ett stort bandage på armen. Niall såg trött och orolig ut och jag sprang över till Zayn. 
 
"Men gud vad har hänt?" utropade jag, paniken tydlig i min röst.  Niall satte sig tungt på soffan med huvudet i händerna och Zayn stod tyst men med tårarna tydliga i hans ögon. Zayn tittade ner i golvet, jag tittade oroligt på honom, Louis blick brännde in i min rygg och Niall ner i sina händer. Det var knäpp tyst. 
 
"Emy, kan jag få gå upp och lägga mig i din säng" viskade Zayn efter några minuters tystnad. Jag nickade och  Zayn tassade tyst upp för trappan och dörren till mitt rum hördes öppnas och sen tyst stängas. 
 
"Vad i helvete har hänt Niall?" frågade Louis argt, på den lilla tiden Louis har vart i väst har han börjat skydda Zayn. Även Zayn inte riktigt vet att Lou känner så, men Louis tycker att det är hans fel så när Zayn kommer hen med en stor blodig arm i bandage är det klar att han reagerar. 
 
"Jag vet inte riktigt, han ringde och jag hittade honom i hans bil på parkeringen. Direkt körde jag honom till sjukhuset men Zayn ville inte stanna han sa att vi måste skydda Emy och att han kommer komma efter henne" viskade Niall. Mitt blod frös till is, Dylan det måste vara Dylan. Han gjorde det här mot Zayn. 
 
"Det var det enda han sa...Dom på sjukhuset sydde ihop honom, det var ett knivsår vet ni...mer än så vet jag inte han vägrar berätta. Så fort jag frågade blev hans ögon blanka och han håller sig för munnen sen börjar han skaka. Jag vet inte vad jag ska göra.." viskade Niall och ett par tårar föll ur hans ögon.
 
"Jag går upp och pratar med honom" sa jag och sprang upp och smög sen in i mitt rum. Zayn satt i en boll och gungade fram och tillbaka. Jag gick över till min säng och satte mig,
 
 
jag drog ner Zayns huvud så det låg i mitt knä. Han började skaka och jag la min hand på hans korpsvarta hår. 
 
"Shh babe ta det lungt, så så ja det är okej" viskade jag och Zayns hand höll ett dödsgrepp om mitt lår men jag fortsatte bara att dra mina fingrar genom hans hår. Efter några minuter slutade Zayn att skaka och jag trodde att han hade somnat men sen började han prata.
 
"Emy, Dylan kommer..." mumlade han, jag stelnade till men men tvingade mig själv att sluta sitta som en sten. 
 
"Jag vet" viskade jag och Zayn tog ett djupt andetag. 
 
"Emy om jag säger något till dig lovar du att inte hata mig då?" viskade han och jag kände en tår träffa mitt lår.
 
"Inget skulle någonsin kunna få mig att hata dig" försäkrade jag honom och Zayn drog in ett till djupt andetag bara att det här skakade. 
 
"Lovar du?" snyftade han fram och jag drog ihop ögonbrynen, jag skulle aldrig hata Zayn. 
 
"Lovar" svarade jag och Zayn öppnade sin mun igen.
 
"Dylan han kysste mig och jag försökte få bort honom men det var då han högg mig och nu känner jag mig så smutsig, ingen skulle förstå om jag berättade det men det är som om-"
 
"Jag förstår, kommer du ihåg när vi var på den där festen och Dylan kysste mig...Jag trodde att han skulle våldta mig sen kom du, du kom och räddade mig så jag vet hur det känns" viskade jag och han låg kvar och återigen trodde jag att han hade somnat men han öppnade munnen igen.
 
Kan du ligga här och sova med mig Emy?" frågade han men en sådan ynklig röst att jag nästan började gråta. Han var så trasig och han såg ut som ett litet barn som tappat bort sin mamma i parken. visste inte vägen hem utan den där andra personen. 
 
"Det är klart" viskade jag och Zayn stängde ögonen. Zayn somnade strax därefter. Ett par fötter utanför min dörr berättade att Niall och Louis hade lyssnat och hört allt. Men det fick jag oroa mig för imorgon nu vill jag bara sova... sova och glömma Dylan och all skit han hade med sig
 
 

 
Hej hej ville bara säga att nästa kapitel kanske inte kommer förens på fredag då jag kanske ska ut med min båt. Men vädret blev dåligt nu så ifall vi inte åker ska jag försöka skriva imorgon också men 
 
wää jag kan inte få blurred lines ur mitt huvud... Jag går runt och sjunger i know you want i know you want i know you want it. GOOD GIRL. 
 
och jag kan inte skulta ni vet inte hur många gånger jag skrev det i kapitlet och sen fick ta bort det igen...
xoxo nora, fanny & cornelia
 

Stay away, baby! Chapter 81!

"Det känns inte som om du är borta vet du...att du bara kunde försvinna på några sekunder. Att älska någon så mycket som jag älskar dig och sen veta att jag aldrig mer kommer få se dig, hålla din hand, kyssa dig, se ditt leende...det gör ont så jävla ont...enda anledningen till att jag fortsätter vara kvar här på jorden är för att jag vet hur besviken du skulle bli om jag tog livet av mig för att träffa dig igen. Men under dom här två veckorna har jag tänkt på det hundra gånger, eller tänkt på att skära mig men då kommer ditt ansikte upp i min hjärna och jag lägger ifrån mig rakhyveln, för jag vet hur ledsen du skulle bli om du fick reda på att jag gjorde det och eftersom du alltid är med mig så vet du ju vad jag gör. Så för din skull lever jag, för din skull så ska jag försöka leva mitt liv." när jag blundade kunde jag nästan föreställa mig att Chris satt här bredvid mig men när jag öppnade ögonen satt han inte där men någon annan gjorde det.
 
"Saknat mig?"
 

  Btw jag hinner inte stavnings kolla nu så om det finns stavfel... sorry :/
 
Zayns perspektiv:
 

"Zayn, Zayn, Zayn" sa han och log sjukt. Han ögon var mörka och långsamt plockade han upp en kniv, det silvriga bladet blänkte i solen han drog sin tumme över bladet och tittade upp på mig igen. 
 
"Vad vill du?" frågade jag svagt. kan jag inte bara få sitta vid min döda pojkvänns grav i lugn och ro utan att någon ska störa mig? Dylan skrattade, eller inte skrattade han gjorde ett läte som kom ifrån en dåliga actionfilm när 'skurken' gör ett 'mohahah' så lät det och han fick rysningar gå över min ryggrad. 
 
"Bara prata, Zayn jag är inte kallhjärtad. Du har precis förlorat din pojkvän jag är här som stöd" sa han och log. Att han ens vågar spela spel när jag är såhär! 
 
"Du vet jag förlorade ju också en man den kvällen, han betydde ju inte något för mig men två extra händer är ju alltid bra att ha..." 
 
"Fuck off" spottade jag ur mig och plötsligt låg Dylans kniv mot min hals. Hans ögon mörknade och bladet trycktes hårdare och jag sväljde nervöst. 
 
Säg inget Zayn du kommer bara dö...Du skulle ju leva för Chris skull...
 

"Zayn" började han och lutade sitt huvud lite åt höger, han blinkade oskylddigt som om han inte förstod varför jag blev så rädd. "Du behöver inte va otrevlig" det sjuka leendet var allt jag kunde se, jag vet inte varför men en låt Emy brukade lyssna på ploppade upp i mitt huvud. En sångare som heter Ed sjöng den och låten börjades spelas upp i mitt huvud.
 

White lips, pale faceBreathing in snowflakes Burnt lungs, sour taste Light's gone, day's end Struggling to pay rent Long nights, strange men

 

Dylan drog bladet över min kostym så spetsen rispade upp tyget. För Chris ockej för Chris, håll dig levande för Chris skull.


And they say She's in the Class A Team Stuck in her daydream Been this way since 18 But lately her face seems Slowly sinking, wasting Crumbling like pastries And they scream The worst things in life come free to us Cos we're just under the upperhand Go mad for a couple grams And she don't want to go outside tonight

 

"Du vet att det var aldrig dig jag ville skada..." sa Dylan, samma sjuka leende låg på hans läppar och jag rös till vilket fick kniven tryckas in lite i sidan utav min midja.

 

And in a pipe she flies to the Motherland Or sells love to another man It's too cold outside For angels to fly Angels to fly
Ripped gloves, raincoat Tried to swim, stay afloat Dry house, wet clothes Loose change, bank notes Weary-eyed, dry throat Call girl, no phone


"Det var Louis" torra ljusa läppar formade orden men jag kunde inte koncentrera mig i början men sen förstod jag vad han sa och spärrade upp ögonen. Dylan drog bladet över min läpp, Den kalla metallen fick mig att vilja hoppa på Dylan men sen kom en bild utav Chris i mitt huvud och jag stannade där jag var.

 

"Ett sånt fint ansikte synd om jag behövde förstöra det..." viskade han.


And they say She's in the Class A Team Stuck in her daydream Been this way since 18 But lately her face seems Slowly sinking, wasting Crumbling like pastries And they scream The worst things in life come free to us Cos we're just under the upperhand And go mad for a couple grams And she don't want to go outside tonight


"Men det planerar jag inte på att göra ikväll du är för sexig för det" viskade han och dom rosa läpparna bet lätt i min öronsnibb. Jag satt förstelnad allt jag kunde göra var att stirra på kniven som vilade på min arm strax under axeln.

 

 And in a pipe she flies to the Motherland Or sells love to another manI t's too cold outside For angels to fly An angel will die Covered in white Closed eye And hoping for a better life This time, we'll fade out tonight Straight down the line


"Men vart var jag...jo det är ju Louis som jag vill skada och det bästa sättet att skada honom på är att skada han lilla syna" 

 

Emy! 

 

Dylan skulle inte få skada henne. Hon är min bästa vän och jag älskar hennne som min syster. Hon och min familj är det enda som betyder något nu. Visst mina andra vänner är också viktiga men Emy var prio ett just nu  för mig. Okej prio två då inte ta livet av mig själv för att träffa Chris igen är prio ett men hon ligger på en andraplats.


And they say She's in the Class A Team Stuck in her daydream Been this way since 18 But lately her face seem sSlowly sinking, wasting Crumbling like pastries


"Du är ett monster" viskade jag med skakig röst. Dylan skrattade rått igen och lutade sig mot mig igen. 

 

"Jag är vad som finns i barns mardrömmar och vet du vad? Jag älskar det" utan att tänka mig för spottade jag honom i ansiktet. Dylan tittade på mig med förvåning men det blev fort ett roat ansiktsutryck. 

 

"Blev du lite tjurig? men jag gillar det" sa han och Dylan pressade sina läppar mot mina och jag ville nästan kräkas. Mina läppar tillhör Chris! Jag sket i att Dylan hade en kniv, jag började sparka och putta på Dylan men han backade inte.

 

They scream The worst things in life come free to us And we're all under the upperhand And go mad for a couple grams And we don't want to go outside tonight

 

"Slåss inte mot mig Zayn" mummlade Dylan men jag slutade inte, han suckade och backade lite. "Jag ville verkligen inte göra det här men om du måste vara så här har jag väll inget val.." med en sista kyss mot mina läppar körde han in kniven i min överarm och jag skrek ut i smärta. Min arm var i lågor och svarta prickar dansade framför mina ögon.

 

"Du är verkligen sjuk" viskade jag och han log så man såg alla hans tänder. Kontrasten mellan rosa och vitt var för stark så jag vände blicken mot mitt sår igen, blog pumpades ut och det svarta tyget blev glansigt och min vita skjorta under var helt röd.

 

"Tro inte att jag är färdig med dig Zayn Malik" sa han och reste på sig, Dylans långa figur vandrade bort mot en svart bil. Han lämnade mig och jag hoppades att jag skulle dö. Då dör jag iallafall bredvid min pojkvän.

 

Men mina tankar gick till Emy, jag måste varna henne och Louis. Med min högra hand över det pumpande såret vinglade jag bort till min bil, låste upp och tog min mobil. Niall var den som senast hade ringt mig så jag tryckte på ring upp. 

 

Emy, jag måste skydda Emy.

 

 And in a pipe we fly to the Motherland Or sell love to another manI t's too cold outside For angels to fly Angels to fly To fly, fly Angels to fly,To fly, to fly 

 


Skydda Emy

 

For angels to die...

FÖRLÅT JAG ÄR VÄRLDENS HEMSKASTE PERSON SOM INTE HAR SKRIVIT PÅ EVIGHETER!!! 


JAG ÄR SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ SÅ LEDSEN SNÄLLA FÖRLÅT MIG!!! 
 
Ni kan få några gifs som en liten förlåtelse present (inte för att det gör upp för att jag inte har skrivit men jag kan ju försöka)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dålig uppdatering

 
Vi vet att uppdatering verkligen suger men jag har tänkt att jag ska förklara varför. Så just nu är Fanny i Turkiet och har varit där ca en vecka och ska vara där i två veckor till. Det gör så att det bara är Cornelia och jag som kan skriva. Jag vet att Cornelia har teater hela sommaren som gör så att hon inte kan skriva hela tiden plus att hon har en till novell blogg med en annan utav våra kompisar. Så då måste hon skriva kapitel på både den och den här bloggen. Som Cornelia skrev i ett kapitel så får inte jag eller Fanny avsluta novellen då hon har tänkt ut hur den ska sluta och därför vill hon inte att vi två ska förstöra hennes planer. I alla fall medan hon håller på med SAB så har jag börjat med den nya novellen som just nu är hemlig men jag kan säga att det finns några kapitel i lager och jag ska fortsätta skriva kapitel.
 
Back to the point, det är alltså Cornelia som håller på att skriva SAB själv nu men hon har andra saker som hon måste göra som kommer före att skriva. Men jag vet att hon håller på med ett kapitel just nu så jag hoppas att ni står ut i någon eller några veckor till innan den nya novellen börjar för då kommer det komma uppdateringar varje Onsdag och Söndag.
 
Kram Nora.
 
Lite spamm på bilder, så här brukar jag och fanny spamma facebook(some random facts)
 
 
Vi vet nu att Harry bär Calvin Klein kalingar i BSE, YAY!!
 
Jag känner mig som Niall i Fanboy( en fanfic på wattpad om NARRY, sjukt bra)
 
This is just a perfect gif...
 
Thadaaaaaaaaa!! Marcel, mitt lilla fangirl hjärta hoppar varje gång jag ser honom, gash!!
 
Leeroy, mah gaaaay love! <3

Stay away, baby! Chapter 80

Det var inget kvar i mig nu, inget efter Chris. 
 
När han lämnade tog han allt med sig. 
 
Min andra halva.
Mitt ljus.
Min livskraft.
Min glädje.
Min Chris 
 



Nialls perspektiv:
 

Jag fixade till min slips för säkert tjugonde gången under dagen utav nervositet. Jag drog in nytt syre till mina lungor och öppnade dörren. Längst fram satt Chris familj, Zayn, hans familj, Emy och Josh. Jag fick några tysta hej, jag nickade och satte mig ner bredvid Josh. Zayn var inte samma person sen Chris hade dött. I hela två veckor satt han inlåst på sitt rum, endast hans mamma och Emy fick komma in. 
 
Emy sa att han mest låg och grät eller stirrade upp i taket, ingen utav visste vad vi skulle göra förutom Emy hon sa att efter hon hade förlorat hennes mamma var hon likadan men att efter man hade plockat upp bitarna av sig själv så kunde man leva igen. Att alla fixade ihop sig själva i sin egna tid och att det var exakt det vi skulle ge Zayn. Tid.
 
Kyrkdörren öppnades igen och in kom Louis i en gråsvart skjorta och ett par hängslen, jag blev faktiskt lite förvånad att han hade klätt upp sig men han gjorde det säkert för Emy, hon hade en svart klänning men en öppen triangel på ryggen. 
 
Sakta men säkert blev kyrkan nästan full med folk och allt jag kunde se var ett hav av svart och ledsna ögon. En präst började prata om att förlora någon nära i livet och Chris mamma Emily bröt tyst ihop, hon la huvudet på hennes mans axel. Zayns ögon tårades men han grät inte. 
 
Emily gick upp torkade bort tårarna och öppnade munnen.
 
"Chris...Chris han...." hon stängde munnen igen och något flög över hennes ögon men hon tryckte fort bort känslan och fortsatte att prata. " Att någon kan skjuta och 18 årig pojke är ofattbart, ingen förälder vill höra att sitt barn har dött innan dom. Och att höra att Chris dog utan mig vid sin sida är det hemskaste jag någonsin har hört. Att han låg med en kula i sig och dog på en strand ensam..." jag flyttade lite på mig, en sjuk känsla bubbla upp i min mage för att vi hade ljugit för henne, kanske om hon hade vetat att Zayn satt vid hennes sons sida till hans sista andetag hade hon mått bättre men vi kan inte berätta något för henne.
 
Emily fortsatte att prata och efter henne gick Zayn upp på skakiga ben. Han tittade ut över alla i kyrkan och drog ett skakigt andetag. Han höll i en mikrofon så att han skulle höras ut, för några sekunder stängde han ögonen innan han öppnade munnen. 
 
"Chris har den här favorit sången, how to save a life jag vet inte hur många utav er som har hört den men Chris brukar vilja att jag ska sjunga den innan han somnar så jag antar att jag vill sjunga den till honom en sista gång" sa han men viskade den sista bite. "Och min vän Louis här ska spela piano" sa han och nickade mot Louis som reste på sig gick titt den svarta stora flygeln. Seriöst Louis på piano? Va inte han Londons 'bad boy'? 
 
Men Louis började spela och det lät riktigt vackert. Zayn tog ett djupt andetag och stängde ögonlocken sen började han sjunga och i alla år som jag har kännt honom så har jag aldrig vetat att han kan sjunga men han sjöng med så mycket känsla att jag nästan började gråta, okej jag kanske började gråta.
 
Step one you say, "We need to talk."
He walks, you say, "Sit down. It's just a talk."
He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
And you begin to wonder why you came
 
Hela kyrkan var tysta utav Zayns röst, ingen kunde slita blicken från den trasiga killen framför oss som sjöng ifrån sitt hjärta.

Where did I go wrong? I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Let him know that you know best
'Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
Pray to God, he hears you
And I pray to God, he hears you

And where did I go wrong? I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice
Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you'll begin to wonder why you came

Where did I go wrong? I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Where did I go wrong? I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

How to save a life

How to save a life

Where did I go wrong? I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Where did I go wrong? I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
How to save a life

How to save a life
 

I slutet skkade hans röst men det lät ändå fantastiskt, Zayn satte sig ner igen och Emy drog in honom i en halv sido kram. Han lutade sitt huvud mot hennes hals och grät tyst. Emy viskade något om att Chris säkert hade det bra och att han inte skulle vilja se Zayn så här vilket fick honom att krama om Emy tightiare. När allt var klart kom folk fram för att prata med Chris familj men jag, Zayn och dom andra gick ut till några bänkar. Där satt vi alla Josh med en arm runt Zayns axlar, Emy i Louis knä och jag bredvid Josh. Vi satt tysta tills folk började komma ut ifrån kyrkan. Efter att ha frågat Zayn säkert tusen gånger om han var okej åkte vi alla hem. Emy åkte med Louis och jag med Josh, Zayn sa att han skulle va kvar där ett tag.
 
Zayns perspektiv:
 
 
Till och med hans gravsten var vacker, precis som han...
 
Chris Coolbeer
 
1995-2013
 
Älskad utav många, föralltid ihågkommen.
 
"Chris, om du hör...okej det känns som om jag pratar med mig själv...men jag hoppas att du har det bra nu" började jag och tårarna vällde upp i mina ögon igen. jag lutade ryggen mot gravstenen och stängde ögonen. 
 
"Det känns inte som om du är borta vet du...att du bara kunde försvinna på några sekunder. Att älska någon så mycket som jag älskar dig och sen veta att jag aldrig mer kommer få se dig, hålla din hand, kyssa dig, se ditt leende...det gör ont så jävla ont...enda anledningen till att jag fortsätter vara kvar här på jorden är för att jag vet hur besviken du skulle bli om jag tog livet av mig för att träffa dig igen. Men under dom här två veckorna har jag tänkt på det hundra gånger, eller tänkt på att skära mig men då kommer ditt ansikte upp i min hjärna och jag lägger ifrån mig rakhyveln, för jag vet hur ledsen du skulle bli om du fick reda på att jag gjorde det och eftersom du alltid är med mig så vet du ju vad jag gör. Så för din skull lever jag, för din skull så ska jag försöka leva mitt liv." när jag blundade kunde jag nästan föreställa mig att Chris satt här bredvid mig men när jag öppnade ögonen satt han inte där men någon annan gjorde det.
 
"Saknat mig?"
 

Förlåt....
 
jag har ingen ursäkt till varför jag inte har skrivit då jag lovade mig själv att lägga ut ett kapitel i onsdags men så blev det inte....
 
Men vem tror ni kom där i slutet?
 
SEN HAR NI HÖRT BEST SONG EVER?? OCH OM NI HAR VAD TYCKTE NI OM DEN??
 
SEN OMG JAG HAR SKAFFAT TWITTER!!! trodde inte att jag skulle ha det då jag skulle bli beroende...vilket jag nu typ är....men alla ni kan ju va gulliga och följa mig *batting with the eyelashes*
 
tyckte om den här okej...
 
MEN  jag heter cornelia_1DJB sååååå följ mig så är ni mina gulliga cupcakes eller fanny är min cupcake....då är ni mina gulliga....tomater (det ligger en burk med tomater bredvid mig nu så ja....)
 
Jag fanny och nora är ju världens larry shipper så idag när jag satt och kollade på larry gifs såg det typ ut såhär
 
 
 
 

Stay away, baby! Chapter 79

"Zayn?" frågade hon och släppte mig. Zayns ljusgråa jeans och vita tshirt var täckta i blod samt hans händer och armar.

"Chris är död" viskade an och Emy slängde sig runt hans hals.

"Jag är så ledsen Zayn" han höll om henne som om det gällde livet vilket det typ gjorde. Zayn hade inte orken just nu att leva då hans pojkvän precis hade dött i hans armar. Emy hjälpte honom att komma in och hon bäddade in honom i hennes säng. Emy satte sig bredvid och strök honom på kinden.

"Godnatt Zayn" viskade hon och kysste hans panna.


 

 
(ett gif på tal om ingenting)

Zayns perspektiv:

 


Hur kan man fortsätta livet när den som fick en att vakna upp är borta. Det tog så långt tid att få mitt liv så bra som det var och igår förasvan allt på bara några sekunder. den mest underbara varelsen för mig var borta. Min andra halva, mitt ljus, min livskraft, min glädje...min Chris....borta. 

 

Mitt huvud ville inte acceptera att han var borta, min hjärna sa att strax skulle Chris komma in genom Emys dörr och hålla om mig, mumla hur mycket han älskar mig och aldrig lämna mig. Men Chris hade lämnat mig och nu var mitt liv så...tomt, ett skal av vad det brukade vara. 

 

Emy hade precis gått ner till dom andra efter att Chris mamma hade ringt till min mobil för att berätta att Chris hade hittats död på stranden. Hon hade gråtit så mycket och jag trodde att det inte fanns några tårar kvar i mig men när jag hörde mamman till mitt livs kärlek gråta så vällde tårarna upp i mina ögon igen. 

 

Mitt och Chris förhållande var verkligen cheesy. Vårat första möte var som taget ur en chik flick..

 

Flash back: 

 


skolokorridorerna va tomma och jag visste att jag var sen. När jag började springa föll mina stora glasögon ner på matteböckerna i min famn och klumpig som jag är sprang jag rakt in i en muskulös bröstkorg. Mina glasögon föll ner på golvet och en lång brunhårig kille böjde sig ner och plockade upp dom. 

 
Han gav mig glasögonen och när jag väl hade satt på mig dom igen så vände jag upp blicken och det var som om all luft i mig försvan. Jag drunknade i hans bruna ögon, dom var så mörka att man knappt såg vart irisen slutade och pupillen startade men dom glittrade, jag skulle kunna se in i hans ögon resten utav mitt liv. 
 
 En stubb var synlig och hans läppar såg väldigt kyssvänliga ut. Okej jag hade precis träffat snubben och här var det nästan kärlek vid första ögonkastet. Vi höll ögonkontakt i vad som kändes va timmar när det bara höll några sekunder. Han harklade sig och särade på sina fylliga rosa läppar.
 
"förlåt, jag är Chris" sa han och höll fran sin knytnäve och vi gjorde en brofist. Mina fingrar darrade till när dom kom i kontakt mede hans skin. 
 
 
"Nej det var mitt fel men jag är Zayn" jag fyrade av ett leende fullt med tänder.
 
"Zayn" sa han för sig själv och nickade lite.
 
"Är du ny?" frågade jag då jag inte hade sett honom tidigare. Helt klart att jag skulle ha märkt en sån här sexig kille.
 
"Yes, min första dag idag men jag är lite lost" sa han och log lite nervöst. Hur är det ens lagligt att se ut sådär?!
 
Det visade sig att Chris också hade matte och vi gick ditt tillsammans han satte sig bredvid mig och inte en enda sekund utav lektionen spenderades på matte.
 
-
 
 
"Zayn..." började Chris, tre veckor TRE VECKOR hade det gått sen jag träfade den underbara killen till höger om mig. Jag var helt klart galen i honom men han var helt klart hetro, under första veckan hade han gått på en dejt med en tjej och ärligt talat fick det mitt hjärta att virida sig smärtsamt. Tanken på honom och en tjej... Chris visste ju att jag var bög men hade aldrig sagt något om att han var det. Han harklade sig och jag hmmmade så att han skulle fortsätta. Han tog ett djupt andetag och tittade på mig med dom svarta ögonen och jag var fast.
 
"Jo emh..jo jag undrar om du...jag...umh Zayn jag tycker om dig" flög ur hans mun och han spärrade upp ögonen när han insåg vad han hade sagt. Jag skrattade lite och svarade.
 
"Chris jag tycker om dig med" sa jag och log, varfrör var han så nervös?
 
"Nej Zayn jag....jag tycker om dig mer än som mer än vän" stammade han fram och tittade bort. Allt stannade och ett stort leende formades på mina läppar.
 
"Chris jag tycker om dig med!" han började le och sen kastade han sig i mina armar.
 
-
 
"Jag har haft en fantastik kväll" viskade Chris i mitt öra och jag rös till. Chris hade frågat mig på en dejt och jag hade såklart svarat ja. Tre dagar senare körde vi iväg till en äng där det stod ett runt glasbord och två stolar. Vi gick och satte ossoch bara två minuiter senare kom en kille med mat.
 
Vi var mitt ute i ingenstans hur kom han hit?! En fiol kunde höras men det var säkert bara en högtalare eller något. Iallafall maten var underbar och Chris hade gjort kvällen perfekt. 
 
När vi åkte hem var det mörka moln på himmelen fast det var inte kallt. Vi stod på min trappa vid dörren när jag kände regn hamna i mitt ansikte. Chris blick flickrade mellan mina ögon och mina läppar. 
 
Okej nu händer det! Jag har väntat i evigheter att få kyssa honom och nu händer det! 
 
Hans läppar var som gjorda för mina och jag log åt känslan. Det började vräka ner och jag kunde inte sluta le, en kysws i regnet var det inte allt man kunde önska sig. När jag kysste Chris försvann verkligheten och det var bara jag och Chris just nu. Hans hand runt min nacke och hans hår mellan mina fingrar, mina läppar på hans det var allt jag kunde tänka på-
 
-
 
Chris armar var runt min midja och min rygg pressad mot hans bröstkorg. Vi låg i hans lilla säng och sov, eller det var vad jag trodde att vi båda gjorde tills jag vaknade utav att Chris la en fjäderlätt kyss på min hals.
 
"Jag älskar dig" viskade han och jag stelnade till. Chris stelnade också till och drog bort sin arm.
 
"Emh...jag trodde att du sov.." sa han och drog en hand awkward genom hans hår. 
 
"Förlåt jag skulle inte sagt det..." viskade han.
 
"Jag älskar dig med Chris" sa jag och kysste honom på pannan.
 
"Sov nu Chris du måste upp tidigt imorgon" jag la mitt huvud på hans bröstkorg och somnade till ljudet utav hans hjärtslag.
 
Flash back slutar:
 

Det var inget kvar i mig nu, inget efter Chris. 
 
När han lämnade tog han allt med sig. 
 
Min andra halva.
Mitt ljus.
Min livskraft.
Min glädje.
Min Chris 
 

 
Wäää nä men kände att jag behövde berätta lite om Zayns förhållande med Chris lite. B tw det är Chris på gifet :)
 
MEN FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT för att jag inte har uppdaterat!! Varken fanny eller nora får skriva något då dom bara kommer förstöra slutet så jag skriver slutet själv. Uggh men jag ska göra så gott jag kan :9
 
 
 
 
 

Goda nyheter

Nora här, tänkte bara säga att vi vet att våran uppdatering suger just nu men vi försöker verkligen komma på något att skriva. Eller mest är det Cornelia och Fanny som försöker komma på medan jag bara tar åt mig äran, notera sarcasmen. Men allvarligt vi har bestämt att det bara är några kapitel kvar utav Stay Away, Baby! och antalet kapitel som är kvar är........ Ca 7 kapitel , så SAB blir alltså runt 85 kapitel . Vi hade först tänkt oss att skriva tills vi kom till 100 kapitel men våra idéer verkar slut och så känner vi att novellen börjar närma sig ett slut. Så de sista kapitlerna kommer va skrivna utav Fanny eller Cornelia.
 
Och då kanske ni undrar varför inte jag ska skriva, oj jag tänkte att jag skulle berätta det för er nu. Jag, Fanny och Cornelia har idag träffats och pratat lite om hur SAB ska sluta och så men vi pratade också om vad våran NYA novell skulle handla om. Så nästan hela dagen har gått till att planera våran nya novell, som jag inte tänker berätta vad den heter än utan ni kommer få reda på den i det sista kapitlet utav SAB. 
 
Vi har planerat allt, jag menar verkligen ALLT för att våran tredje novell ska bli så bra som möjligt. Vi har planerat vem tjejen är, vad hon ska hetta, vart hon kommer ifrån, om killarna ska vara kända eller ej, vi har till och med bestämt vem tjejen ska bli tillsammans med. Men allt detta ska bli en överaskning tills det första kapitlet kommer ut men vi hoppas att ni är taggade över att det blir en ny novell. Vi är i alla fall det, vi är taggade till 1000 och vi hoppas verkligen att ni kommer tycka om den här novellen lika mycket som vi gör.
 
I alla fall medan Cornelia och Fanny skriver de sista kapitlerna så kommer jag att börja skriva på den nya 'HEMLIGA' novellen. Vi hoppas att SAB kommer ta slut innom någon vecka eller två så att vi så snabbt som möjligt kan börja på den nya. Men den nya kommer inte vara likadan som BFF eller SAB som har blivit uppdaterade dagligen utan den nya kommer det att komma ett nytt kapitel varje onsdag och söndag. Vi hoppas verkligen inte att ni blir sura av att vi har bestämt så här utan vi har bestämt oss för att göra så här för att vi vill kunna läsa igenom kapitlerna, göra dem längre och lägga ner lite längre tid på varje kapitel. Så vi hoppas på att ni förstår hur vi tänker och ser det på samma sätt som vi gör. 
 
Men innan jag glömmer bort det så kommer det komma en trailer i sista kapitlet av Stay Away, Baby! om vad den nya novellen heter och vem som är tjejen. Vi hoppas att efter ni har läst det sista kapitlet utav Stay Away, Baby! att ni kollar in trailern till ******* och kommenterar vad ni tycker om den.
 
Nu när vi har gått igenom allt det här så har vi en fråga till alla er som kan göra Designer eller Headers! Vi undrar om någon utav er skulle kunna göra en ny design eller i alla fall en ny header till oss. Om ni kan skicka ett mail till oss, vår mail är : onedstolemytime@hotmail.se 
Eller lämna en kommentar i det här inlägget. Och om ni har fixat några tidigare designer eller headers så skulle vi hemskt gärna vilja se några utav dem.
 
 
 
 
Kram Nora, Fanny och Cornelia

Stay away, baby! Chapter 78

 
Väl vid Emys hus kysste jag henne hej då och hon hoppade ut. Med en sista vinkning öppnade hon dörren och gick in. Jag skulle precis starta bilen när min mobil plingade till och sa att jag hade fått ett nytt sms.
 
 
Dylan: Jag kan se varför du har kvar Emy, hennes kropp är fantastik. Svart spets min favorit.
 
Jag frös till is, Dylan hade sett Emy byta om i mitt rum!
 

Lous perspektiv:

 

 

"Redo?" frågade Zayn när alla hade satt sig i den stora bilen. Niall körde, jag satt bredvid honom, bakom mig satt Josh och en kille som jag tror heter Mark. Zayn satt längst bak med Chris och höll händer. Chris viskade något i Zayns öra och kysste honom sen på kinden. Jag började genast sakna Emy, lite sjukt att jag ser ett bögpar och tänker på Emy... 

 

Mina tankar avbröts när Niall sa ett 'ja' och startade bilen. Vi åkte under tystnad, ett sms fick min skärm på mobilen att lysa upp och Emys namn poppade upp.

 

Var försiktig xx

 

 

jag började skriva tillbaka och ett leende formades på ina läppar. Innan Emy har jag aldrig riktigt haft någon som har brytt sig om mig...

 

Louis:  klart jag är sexyface ;) xx

 

Emy:-.-.... men se till så dom andra inte skadar sig också xx

 

Louis: Inget kommer hända babe xx

 

Emy: jag älskar dig Louis xx

 

 Louis: Jag älskar dig xx

 

 

"Louis?!" ropade Niall och viftade med en hand framför mitt ansikte. Jag tittade förvirrat upp men när jag såg att vi var framme hoppade jag ur bilen, min högra hand kände efter så min pistol satt kvar på kanten utav mina jeans sen vände ag mig om till dom andra.

 

"Okej, jag vill inte att vi börjar skjuta någon om det inte absolut är nödvändigt förstått?" jag spände blicken i var och en utav dom och alla nickade. Vi började gå mot det nedbrända huset, den döda marken knastrade under våra skor och allt här kändes...dött. Huset var som perfekt för en skräckfilm, glaset i fönsterna var krossat och dörren lite snett hängandes på vid gavel. Trät var murket och huset knakade när vi gick upp för den lilla trappan till dörren. 

 

Insidan var exakt som jag mindes den, tavlor på väggarna och man kunde se mörk randig tapet här och var på väggarna. Vi gick till det som hade en gång varit ett stort vardagsrum och så fort vi steg in i rummet bemöttes vi utav Dylan, Ryan, Harry, Liam, Marcus, John, Nick och Steven. 

 

"Så ni bestämde er för att komma tillslut" sa Dylan och flinade, han drog en hand genom håret.

 

"Dylan vi kom inte hit för att småprata, nu spotta ut vad du vill säga" sa jag, mitt humör gick från normal till irriterad på två sekunder.

 

"Louis tsk tsk tsk först och främst du borde känna mig bättre än att lämna din flickvän ensam i ett sånt här läge" sa han och flinade ett sjukt leende. Allt mitt blod försvann från kroppen. Han har rätt Emy är helt ensam nu, ingen som kan skydda henne...fast hon har ju låst huset...

 

"Du skulle bara våga göra något mot henne!" skrek jag och skulle precis ta ett steg mot honom när Mark höll fast min ena arm. Jag gav Mark en dödsblick som sa typ ' släpper du mig inte nu så...' men han släppte mig inte. Nialls ansikte var rött av ilska men han stod också still. Josh tittade på Dylan med så mycket hat att om hans blick skulle kunna döda skulle Dylan ligga på marken vid det här laget. Zayn hade en blick som sa panik, Mark och Chris känner inte Emy så bra men dom oroade sig fortfarande sig för henne. 

 

"Oh jo Louis jag vågar, efter vi" sa han och visade mot killarna från öst. "Såg din lilla slampa i ditt rum lovar jag dig att ingen utav oss kunde sluta tänka på henne. Hennes kropp asså, hon är säkert ett skönt knull. Är hon inte det?" frågade han och jag stod där chockad. Hade alla dom sett henne, min Emy? Att han ens vågade?!

 

"Din jävel!" väste Niall fram mellan tänderna och Dylan började skratta. Jag tittade i smyg på Harry och han gav mig en ledsen blick. Jag visste ju redan att han hade känslor för Emy och nu om han hade sett henne så...Det fick mitt blod att koka och innan jag visste ordet utav det hade jag hoppat på Dylan. Min knytnäve kom i kontakt med hans käke han släppte ut ett 'off' och vacklade till. Dom andra hade hoppade på varandra och i kanten utav mitt öga såg jag Harry stå, lite osäker på vem han skulle hjälpa. Vi fick ögonkontakt och jag mimade gå och Emy  han nickade och smög ut ur huset. Harry skulle skydda henne ifall någon kom. En tyngd lyftes från mina axlar när jag tänkte det men plötsligt låg jag på marken med Dylan på mig och hans knytnävar slåendes på min mage. Jag kastade av mig honom och reste på mig. Jag drog upp min pistol och riktade den mot Dylans huvud. dom andra var inne i sina egna slagsmål så dom märkte inte oss.

 

"Du vet att jag borde skjuta dig nu så är allt över" sa jag och log sjukt. Dylan är bara problem, mitt finger var på avtryckaren

 

Ett högt ljud lät när en kula flög ut.

 

Bara att det inte var min pistol som hade skjutit någon. Det var Steven som hade skjutit Chris. Ett skrik hördes och tårar vällde ur Zayns ögon. Han tog upp sin pistol och slog den hårt i Liams huvud innan han riktade den mot Steven. Både Liam och Steven föll ner till marken bara att en utav dom var död. Jag tacklade ner Dylan till marken och började sprka på hans huvud. Efter några sparkar förlorade han medvetandet och jag såg mig omkring. Josh slogs med Ryan men strax hade han också gjort Ryan medvetslös. Niall höll sig om sin vänstra axel medan han sprang över till Chris och Zayn. 

 

Chris tog snabba och korta andetag samtidigt som han höll Zayns hand. Zayn strök Chris på kinden med tårarna rinnandes ner för kinderna. 

 

"Babe du kommer klara dig, du kommer klara dig, du kommer klara dig, du kommer klara dig" viskade han om och om igen. hans röst sprack lite.

 

"Zayn...vi vet båda två att jag inte kommer klara mig" sa Chris med en svag röst och hostade upp blod. 

 

"Snälla lämna mig inte" viskade Zayn och kysste honom på pannan. 

 

 

 

"Zayn, du är det bästa i mitt liv eller nej du är mitt liv gråt inte" viskade Chris.

 

"Du är också mitt liv, Chris du är mitt liv snälla kämpa, jag älskar dig så mycket lämna mig inte Chris! Lämna mig inte!" skrek Zayn desperat. Chris började spy upp blod men Zayn satt fortfarande i skräddarställning med Chris huvud i sitt knä. 

 

"Jag älskar dig också cupcake" Chris tog upp sin hand för att röra Zayns kind men mitt i rörelsen släppte han den och höll sig över bröstkorgen. 

 

"Gråt inte för mig älskling" viskade han och drog ett sista skakigt andetag. Zayn började gråta mer än vad han redan gjorde. Han la sin panna mot Chris panna, Zayn släppte ut det hemskaste skriket jag någonsin har hört. Niall hjälpe Zayn upp, på skakiga ben. Det tog oss allihop att få ut Zayn ur huset och in i bilen. Han satt längst bak med Niall och Josh körde hem. Emy kom utrusande så fort vi var vi hennes hus. Harry stod kvar i dörröppningen, hon gav mig en stor kram och log ett leende som fick mig att smälta. Hon tittade bakom mig och leendet försvann. 

 

"Zayn?" frågade hon och släppte mig. Zayns ljusgråa jeans och vita tshirt var täckta i blod samt hans händer och armar. 

 

"Chris är död" viskade an och Emy slängde sig runt hans hals. 

 

"Jag är så ledsen Zayn" han höll om henne som om det gällde livet vilket det typ gjorde. Zayn hade inte orken just nu att leva då hans pojkvän precis hade dött i hans armar. Emy hjälpte honom att komma in och hon bäddade in honom i hennes säng. Emy satte sig bredvid och strök honom på kinden.

 

"Godnatt Zayn" viskade hon och kysste hans panna.

 

wäääää Zayn :( 
 
Blev inte nöjd med det här men hoppas ni gillar det iallafall :)
 
Och förlåt att jag inte har skrivit på några dagar men jag har haft jätte mycket just nu...vilket betyder att jag typ har legat hemma och läst....Nej inte bara det faktiskt....jag har haft teater också vilket tag väldigt mycket utav min tid men nu är den här fanficen snart slut :) 
 
xoxo fanny, nora & cornelia 
 
 
Skrev inte slutet så bra men jag lyssnade på en sorlig låt sammtidig som jag skrev och då kände jag typ såhär.
 
 
 

Stay away, baby! Chapter 77

"Louis?" Frågar jag honom och han kollar ner på mig. 

 

"Ja?" Svarar han oroligt. 

 

"Kan jag få stanna hos dig ikväll?" Frågar jag honom. 

 

"Alltid Emy." Säger han och kysser mig passionerat på läpparma. 

 


 

Louis perspektiv: 

 


Ring....ring.....ring

 


Långsamt lyfte jag på huvudet och öppnade ögonen för att hitta källan till det irriterande ringandet. Min blick fokuserades på nattduksbordet där min mobil låg och tjöt. Jag sträckte mig efter mobilen och utan att kolla ID:t svarade jag med en trött morgonröst.

 

"Hallå?" mitt huvud kom i kontakt med kudden och jag stängde ögonen igen. Emys lilla kropp låg sovandes mot min rygg med ena armen om min bicep. Mina läppar formade ett leende när jag tänkte på Emy och hur lycklig jag är att ha henne i mitt liv. Jag insåg att personen på andra sidan luren inte hade svarat än så jag frågade återigen ett hallå och då började någon skratta. 

 

"Louis Louis Louis" sa rösten som om han hånade mig och plötsligt klickade jag ihop vem det var.

 

Dylan.

 

"Vad vill du Dylan!?" fräste jag ut lågt nog så att jag inte skulle väcka Emy. Dylan släppte ut ett rått och kallt skratt och jag kunde se det elaka flinet ligga på hans läppar.

 

"Jag vill bara parata, möt oss vid 'huset' ikväll klockan nio" sa han och la på. 'Huset' var stället där öst mötte upp folk som tillexempel langare osv. Det brukade vara ett fint hus, precis vid en liten å men efter det brann så vill ingen bygga upp det igen så vi brukar vara eller rättare sagt dom brukar vara där då jag inte är del utav öst längre. Jag skickade ett sms till Niall där han fick adressen och han svarade med att vi skulle alla mötas upp sju vid hans hus. 

 

Hur kan Nialls mamma och Emys pappa aldrig märka vad som pågår här? Jag menar med alla skador så måste dom misstänka något... men nej dom är alltid ute och reser.

 

Emy rörde på sig i sömnen och jag vände mig försiktigt om. Hon var en ängel utan vingar, bara min. Hennes blonda hår låg som en gloria runt hennes ansikte och rosa läppar var lätt särade. Jag kysste hennes panna innan jag reste på mig och gick till min garderob. En jeans skjorta och en svart tshirt slängde jag på mig med svarta jeans. 

 
Sen fixade jag håret, den lilla stubben som hade kommit fick vara kvar för dagen då jag inte hade ork att raka bort den. När jag kom in i mitt rum igen låg Emy vaken och gjorde något på sin mobil. Jag började små skratta när jag hörde musiken till angry birds spelas och hon tittade upp på mig.
 
"Hej, jag hörde inte att du kom tillbaka" sa hon och la ner mobilen, hon hoppade upp ur sängen och tassade över till mig. Jag blir alltid mållös när jag ser Emy och nu när endast har en utav mina tshirtar och ett par trosor på sig kan jag inte sluta titta på henne.
 
"Gillar du vad du ser?" sa hon och fnissade, jag kunde inte säga något så jag nickade bara och hon fnissade igen.
 
"Skulle det inte va bättre om jag inte hade någon tröja på mig alls?" viskade hon i mitt öra och bet sen i öronsnibben, rysningar gick i hela min kropp och innan det här skulle gå längre så la jag mina händer på hennes midja och puttade bort henne lite, jag harklade mig.
 
"Emy, inte nu" det tog allt jag hade att yttra dom orden och så fort dom lämnade mina läppar suckade hon lite.
 
"Okej" viskade hon men sen glimtade hennes ögon till med busighet. "Men tro inte att jag är klar med dig" viskade hon igen och började dra av sig sin tshirt. Jag kunde bara gapa.
 
"Emy jag sa precis-" började jag men hon avbröt mig.
 
"Vad jag ska bara ta på mig mina kläder" sa hon och tittade oskyldigt på mig, hon plockade upp hennes BH från golvet och knäppte på den. Nu stod hon i endast ett par svarta spets trosor och en svart BH, ååh Emy varför jävlas du med mig?
 
"Har du sett mina shorts Louis?" frågade hon och kikade oskyldigt på mig henom hennes ögonfransar. Jag pekade mot min svarta stol och hon gick dit. Hon satte på sig don korta jeans shortsen sen gick hon över till min garderob och plockade ut en hoddie. Den var förstor så man såg inte shortsen, hon såg plötsligt mer gullig ut än sexig men när gick fram och kysste mig så försvann alla tankar om att hon var gullig. Precis när jag gav upp och tänkte ta henne där rakt mot väggen som jag hade tryckt upp henne mot puttade hon bort mig med ett flin på läpparna. 
 
"Du hade din chans förut Louis nu har jag klätt på mig så..." sa hon och binkade med högra ögat.
 
"Du bara vill jävlas med mig?" frågade jag och skrattade lite. 
 
"Kom jag har lovat Niall att du ska va hemma om tio minuter" jag tog hennes hand och vi gick ut till min bil. 
 
Väl vid Emys hus kysste jag henne hej då och hon hoppade ut. Med en sista vinkning öppnade hon dörren och gick in. Jag skulle precis starta bilen när min mobil plingade till och sa att jag hade fått ett nytt sms.
 
 
Dylan: Jag kan se varför du har kvar Emy, hennes kropp är fantastik. Svart spets min favorit.
 
Jag frös till is, Dylan hade sett Emy byta om i mitt rum!
 

Förlåt att det suger men nästa kapitel då händer det shit asså. eller aah ha inte för höga förväntningar ifall jag helt och hållet kommer faila att skriva det kapitlet men jag ska göra mitt bästa :)
 
Btw läser någon utav er min andra fanfic om Justin, skulle va lite kul att veta om någon här gör det :)
 
bara för att så länkar jag den igen inget tvång att läsa den men jag skulle bli jätte glad om ni gjorde det :)
 
Klicka här för att komma til min Justin fanfic
 
 
 
Några gifs också :)
 

 

 

 


Follow on Bloglovin
RSS 2.0