Stay away, baby! Chapter 70
”Louis, när vi hittar Emy vill jag att det blir den sista gången du någonsin pratar med henne!” han var fullt seriös och jag blev lite nervös.
”Det är ditt fel att hon är borta så jag vill att du håller dig borta från henne, fattar du?” jag satt fryst som en pinne i förarsätet, blicken fastklistrad på Nialls hotfulla ansikte.
”För om du inte håller dig borta kan jag lova dig det här Tomlinson... Att jag kommer döda dig”
Emys perspektiv:
Så tyst jag kunde låste jag upp dörren och smög in i mitt hus. Pappa och mamma var inte hemma som vanligt och Niall hoppas jag sover. Jag tog av mig mina skor och min jacka och tassade upp för den stora trappan. Dörren till mitt rum var lite öppen och jag kunde höra hur någon gick fram och tillbaka över golvet. Jag öppnade dörren lite mer och Niall vände sig om. Han drog efter andan när han såg mig och gav mig en stor kram.
”Emy, vart har du varit, jag har letat överallt efter dig?” viskade han. Han höll om min kropp och jag stelnade till när han kom emot ett utav alla dom såren som fanns på min kropp. Niall släppte mig och han hade små tårar i ögonen.
”Förlåt, är du...behöver du åka till sjukhuset?” jag skakade på huvudet och kände hur tårarna rann ner för mina kinder.
”Förlåt att jag inte har ringt eller något men Dylan tog mig och så satt jag inlåst-”
”Men hur kom du ut Emy?” avbröt Niall mig.
”Jo Harry kom och räddade mig, han tog med mig till hans hus där han tvättade bort blodet och sen somnade jag” berättade jag, okej jag berättade inte allt men jag kan ju inte direkt säga att jag precis har legat med Louis...igen även om jag har gjort slut med honom.
”Harry räddade dig?” viskade Niall, jag nickade och han suckade.
”Emy sov lite” han gick ut ur rummet och jag hörde hans fotsteg gå mot hans egna rum.
Jag la mig utmattat på sängen och somnade så fort mitt huvud hamnade på kudden.
Tre dagar senare:
Tre dagar!
På tre dagar har jag inte sett ett enda ansikte förutom Nialls. Jag har sagt till alla att jag är sjuk så att jag inte behövde visa mig såhär. Valerie och jag har pratat i telefon och Louis har inte slutat smsa, inte för att jag har svarat på något utav dom. Jag vill så gärna vad med honom, jag vill spendera varje levande sekund med honom. Men med livet som han lever vet jag inte om jag kan det. Jag tror inte att jag någonsin kan få det jag önskade med Louis. Det är bara en dröm, den perfekta drömmen där jag och Louis gifter oss, där vi en dag får söta små barn tillsammans, där vi bli gamla tillsammans. Men livet som jag lever i nu är mer som en mardröm där jag konstant är rädd för vad som ska hända. Jag vill verkligen kalla mig själv Louis flickvän men kan jag verkligen det? Kommer jag orka med allt som har med Louis att göra?
Mina tankar avbröts av ett ringande ljud, det var min mobil. Jag tittade inte vem det var och blev väldigt frvånad när jag hörde Harrys röst i mobilen.
”Emy?” sa Harry
”Ja? Hej Harry” svarade jag förvirrat
”Emy...varför svarar du inte på Louis sms?” frågade han lite argt men lugnade sig direkt.
”Emh...jag vet inte, jag behöver bara lite tid att tänka...”
”Emy han pratar om dig i sömnen, han sjnger om dig i duschen han gråter ibland! Snälla prata med honom!” bad han och jag fick lite skuldkänslor men sen blev jag förvirrad.
”Harry varför vill du att jag ska prata med honom? Varför skulle du vilja att vi blev tillsammans igen?”
”För jag klarar inte av att se honom såhär, sen vill jag att du ska vara lycklig och...och du är lycklig med honom” viskade han och jag kände tårarna samlas i ögat.
”Okej ge honom telefonen” jag kunde höra hur Harry reste på sig och började spring.
”Okej, här är han. Louis jag har någon här som vill prata med dig...” sa Harry lågt.
”Hallå” hans änglalika röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och det var som om jag äntligen kunde andas.
”Louis...” sa jag lågt. Andetagen som jag hade hört stoppade och ett litet sprakande hördes i mobilen.
”Louis?”
”Emy” harkel ”Varför ringer du till Harry?” frågade han ledsamt.
”Emh, det var mer han som ringde till mig... men Louis...umh...vi måste...kan du bara komma hit?” viskade jag.
”Är Niall hemma?”
”Nej jag är ensam just nu han kommer inte förens ikväll”
”Okej då kommer jag”
Han la på och jag la ner mobilen på bordet. Jag gick fram till spegeln och tittade på dom nu gröngula märkena.
Louis perspektiv:
Tänk om hon ångrar det vi gjorde?
Tänk om hon inte vill ha med mig och göra mer?
Tänk om hon tycker om Harry?
Det sista fick mig att rysa, om hon och Harry skulle bli tillsammans så skulle jag nog inte kunna bo i samma hus som honom. Jag skulle inte kunna se honom som min bror...
Jag öppnade dörren till Emys hus och gick in. Hon satt i köket, två koppar utav te stod på bordet. Hon vände sin blick mot mig och jag satte mig ner mittemot henne.
”Louis jag vet inte om jag-”
”Snälla lämna mig inte” det for ur min mun innan jag hann stoppa mig själv. Hon tittade på mig med stora ögon
”Louis...jag vet inte vad jag ska göra...Jag älskar dig” jag log åt dom orden. Det var som om hela jorden skulle falla sönder om hon slutade säga det.
”Men livet du lever är något jag inte älskar...jag vet inte om jag orkar med det här... när Dylan tog mig... jag visste inte vad jag skulle göra” hon började gråta och jag kände hur illamåendet bubblade upp i magen när jag tänkte på vad Dylan kan ha gjort mot henne.
”Snälla Emy, jag älskar dig och jag skulle göra vad som helst för dig, snälla Emy lita på mig”
”Louis jag älskar dig men jag har så många frågor och jag får inga svar...”
”Fråga vad som helst, jag lovar att svara ärligt” jag började bli desperat nu. Hon såg så tvekande ut, som om Emy inte visste ifall hon skulle stanna med mig eller inte.
”Min största fråga är väl...Hur många har du dödat?”
Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle svara. Om jag sa sanningen så kanske hon skulle bli mer rädd, men ljuger jag och hon får reda på sanningen iallafall så kommer hon aldrig att förlåta mig.
”Emh...sju personer” hon tittade på mig med en blandning utav rädsla och förvåning.
”Sju?! Hur kan du ha kommit ifrån att ha dödat sju personer?”
”Jag har väl...jag vet inte men Emy snälla förstå att jag har aldrig velat göra det” mina ögon tårades och Emy gick över till min sida utav bordet.
”Shhh, Louis jag tänker inte lämna dig. Hör du det jag tänker stanna hos dig för att jag älskar dig”
HEJ! asså texten blev helt crazy banana!! Men förlåt att kapitlet är kort btw och att det är ett mellankapitel MEN jag har stora saker planerade! TO BAD fanny och nora inte vet om dom än. Men det är kul när jag skriver ett kapitel och fanny fangirlar om det sen hehe.
men xoxo fanny, nora & cornelia
Stay away, baby! Chapter 69 (Le sexi time)
Jag stirrade på min pojken framför mig. Hans mörka lockar hade fallit lite framför hans ögon och en stor hand drog genom håret innan handen slöts om den blöta handduken. Jag kände hur han baddade mitt ansikte och jag log ett ledsamt leende mot honom.
"Tack, men Harry hur hittade du mig?" frågade jag och hans gröna ögon tittade upp på mig.
"Jag letade efter Liam och åkte till hans lägenhet men såg honom köra mot ladan men jag följde inte efter på direkten men sen bestämde jag mig för att åka till ladan och se om han var där, då såg jag dig där och slog ner Liam och tog med dig hem till mig" sa han i ett andetag och jag tog upp min hand och tog hans stora hand i min.
"Tack Harry"
Emys perspektiv:
Harry log ett sånt där typiskt Harry leende där smilgroparna syntes och ögonen tindrade. Hans hand släppte min och strök mig över kinden.
"Gör det jätte ont?"
"Nej...jo...jag vet inte" tårarna välde upp i mina ögon igen och jag torkade snabbt bort dom.
”Emy, han kommer aldrig att skada dig igen” hans blick blev genast lite osäker. ”Jag kommer alltid att skydda dig...om du vill ha mig i ditt liv så kommer jag att finnas där” han lutade sig framåt och hans gröna ögon gömdes bakom hans ögonlock. Hans mjuka läppar hamnade på mina men det var ingen elektricitet eller fyrverkerier, inga fjärilar i magen inget annat än ett par mjuka läppar mot mina. Harry märkte att jag inte kysste tillbaka, först stelnade han till men bakade nästan direkt efter. Hans ögon stirrade in i mina, tog ett djupt andetag och stängde ögonen.
”Louis?” frågade han med fortfarande stängda ögon.
”Harry jag älskar honom, förlåt du är en snäll kille när man har kommit förbi Harry som lägger sexuella kommentarer så finns faktiskt en riktigt fantastisk kille under allt annat och jag vet att han kommer skämma bort flickan som stjäl hans hjärta” han öppnade ögonen och dom spärrades genast upp. Han puttade lite på mig och nickade bakom mig att jag skulle kolla dit. Jag vände mig om och såg ingen mindre än världens vackraste och finaste kille. Louis.
”Älskar du mig fortfarande?” viskade han, blicken som han gav mig utstrålade så mycket kärlek att jag nästan kunde känna lukten utav den. Jag vände mig mot Harry men han tittade ner i golvet. Han vände upp blicken på mig och reste sig fort upp.
”Jag...umh...ska...gå till....en vän..” han nästan sprang ut ur rummet, ytterdörren smällde igen och Louis satte sig bredvid mig. Hans blick borrade in i min hud och jag vände blicken mot honom.
”Ja”
Hans ögon blev stora och munnen öppnades lite. Han lutade sig fram och kysste mig först lätt, en kyss av lycka men sen blev den mer och mer het för varje sekund. Jag började dra med fingrarna över Louis randiga t-shirt, han stönade lite mot mina läppar och jag log. Hans tunga petade på min underläpp för att få mig att öppna munnen igen. Jag tog tag i kanten på hans tröja och drog den över huvudet. Hans vältränade mage och bröst syntes precis i det nu mörka rummet. Mina naglar skrapade inte för hårt inte för löst mot hans rygg och ett nu högre stön slapp ut från Louis läppar. Han kysste min hals och hans tänder bet löst i skinnet. Min tröja hamnade på golvet likaså mina byxor. Hans blick blev stel ett ögonblick och jag förstod att han såg mina sår. Dom var inte så stora som jag trodde men dom skulle säkert vara värre imorgon.
”Vill du inte så behöver du inte Louis, jag vet att jag är ful och äckl-”
”Emy du är lika vacker som alltid” viskade han i mitt öra och hela min kropp rös till av hans ord.
Helt oförberett knäppte han upp min BH och drog av mina små trosor, dom hamnade på golvet. Han kysste mig ner för halsen, till brösten och ner till magen. Min kropp skakade av förväntning, Louis skrattade till och började kyssa mina lår. Högre och högre upp rörde sig hans mun. Jag försökte kväva ett stön men jag tror att Louis hörde det ändå. Hans blick lämnade inte min och jag drog mina fingrar i hans hår, tryckte honom närmare mig. Hans varma andedräkt fick håret att resa sig på armarna och nacken. Innan jag ens hann reagera kände jag hans mjuka tunga mot mig och jag drog efter andan. Hans tunga torterade mig nästan och min kropp lyftes från madrassen, pressades närmare honom. Hans namn flög från mina läppar när med hjälp av tunga, läppar och fingrar fick mig att känna som om jag svävade på moln.
Min kropp exploderade och det svartnade för ögonen i några sekunder. Jag räknade till fyra innan synen kom tillbaka, då satte jag mig upp och tittade på den vackra man pojk...killen framför mig. Han hade världens flin på läpparna och ögonen glittrade busigt.
”Tyckte du om det?” viskade han sexigt i mitt öra, jag var helt matt i kroppen så jag kunde knappt svara. Jag lyckades att nicka vilket fick honom att skratta lite. Jag ruskade lite liv i mig själv och vände mig om.
”Ner” Jag puttade honom lite så att han låg ner. Jag knäppte upp hans byxor och inte så oskyldigt drog med handen över hans skrev. Hans var hård som sten och hans ögon stängdes av min beröring. Jag kröp upp och började kyssa på hans kropp. Först en lätt kyss på läpparna därefter fick ögonlocken var sin lätt kyss, näsan fick också ett möte med mina läppar. På halsen lämnade jag blöta kyssar som fick Louis att stöna mitt namn högt. Jag tänkte jävlas lite med honom så som han hade gjort mot mig så jag började kyssa hans bröstkorg och sen ner mot hans magrutor. Jag kysste kanten på hans kalsonger men stannade där. Precis när Louis trodde att jag skulle dra ner dom började jag kyssa honom hela vägen upp igen. Han grymtade irriterat och jag flinade.
Efter min lilla resa som bestod att kyssa och smeka varje del utav Louis kropp förutom där han mest ville att jag skulle röra honom bestämde jag mig för att jag hade plågat Louis tillräckligt.
Jag drog långsamt ner han kalsonger och Louis tittade på mig med en blick som sa 'äntligen'. Jag fnissade lågt men mina ögon blev stora som tefat. Hans storlek förbluffade mig alltid.
Min hand slöts kring honom och ett stön hördes från hans läppar. Han var så fin, Louis, min Louis.
”Ja jag är din, bara din” viskade han.
Sa jag det högt?!
Mina kinder kunde lika gärna ha brunnit så varma som dom blev, jag slutade inte att pumpa men jag tittade ner i golvet.
”Nej Emy titta inte bort du är också fin och du behöver inte skämmas för det”
Helt plötsligt kom massor med mod till mig och jag tog in hela Louis i min mun. Jag kunde höra Louis skrik viska 'fuck' innan ett stön hördes och jag fnissade lite, eller ja jag fnissade så gott det gick. Mitt huvud guppade upp och ner innan jag flög upp med Louis armar om min midja. Panna mot panna och kärlek i våra blickar.
”Redo?” viskade han och jag nickade. Han plockade upp en kondom ur en liten låda bredvid sängen. När den hade rullats på så vände han sig mot mig, kärleksfyllda kyssar gavs från den ena till den andra och jag fnissade lite. Louis var väldigt försiktig men det gjorde ändå lite ont i början.
”Förlåt Emy, jag vill inte att det ska göra ont...” viskade Louis han saktade in och började dra sig ur. Jag fick panik och höll fast hans rygg så att han inte skulle kunna backa. Jag vill vara nära honom, åh vem försöker jag lura jag behöver vara nära honom. Han är mitt allt även efter allt han har gjort så älskar jag honom fortfarande. Han tittade lite förvirrat på mig men drog sig inte ur.
”Fortsätt Louis” viskade och kysste hans hals. Hans stönade ut något om hur fantastisk jag var och mitt ansikte sprack upp i ett leende. Han var så försiktig, så så så försiktig. Som om han tog i för hårt skulle jag gå sönder. Plötsligt kände jag hur han ryckte till inuti mig och han kom. Framför mina ögon såg jag hur denna änglalika killen stängde sina ögon och föll ner över mig. Han rullade av mig och la sig bredvid mig i sängen.
Louis perspektiv:
”Jag älskar dig Emy” viskade jag men när jag tittade upp så sov hon redan. En hårslinga hade fastnat i hennes mun och jag tog försiktigt bort den.
”Jag älskar dig till månen och tillbaka” den sköna känslan jag hade i kroppen försvann när jag tänkte på Nialls och min konversation som vi hade precis innan jag lämnade av honom vid hans hus.
Flash back:
”Louis, när vi hittar Emy vill jag att det blir den sista gången du någonsin pratar med henne!” han var fullt seriös och jag blev lite nervös.
”Det är ditt fel att hon är borta så jag vill att du håller dig borta från henne, fattar du?” jag satt fryst som en pinne i förarsätet, blicken fastklistrad på Nialls hotfulla ansikte.
”För om du inte håller dig borta kan jag lova dig det här Tomlinson... Att jag kommer döda dig”
HAHA! Trodde ni att det skulle hända något mellan Emy och Harry där?! Jag är så elak att jag bara lurar er ;)
Men herre gud har suttit sen...typ halv fyra till vad är klockan nu... 19.29!!!!! ändrat om allt om och om igen!! Men eftersom jag är så snäll så lägger jag upp det här kapitlet utan en bild så ni slipper vänta tre timmar till så fanny eller nora kan dra deras lata rumpor till datorerna och fixa bilder ;) Men nu ska jag skriva lite på min bieber fan fic så adios amigos :)
xoxo
Stay away, baby! Chapter 68
… Och till slut så kände jag ett fast grep om min vänstra axel som fick mig att stanna och personen bakom mig gjorde så vi nu stod face to face. Dylan var det som stod framför mig, så jag började skrika. Men innan jag han göra mycket alls så la hen en hand på min mun så jag inte kunde skrika längre och började istället leda mig tillbaka till hans bil.
There's a boy, lost his way, looking for someone to play….
Emys perspektiv:
Jag hade ingen aning om vart jag var eller hur länge jag hade varit här. Jag vaknade nyss upp då jag hade somnat efter en timmas skrikande. Men det var ingen som kom så jag gav upp. Min mobil hade Dylan tagit så jag kunde ringa efter hjälp, jag satte mig på det hårda smutsiga golvet igen. I rummet fanns det inte så mycket, en trästol och en glödlampa hängandes från en tråd. Min mage kurrade högt och jag reste på mig och gick fram till dörren.
"Hallå!?" skrek jag allt vad jag kunde och bankade på dörren. Mina händer gjorde ont av att ha slagit på dörren men jag slutade inte JAG skulle ut härifrån. Fotsteg hördes utanför dörren, jag backade lite när den flög upp och in steg Dylan.
"Håll käften annars skär jag av din tunga!" fräste han och tog tag i mitt hår, jag skrek till av smärtan när han drog mig mot den lilla stolen.
"Tror du att jag skojar eller?" hotade han och höll upp en kniv. Hans stora, grova händer tog tag i mitt ansikte och tröck in käkarna så min mun öppnades. Jag kved till och försökte backa med det gick inte när han höll mig i ett järngrepp. Han log ett psykiskt leende som fick mig att vilja kräkas, han njöt verkligen utav det här. Utan att tänka mig för spottade jag i hans ansikte vilket jag ångrade så fort han puttade ner mig från stolen och sparkade mig hårt i magen. Är det här vad killarna stod ut med? Efter alla slagsmål jag hade bevittnat här i London så kan jag inte förstå hur dom kan fortsätta, jag kunde inte ställa mig upp efter alla slagen och sparkar som Dylan precis hade avfyrat på mig. Min kropp var som en köttklump innan den skulle styckas upp, kastades omkring hänsynslöst på köttbordet.
"Du är inget mer än en värdelös slyna så håll käften annars använder jag dig till det enda du är duglig till!" skrek han och jag frös till is. Jag bestämde mig genast för att vara tyst för jag ville inte bli våldtagen av Dylan. Han flinade när han hörde eller ska man säga inte hörde mig svara och insåg att han fick som han ville. Han reste på sig och började gå ut igen men precis när han skulle stänga dörren tog han upp sin mobil, han knappade in ett nummer och satte mobilen mot örat.
"Liam, kom hit jag vill att du vaktar henne," sa han och stängde dörren.
Någon minut senare öppnades dörren och Liam klev in. Han tittade på mig men log inte sådär sjukt som Dylan men ändå medmen såg ändå på mig med hat. Jag kröp ihop med hakan på knäna i hörnet utav rummet. Liam drog till sig stolen och satte sig vid dörren, hans blick lämnade inte min kropp och han följde varje liten rörelse jag gjorde. Tårarna slutade inte rinna även om jag inte ens var ledsen längre. Ingen vet vart jag så jag kommer inte överleva det här, det är bara att acceptera att jag kommer dö här i en smutsig källare.
"Liam?" viskade jag hans blick hårdnade och jag svalde klumpen i halsen.
"Liam, är inte du och Louis vänner?" frågade jag försiktigt och Liam såg plötsligt mycket snällare ut men det gällde bara i någon sekund innan han la på en hård mask igen.
"Jo det är vi, varför undrar du?" han sa det inte argt men med en hård kant i rösten. Jag kröp ihop lite mer men kom på en ide att om jag får Liam att prata kanske han inte skulle skada mig.
"Så hur länge har ni känt varandra?"
"Sen jag flyttade hit"
"Okej när gjorde du det då?"
"När jag var åtta"
"Okej, är ni bästa vänner?"
"Varför frågar du så mycket?"
"Jag har tråkigt"
"Jaha...men ja vi är väl bästa vänner?"
"Mhm, hur var Louis innan jag kom hit?"
"Han festade, drack, knullade varje tjej som frågade vilket var många" sa han och blinkade mot mig och jag blev stel hela kroppen. Jag menar jag visste att jag inte var Louis första men jag trodde att han typ hade varit med två-tre.
"Okej hur var han när han var liten då?"
"Emy sluta, håll bara käften okej? Jag tycker inte om att skada tjejer men du är en liten bitch som inte kan vara tyst!" fräste han surt.
"Du vet att jag älskar Louis va? Och han älskar mig så om du skulle göra något mot mig skulle du förlora honom, din bästa vän"
Liam reste på sig och gick farligt nära mig. Han såg på mig och hade inget medlidande även om jag satt i mitt egna blod.
"Dör du kommer Louis över dig" viskade han innan han gick tillbaka till stolen och plockade upp mobilen.
Louis perspektiv:
"För i helvete Louis vi har letat i snart en hel dag vart fan är Emy?!" skrek Niall på mig. Vi hade precis kommit hem till mig och jag hade verkligen panik nu. Vart är min Emy och vad har Dylan gjort med henne. Bilder utav hennes livlösa blåslagna kropp flög in i mitt huvud men jag tvingade ut dom. Jag måste va stark annars kommer jag aldrig hitta Emy.
Jag tog upp min mobil varken Dylan, Liam eller Ryan hade svarat! Plötsligt kom jag på att Ryan hade jobb idag inne i stan. Jag visste exakt vart han skulle. Jag berättade allt för Niall och vi sprang ut till min bil. Vi körde in till stan och sprang in på den lilla gatan där pubben som Ryan var på låg. Jag öppnade dörren och min blick sökte efter Ryan. Genast såg jag honom sitta och prata med en skumm man i snobbiga kläder. En liten påse och ett kuvert utbyttes mellan dom två männen innan dom beställde varsin drink. Jag och Niall gick över till Ryan. Han har alltid varit lite rädd för mig även om jag inte direkt har hotat honom eller gjort något mot honom så ser jag det när jag blir arg att han krymper lite som om han inte vill synas. Jag är starkare än honom och det vet både han och jag.
"Ryan ut nu!" krävde jag och han tittade förvånat på mig.
"Louis vad gör du här du- vad gör Niall här med dig sen när hänger du med väst?" fräste han.
"Käften Ryan och ut med dig nu!" den där räddslan som jag tänkte på nyss visades tydligt i Ryans ögon och han reste på sig. Vi tre gick ut och så fort bardörren var stängd slängde jag ner Ryan på marken.
"Vart fan är Emy?!" skrek jag och dunkade Ryans huvud mot marken.
"Jag vet inte" sa han och tog sig om huvudet men skrek och släppte huvudet, jag tittade upp och såg att Niall hade sparkat honom rakt på kuken.
"Du ljuger vart är hon?!" skrek han. Ryan bara skakade på huvudet men vi visste båda två att han visste vart hon var. Vi fortsatte att slå honom men det var först när jag tog fram min pistol som han förstod vad som skulle hända med honom om han inte svarade.
"Okej hon är i källarrummet i ladan!" skrek han och jag reste på mig. Jag tittade äcklat på Ryan en sista gång innan jag drog med mig Niall. Niall stampade sönder Ryans mobil och vi sprang till min bil. Jag trummade panikslaget på ratten och gasade lite till. Jag hade gått över hastighetsgränsen för 30 kilometer sen allt jag ville var att hitta Emy och försäkra henne om att allt kommer att bli okej, hålla henne i mina armar tills hon somnade.
Efter vad som kändes som timmar men var bara några minuter kom vi fram till våran 'fest' lada. Jag och Niall hoppade ut ur bilen och sprang in. Jag höll min pistol redo att skjuta Dylan så fort jag såg honom men ladan var tyst. För tyst...
Vi joggade till källar rummsdörren och öppnade. Men jag frös till när jag såg rummet. det var tomt bara blod på golvet, blod överallt...
Emys perspektiv:
Jag stirrade på min pojken framför mig. Hans mörka lockar hade fallit lite framför hans ögon och en stor hand drog genom håret innan handen slöts om den blöta handduken. Jag kände hur han baddade mitt ansikte och jag log ett ledsamt leende mot honom.
"Tack, men Harry hur hittade du mig?" frågade jag och hans gröna ögon tittade upp på mig.
"Jag letade efter Liam och åkte till hans lägenhet men såg honom köra mot ladan men jag följde inte efter på direkten men sen bestämde jag mig för att åka till ladan och se om han var där, då såg jag dig där och slog ner Liam och tog med dig hem till mig" sa han i ett andetag och jag tog upp min hand och tog hans stora hand i min.
"Tack Harry"
Hej cornelia här. sååååå vad tycker ni blev inte riktigt helt nöjd men nästa haha det är ju kapitel 69 så ni vet vad som händer då och ni som inte fattar är nog för unga för att läsa sånt isåfall....MEN nu är alla våra prov slut yeeey :D Jag är trött nu så jag orkar inte skriva något mer see ya later bitches!
xoxo cornelia,fanny & nora
Stay away, baby! Chapter 67
Tidigare:
"Hon kom inte hem igår och är inte hos Valerie, Josh eller någon annan utav hennes vänner så jag tänkte att hon kanske var här."
Jag frös till, hade hon inte kommit hem igår? Dylans hot for till mina tankar och jag berättade snabbt allt för Niall.
"Fan dig Louis allt det här är ditt fel!" röt Niall argt. Jag mumlade bara ett jag vet innan jag plockade upp min mobil.
Till Dylan: Din jävel om har du gjort något med Emy!
Jag fick genast ett svar tillbaka och kände hur all färg från mitt ansikte försvann och Nialls ögon vidgades då han läste smset
Från Dylan: Jag sa ju att det skulle bli koneskvenser
Emys perspektiv(gårdagen) :
”Hej då.” sa jag till Val när vi kramade om varandra i hallen. Jag och Val hade haft en utav våra tjejkvällar som vi faktiskt inte hade haft på hur länge som helst och det var hur kul som helst. Vi hade inte varit med bara varandra på jätte länge utan det var alltid någon annan där, antingen var det Niall, Zayn eller Josh som var med oss. Så idag i skolan så bestämde vi oss för att ha en tjejkväll med Ben and Jerry´s och Zack Efrons abs och vad mer kan man säga, det var en perfekt kombination. Men när filmen var slut och klockan började närma sig midnatt så sa jag att det var dags för mig att gå hem. Så här är vi nu, säger hej då till varandra i Valeries hall.
”Hej då, ses på måndag.” sa hon när vi separerade oss från kramen. Jag hade redan tagit på mig skorna så det var bara för mig att ta på mig jackan och gå hem. Jag drog av min jeans jacka från galgen den hängde på och drog på mig den på mig istället. Och innan jag öppnade dörren så fixade jag till håret som hade jackan över sig så jag drog fram det med både vänster och höger hand.
När jag tillslut gick ut genom dörren så sa vi ett sista hej då innan hon stängde dörren och jag började att gå hem. Det var kolsvart ute men som tur så är det vår så det var inte iskallt men ändå lite kyligt.
Jag tog upp min mobil från högra jack fickan som hade ett par hörlurar virande runt den , så jag virade ut hörlurarna och satte i dem i mina öron istället. Jag slog in min kod på mobilen och den gjorde som ett klick ljud som var ett tecken på att jag hade slagit in rätt kod. Startsidan visades med alla mina viktigaste appar, sms, telefon, appstore, kik, kameran, youtube etc. Jag klickade mig in på spotify och gick in på en utav mina många spellistor och tryckte på shuffle så en random låt sattes på. Och som tur för mig så var den Two Pieces av Demi Lovato som sattes på och det var min favorit låt just nu, stryck det hela hennes album är min drog. Men Two Pieces är en låt som jag verkligen kan relatera till eftersom den på minner om mig och Louis så himla mycket. Damn it… Jag kände hur mina ögon började vattnas men jag tog ett djupt andetag och fortsatte gå i en rask takt.
There's a boy, lost his way, looking for someone to play
There's a girl in the window tears rolling down her face
We're only lost children, trying to find a friend
Trying to find our way back home
We don't know where to go, so I'll just get lost with you
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together right
These dark clouds over me, rain down and roll away
We'll never fall apart, cause we fit together like, two pieces of a broken heart
I know where we could go and never feel let down again
We can build sandcastles, I'll be the queen, you'll be my king
We're only lost children, trying to find a friend
Trying to find our way back home
We don't know where to go, so I'll just get lost with you
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together right
These dark clouds over me, rain down and roll away
We'll never fall apart, cause we fit together like, two pieces of a broken heart
Now I can lay my head down and fall asleep
Oh, but I don't have to fall asleep to see my dreams
'cause right there in front of me
(right there in front of me)
Jag såg framför mig att det var ljus som kom bakom mig och med det menat så var det alltså en bil som körde bakom mig. Och den började köra närmare och närmare mig för att tillslut köra sida vid sida med mig. Panik började inta min kropp så jag började gå snabbare och jag hörde hur bilen stannade när jag var några meter ifrån mig. Den paniken som jag tidigare hade i min kropp blev med en sån fart som nästan var lika snabb som blixten om inte snabbare dubbelt så stark. Så utan att ens tänka efter så började jag springa men jag kunde höra hur personen bakom mig också började att springa. Och jag kunde höra hur personen bara kom närmare och närmare…
There's a boy, lost his way, looking for someone to play
We dont know where to go, so I'll just get lost again
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together right
These dark clouds over me, rain down and run away
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together like two pieces of a broken heart
… Och till slut så kände jag ett fast grep om min vänstra axel som fick mig att stanna och personen bakom mig gjorde så vi nu stod face to face. Dylan var det som stod framför mig, så jag började skrika. Men innan jag han göra mycket alls så la hen en hand på min mun så jag inte kunde skrika längre och började istället leda mig tillbaka till hans bil.
There's a boy, lost his way, looking for someone to play….
Jag vet inte vad jag behöver göra för att mina kapitel ska bli längre, grrrr! För skrev typ två och en halv sida och det blir bara så är kort plus det är 1050 någoting ord, så ja. Men i alla fall HEEEEJ på er!! Har ju fortsatt att inte skriva så mycket på bloggen utan jag(Nora) har ju låtit Fanny och Cornelia skriva de flesta kapitlena. Jag har en bra anledning till att jag inte skriver så himla mycket så jag tänkte berätta för er nu.
1. Min morfar har precis blivit opererad, han har fått en pacemaker. Så jag har varit rätt så mycket hos honom.
2. Min fotboll tar väldigt mycket tid och om jag är tvungen att välja mellan fotbollen och bloggen så väljer jag tyvärr fotbollen. Jag säger inte att jag inte gillar bloggen, fotbollen är bara något som jag har hållt på med väldigt länge så jag satsar väldigt högt på att bli så bra som jag bara kan.
3. Skolan, kan jag säga något mer. Det är nu ungefär tre eller två veckor kvar i skolan och jag har två prov kvar och det är ett no-prov och ett franska muntligt prov, men vi har också flera inlämningsuppgifter som jag inte har gjort än och några läxor som jag måste göra.
4.Som sagt är det ju bara några veckor kvar tills sommarlovet och med det menat så är det nu vår och då vet vi alla som är allergiska att det är massa trädsperma i luften aka pollen. Och jag har en väldigt VÄLDIGT mycket pollen och gräs allergi så det gör att jag måste ta mycket starka mediciner, salvor, sprejer, ögondroppar, nässprej, ja listan fortsätter... Ingentligen så skulle jag ha börjat en behandling för dem som är en så stark allergi emot pollen och gräs så starka mediciner och sånt inte funkar. Utan för att klara sig igenom de jobbigaste månaderna så måste man stanna inne för det är så mycket överallt. Så jag och min mamma skrev på flera papper för mig att börja med den där behandlingen som skulle ha börjat i höstas men de hörde aldrig avsig. Så min mamma i januari ringde och frågade när jag skulle börja den såkallade behandlingen men då hade de på sjukhuset slarvat bort mina papper. Så nu måste jag vänta till i höst då jag ska ta nya prover, skriva på nya papper osv. Så just nu är det ett levande helvete för mig med all pollen som flyger omkring i luften och jag bara lägtar tills i höst då jag äntligen kan börja med att ta mina sprutor.
5. Jag har fortfarande problem hemma, då jag inte har pratat med min pappa på ungefär 4 månader.
Ja, det var mina 5 anledningar till att jag inte skriver så mycket men jag försöker verkligen orka med att skriva men ibland så funkar det bara inte. Så ja.....
Ps. om ni har någon fråga eller så , så kan ni kontakta mig på kik. Mitt användarnamn är : noraszente
xoxo Nora,Fanny & Cornelia
Stay away baby! Chapter 66
Niall's perspektiv:
Vad fan? Vad har Harry gjort hemma hos oss nu? Jag ser honom gå ut genom våran dörr och går påväg mot mitt håll jag antar att han inte ser mig eftersom han kollar ner i sin mobilskärm som lyser up i hans ansikte. Jag går emot honom och när han är lite mer än en meter framför mig så ser jag hur han kollar upp från mobilskärmen och kollar rakt på mig.
"Vad har du gjort med Emy?" Säger jag till honom argt.
"Jag har inte gjort någonting, vi pratade bara." Säger han till mig och lägger ner mobilen i fickan.
"Håll dig borta från henne, fattar du det!?" Skriker jag till honom, han går närmare mig och slår ett hårt slag i min mage.
"Sen när började jag ta order från dig!" Skriker han till mig och slår till mig i ansiktet och direkt efter i magen så jag vicker mig ner av smärta. När jag reser mig up så ser jag inte Harry någonstans, jag har ingen aning om vart han tog vägen. Men en sak ska han veta... om han gör Emy illa, lever han inte länge till...
Louis perspektiv:
Dörren smällde igen men jag orkade inte resa på mig för att se vem det var när det säker bara var Harry. Mina tankar stämde och Harry vandrade in i köket, men han stannade när han såg mig. Det blixtrade till hans ögon och han drog ihop händerna till knytnävar.
"Louis jag trodde att du hade dumpat Emy?!" sa han surt, jag stelnade till och tittade oförstående på Harry. Inte kunde väll han veta? Och hur isåfall?!
"Err..vaddå?" frågade jag lite försiktigt. Om han redan visste var det ingen idé att neka till det.
"inget, inget bara skit i det. Bara fucking skit i det!?" sa han surt och stormade iväg.
Okej?
tänkte jag, stum av förvåning, Harry och jag hade inte världens bästa syskonförhållande men han brukar inte vara...upprörd... Jag skakade av mig min förvåning och gick in på Harrys rum, nyfiken på varför han blev upprörd. Jag flängde upp hans dörr. Han satt på hans säng med sin mobil i handen. När han såg mig så mörknade hans blick genast.
"Vad fan vill du!" sa han surt mot mig.
"Har du PMS eller Harry?" frågade jag lika surt. Han rullade på ögonen och suckade argt.
"Nej Louis jag är en kille om du inte har märkt det och om du inte visste det fråga bara tjejerna jag har knullat" sa han flinade men med den där sura blicken.
"Men vad är det då?"
"Inget!"
"För i helvete Harry säg!" sa jag hotfullt.
"Försvinn bara innan jag slår skiten ur dig!"
"Nej, säg!"
"Jag tycker om Emy okej men hon "älskar dig" okej nöjd nu!?" skrek han hon jag frös till där jag stod. Tycker Harry om Emy? Min Emy? Ilskan bubblade upp i mig och jag stirrade på Harry med en blick som kunde ha dödat honom.
"Vad fan sa du?" skrek jag argt även om jag mycket väl hade hört.
"Du hörde vad jag sa!" skrek han tillbaka.
Jag skulle precis skrika tillbaka när jag fick ett sms. Jag tände skärmen och såg att det var Dylan som hade skickat smset.
Kom till lägenheten har jobb åt dig och harry.
"Dylan har ett jobb åt oss" sa jag lågt och surt. Harry blev tyst innan han tog sina nycklar och började gå mot dörren. Jag gick bakom honom med hatet flödande i min kropp.
Väl framme hos Dylan var också Liam och Ryan, dom gjorde var sin bro fist med mig och Harry innan Dylan kom in i rummet. Allt blev seriöst och affärer, Dylan satte sig ner och tittade på mig.
"Jag varnade dig Louis" sa han hotfullt och jag blev stel.
"Jag varande dig att hålla dig borta från Emy men du lyssnade inte" det nästan svarnade för ögonen och jag försökte febrilt tänka efter olika saket som jag kunde göra för att skydda Emy. Först och främst måste jag åka hem till henne och varna henne för Dylan.
"så anklaga inte mig för att det blir som det blir nu"
"Vad menar du med det?" frågade Harry och jag ville bara slå till honom, han kan inte låta så orolig om Dylan får reda på att Harry också har känslor för Emy kommer hon bli mer skadad.
"Varför bryr du dig om den horan Harry?" Dylans röst tydde på förvirring innan han satte ihop ett och två när Harry sadet han sa.
"Kalla henne inte för hora!" flög det ur hans mun innan han kunde hejda sig.
"Hon har er två lindade runt sitt lilfinger, först Louis och nu dig Harry! Vem fan tror hon att hon är?" skrek Dylan argt.
-Två dagar senare-
Jag hade bara legat hemma sen jag hade pratat med Dylan, Harry hade mest vart ute och festat så när min ringklocka från dörren ringde blev jag väldigt förvånad. Jag tänkte att om jag låg kvar här så kanske personen skulle gå iväg. Men sen kom tanken om att det kanske var Emy. Jag flög upp från soffan och joggade till dörren. När jag öppnade den så flög mina ögonbryn upp då det var Niall som stod i dörröppningen.
"Emh... vad vill du?" frågade jag, Niall såg panikslagen ut och jag undrade varför.
"Är Emy här?" frågade han och tog ett djupt andetag.
"Nej varför skulle hon det?"
"Bullshit Louis och du vet det! Jag vet att ni har varit tillsammans så berätta bara, är hon här?" fräste han ut.
"Nej hon är inte här vad har hänt?" jag brydde mig inte om att jag och Niall var 'fiender' handlade det om Emy skulle vi lika gärna kunnat vara bästa vänner. Inget av det andra betydde något.
"Hon kom inte hem igår och är inte hos Valerie, Josh eller någon annan utav hennes vänner så jag tänkte att hon kanske var här."
Jag frös till, hade hon inte kommit hem igår? Dylans hot for till mina tankar och jag berättade snabbt allt för Niall.
"Fan dig Louis allt det här är ditt fel!" röt Niall argt. Jag mumlade bara ett jag vet innan jag plockade upp min mobil.
Till Dylan: Din jävel om har du gjort något med Emy!
Jag fick genast ett svar tillbaka och kände hur all färg från mitt ansikte försvann och Nialls ögon vidgades då han läste smset
Från Dylan: Jag sa ju att det skulle bli koneskvenser
Hej kanske är lite fel här och var så förlåt förlåt förlåt för det.
xoxo nora,fanny & cornelia
ps ni får några söta bilder på harry också xD
Stay away baby! Chapter 65
Tidigare:
Jag känner hur någon skakar på mina axlar och när jag öppnar mina ögon så ser jag att Josh är framför mig och håller i mina axlar.
"Du somnade, vill du ha skjuts hem?" Frågar han mig och ler.
"Ja tack." Svarar jag honom.
Vi börjar gå ut från biosalongen, regnet smattrade mot taken när vi gick genom dom stora glasdörrarna. Josh erbjöd sin jacka till mig men jag tackade nej. Då la han bara en arm om mig i skydd för regnet. Vi gick ett tag och jag njöt av att kunna va ute med någon utan att oroa mig för att jag eller någon annan kommer skadas men den känslan ändrades då jag såg en blåslagen Louis skjuta döds blickar mot Josh från sin bil. Jag stannade upp, Josh som kände att jag stelnade till tittade frågande på mig men jag tittade bara på Louis bil som långsamt åkte iväg hans blick fortfarande på Josh och jag hade bara en tanke i mitt huvud.
Åh nej....
Jag satt hemma i min kalla säng inne på mitt rum och bara kollade rakt fram och tänkte. Vem var ddet som hade slagit Louis helt blå? Jag hade inte träffat Niall sens Zayn berättade för honom om Louis och mig. Men jag tror knappast att Niall skulle kunna göra något sånt, jag vet att han har varit i slagsmål innan men jag tror inte han skulle göra det för mig. Jag suckade och la mig ner i sängen, jag hör dörrklockan ringa i hela huset. Vem var det som kom och hälsade på nu, förhoppningsviss så är det nog bara Niall. Jag går långsamt av sängen och går ner för trappen, dörrklockan ringer en andra gång. Jag låser upp låset, trycker ner handtaget och öppnar dörren. Jag blir lite shockat när jag ser vem det är som står där.
"Harry var gör du här?" Frågar jag honom.
"Vi måste prata." Säger han bara till mig och går in i huset. Som tur är inte Niall, Maura eller min pappa hemma jag hade faktiskt ingen aning om vart dom var. Jag stänger dörren och låser den och följer efter Harry som tydligen är påväg upp mot mitt rum. Han sätter sig ner på min säng och jag sätter mig lite ifrån honom.
"Varför var du med Louis?" Frågar han mig efter att vi har sutit ett tag i tystnad. Hur visste han om att jag hade varit med Louis? Hade Louis sagt det till honom?
"V-vem berätta?" Stammar jag lät fram, han vänder sig mot mitt håll och kollar med hans gröna ögon rakt in i mina gröna.
"Ingen." Säger han till mig jag kollar frågande på honom och han fortsätter. "Jag gick förbi och hörde hur dig, Niall och Zayn pratade, så varför?" Säger han.
"Jag vet inte, vi gillade varandra." Säger jag till honom och han kollar på mig, jag hade aldrig sett Harry så lugn och på något sätt verkade han nervös men det är säkert bara någon inbildning.
"Gillade eller gillar?" Frågar han mig, jag rycker bara på axlarna. Han suckar och sätter sig närmare mig.
"Emy..." Säger han och kollar rakt in i mina ögon. "Ja-ag gillar dig." Säger han till mig och släpper inte ögonkontakten.
"Va?" Frågar jag i chock.
"När jag hörde dig prata med Niall och Zayn och när du sa att du fortfarande älskade honom så insåg jag att jag har känslor för dig Emy." Säger han till mig, jag har ingen aning om vad jag ska svara tillbaka, allt känns bara så fel.
"Harry, jag..." Säger jag men mer hinner jag inte säga förns hans läppar är på mina och han håller ett mjukt grep om min midja. Jag kysser honom tillbaka och drar fingrarna genom hans hår. Vi drar oss ifrån varandra, och jag kollar rakt in i hans ögon.
"Jag vet att du inte känner samma sak, men jag tänker inte ge up hoppet Emy." Säger han innan han reser sig upp och går ut från huset.
Niall's perspektiv:
Vad fan? Vad har Harry gjort hemma hos oss nu? Jag ser honom gå ut genom våran dörr och går påväg mot mitt håll jag antar att han inte ser mig eftersom han kollar ner i sin mobilskärm som lyser up i hans ansikte. Jag går emot honom och när han är lite mer än en meter framför mig så ser jag hur han kollar upp från mobilskärmen och kollar rakt på mig.
"Vad har du gjort med Emy?" Säger jag till honom argt.
"Jag har inte gjort någonting, vi pratade bara." Säger han till mig och lägger ner mobilen i fickan.
"Håll dig borta från henne, fattar du det!?" Skriker jag till honom, han går närmare mig och slår ett hårt slag i min mage.
"Sen när började jag ta order från dig!" Skriker han till mig och slår till mig i ansiktet och direkt efter i magen så jag vicker mig ner av smärta. När jag reser mig up så ser jag inte Harry någonstans, jag har ingen aning om vart han tog vägen. Men en sak ska han veta... om han gör Emy illa, lever han inte länge till...
Nytt kapitel, inte världens bästa men hoppas att det duger!! Som vi har skrivit så har vi haft mycket med skolan och det kommer vi ha nu dom sista veckorna i skolan, så vi kommer inte kunna uppdatera lika mycket. Vi hoppas att ni förstår det att vi måste prioitera skolan förre skrivandet/bloggandet.
Nytt kapitel, inte världens bästa men hoppas att det duger!! Som vi har skrivit så har vi haft mycket med skolan och det kommer vi ha nu dom sista veckorna i skolan, så vi kommer inte kunna uppdatera lika mycket. Vi hoppas att ni förstår det att vi måste prioitera skolan förre skrivandet/bloggandet.
8 kommentarer till nästa! Kram Fanny, Nora & Cornelia xx
Hej igen...!
Hej vi är så ledsna att vi inte har lagt upp något nytt kapitel. Vi har inte haft tid till att skriva på grund av pluggning till prov, läxor och allt annat i skolan. Sen har vi ju våra andra aktiviteter också, men vi har försökt att få ihop ett kapitel. Jag(fanny) skulle ha skrivit ett kapitel till er idag och lägga upp, men jag mår skit och sovit bort tiden men jag ska försöka skriva ihop ett kapitel.
Hoppas ni inte är allt för besvikna på oss! Kram och tack för att ni stannar!! xx
Våra killar i Sverige!! :Dx
Stay away baby! Chapter 64
Tidigare:
Men innan jag hade hunnit så långt kände jag hur marken flög mot mig och när jag slog i den försvann all luft ur mig. Jag vände mig om och hann precis se Niall stå över mig innan han sparkade till mig hårt i magen.
"Du är en jävel Tomlinson vet du det?"
Jag hann inte svara innan Niall slog till mig igen. Jag låg kvar på marken med händerna om huvudet som lite skydd.
"Vet du vad du har gjort mot Emy?"
"Att slå en tjej lågt" en hård spark träffade min magen och jag röck till.
"Att lura henne så att hon börjar älska dig...lägre" skrek han och sparkade till mig igen.
"Hör du det? Hon...spark...fucking....spark...älskar...spark....dig!"
Louis's perspektiv:
Louis's perspektiv:
Jag reste mig långsamt upp, jag kände hur det tog emot i hela kroppen jag hade ingen styrka kvar i kroppen det kändes som att jag bara skulle falla ner på marken. Jag visste att Niall någongång skulle få reda på Emy coh mig men jag trodde inte att hon skulle gå direkt till honom och berätta det. Men jag kunde inte glömma det han hade sagt att hon älskar mig, varför skulle hon då dumpa mig? Jag gick med långsamma steg mot huset där killen bodde som Dylan ville att jag skulle få tag på. Jag plingade på plingklockan och tog fram pistoln ur min ficka, dörren öppnades och där stog en kille runt 25 år kanske. Innan han äns hade hunnit öppna hans mun så skött jag honom i benet, han skrek till lite och tog händerna på benet och fallde ner på marken. Dylan hade ju sagt att han ville ha honom levande så jg sköt bara honom i benet. Jag gick därifrån och satte mig i bilen och körde bort en bit.
Emy's perspektiv
Jag gick i korridoren själv och kände hur jag fick många blickar på mig, vid det här läget var jag van eftersom folk hade stirat på mig då ryktet kom ut att jag hade haft sex med Louis. Jag såg Josh stå lite läbgre bort i korridoren och jag gick mot hans håll. Jag hade inte träffat Josh på ett tag inte sens jag hade varit på en "dejt" med honom innan Louis och jag vart tillsammans.
"Hej Josh." Säger jag till honom glatt när jag är en halvmeter ifrån honom.
"Hej Emy, det var ett tag sen?" Säger han till mig.
"Visst var det, lust att ses ikväll och hitta på någonting kanske?" Säger jag till honom och han ler mot mig.
"Visst, bio?" Frågar han mig, jag nickar som svar och hör hur sedan hur det ringer in till lektion.
"Vi ses sen." Säger jag till honom innnan jag drar iväg till min lektion.
-
Josh och jag stog utanför biosalongen och väntade på att dem skulle öppna dörrarna till bioigraffen, jag hållde i en stor popcorn som vi skulle dela och Josh hållde i våra två mellan drickorna. Mannen öppnade dörren och vi gick in med alla andra människor som skulle kolla på filmen. Vi hade fått platser längre bort i biosalongen så vi gick upp och satte oss. Dem hade redan börjat vissa reklamen på den stora skärmen, efter all reklam så började äntligen filmen. Ungefär hälften av filme hade gått och jag satt med mitt huvud lutat mot Josh's bröst och lyssnade på hans hjärtslag och blundade till lite.
Jag känner hur någon skakar på mina axlar och när jag öppnar mina ögon så ser jag att Josh är framför mig och håller i mina axlar.
"Du somnade, vill du ha skjuts hem?" Frågar han mig och ler.
"Ja tack." Svarar jag honom.
Vi börjar gå ut från biosalongen, regnet smattrade mot taken när vi gick genom dom stora glasdörrarna. Josh erbjöd sin jacka till mig men jag tackade nej. Då la han bara en arm om mig i skydd för regnet. Vi gick ett tag och jag njöt av att kunna va ute med någon utan att oroa mig för att jag eller någon annan kommer skadas men den känslan ändrades då jag såg en blåslagen Louis skjuta döds blickar mot Josh från sin bil. Jag stannade upp, Josh som klände att jag stelnade till tittade frågande på mig men jag tittade bara på Louis bil som långsamt åkte iväg hans blick fortfarande på Josh och jag hade bara en tanke i mitt huvud.
Åh nej....
FÖRLÅT!! Vi vet om att vi inte har uppdaterat, jag(fanny) skulle ha skrivit ett kapitel igår kväll men vi drog till landet då och där finns det inte så mycket internet. Bilderna kommer senare... Men vi hoppas att ni inte slutar läsa för det!! Ang. one shotsen så skriver vi dem när vi har tid över. Meddelar senare vem som är näst på tur!!
FÖRLÅT!! Vi vet om att vi inte har uppdaterat, jag(fanny) skulle ha skrivit ett kapitel igår kväll men vi drog till landet då och där finns det inte så mycket internet. Bilderna kommer senare... Men vi hoppas att ni inte slutar läsa för det!! Ang. one shotsen så skriver vi dem när vi har tid över. Meddelar senare vem som är näst på tur!!
7 kommentarer till nästa!! Kram Fanny, Nora & Cornelia! xx
Stay away baby! Chapter 63
Tidigare:
"Jag måste prata med Emy." sa jag och jag såg hur Emy ryckte till men hon tittade inte mot mig utan höll kvar sin blick i den bok de använde.
"Okej, ni får 10 minuter sen vill jag att du inte stör min lektion något mer." sa hon och jag nickade snabbt. Jag gick mot Emy med åter igen snabb steg. När jag kom fram till henne så tog jag hennes hand och drog upp henne från hennes plats och drog med henne ut genom dörren.
"Louis vad vill du?" sa hon forfarande utan att titta på mig.
"Vi kan inte ha en paus jag behöver dig och du behöver mig." sa jag och tog hennes händer i mina. Men bara efter några sekunder så drog Emy bort sina händer från mitt grep.
"Louis jag behöver inte dig och du behöver inte mig. När jag menar paus så menar jag att det är slut." sa hon med en riktigt irriterad röst. Jag kände hur mitt hjärta sjönk och hur allting runt mig började gå långsammare bara för att hon sa att det var slut.
"Men men vi kan inte... du är min och ingen annan får ha dig förutom jag." sa jag med en röst som var nära att brista.
"Vi kan och vi är över och jag är inte din, jag är ingen och du bestämmer inte över mig." var det sista hon sa innan hon gick tillbaka in i klassrummet och lämnade mig själv ute i korridoren.
Emys perspektiv:
Jag hade gått in i klassrummet igen och alla stirrade på mig. Antar att mitt och Louis förhållande inte var så hemligt längre. Jag plockade snabbt upp mina böcker och stormade ut ur rummet. Jag kunde höra Mrs Andersson ropa bakom mig men jag brydde mig inte. Jag tog upp min mobil och började skriva ett sms.
Till Zayn: Hej har du lektion nu?
jag hann inte ens stänga ner mobilen inna jag fick ett svar från Zayn.
Zayn: Nej sitter utanför skolan, vänta har inte du lektion nu?
Jag svarade inte utan gick ut genom dom stora dörren och såg direkt Zayns stylande hår bakom muren. Jag gick dit. Bakom muren stod Zayn och Niall. Nialls ögon stirrade på mig i undran och Zayn med sorg.
"Emy vad har hänt? Har inte du lektion nu?" frågade Niall.
"Emh jo...men jag måste prata med Zayn...eller eftersom alla kommer veta det snart så kan jag väl säga det nu" jag pausade lite och drog ett skakigt andetag. "Jag gjorde det... det är slut mellan oss Zayn" han förstod precis vad jag menade och Niall tittade förvirrat på oss.
"Emy vad menar du?"
"Niall..." jag visste inte vad jag skulle säga.
"Hon har varit tillsammans med Louis hela tiden i hemlighet och det var han som slog henne och nu har hon gjort slut med honom!" sa Zayn hans röst tydde på frustration. "Så när pratade du med honom?"
"Typ på morgonen men han kom nyss in på lektionen-"
"Har du varit tillsammans med Louis hela den här tiden?" Niall stirrade argt på mig och jag backade lite av rädsla, Niall märkte såklart det hans ögon mjuknade och han drog in mig i en kram.
"Den jäveln ska få betala för att ha skadat dig!" viskade Niall.
Harrys perspektiv:
Jag öppnade skoldörren och tog upp en cigg. Men när jag hörde Nialls arga röst la jag ner ciggen igen och smög mig närmare.
"Har du varit tillsammans med Louis hela den här tiden?" hörde jag Nialls arga röst säga och några snyftningar som var Emys. Va fan hade Louis inte dumpat henne eller? Nialls sa något om att han skulle få betala för det han hade gjort mot Emy och ikväll kunde jag inget annat än förvänta mig att Louis kom hem helt blåslagen.
"Snälla Niall skada honom inte, visst jag gjorde slut med honom men jag älskar honom fortfarande!" sa hon och jag frös till. Jag vet inte ens varför men jag kände hur något brast i mig.
Varför?
Jo för du börjar få känslor för Emy... viskade en liten röst inom mig.
vänta vadå känslor för Emy? Hon är ju Louis slampa!
Men du ser inte henne som slampa sa den lilla rösten i mitt huvud.
Okej vad händer här? Tycker jag om Emy?! Det kan jag inte! tjejen har trubbel tatuerat i pannan.
Jag började gå in i skolan igen. Väl inne i skolan gick jag över till skolans slampa. Jag drog med mig henne till toaletten och ja ni vet ju alla vad som kommer hända nu. Jag kysste henne hårt och skoningslöst.
"Jag har väntat på att du ska komma till mig Harry" fnissade hon. Jag hade aldrig tyckt om henne och trodde aldrig att jag skulle göra det här med henne men vad som helst för att ta bort tankarna på Emy. Tjejen som jag tror heter Jane började kyssa mig på halsen. Hela hon gjorde mig äcklad, hennes ansikte var fullt med smink och om hon tog bort allt skulle hon va två kilo lättare men jag lät henne fortsätta. Jag orkade inte ens bry mig om hon hade det skönt så när hon tröck sin kropp mot mig la jag bara mina händer på hennes rumpa. Hennes egna händer trixade med knappen på mina jeans och så högljudd som hon var tror jag att hela skolan kunde höra oss.
Louis perspektiv:
FAN FAN FAN!!!!
Jag kastade mig på sängen. Det var ingen hemma och jag kunde äntligen släppa ut allt. Mina ögon tårades och jag snyftade lite. Varför hade jag förstört allt med Emy? Jag älskar henne över allt annat, jag skulle ge bort världen bara för att få se hennes leende. Hon fick mig att glömma all den skiten jag har gjort i mitt liv. Jag krävde henne, hennes skratt, hennes kyss, hennes kropp, hennes kärlek... Jag krävde min Emy. Bara det att hon inte var min längre. Men jag skulle få tillbaka henne, på något sätt skulle jag få henne att bli min igen. Jag kommer inte ge upp om oss vi skulle klara det här och vi kommer bli tillsammans igen. Jag låg kvar i sängen i säkert en timme innan jag släpade mig upp. Min tanke var att gå och duscha men precis när jag skulle gå in i badrummet så ringde min mobil. Jag vände mig om och gick tillbaks in till sovrummet. Det var Dylan som ringde. Jag orkade verkligen inte med honom nu men jag svarade ändå.
"Hej"
"Louis jag har jobb som du måste göra!"
Allt jag ville göra var att ligga i sängen och tänka på Emy! Är det för mycket att begära? tydligen var det det och jag började gå mot min bil. Jag fick en adress efter det satte jag mig i bilen. "Jag behöver honom levande så du vet. Men han överlever även om han har lite mindre blod i kroppen" var det sista Dylan sa innan han la på. Jag hade aldrig riktigt tyckt om att tortera någon eller tortera och tortera mer att slå honom tills han ligger blodig och medvetslös på marken. Det känns bättre att bara avsluta det rent och snabbt så det inte lämnar några spår efter sig. När jag var framme stannade jag bilen och hoppade ut. Jag började gå då jag hade stält bilen precis utanför lägenheten. Men innan jag hade hunnit så långt kände jag hur marken flög mot mig och när jag slog i den försvann all luft ur mig. Jag vände mig om och hann precis se Niall stå över mig innan han sparkade till mig hårt i magen.
"Du är en jävel Tomlinson vet du det?"
Jag hann inte svara innan Niall slog till mig igen. Jag låg kvar på marken med händerna om huvudet som lite skydd.
"Vet du vad du har gjort mot Emy?"
"Att slå en tjej lågt" en hård spark träffade min magen och jag röck till.
"Att lura henne så att hon börjar älska dig...lägre" skrek han och sparkade till mig igen.
"Hör du det? Hon...spark...fucking....spark...älskar...spark....dig!"
Hola! Jag har typ suttit halva dagen och skrivit det här. Ändrade om det hela tiden men nu blev jag inte helt onöjd med det här slutet... Nora och Fanny vill att en jätte hemsk sak ska hända buhuhuhhuu det vill inte jag... och det tror jag att ni inte heller vill dom vill att... hahah nej jag tänker inte säga men ni får fortsätta läsa så kanske den hemska saken kommer hända...
xoxo Nora, Fanny & Cornelia
Stay away, baby!Chapter 62
Tidigare:
"Gjorde jag det?" frågade han lågt. Jag var skräckslagen och kunde inte prata så jag nickade bara. Louis såg hur rädd jag var och började smeka min arm lätt en jag röck bort den.
"Rör mig inte!" viskade jag. Louis såg först ut att börja gråta tills han såg riktigt förbannad ut.
"Du är min flickvän jag rör dig om jag vill! Du är min flickvän! MIN!" sa han argt.
Paniken välde upp inom mig då han lutade sig fram för att kyssa mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag skrek ut det första som jag kom att tänka på. Och som man säger det första man tänker på brukar oftast vara rätt för tillfället...
"Louis vi borde ta en paus!"
Louis perspektiv
"Ta en paus,ta en paus, Louis vi tar en paus!" är var jag har hört i min hjärna sedan de orden lämnade Emys läppar imorse. Jag var helt stum efter de orden var ute i det fri och när jag väl kunde säga någoting så var det för sent. Hon hade redan gått och jag visste att jag kanske inte skulle få tillbaka henne igen.
Fan, var för var jag tvungen att slå till henne? Jag var bara så jävla förbanad att hon var med Harry när jag hade sagt till henne att hon inte fick det. Men såklart eftersom hon är hon så lyssnar ju inte hon på mig utan hon tror att allt är som regnbågar och enhörningar. Var för måste hon vara så jävla korkad ibland och varför var jag så dum i huvudet och lät mig bli kär i en tjej som inte ens låter mig skydda henne. Hon kanske tycker att jag inte behöver skydda henne men om jag inte skulle ha gjort det jag har gjort så skulle hon varit död vid det här laget.
"Louis vi borde ta en paus!" hörde jag hennes sammets lena röst säga.
"Aaaaaaaah!!" skrek jag rakt ut i klass rummet. Allting stannade upp och alla vände sig om inklusive Mr Parker mot mig. Vissa med halv öppna munnar och vissa med ett irriterat ansiktsuttryck för att jag hade stört deras konsentration av lektionen.
Jag puttade ut stolen med en sån fart så att den föll bakåt och låg på golvet istället för att stå men jag kunde inte bry mig mer om den. Utan jag gick med snabba steg mot dörren som ledde ut mot klassrummet ut till korridoren med alla skåp som nu säkert var folktom. När jag hade nåt fram till dörren och börjat trycka ner det gnisslande handtaget så hörde jag hur Mr Parker harklade sig.
"Mr Tomlinson vart tror du att du är på väg?" frågade han med sin extremt jobbiga röst som gällde genom öronen och lätt mer som en kvinnlig röst än en mansröst.
"Jag dra kunde inte bry mig mindre om det är jävla ämnet, har viktigare saker att tänka på." sa jag och öppnade dörren med en sån kraft så den slog i väggen och gjorde så taklamporna små gungade. Jag åter tog min fart som jag tidigare hade haft innan jag blev stoppad.Jag hörde hur dörren till fysik salen slogs igen med ett brak när jag var på väg bort från salen.
"Louis vi borde ta en paus!" hörde jag hennes röst säga igen och då kände jag hur mina ben började ta vika. Så med en duns så satt jag på mina knän på den blöta marken efter att det hade regnat tidigare idag.
"SLUTA!" skrek jag rakt ut och som en elektisk chock gick igenom min kropp. Så jag reste mig upp från marken och gick åter igen in i skolan för att leta rätt på den rätta salen. För att allt skulle gå lite snabbare så började jag springa igenom korridorerna till den sal som jag visste det var.
När jag kom fram till den sal det var så struntade jag i att knacka på utan jag bara öppnade dörren och tog ett steg in i salen.
"Mr Tomlinson vad gör du här?" frågade Mrs Andersson samtidigt som hon drog upp sina glasögon med pekfingret.
"Jag måste prata med Emy." sa jag och jag såg hur Emy ryckte till men hon tittade inte mot mig utan höll kvar sin blick i den bok de använde.
"Okej, ni får 10 minuter sen vill jag att du inte stör min lektion något mer." sa hon och jag nickade snabbt. Jag gick mot Emy med åter igen snabb steg. När jag kom fram till henne så tog jag hennes hand och drog upp henne från hennes plats och drog med henne ut genom dörren.
"Louis vad vill du?" sa hon forfarande utan att titta på mig.
"Vi kan inte ha en paus jag behöver dig och du behöver mig." sa jag och tog hennes händer i mina. Men bara efter några sekunder så drog Emy bort sina händer från mitt grep.
"Louis jag behöver inte dig och du behöver inte mig. När jag menar paus så menar jag att det är slut." sa hon med en riktigt irriterad röst. Jag kände hur mitt hjärta sjönk och hur allting runt mig började gå långsammare bara för att hon sa att det var slut.
"Men men vi kan inte... du är min och ingen annan får ha dig förutom jag." sa jag med en röst som var nära att brista.
"Vi kan och vi är över och jag är inte din, jag är ingen och du bestämmer inte över mig." var det sista hon sa innan hon gick tillbaka in i klassrummet och lämnade mig själv ute i korridoren.
Kram Nora,Fanny och Cornelia
Stay away baby! Chapter 61
Jag ställde de två tekopparna på bordet medans Harry satt och skrev på kemiuppgiften. Jag satte mig ner brevid honom och kollade på vad han skrev, jag var faktiskt förvånad jag trodde inte Harry var den killen som var så duktigt i plugget. Jag satt där en stund och bara kollade på vad han skrev, jag tog tag i min te kopp och drack lite av det varma teet.
"Ska du hjälpa till Emy?" Frågar Harry, han tar tag i sin te kopp och dricker lite.
"Nae.. jag tyckte du gjorde det ganska bra själv." Svarar jag honom.
"Vi säger så." Säger han och skrattar, jag skrattar med honom för en gångs skull kändes vårat samtal "äkta" på något sätt, innan hade det varit hat och annat bakom. Men när saker börjar bli bra så avbryts vi av en arg röst.
"VAD FAN GÖR DU HÄR EMY?!" Hör jag Louis skrika.
Emys perspektiv:
Hela min kropp frös till is och och såg en ilsken Louis stirra med dödsblick på mig. Jag öppnade munnen men kunde inte säga något så jag stängde den ingen. Jag kunde ju inte svara att jag och Harry inte hade gjort något för då skulle Harry förstå att vi var tillsammans så jag bara stod där som en död sill och väntade på att Harry skulle säga något. Det var en tystnad och Louis ögon brännde hål i mig... jag ville bara här ifrån...
"Hon är här för att vi har en kemi grej tillsammans" sa Harry lite tvekande då Louis såg ut som han kunde döda Harry vilken sekund som helst och jah tror att Harry såg det också.
"Ut!" skrek Louis åt mig. Jag höll tårarna inne jag skulle INTE gråta framför dom! Jag plockade ihop mina saker och började gå ut.
"Jag smsar dig så bestämmer vi någon annan gång som vi kan göra färdigt kemin." sa Harry och log lite men jag hann inte svara innan Louis slog till honom hårt i magen.
"Du ska ge fan i henne hör du det?!" skrek han rakt i Harrys anskte.
"Louis sluta-"
"Står du på hans sida?" han slog till Harry på den högra kinden men Harry försvarade sig inte han bara tittade konstigt på Louis.
"Nej men men du skadar honom-"
"För i helvete Emy försvinn ut ur mitt hus!" han vände sig snabbt om och slog till mig i ansiktet. Nu kände jag tårarna välla upp ur ögonen och jag sprang fort huset. jag sprang och sprang tills jag var hemma och slängde upp dörren. Jag sprang upp till mitt rum och la mig på sängen. Jag hade sett en skymt utav Niall men jag orkade inte bry mig. Mina tjut hördes säkert ut till vägen och Niall knackade på dörrren, tur att den var låst.
"Emy? Vad har hänt?" Nialls oroliga röst hördes på andra sidan dörren. Jag svarade inte utan fortsatte bara gråta högt. Mitt smink var nog helt förstört men vem bryr sig.
"Emy lås upp snälla... är du skadad...vad har hänt, jag står inte ut med att du gråter snälla lås upp Emy"
"Gå.." viskade jag rösten bröt sig men Niall hörde det iallafall han stod kvar ett litet tag innan hans fotsteg hördes gå ifrån min dörr. Jag la ner huvudet på kudden och började gråta så mycket att jag skakade.
"Emy?" nu var det vals röst jag hörde på andra sidan dörre och jag undrade när hon kom hit.
"Gå" skrek jag förtvivlat.
"Nej släpp nu in jag jag är din bästa vän!" ropade hon tillbaka. Jag reste på mig och låste dörren. Hon slösade ingen tid utan tröck upp dörren och in stormade inte bara Val utan Josh, Zayn och Niall också. Genast kom frågorna som "Vad har hänt, varför gråter du" osv osv men det var först när Zayn frågade som jag tittade på dom.
"Emy vad har hänt under ditt öga?" dom andra slutade prata och inspekterade mitt ansikte. Valerie drog efter andan och utropade.
"Har någon slagit dig?"
"Emh nej jag öh föll på väg hem.." sa jag och stirrade in i väggen.
"Bullshit Emy, vem var det?" skrek Niall argt. Jag kände räddslan skölja över mig och jag backade lite och fler tårar kom ur mina ögon.
"Förlåt Emy jag menade inte att skrämma dig okej" sa Niall med sorg i rösten han skulle ta bort lite hår som hade fallit i mina ögon. Min hjärna skrek att han skulle göra som Louis och slå mig också så jag backade upp mot sängen och när Niall märkte det föll hans arm ner igen.
"Kan jag få prata själv med Zayn?" frågade jag och såg att dom andra blev ledsna när jag hade frågat om jag fick prata med Zayn själv men dom gick iallafall ut och Zayn la sig ner brevid mig. Vi låg så ett litet tag innan jag berättade för honom och då menar jag allt. Från hur jah och Louis hade varit tillsammans i hemlighet, att han hade dödat en kille och att Harry hade kysst mig, sist berättade jag om vad som hände nyss och att det var Louis som slog mig. Zayn slenade till brevid mig sen drog han mig intill sig så jag låg med huvudet på hans bröst.
"Jag älskar honom Zayn... Jag vet bara inte varför han beter sig så här och jag det skrämmer mig att han har dödat någon" snyftade jag in i hans tröja.
"Jag vet inte vad jag ska säga då jag inte ens tycker att ni ska vara tillsammans men om du älskar honom har jag inget att säga men att slå en tjej är lågt och om jag var du skulle jag inte gå tillbaka till honom även om han är lika sexig som en gud" sa han i ett försök att få mig att skratta vilket jag började göra.
"Ska inte du ha en pojkvän?" frågade jag och fnissade enu mer.
"Aldrig fel att titta" sa han och blinkade. Jag gäspade stort och mina ögon fladrade till och jag somnade på Zayn.
-
Jag vaknade av mitt alarm och jag märkte att Zayn låg fortfarande i min säng med sina armar om mig och en stor svart fläck på hans tröja från min mascara. Han hade inte vaknat så jag ruskade liv i honom och när han hade vaknat gick jag in till badrummet för att duscha. Jag möttes av ett månster i spegeln. Svarta ränder i mitt ansikte och mitt hår stod åt alla håll jag märkte också ett svart märke under mitt öga som bultade men jag bestämde mig för att inte tänka på det nu. Jag klädde av mig och gick in i duschen.
Efter det så fönade jag håret och sket i sminket. För mitt öga såg ju redan ut som skit så jag skulle inte bli fin vad jag än gjorde. Jag drog på mig tighta svarta jeans och en tshirt sen gick jag ner. Niall och Zayn åt frukost, jag hade fått Zayn att lova att inte berätta något och jag hoppades på att han inte hade brutit det löftet. Deras glada ansikten föll så fort dom såg mig och blåmärket eller vad man nu ska kalla det under mitt öga. Jag plockade ut lite frukost som idag var ett äpple och lite mjölk.
"Emy du måste äta mer" sa Niall och Zayn höll med, dom hade ärit macka, fil, frukt och det stod två tomma te koppar på bordet så jag antog att dom hade druckit te också.
"Jag köper något på skolan" sa jag och drack fort upp min mjölk. Vi åt resten under tystnad sen bar det av till skolan.
Så fort jag kom in i skolan kände jag blickarna på mig. Det var vanligt att en kille gick runt med sår och sånt men inte tjejerna här hade skadat sig då blev det plötsligt knäpp tyst när dom gick förbi. Jag gick till mitt skåp, Harry stå vid sitt han tittade upp och hans ansikte var mycket värre än mitt. Hans ögon vidnade då han såg att jag också hade blivit slagen, jag tror att han inte märkte det igår men varken han eller jag gick över till den andra då det var fullt med folk som stirrade på oss. Jag kunde höra viskande om hur Louis och Harry hade slagits över mig inte för att det var exakt sant men hur kunde dom veta ALLT det var ju inte precis så att vi blev filmade.
Jag tog mina böcker sen gick jag till salen där jag hade lektion. Jag gick förbi killen jag älskade och hans vänner. Hans ansikte fylldes med sorg då han såg mig men jag gick bara fortare och va nästan framme när någon vilken jag antog va Louis tog tag i min arm och vände mig om.
"Gjorde jag det?" frågade han lågt. Jag var skräckslagen och kunde inte prata så jag nickade bara. Louis såg hur rädd jag var och började smeka min arm lätt en jag röck bort den.
"Rör mig inte!" viskade jag. Louis såg först ut att börja gråta tills han såg riktigt förbannad ut.
"Du är min flickvän jag rör dig om jag vill! Du är min flickvän! MIN!" sa han argt.
Paniken välde upp inom mig då han lutade sig fram för att kyssa mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag skrek ut det första som jag kom att tänka på. Och som man säger det första man tänker på brukar oftast vara rätt för tillfället...
"Louis vi borde ta en paus!"
HEJ CORNELIA HÄR!!
LOVADE JU ETT LÅNGT KAPITEL OCH DET HÄR VAR VÄL LÅNG...AKTIGT
HADE TÄNKT ATT SKRIVA ETT LÄNGRE MEN DET BLEV ETT BRA SLUT NU LITE HÄNGANDE HEHE!
MEN IALLAFALL JAG ÄR TILLBAKA FRÅN SPANIEN YEEY!
åh nu märkte jag att jag har haft caps lock på men jag orkar inte ta bort allt för att skriva om meeeeen har ni saknat mig och mina kapitel???
Det kändes bra att skriva lite eller jag skrev precis på min justin fanfic JUSTE läs den http://borntobelieve.blogg.se/ vet inte om det blev rätt ni men skitsamma ni vet kanske redan vad den heter :)
Jag är också för lazy för att lägga till bilder så... men bättre ett kapitel utan bilder än inget kapitel alls eller hur ;)
xoxo cornelia
Stay away baby! Chapter 60
Tidigare:
"Emy förlåt för förut." Säger han till mig.
"Vad menar du?" Frågar jag honom.
"För att jag vart arg på dig i skolan, det var inte meningen." Säger jag till henne och kollar rakt in i hennes ögon.
"Det är okej Louis, det gör ingenting." Säger jag till honom, han lutar sig lite framåt och kysser mig passionerat.
"Jag kan sova här va?" Frågar jag honom, han nickar som svar och drar mig närmare honom.
"Emy?" Frågar han mig och jag nickar. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också Louis." Säger jag till honom innan vi båda somnar tätt intill varandra.
Harry's perspektiv:
Jag slängde ner cigaretten på marken och drog skon över den för att en skulle släckas. Jag gick in mot skolan igen för att gå på sista lektionen vilken var bild. Jag gick in i klassrummet och satte mig ner förvånande så var det bara två andra i klassrummet det var inga jag hade sett innan antagligen några nördar. Jag drog fram mobilen för att kolla om jag hade missat något samtal eller sms men det var helt tomt, jag la ner mobilen i fickan igen. Jag hörde hur några kom in i klassrummet, jag orkade inte vända mig om för att se vilka det var. Läraren kom in och startade lektionen, jag lyssnade inte så mycket på vad han sa det ar ju bara bild alla kunde väl måla ett hus som stod lite snett. Något som tog min upmärksamhet var att det knackade på dörren.
"Kom in." Säger bildläraren, efter bara några sekunder kommer Emy och Valerie in.
"Förlåt att vi är sena gympan drog ut på tiden." Förklarar Emy för läraren.
"Det är okej." Säger läraren, vilket jag tyckte var väldigt lustigt om det var jag som kom försent på grund av gympan så skulle jag fått värsta utskällning. Mina tankar avbryts när jag hör hur någon drar ut stolen brevid mig och säter sig där jag kollar upp och ser Emy sitta där och Valerie mitt emot henne. Jag kollar runt i klassrummet det var helt fullt inte lustigt om dem satte sig här. Läraren hade äntligen slutat prata och man fick börja arbeta själv istället, jag hade ingen aning om vad det var jag skulle göra.
"Emy, vad ska man göra?" Frågar jag henne. Emy kollar upp på mig och sen på Valerie och skrattar.
"Du kanske borde börja lyssna på läraren Hazza." Säger hon. Va? Vänta? Kallade hon mig precis Hazza? Mitt smeknamn? Skumt.
"Jag vet, men vad ska man göra?" Frågar jag henne igen.
"Harry och Emy inget pratande på lektionen!!" Skriker läraren på oss. Emy som kollar på mig tar direkt ner blicken till hennes papper igen.
"Du ska fortsätta med det vi gjorde förra gången målningen av huset." Säger hon till mig lite tystare än innan.
"Okej tack babe." Svarar jag henne. Jag känner hur någon lägger en hand på min axel, jag kollar upp och ser läraren ha handen på min axel.
"Ni två kvarsittning i en timme efter skolan." Säger läraren.
"Men jag har ju inte gjort något?" Säger Emy till honom.
"Ändrar till två timmar." Säger han bara och går därifrån, jag hör hur Emy suckar brevid mig.
"Ändrar till två timmar." Säger han bara och går därifrån, jag hör hur Emy suckar brevid mig.
Emy's perspektiv:
"Bra gjort gumman." Säger Valerie till mig när vi har gått ut från bildsalen och är påväg till våra skåp. Jag slänger in mina saker i skåpet och säger hej då till Valerie innan jag går mot kvarsittningsrummet, jag går in i salen och ser att det inte var någon där jag sätter mig ner och suckar. Efter ett tag så öppnas dörren och in kommer Harry, han sätter sig en bänk bakom mig.
"Kan vi dra hem till mig sen och göra kemin?" Viskar Harry till mig.
"Okej, men inget annat." Säger jag till honom, det var lite lustigt att han pratade med mig efter att han hade kysst mig häromdagen. Jag antog att han bara ville låtsas som att inget hade hänt, så jag låtsades också som att ingenting hade hänt.
-
Jag ställde de två tekopparna på bordet medans Harry satt och skrev på kemiuppgiften. Jag satte mig ner brevid honom och kollade på vad han skrev, jag var faktiskt förvånad jag trodde inte Harry var den killen som var så duktigt i plugget. Jag satt där en stund och bara kollade på vad han skrev, jag tog tag i min te kopp och drack lite av det varma teet.
"Ska du hjälpa till Emy?" Frågar Harry, han tar tag i sin te kopp och dricker lite.
"Nae.. jag tyckte du gjorde det ganska bra själv." Svarar jag honom.
"Vi säger så." Säger han och skrattar, jag skrattar med honom för än gångs skull kändes vårat samtal "äkta" på något sätt, innan hade det varit hat och annat bakom. Men när saker börjar bli bra så avbryts vi av en arg röst.
"VAD FAN GÖR DU HÄR EMY?!" Hör jag Louis skrika.
Era kommentarer är så gulliga, men jag ska bara påminna er om en sak. Vissa utav er kommenterar flera gånger på samma kapitel med olika namn, vilket vi kan se eftersom vi ser ip-adresserna. Så vi räknar det som bara en kommentar. Förövrigt hoppas jag att ni gillar kapitlet!! OMG ONE DIRECTION REKLAM PÅ SPOTIFY JUST NU!!! Hahah förlåt, kolla gärna in min blogg http://nattstad.se/fannyhellman
Era kommentarer är så gulliga, men jag ska bara påminna er om en sak. Vissa utav er kommenterar flera gånger på samma kapitel med olika namn, vilket vi kan se eftersom vi ser ip-adresserna. Så vi räknar det som bara en kommentar. Förövrigt hoppas jag att ni gillar kapitlet!! OMG ONE DIRECTION REKLAM PÅ SPOTIFY JUST NU!!! Hahah förlåt, kolla gärna in min blogg http://nattstad.se/fannyhellman
7 kommentarer till nästa! xx
Stay away baby! Chapter 59
Tidigare:
När kyssen avbröts så kunde jag inte motstå att le av att det kändes som att jag var den lyckligaste tjejen i värden.
"Vad ler du åt , miss?" frågade Louis med en väldigt snobbig ton som fick mig att fnissa till.
"Att jag är värdens lyckligaste tjej som är värdens underbaraste pojkvän." sa jag med en lycklig röst.
"Du ljug inte för mycket så du får en svart tunga." sa han med en lite bittrare röst som fick mig att bli väldigt förvånad över hans humörsvägning.
"Vi vet båda två att du är värdens underbaraste pojkvän." sa jag och drog långsamt ner min hand från hans bröstkorg till hans sex-pack.
"För i helvete Emy sluta fucking ljug." skrek han i mitt ansikte. Damer och herrar killen som jag har fallit så hårt för, min true love, my only love går i från mig efter att jag har sagt att han är underbar.
He's the one I love..
Louis perspektiv:
Jag satt hemma i soffan och kollade på något tråkigt tv-pogram. Harry var inte hemma och inte mina föräldrar heller. Det enda jag kunde tänka på var det jag hade sagt till Emy förut, jag var inte arg på henne inte alls. Tänk om hon är super arg på mig just nu, och vill inte se mig igen. Hon hade redan förlåtit mig för att jag hade skjutit en person och det är inte säkert att hon skulle förlåta mig igen. Jag tog fram mobilen och valde att skicka ett sms till henne och be henne komma över.
Till: Emy
Hej älskling, kan du komma över? xx
Jag väntade ett tag på svar och efter cirka fem minuter fick jag svar från henne.
Från: Emy
Jag kommer om cirka 10 minuter, fikar med Niall xx
Jag la ner mobilen brevid mig i soffan och suckade. Jag försökte komma på någon idé som jag kunde överaska Emy med men jag kom inte på någonting. Jag gick ut i köket och hittade lite godis i skåpet jag la fram påsen på köksbänken och fortsatte rota runt i skåpen. Tillslut hade jag hittat lite godis och popcorn, och i kylen hade jag hittat en flaska med coca cola. Jag hällde up godiset i en skål och popcornen i en annan skål och ställde up det uppe på mitt rum brevid sängen. Jag sprang ner igen till köket och tog två glas och coca cola flaskan och sprang upp till mitt rum igen och ställde det brevid skålarna med snacks. Jag hörde ringklockan ringa tre gånger i rad vilket betyder att det var Emy, det var en liten sak vi hade börjat med för ett tag sen, på det sättet visste vi vem det var som plingade på. Jag sprang ner till nedervåningen och öppnade dörren, där står Emy med ett leende på läpparna. Hon har fortfarande på sig sin skoluniform, så jag antog att hon hade gått till fiket precis efter skolan med Niall.
"Hej babe." Säger jag till henne och kramar om henne och kysser henne på kinden.
"Hej älskling." Svarar hon mig, och ler.
"Så jag har typ en liten överaskning uppe i mitt rum." Säger jag, hon nickar som svar och tar av sig hennes jacka och lägger ner den i hennes väska. Vi går up mot mitt rum och hon ser vad det är jag har gjort, rummet är helt mörkt och visa ljus är utställda i rummet och brevid sängen står snackset och drickan.
Emy's perspektiv:
Jag vart lite chokad över det Louis hade gjort, han hade aldrig riktigt visat att han hade en romantisk sida. Jag kollade runt i rummet och sedan kollade jag på Louis som stog brevid mig och kollade på mig, jag log stort mot honom.
"Vill du byta kläder?" Frågar Louis mig och jag nickar som svar. Han går till sin garderob och jag går och sätter mig på sängkanten. Efter ett tag kommer han och sätter sig brevid mig och ger mig en av hans t-shirts som antagligen är väldigt stor för mig. Jag bryr mig inte om att Louis är i rummet, utan drar av mig tröjan och bhn och sätter på mig hans t-shirt, jag tar av mig den jobbiga kjolen och vicker ihop kläderna och lägger det på min väska som står i rummet. Jag lägger mig ner i Louis säng och han tar av sig sina kläder men behåller kalsongerna på, han lägger sig ner brevid mig och jag lägger mitt huvud mot hans bröst. Han sträcker sig efter en av skålarna med godis i och ställer den brevid oss.
"Låt mig gissa du älskar choklad?" Frågar han mig och ler stort och håller up en chokladbit.
"Hur visste du?" Frågar jag honom, sanningen var att jag älskade choklad.
"Jag vet inte, antar att jag känner dig." Säger han och skrattar lite. Vi ligger bara där ëtt tag och pratar, skrattar och äter av snackset.
"Emy förlåt för förut." Säger han till mig.
"Vad menar du?" Frågar jag honom.
"För att jag vart arg på dig i skolan, det var inte meningen." Säger jag till henne och kollar rakt in i hennes ögon.
"Det är okej Louis, det gör ingenting." Säger jag till honom, han lutar sig lite framåt och kysser mig passionerat.
"Jag kan sova här va?" Frågar jag honom, han nickar som svar och drar mig närmare honom.
"Emy?" Frågar han mig och jag nickar. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också Louis." Säger jag till honom innan vi båda somnar tätt intill varandra.
Jag(fanny) kände att vi behövde ha ett litet gulligt kapitel, haha.
Jag(fanny) kände att vi behövde ha ett litet gulligt kapitel, haha.
ASSÅ OMG!! Konserten i onsdags var ju helt AMAZAYN!! Jag(fanny) grät ungefär 5 gånger, haha lite överdrivet men liksom tanken på att dom stog där och levde på riktigt och att allt inte var en stor dröm!! Vad tyckte ni?? Var det inte super gulligt när dom gjorde pyramiden och deras egna ringsignaler??
8 kommentarer till nästa!
Stay away, baby!Chapter 58
tidigare:
"Ursäkta han gjorde vadå?" frågade Louis nu mer argt än vad han hade gjort tidigare.
"Louis jag kysste inte tillbaka jag lovar men han sa bara förlåt sen kysste han mig!" grät jag ut.
Louis gick fram till mig och kysste mig hårt, jag försökte backa men han vägrade att släppa mig. Det var inte en utav dom kyssarna jag älskade från Louis utan kyssen var så som Louis hade kysst mig innan vi blev tillsammans. Den här var grov och hård och det fanns ingen kärlek i den.
"Du är min fattar du inte det Emy?" viskade han i mitt öra med en röst som fick mig att rysa av skräck. "Och om en jävel som Harry inte kan fatta det kommer jag personligen ta hand om honom"
Louis perspektiv
Den jävlen ska jag fan döda med mina egna händer. Hur vågar han röra min tjej, fuck it hur vågar han ens andas samma luft som henne. Hon är min och ingen annans. Men eftersom jag är jag och Emy betyder för mycket för mig så vill jag inte sattsa hennes liv i fara genom att göra vårat förhållande officiellt. Jag vill men jag kan inte, det skulle bli ett för enkelt hot som Dylan kan dra i mot mig.
"Från och med nu får du aldrig, jag menar det aldrig ha Harry hemma hos dig eller vara nära honom. För vem vet om han kommer göra något med dig." sa jag för att försöka skrämma henne lite. Och med ansikts uttrycket som spred sig på hennes ansikte så antog jag att jag hade lyckats.
"oooh okeej." sa hon med en tyst skaggig röst som bara jag kunde höra. Jag log och la mina händer på hennes höftben och drog henne närmare mig.
" Jag älskar dig verkligen Emy." sa jag innan jag tryckte mina läppar mot hennes i en passionerad kyss.
Emys perspektiv
"Jag älskar dig verkligen Emy" var det sista han sa innan han tryckte sina läppar mot mina i en väldigt het kyss. Jag kände hur jag började le inombords och hur små fjärilar började byggas upp i min mage. För det var andra gången Louis sa att han faktiskt älskade mig och det gjorde mig så himla lycklig av att få höra att den personen man älskar mer än något annat faktiskt älskar en tillbaka. Det kanske är lite cheesigt men jag har verkligen fallit hårt för den här killen och jag hoppas att vi har en framtid tillsammans. Visst jag kanske bara är 16 och han kanske är 19 men vem bryr sig om åldern när båda är kära i varandra. Han tog min oskuld även fast jag sa att jag inte var det så var jag det. Jag vill ha min framtid med honom, flytta ihop, gifta sig, skaffa barn, bli gammla tillsammans. Okej nu börjar det gå lite överstyr i mitt framtids tänkande med just nu så är det min största önskan, att faktiskt ha en framtid med Louis, the one I love.
Våran kyss avbröts då vi båda började få brist på syre i våra lungor. Jag andades några djupa andetag innan jag sa det som jag ville ha sagt innan men han avbröt mig med att kyssa mig.
"Louis jag älskar dig också." sa jag med hela mitt hjärta. Han log och började gå mot mig då vi hade tagit några steg i från varandra.
"Du vet - steg - att det är - steg - andra gången - steg - vi säger - steg - att vi - steg - älskar varandra." sa han och jag nickade medan han drog långsamt sin hand mot min kind ner till min hals för att sedan ta tag i den handra kinden och kyssa mig åter igen.
När kyssen avbröts så kunde jag inte motstå att le av att det kändes som att jag var den lyckligaste tjejen i värden.
"Vad ler du åt , miss?" frågade Louis med en väldigt snobbig ton som fick mig att fnissa till.
"Att jag är värdens lyckligaste tjej som är värdens underbaraste pojkvän." sa jag med en lycklig röst.
"Du ljug inte för mycket så du får en svart tunga." sa han med en lite bittrare röst som fick mig att bli väldigt förvånad över hans humörsvägning.
"Vi vet båda två att du är värdens underbaraste pojkvän." sa jag och drog långsamt ner min hand från hans bröstkorg till hans sex-pack.
"För i helvete Emy sluta fucking ljug." skrek han i mitt ansikte. Damer och herrar killen som jag har fallit så hårt för, min true love, my only love går i från mig efter att jag har sagt att han är underbar.
He's the one I love..
Kanske inte det bästa men endå det är ett nytt kapitel, YAY!!
bjsbdjkbvjckbfkdvj IMORGON ÄR DET KONSERTEN!!! GAAAAAAAASHSHHAS som fucking excited, are you? Vi hoppas att vi träffar några av er imorgon och såklart så hoppas vi att ni skit kul!
Kik:
noraszente
fannyhellmann
Stay away baby! Chapter 57
Jag stog framför mitt skåp i skolan och tog fram kemiböckerna, jag gick mot lektionen dörren var redan öppen så jag gick in och satte mig på min plats, Harry satt redan ner på platsen brevid min.
"Idag elever så ska ni få jobba lite med era rapporter som ni gör två -och två. Det är bara att börja på direkten." Säger våran lärare och sätter sig ner vid sitt skrivbord. Jag kollar på Harry som sitter och kollar ner på bänken.
"Ehh ska vi gå ut och jobba i extra rummet?" Frågar jag honom.
"Visst." Svarar han mig bara och vi reser sig oss upp och tar våra grejer och går mot rummet, jag stänger dörren efter oss. Jag vänder mig om och tänker gå framåt för att sätta mig ner på en av stolarna, men Harry står ivägen. Han lutar sig fram mot mig och kysser mig, jag besvarar inte kyssen eller stoppar honom.
"Förlåt Emy." Säger han efter kyssen och kollar rakt in i mina ögon.
Emys perspektiv:
jag var förvirrad!
Lous har precis dödat någon.
En utav mina bästavänner som också är min halv bror kallade min för slampa.
Och Harry kysste mig.
Jag hade bara en fråga till allt det här... varför?
Varför hände allt det här mig just nu!?
Efter kyssen med Harry så hade det blivit awkward och det slutade med att han hade gått så nu satt jag är själv. Så jag plockade upp min mobil och skickade iväg ett sms till Louis då jag behövde prata med honom.
Till Louis: Hej har du lektion?
Jag fick ett svar på direkten som sa nej och jag frågade om han kunde komma till extrarummet vid kemin. Bara någon minut senare knackade han på och gick in. Han stod lite tvekande i dörren som om han inte riktigt visste vad han skulle göra. Men tillslut öppnade han munnen och sa.
"Jag har väntat på att du ska ringa mig Emy" jag blev lite paff då han kunde ha ringt om han ville.
"Kom och sitt" sa jag tittade på stolen som Harry hade suttit i innan han gick. Louis nickade innan han stängde dörren och satte sig på stolen.
"Emy förlåt att jag..."
"Louis var det du som sköt killen det stod om i tidningen?" avbröt jag honom, han stelnade till innan han sakta nickade. Jag kände hur all färg från mitt ansikte försvann då jag insåg på riktigt att min pojkvän hade tagit någons liv!
"Emy, han..."
"Louis visst man kan bråka med folk och så men man tar inte någons liv!" sa jag och min röst gick upp i falsett då jag blev upprörd.
"Emy..."
"Du kan inte göra så Loui...."
"Kan du bara hålla käften och lyssna på mig Emy?" skrek Louis jag blev genast tyst och räddsla forsade genom kroppen. "Jag gjorde det för Dylan okej? Den här killen var skyldig honom pengar jag hade inget val" fortsatte han.
Det var tyst ett tag då jag tog in vad han hade sagt. I min kropp hade känslorna krig, mitt hjärta ville förlåta Louis men mitt huvud skrek nej.
"Louis jag tror inte jag kan göra det här just nu..." viskade jag. Louis såg på mig och sorg for över honom. Han öppnade munnen men jag hann före honom. "Jag klarar inte av det här just nu...Inte när jag är helt ensam eller med tanke på att jag fortfarande förvirrad över Harry" sa jag. Louis tittade på mig med en blick som sa att han inte örstod vad jag paratade om.
"Emy vad menar du med att du är ensam?" frågade han och skulle precis ta min hand när han ångrade sig och backade.
"Val och jag har inte pratat på jätte länge jag vet inte varför och Niall kallade mig slampa så honom har jag inte pratat med på två dagar så jag har ingen att prata med" sa jag och jag kände hur tårarna brännde i ögat.
"Varför kallade han dig slampa Emy" frågade Louis argt och svarta ögon.
"För att Harry sov hos mig och då antog Niall att jag hade legat med honom, fast jag är väl en slampa med tanke på att Harry kysste mig nyss..." sa jag tyst.
"Ursäkta han gjorde vadå?" frågade Louis nu mer argt än vad han hade gjort tidigare.
"Louis jag kysste inte tillbaka jag lovar men han sa bara förlåt sen kysste han mig!" grät jag ut.
Louis gick fram till mig och kysste mig hårt, jag försökte backa men han vägrade att släppa mig. Det var inte en utav dom kyssarna jag älskade från Louis utan kyssen var så som Louis hade kysst mig innan vi blev tillsammans. Den här var grov och hård och det fanns ingen kärlek i den.
"Du är min fattar du inte det Emy?" viskade han i mitt öra med en röst som fick mig att rysa av skräck. "Och om en jävel som Harry inte kan fatta det kommer jag personligen ta hand om honom"
Ett kort kapitel! Men jag tänkte överraska er nu innan jag ska åka så här får ni ett mini kapitel!
Glöm inte att kika in på fias och min Justin fanfic :) / Cornelia xx
Stay away baby! Chapter 56
Tidigare:
"Vad fan gör du!?" grymtade han hest.
"Harry du är hemma hos mig du måste gå typ nu!" sa jag.
"Va Emy? Oh juste jag följde dig hem" sa han som han också kom ihåg gårdagen.
"Japp och tack för det men du måste gå nu ingen kan få veta att du var här!" sa jag i ett desperat försök att putta ut honom vilket inte gick.
"Lugn vi har inte bråttom plus att vi inte gjorde något men ändrar du dig så älskar jag morgon sex" sa Harry med ett flin på läpparna som spred sig i hela ansiktet.
"Bara gå" mumlade jag, tomat röd i ansiktet. Han skrattade innan han reste sig och började gå mot dörren men innan vi ens hade hunnit ut ur vardagsrummet öppnades dörren.
"Emy, jag gömde mina idrottskläder ver du vart dom... vad fan gör den där jäveln här!?" Skrek Niall argt.
Niall's perspektiv
Jag kollade på Emy och sen på Harry men verken någon utav dom svarade på min fråga, jag gick fort fram till Harry och slog min knutnäve mitt på hans kind. Jag såg hur han vart röd på kinden direkt och precis när han tog upp sitt huvud igen så slog jag honom på andra kinden.
"Niall sluta!!" Skriker Emy till mig. Jag kollar up på henne argt och går fram till henne.
"Så du försvarar honom nu också, först ligger du med Louis och nu med Harry! Vem blir nästa?!" Skriker jag rakt i hennes ansikte. Jag vänder mig om, och innan jag hinner reagera så har Harry slått till mig på kinden. Jag bryr mig inte utan fortsätter slå honom i magen, huvudet och typ överallt.
"Niall seriöst sluta!!" Skriker Emy på mig igen.
"Håll käften slampa!" Skriker jag till henne. Vad fan hade jag precis sagt, jag kallade en av dom personerna som betyder mest för mig och som jag behöver mest i mitt liv för slampa. Jag kollade bakåt där Emy stog, jag såg hur det hade bildas tårar i hennes ögon och hur några av tårarna rann ner för hennes kinder.
"Emy förlåt.. jag men..." Börjar jag men blir avbryten av Harry.
"Jag drar." Säger han och går ut ur rummet, vad hände precis? Harry går aldrig om inte hans "fiende" ligger i blod. Någonting måste verkligen vara på gång, han går aldrig utan en andledning. Tänk om andledningen är Emy?
Emy's perspektiv
Jag vart förvånad när Harry gick, jag trodde han gick när det han ville hade hänt. Jag kollade på Niall som såg lika chokad ut som jag var. Jag hade ingen lust att vara kvar här nere i samma rum som Niall och jag hade ingen lust att gå till skolan. Jag gick upp på mitt rum och la mig ner i sängen, jag hörde hur ytterdörren öppnades och stängdes och låstes det var så jag visste att Niall hade gått. Jag reste mig upp igen och gick ner till köket för att äta lite frukost eftersom jag inte hade hunnit göra det innan. Jag tog fram tog lite flingor med mjölk pch ett glas juice och satte mig ner vid köksbordet. Jag tog fram dagens tidning som låg på bordet och såg vad det stog på framsidan.
KILLE HITTAD IHJÄLSKJUTEN I SITT HEM SENT IGÅRKVÄLL!
Det var en bild på framsidan och det enda man såg på bilden var huset och polisens avspärrningar. Jag suckade om någon skulle få reda på att det var Louis vet jag inte vad jag skulle göra. Visst jag är arg och besviken på honom just nu men jag skulle inte klara av att ha honom instängd i fängelset.
1 dag senare
Jag stog framför mitt skåp i skolan och tog fram kemiböckerna, jag gick mot lektionen dörren var redan öppen så jag gick in och satte mig på min plats, Harry satt redan ner på platsen brevid min.
"Idag elever så ska ni få jobba lite med era rapporter som ni gör två -och två. Det är bara att börja på direkten." Säger våran lärare och sätter sig ner vid sitt skrivbord. Jag kollar på Harry som sitter och kollar ner på bänken.
"Ehh ska vi gå ut och jobba i extra rummet?" Frågar jag honom.
"Visst." Svarar han mig bara och vi reser sig oss upp och tar våra grejer och går mot rummet, jag stänger dörren efter oss. Jag vänder mig om och tänker gå framåt för att sätta mig ner på en av stolarna, men Harry står ivägen. Han lutar sig fram mot mig och kysser mig, jag besvarar inte kyssen eller stoppar honom.
"Förlåt Emy." Säger han efter kyssen och kollar rakt in i mina ögon.
Ojojoj... vad händer nu?! Den här veckan kommer Cornelia vara i Spanien så hon kommer inte skriva någonting men det kommer jag/fanny) och Nora göra. Igår kunde ingen av oss skriva jag(fanny) hade dansuppvisning, Nora var tvungen att plugga och Cornelia kunde inte.
Ojojoj... vad händer nu?! Den här veckan kommer Cornelia vara i Spanien så hon kommer inte skriva någonting men det kommer jag/fanny) och Nora göra. Igår kunde ingen av oss skriva jag(fanny) hade dansuppvisning, Nora var tvungen att plugga och Cornelia kunde inte.
Asså kan ni fatta det om två dagar så är konserten!!!! Längtar så mycket!! Tänk att vara i samma rum som killarna!!! :D hahaha
Stay away baby! Chapter 55
Tidigare:
Emy's perspektiv
Jag stog utanför Louis hus med pizzorna i mina händer, jag öppnade dörren jag visste att han var hemma för att han hade smsat mig för ett tag sen om att Harry och hans föräldrar inte var hemma. Jag går in i köket och lägger ner pizzorna på köksbordet. Jag ser inte Louis någonstans så jag går upp på övervåningen där han har sitt rum. Dörren är öppen så jag ställer mig i dörröppningen och då ser jag honom, jag går fram lite men ångrar mig genast, jag ser vad han håller i och blir rädd.
"Louis." Säger jag. Han vänder sig hastigt om och lägger fort ifrån sig pistolen, han går fram till mig.
"Jag.. ehh." Säger han, jag märker hur osäker han blir, så jag går fram till honom och kramar om honom.
"Du behöver inte berätta." Säger jag till honom. Men inerst inne ville jag verkligen veta vad han skulle göra med pistolen eller vad han redan hade gjort...
Louis perspektiv:
Efter att Emy hade sett mig hålla i pistolen så märkte jag att det bekymrade henne även om hon hade sagt att det va okej. Jag ville verkligen berätta sanningen för henne men tänk om hon skulle bli rädd och inte vilja va med mig mer?! Hon är min och hon ska ingen stans plus att jag älskar henne över allt annat och om hon skulle lämna mig vet jag inte vad jag skulle göra. Bara tanken av att hon kanske skulle lämna mig, komma över mig och sen bli tillsammans med någon ny kille fick ett mörker att ta över mig. Tanken på hennes kropp i någon annans händer fick mig att rulla ihop händerna så mycket att mina knogar blev vita. Utan att märka det sneglade Emy nervöst på mig.
"Louis vad tänker du på?" frågade hon försiktigt och drog upp knäna till hakan.
"Emh inget du behöver oroa dig om" sa jag och log även om jag fortfarande kände mig arg över att hon kanske kommer dumpa mig om hon fick veta sanningen.
"Säkert för det ser ut som om du är redo att döda någon" sa hon och skrattade nervöst. Jag stelnade till och tröck tungan mot taket av munnen.
"Emy kan vi inte gå och lägga oss Harry skulle över till någon polare och han kommer inte hem ikväll så jag kommer vara helt ensam hemma, vill du sova här?" frågade jag men var rädd för svaret och till min fasa svarade hon precis det jag inte ville höra.
"Nej det är skola imorgon och jag måste hem." sa hon och reste sig hastigt. Hon plockade ihop sina saker sen gick till ytterdörren. Emy knöt på sig sina skor, tog på sig sin jacka sen kysste hon mig snabbt på munnen innan hon viskade ett hej då sen gick hon ut.
Jag gick in i köket tog ut ett glas och fyllde det med vatten. Jag förde glaset till mina läppar men innan jag kunde dricka något alls smällde jag glaset i väggen. Glassplitter och vatten låg över hela golvet och jag sprang ut genom bakdörren där jag gick till vårat äppelträd, mina knytna händer slog till stammen gång på gång tills trädet var rött av mitt blod. Långsamt släpade jag mig in till min säng där jag drog av alla mina kläder förutom mina kalsonger och slängde mig trött på sängen och somnade så fort mitt huvud landade på kudden.
Emys perspektiv:
Jag kunde inte stanna hos Louis. Ärligt talat skrämde han mig eller min fantasi skenade iväg över allt han kunde ha gjort med den där pistolen och det skrämde mig. Helt sanningsenligt visste jag inte mycket om Louis, jag visste hur han va runt mig men jag visste absolut inte vad han gjorde för den där Dylan. Men jag vågade inte fråga Louis tänk om han skulle skada eller bli arg på mig! Jag tittade mig runt och såg att jag inte hade gått raka vägen hem utan en omväg mot skolan. Jag fortsatte förbi min skola tills jag kom till en nybyggd lekpark, jag hittade en gunga som jag satte mig på. Jag plockade ut mina hörlurar och min mobil och satte på lite musik det fick bli Lego house med Ed Sheeran. Jag satt och lyssnade på musik ett tag och gungade lite med benen. Avlägsna röster hördes genom musiken och jag drog ur en hörlur samtidigt som två långa figurer kom gående på vägen brevid lekparken.
"Emy?" hörde jag en välbekant röst säga.
"Harry..." sa jag tyst men han hörde mig endå. Han kom närmare och jag såg att han log kaxigt.
"Babe sitter du här helt ensam, fryser du inte?" vänta brydde sig Harry om mig?! tänkte jag tills jag hörde fortsättningen. "Du kan ju följa med mig och min kompis här så kan vi göra något ansträngande som säkert får dig varm" sa han och vickade på ögonbrynen.
"Bara lämna mig ifred Harry!" sa jag argt och började resa på mig men Harry tog tag i min arm så jag hamnade i en sorts omfamning bara att den inte var vänligt. "Harry släpp loss mig...snälla" viskade jag för jag visste att rösten inte skulle bära om jag sa det högre.
"Lugn jag ska inte göra något om du inte vill, jag är ingen jävla våldtäksman" sa han argt.
"Förlåt jag..emh kan du släppa mig jag vill gå hem?" frågade jag nervöst och bet ihop mina tänder.
Harry släppte mig och precis när jag skulle säga tack fick han ett sms till min fasa hann jag precis se vad det stod.
Liam: Letade igenom Jacks lägenhet, fullt med pengar... han låg och ruttna på golvet, Louis offer vet du. Två skott genom huvudet HA-HA
Harry hade inte märkt att jag hann läsa det där han stod bara och skrattade för sig själv. Okej nu ville jag verkligen härifrån jag mumlade ett hej då sen började jag gå men Harry tog tag i min arm jag drog ihop mina ögonbryn och tittade på honom.
"Vi följer dig hem, vill ju inte att du ska dö på vägen hem då vi har kemi uppgift tillsammans" sa han och skrattade. Jag nickade långsamt och började gå men var tyst hela vägen hem. När vi entligen kom fram till mitt hus röck jag i dörren bara för att inse att det var låst. så mycket för att någon skulle va hemma...
Men jag tog ut mina nycklar och låste upp sen öppnade jag dörren och vände mig om för att säga hej då till Harry och hans kompis bara för att se att hans kompis inte va där. Jag tittade mig omkring för att hitta honom men han var inte vid mitt hus.
"Jag bad honom gå hem om det är det du undrar över" sa Harry och jag hoppade till över att se hur nära han hade kommit. "Så ska du inte bjuda in mig?" sa han och flinade.
"Klockan är nästan två på natten Harry! jag vill bara gå och lägga mig" sa jag trött men när jag såg Harry titta på mig med världens puppy eyes så kunde jag inte säga nej så jag muttrade ett okej och vi gick in. Jag frågade om han ville ha lite te och vi gick tillsammans in i köket. Jag plockade ner saker för att göra te till oss två. När jag var klar bar vi in kopparna i vardagsrummet och satte oss vid soffan. Jag ville inte ha Harry hemma hos mig men ville inte reta upp honom så jag satt bara och drack mitt te tills mina ögon stängdes och drömmarnas land for över mig...
-
Mitt alarm tjöt och jag muttrade innan jag sträckte mig mot oljudet för att stänga av det. Jag tittade mig omkring och såg att jag var i mitt vardagsrum. Jag såg också ett huvud fullt med lockar ligga brevid mig och jag flyttade lite på mig så att jag såg att det var Harry som låg och sov på min soffa! Gårdagen kom rusande in i mitt huvud och jag reste hastigt på mig innan jag ruskade liv i Harry.
"Vad fan gör du!?" grymtade han hest.
"Harry du är hemma hos mig du måste gå typ nu!" sa jag.
"Va Emy? Oh juste jag följde dig hem" sa han som han också kom ihåg gårdagen.
"Japp och tack för det men du måste gå nu ingen kan få veta att du var här!" sa jag i ett desperat försök att putta ut honom vilket inte gick.
"Lugn vi har inte bråttom plus att vi inte gjorde något men ändrar du dig så älskar jag morgon sex" sa Harry med ett flin på läpparna som spred sig i hela ansiktet.
"Bara gå" mumlade jag, tomat röd i ansiktet. Han skrattade innan han reste sig och började gå mot dörren men innan vi ens hade hunnit ut ur vardagsrummet öppnades dörren.
"Emy, jag gömde mina idrottskläder ver du vart dom... vad fan gör den där jäveln här!?" Skrek Niall argt.
Vad kan man säga när Cornelia har en bra idé så blir det bra!! Hahaa, vad tycker ni?
Vad kan man säga när Cornelia har en bra idé så blir det bra!! Hahaa, vad tycker ni?
Puss & Kram Fanny, Nora & Cornelia!
8 kommentarer till nästa!!
Stay away baby! Chapter 54
Tidigare:
Jag knackade på dörren som jag hade stått vid så många gånger nu. Josh öppnade och drog in mig i en kram jag kramade vänskapligt tillbaka.
"Hej Emy!" hörde jag Zayn ropa från vad jag tror skulle va köket då han spenderar mesta tiden ätandes.
Jag skrattade lite innan jag gick in i köket och mycket riktigt satt Zayn där med ett äpple i handen. Jag satte mig mittemot och vi började prata om lite allt möjligt innan jag blev sugen på att baka och jag tvingade killarna att hjälpa mig. inte för att det blev så mycket bak men vi gjorde så gott vi kunde innan jag hörde min mobil plinga till på köksbordet.
Louis: Värst vad du spenderar mycket tid med din pappa...
Louis's perspektiv
Jag kollade försiktigt in i den stora fönstret där Emy satt och skrattade tillsammans med Josh och Zayn. Hon hade innan smsat mig att hon skulle vara med hennes pappa, men nu satt hon där istället. Det var inte meningen att jag skulle sitta här och spionera på dom, jag skulle dra till pizzerian men det slutade med att jag såg Emy i fönstret. Jag hade sätt hur Emy tog up sin mobil och läste meddelandet jag hade skickat till henne men hon svarade inte utan la bara ner mobilen på bordet igen och fortsatte prata. Jag såg hur alla tre reste sig upp och gick ut från rummet dom var i. Jag satte mig ner på den kalla marken och suckade, varför va Emy så arg på mig för? Jag reste mig upp och samtidigt som jag hade tänkt att gå därifrån hör jag hur dörren öppnas. Jag vänder mig om och ser Emy stå där, hon kollar chokat på mig och jag går fram till henne.
"Vad gör du här Louis?" Frågar hon mig. Jag går fram närmare henne och tar tag i hennes händer i mina.
"Skulle köpa pizza men sen såg jag dig i fönstret och då kunde jag inte bara gå härifrån." Berättar jag för henne.
"Varför? Dem skulle ju aldrig skada mig." Säger hon till mig.
"Det har jag inte sagt, jag ville bara inte gå därifrån!" Säger jag till henne och kramar om hennes händer mer än innan.
"Okej.. men pizza sa du?" Säger hon och skrattar.
"Ja, jag är hungrig."
"Ja, jag är hungrig."
"Jag med, jag går och köper så kommer jag över till dig sen." Säger hon och ler, jag nickar och kollar mig omkring när jag ser att det inte är någon i området så kysser jag henne på läpparna passionerat innan vi säger hej då och går varsit håll.
Emy's perspektiv
Jag stog utanför Louis hus med pizzorna i mina händer, jag öppnade dörren jag visste att han var hemma för att han hade smsat mig för ett tag sen om att Harry och hans föräldrar inte var hemma. Jag går in i köket och lägger ner pizzorna på köksbordet. Jag ser inte Louis någonstans så jag går upp på övervåningen där han har sitt rum. Dörren är öppen så jag ställer mig i dörröppningen och då ser jag honom, jag går fram lite men ångrar mig genast, jag ser vad han håller i och blir rädd.
"Louis." Säger jag. Han vänder sig hastigt om och lägger fort ifrån sig pistolen, han går fram till mig.
"Jag.. ehh." Säger han, jag märker hur osäker han blir, så jag går fram till honom och kramar om honom.
"Du behöver inte berätta." Säger jag till honom. Men inerst inne ville jag verkligen veta vad han skulle göra med pistolen eller vad han redan hade gjort...
Nytt kapitel som lovat! Vad tycker ni?
Nytt kapitel som lovat! Vad tycker ni?
Kram Fanny & Nora xx
7 kommentarer till nästa!
Stay away baby! Chapter 53
Tidigare:
"Varför skrattar du? Det är fan inte roligt!" Säger han.
"För att jag vet exakt vad jag måste göra." Sa jag och tog bak min hand för att ta tag om pistolen jag hade under tröjan, instoppad i mina jeans. När min hand hade ett stadigt grepp om pistolen så drog jag fram den som ett tecken på vad jag skulle göra med honom. "Som sagt Dylan hatar att vänta så han gav mig strikta order om att döda dig, om du inte gav mig pengarna."
Efter att det var sagt så riktade jag pistolen mot honom och när jag hade det perfekta läget så började jag trycka hådare med pekfingret på den lilla spaken som avlosade skottet.
PANG PANG
Jag skött två skott för att vara säker på att han var död. Jag öppnade dörren snabbt efter och började gå mot bilen.
Emys perspektiv:
Åhhh nu hade jag stått ut med Harry i TRE timmar jag orkar det seriöst inte mer! Han är så jobbig, ska lägga in sexuella kommentarer hela tiden och allt jag ville göra var att himmla med ögonen men jag måste vara fokuserad på uppgiften då den är grundläggande för vårat betyg. Vi jobbade i ungefär fem minuter till innan jag fick nog.
"Harry det börjar bli sent du borde nog gå hem." sa jag och tittade upp bara för att se två smilegropar och ett roat leende.
"Ja det börjar bli sent men jag kan ju sova här? eller väntar du någon annan?" sa han och skrattade lite tyst.
"Nej!" Jo jag har väntat dom senaste timmarna... tänkte jag. "Jag börjar bli trött och den här" sa jag och höll upp rapporten. " Ska inte in för ens om två veckor."
"Okej när blir vår nästa dejt?" sa han och vickade på ögonbrynen.
"Vad sägs om två dagar OCH det är inte en dejt!"
"Okej okej men då ses vi baby." sa Harry innan han reste på sig och gick ut genom dörren. Jag brydde mig varken om att svara eller följa med honom till ytterdörren jag tog bara upp min mobil och gick in på meddelande.
Emy: Var är du? Jag trodde du skulle komma för typ en timme sen?
Jag fick ett sms bara någon minut senare.
Louis: FÖRLÅT!!!!! Jag blev lite upptagen men jag sitter i bilen nu jag ska bara lämna en sak hemma först sen kommer jag till dig! xxxx
Emy: Med vad? men det är ändå försent nu för pappa kommer om typ 20 minuter men vi kan ju ses imorgon... x
Louis: Dylan ville att jag skulle hjälpa bära upp lite saker till hans lägenhet. va inte arg babe men vi kan ju ses i skogen? xxxx
Emy: Okej... jag är inte arg men pappa ville att jag skulle va hemma innnan han åker imorgon så det går nog inte att ses ikväll. x
Louis: okej men vi ses väl imorgon? xxx <3
Jag orkade inte svara för då han va en timme sen så kände jag inte för att slösa min tid på att skriva ett sms till honom. Även om Louis var världens finaste och jag har väldigt starka känslor för honom så var det elakt av honom att inte ens skriva något om att han skulle bli sen...
Louis perspektiv:
FAN! jag smällde igen bildörren frustrerad över att Emy var arg på mig för att jag va sen. Jag såg Harry låsa upp ytterdörren och jag lugnade ner mig innan jag gick fram till honom.
"Ey Harry!" sa jag och gjorde en bro fist med honom.
"Hey vart har du varit?" frågade han.
"Fixade affärer med en som inte hade betalat." sa jag och ryckte på axlarna.
"Ah okej och vad gjorde du av kroppen då?" sa han och förstod precis vad jag menade med affärer.
"Lämnade den det var ändå en bra bit bort och han hade ingen anknytning till oss så varför skulle jag ens bry mig?"
Utan att låta honom svara på min fråga började jag prata igen. "Så vart har du varit då?" frågade jag även fast jag visste precis vart han hade varit. Med min flickvän!
"Med den där slynan du höll på med ett tag vi har en kemi raport att göra tillsammans." sa han och skrattade sarkastiskt. "Fast hon är ju fucking sexig så jag förstår varför du tyckte om henne" sa han och skrattade igen fast den här gången rått och kallt.
Jag sket i att svara och gick upp till mitt rum där jag la av mig min pistol och la den i en gömd låda innan jag gick in i badrummet, började klä av mig och steg in i duschen.
Emys perspektiv:
Från Josh: Hey vad gör du? :)
Emy: väntar på pappa som också är sen verkar som om alla är det idag... :/
Josh: Har det hänt något, vill du ses? :o <3
Jag tänkte ett tag innan jag svarade.
Emy: Nja.. visst är du hemma? :)<3
Josh: Ja men Zayn är här också det går bra va? :)<3
Emy: Ja det är klart. går nu då :)<3
-
Jag knackade på dörren som jag hade stått vid så många gånger nu. Josh öppnade och drog in mig i en kram jag kramade vänskapligt tillbaka.
"Hej Emy!" hörde jag Zayn ropa från vad jag tror skulle va köket då han spenderar mesta tiden ätandes.
Jag skrattade lite innan jag gick in i köket och mycket riktigt satt Zayn där med ett äpple i handen. Jag satte mig mittemot och vi började prata om lite allt möjligt innan jag blev sugen på att baka och jag tvingade killarna att hjälpa mig. inte för att det blev så mycket bak men vi gjorde så gott vi kunde innan jag hörde min mobil plinga till på köksbordet.
Louis: Värst vad du spenderar mycket tid med din pappa...
Nytt kapitel, skrivet av den blonda Cornelia.. haha skoja bara.
Nytt kapitel, skrivet av den blonda Cornelia.. haha skoja bara.
Hoppas ni gillar det! 7 kommentarer til nästa!! :Dxx
Stay away, baby!Chapter 52
Tidigare:
"Louis!" hörde jag Dylan säga.
"Mm" sa jag och tittade på Dylan
"Jo jag har ett jobb förstår du" paus "det är en liten skit... Jack han har inte betalat på tre veckor nu och jag är trött på att vänta han är skyldig mig mycket och jag vill att du åker till honom och berättar att jag inte vill vänta längre." jag visste att med berätta menade han slå ut några tänder eller en bruten näsa.
"Hur mycket är han skyldig?" frågade jag så nonchalant som jag kunde.
" 18 000" svarade han.
Jag fick veta adressen och jag åkte för att "träffa" den här Jack. Jag var säker på att Dylan gjorde det här för att testa om jag va en pussy eller inte och om jag gjorde det som han hade bett mig att göra kanske han skulle glömma Emy och jag kunde va med henne utan att vara rädd för att hon skulle skadas....
Jag gick ut från hans lägenhet och gick ner för de två trappor som man var tvungen att gå upp för att komma till honom och ner för att komma ner till markplan. Jag små sprang ner för trapporna så att det ekade i trapphuset men jag brydde mig inte om Dylans grannar blev sura, det är endå inte jag som bor här. När jag hade gått ner för de två trapporna och var nere på markplan så öppnade jag ytterdörren och gick ut i spö regnet. Jag gick mot min SUV som stod parkerad några meter bort från lägenhetskomplexet. När jag kom fram till bilen så låste jag upp den och hoppade snabbt in i bilen och började köra bort till Dylans kund Jack.
Efter att ha suttit i bilen i ungefär 5 minuter så kände jag hur det började bli lite långtråkigt så jag bestämde mig för att sätta på radion. Någon skit dålig låt spelades så jag bytte kanaler tills jag hittade en som faktiskt spelade bra musik. Jag började sjunga med i låten som jag inte ens kunde men det struntade jag fullständingt i.
Jack bodde några mil utanför London så det tog ungefär en timme för mig att komma fram till där han bodde. Jag svängde in på den gatan som Dylan hade sagt till mig att han bodde på och jag började leta efter en parkeringsplats där jag kunde ställa bilen.
När jag äntligen hade hittat en parkeringsplats så hoppade jag ut ur bilen och började snabbt gå till Jacks hus som Dylan hade berättat för mig. Jag gick snabbt för jag ville inte att någon skulle lägga märke till mig eftersom jag visste att såna här "jobb" kunde sluta rätt så illa. Innan jag knackade på dörren så kände jag efter om jag hade tagit med mig pistolen och som tur hade jag med mig den. Så jag knackade på och jag kunde höra hur någon rörde sig där inne och till slut så öppnade äntligen den personen.
Killen som öppnade var riktigt spinkig med typiska tönt glasögon på ett väldigt finigt ansikte. Plus att det såg ut som att han hade tandställnig för hans mun såg ut att den var full med metal och gummisnoddar. Som att det inte räckte så var han i klädd en senapsgul skjorta med lila ränder som var i stoppad i ett par jeans som var för högt uppdragna så jag kunde helt klart se att han inte hade någoting att komma med sexuellt. Så jag fattade inte riktigt varför han såg ut som han gjorde när de brukar vara stora, muskulösa, skinnklädda, ciminella män som höll på med sånt här.
"Är det du som är Jack?" frågade jag med en lite mörkare röst än vad jag igentligen har. Jag såg att han reagerade vid när jag sa namnet Jack så då antog jag att han faktiskt var Jack, awkward..
"Ehm.. ja det är jag men vem är du?" sa han med en riktig pipig röst inte så konsigt, om man tänker på hur han ser ut. Jag tog ett steg närmare honom och det gjorde så att han tog ett steg bakåt. Jag var nu inne i hans hus så jag stängde dörren för jag ville inte att någon skulle höra vad vårat lilla möte handlade om.
"Jo du vet, Dylan har inte fått pengarna som du är skyldig honom."
"Men jag har sagt till honom att jag inte har dem förens nästa månad."
"Sucks to be you, för Dylan hatar verkligen när han måste vänta."
"Som jag nyss sa så har jag inte några jävla stålar!" sa han med en irriterad röst. Men han skrämde inte mig över huvutaget så jag började skratta.
"Varför skrattar du? Det är fan inte roligt!" Säger han.
"För att jag vet exakt vad jag måste göra." Sa jag och tog bak min hand för att ta tag om pistolen jag hade under tröjan, instoppad i mina jeans. När min hand hade ett stadigt grepp om pistolen så drog jag fram den som ett tecken på vad jag skulle göra med honom. "Som sagt Dylan hatar att vänta så han gav mig strikta order om att döda dig, om du inte gav mig pengarna."
Efter att det var sagt så riktade jag pistolen mot honom och när jag hade det perfekta läget så började jag trycka hådare med pekfingret på den lilla spaken som avlosade skottet.
PANG PANG
Jag skött två skott för att vara säker på att han var död. Jag öppnade dörren snabbt efter och började gå mot bilen.
Ohhh Louis!! Haha nytt kapitel skrivet av Nora, vi har gjort en lista med One Shots:en och först på tur är Ellinor så jag(fanny) ska sätta mig ner och skriva den direkt när jag hinner och kan. Nästa vecka har vi bara ett prov(ett enkelt prov) så vi kommer nog ha mycket tid att skriva på förhoppningsviss!
7 kommentarer till nästa!
