Best friends forever? kapitel 3
Tidigare:
"Nej, det är bara jag." sa jag som svar på hans fråga. Han log och satte sig, han hade en hel bricka med mat med sig. Han började att äta och jag gick tillbaka till att titta ut genom fönsterna. Ingen av oss sa något utan vi bara satt och åt vår mat, jag åter gick till att kolla ut genom fönstret och drömde mig bort till Brasilien och alla mina vänner där. Jag tänkte tillbaka på alla mina minnen jag hade därifrån och alla minnen jag hade med några av mina bästa vänner som jag älskar. Men mina tankar avbryta plötsligt av någon hosta och till min förvåning var det killen mitt emot mig som såg på mig.
"Ledsen om jag stör dina tankar, men jag undrar vad heter du?" sa han och log ett ganska söt leende.
"Lola." Sade jag och höll fram min hand . Han kramade min hand och skaka den försiktigt innan han sa ...
--Lola's perspektiv--
Han tittade på mig och log.
-Louis, Louis Tomlinson. Sa han med ett stort leende, jag log tillbaka.
-Okej. Sa jag och tog bort handen får hans grep och tog tag i min latte.
-Så varför sitter du här ensam? Frågade Louis med en söt leende.
Jag tog min latte och kollade sen på honom.
-Jag har varit och shoppat, och jag kände mig lite hungrig. Sa jag och frågade sedan: Vad gör du här ensam?
-Okej, jag kom hit för att träffa några vänner men de är uppenbarligen inte här än. Sa han och tittade ut genom fönstret.
-Varför inte? Frågade jag.
-Jag vet inte, de måste antagligen vara hemma. Sa han bara och tog en bit av sin mat, jag nickade bara som ett svar. Ingen av oss sa något, jag tittade ut genom fönstret och såg på alla människor som går i det kalla regnet. Jag kollade tillbaka på Louis som satt och kollade på mig. Jag tittade på honom förvirrat och han börjarde le.
- Jag tror att jag måste gå hem. Sa jag och log mot honom.
-Okej .. kan jag få ditt nummer så vi kanske kan träffas en annan gång?
-Ja, det skulle vara jättekul. Sa jag. Han tar fram sin iphone och ger mig den han hade redan skrivit i mitt namn och det förvånade mig lite att han kom ihåg det, jag skrev in mitt nummer och jag gav tillbaka den till honom han tog den och la den i fickan. Jag ger honom min mobil och han skriver in hans nummer, jag tog min telefon tillbaka och log mot honom. Jag ställde mig upp och tog på mig min jacka.
-Hej då, jag hoppas att vi ser varandra nån gång. Sa jag och tittade på honom.
-Ja, jag hoppas det, hej då. Sa Louis och log, jag log tillbaka och vände mig sen om för att gå till dörren för att ta bilden och köra hem.
-- Louis perspektiv --
-Fan, hon var het. Sa jag tyst till mig själv, men tydligen högt nog så att de som satt vid borden bredvid mig vände sig om för att kolla på mig med dömande ögon. Jag suckade och fortsatte att äta maten jag hade beställt, men jag kunde inte sluta tänka på henne. Lola, var hennes namn som snabbt hade blivit fastklistrat, det var ett mycket vackert namn, nästan lika vacker som hon. Hon var vacker och det kunde man verkligen inte förneka.Hon hade den perfekta solbrännan, brunt hår som det sträckte sig nästan till naveln, hennes bruna ögon som var omgivna av fylliga fransar. Hon var som en naturlig skönhet, så mycket som man hade sett iallafall hon hade den mesta av tiden sutit och kollat ut genom fönstret, men det lilla jag såg var fantastiskt. Jag vill absolut möta henne igen jag fortsatte mina tankar, men jag avbröts av fyra välbekanta röster.
-Louis, Louis Tomlinson. Sa han med ett stort leende, jag log tillbaka.
-Okej. Sa jag och tog bort handen får hans grep och tog tag i min latte.
-Så varför sitter du här ensam? Frågade Louis med en söt leende.
Jag tog min latte och kollade sen på honom.
-Jag har varit och shoppat, och jag kände mig lite hungrig. Sa jag och frågade sedan: Vad gör du här ensam?
-Okej, jag kom hit för att träffa några vänner men de är uppenbarligen inte här än. Sa han och tittade ut genom fönstret.
-Varför inte? Frågade jag.
-Jag vet inte, de måste antagligen vara hemma. Sa han bara och tog en bit av sin mat, jag nickade bara som ett svar. Ingen av oss sa något, jag tittade ut genom fönstret och såg på alla människor som går i det kalla regnet. Jag kollade tillbaka på Louis som satt och kollade på mig. Jag tittade på honom förvirrat och han börjarde le.
- Jag tror att jag måste gå hem. Sa jag och log mot honom.
-Okej .. kan jag få ditt nummer så vi kanske kan träffas en annan gång?
-Ja, det skulle vara jättekul. Sa jag. Han tar fram sin iphone och ger mig den han hade redan skrivit i mitt namn och det förvånade mig lite att han kom ihåg det, jag skrev in mitt nummer och jag gav tillbaka den till honom han tog den och la den i fickan. Jag ger honom min mobil och han skriver in hans nummer, jag tog min telefon tillbaka och log mot honom. Jag ställde mig upp och tog på mig min jacka.
-Hej då, jag hoppas att vi ser varandra nån gång. Sa jag och tittade på honom.
-Ja, jag hoppas det, hej då. Sa Louis och log, jag log tillbaka och vände mig sen om för att gå till dörren för att ta bilden och köra hem.
-- Louis perspektiv --
-Fan, hon var het. Sa jag tyst till mig själv, men tydligen högt nog så att de som satt vid borden bredvid mig vände sig om för att kolla på mig med dömande ögon. Jag suckade och fortsatte att äta maten jag hade beställt, men jag kunde inte sluta tänka på henne. Lola, var hennes namn som snabbt hade blivit fastklistrat, det var ett mycket vackert namn, nästan lika vacker som hon. Hon var vacker och det kunde man verkligen inte förneka.Hon hade den perfekta solbrännan, brunt hår som det sträckte sig nästan till naveln, hennes bruna ögon som var omgivna av fylliga fransar. Hon var som en naturlig skönhet, så mycket som man hade sett iallafall hon hade den mesta av tiden sutit och kollat ut genom fönstret, men det lilla jag såg var fantastiskt. Jag vill absolut möta henne igen jag fortsatte mina tankar, men jag avbröts av fyra välbekanta röster.
-Här är du, ledsen att vi är sena, men Liam kunde inte sluta prata med Danielle. Sa Niall och log jag kollade på Liam som såg ut som en tomat i ansiktet.
-Det är okej. Sa jag och tänkte tillbaka på det ögonblick då jag och Lola pratade med varandra. Jag märkte inte att killarna hade gått och beställt mat tills de kom tillbaka med brickor fyllda med mat.
-Vad ler du åt? Frågar Zayn mig och alla killarna kollar på mig. Jag märkte inte att jag hade sutit med ett leende på läpparna.
-Bara ett roligt skämt. Sa jag snabbt och mitt leende försvann lika snabbt.
-Okej, berätta skämtet för om det får dig att le så måste det vara en bra en. Sa Harry med ett brett leende mot mig. Fan, tänk på ett bra skämt nu Louis, tänk...
-Varför gick svampen på festen? Sa jag snabbt, jag försöker snabbt komma på ett bra svar. Jag kollar på killarna som skakar på huvudet, för att dom inte vet svaret.
- För att han var en rolig kille. Sa jag. En tystnad uppstod innan skrattet tog över. Jag log för mig själv, att jag hade kommit på en ganska bra skämt på så kort tid.
-- Lola's perspektiv --
När jag kom ut från caféet, så jag började gå mot bilen som jag hade parkerat lite längre bort. Mina steg blev snabbare och snabbare för varje steg jag tog, jag föll nästan flera gånger men lyckligtvis har jag en ganska bra balans från att ha surfat. När jag hade gått i 10 minuter, tog jag upp mobilen och skickade ett sms till mamma för att säga att jag var på väg hem. Hon svarade med ett enkelt "okej", jag suckade tyst, och lade ner min mobil i min väska och tog fram bilnycklarna. Jag såg min parkeringsplats några meter framför mig och jag började små springa till bilen. Det hade blivit riktigt kallt, jag hutrade när jag låste upp bilen och gick in. Jag vred om nyckeln och radion startas automatiskt, genom högtalarna hörde jag en okänd låt, jag höjde värmen och körde ut från parkeringsplatsen som nu var nästan tom på bilar. När jag kom ut på vägen igen så slutade den okända låten och Dj:n började prata istället.
Han började prata om något pojkband med namn One Direction. Så de kallade One Direction måste vara ett nytt band eftersom jag inte har hört talas om dem, men kanske inte så konstigt när jag inte lyssnar på popmusik, jag är mer av en "house" person, men jag kan ärligt säga att låten var riktigt bra, och den satte sig fast i huvudet.
-One Direction är faktiskt i Bradford för att göra en konsert imorgon och vi alla vet ju att en av killarna har familj här..
Jag orkade inte lyssna mer på radion, så jag kopplade in min mobil och startade Spotify och gick in i spellistan jag satte på Don't you worry child med Swedish House Mafia, house tjejen som jag är.
När jag kopplade ur mobilen när jag hade stannat bilen som jag hade parkerat vid ingången till vårat hus, jag gick ur bilen och gick in i det varma huset.
Louis verkar gilla Lola. Undrar vad dom andra kommer tycka.. Hihi vi vet redan! Men tycker ni att novellen är bra eller tycker ni att den bajs dålig. Vi tycker faktiskt att den är riktigt bra och vi har tänkt att om några kapitel så kommer något stort att hända!! Kommer inte säga något men ni kan få gissa ;)
Kommentarer
Trackback
