Best friends forever? kapitel 4
Tidigare:
-One Direction är faktiskt i Bradford för att göra en konsert imorgon och vi alla vet ju att en av killarna har familj här..
Jag orkade inte lyssna mer på radion, så jag kopplade in min mobil och startade Spotify och gick in i spellistan jag satte på Don't you worry child med Swedish House Mafia, house tjejen som jag är.
När jag kopplade ur mobilen när jag hade stannat bilen som jag hade parkerat vid ingången till vårat hus, jag gick ur bilen och gick in i det varma huset.
Jag orkade inte lyssna mer på radion, så jag kopplade in min mobil och startade Spotify och gick in i spellistan jag satte på Don't you worry child med Swedish House Mafia, house tjejen som jag är.
När jag kopplade ur mobilen när jag hade stannat bilen som jag hade parkerat vid ingången till vårat hus, jag gick ur bilen och gick in i det varma huset.
"Varför är du så jävla glad?" Sa jag att jag inte är en morgon människa? Men min mamma är van med min dåliga attityd på morgonen så hon bara fortsätter att le.
"Ditt rum har blivit riktigt fin efter att du målade om det. Men det är så konstigt att se rummet i en annan färg eftersom du har haft den rosa färgen sedan du föddes. Tänk att vi kunde flytta tillbaka till samma hus efter 10 långa år i Brasilien. Vi har så många minnen här, minnen från just det här huset som att du tog ditt första steg just i detta rum. Minns du när du visade upp din första dans koreografi?"
"Ja det gör jag, men varför är du så jäkla glad?" sa jag trött efter att ha hört hennes prat om hur glad hon är att vara tillbaka. Och bara för det så ler hon ännu större.
"Du minns familjen Malik?" sade hon enkelt. Malik, naturligtvis jag kommer jag ihåg dom, våra familjer var verkligen nära varandra innan pappa bestämde sig för att ta jobbet i Brasilien.
" Ja."
"Bra, för dom kommer hit ikväll eller rättare sagt om några timmar."
"Varför?"
"För det var länge sedan vi sågs så vi tyckte att det var dags att träffas. Plus att ni barn var ju så nära varandra när ni var mindre." med det så ställde hon sig upp och började gå mot dörren. när hon hade kommit fram till dörren så vände hon sig om.
"Du minns familjen Malik?" sade hon enkelt. Malik, naturligtvis jag kommer jag ihåg dom, våra familjer var verkligen nära varandra innan pappa bestämde sig för att ta jobbet i Brasilien.
" Ja."
"Bra, för dom kommer hit ikväll eller rättare sagt om några timmar."
"Varför?"
"För det var länge sedan vi sågs så vi tyckte att det var dags att träffas. Plus att ni barn var ju så nära varandra när ni var mindre." med det så ställde hon sig upp och började gå mot dörren. när hon hade kommit fram till dörren så vände hon sig om.
"Du borde gå upp nu eftersom dom kommer vid 17 och klockan är 12 nu." och så gick hon. Döda mig snälla!!
---- 4 timmar senare ---
Jag tog en titt i min garderob på kläderna som inte låg kvar i olika lådor från flytten. Jag hittade ett par svarta jeans och till det tog jag en vinröd stickad tröja.. Det var en timme tills "The Malik Family" skulle komma,jag förstår faktiskt inte varför vi måste träffa dom. Jag menar att det har gått så många år sedan vi sågs och det skulle bara bli pinsamt om vi träffades, men om min mamma har bestämt något så blir det så.
Jag satte mig på sängen med datorn och skrev in mitt lösenord för att komma in på min sida och när jag kom in så klickade jag direkt upp safari. Jag skrev in facebook.com i sök rutan och när jag kom in så kändes det som att jag inte hade varit inne på facebook på flera år. Jag såg alla mina kompisar i Brasilien hade uppdaterat att de var någon fest eller något det var då jag inte orkade mer så jag loggade ut från facebook. Istället så loggade jag in på twitter och skrev in "Jag saknar verkligen alla mina vänner hemma i Brasilien, love you guys! xxx #Imissmyfriendsbackhome" och klickade på tweet. Jag loggade ut från twitter och gick in på tumblr och där satt jag. Älskar verkligen tumblr det är min drog kan sitta i timmar och bara kolla på olika bilder.
-Flickor är ni klara?!? hörde jag min mamma skrika från botten våningen.
-Ja, vi det är vi!! skrek dom samtidigt. Ibland så tror jag att dom delar hjärna för dom tänker nästan alltid på samma saker.
-Lola?! Hon skriker igen.
-KLAR!!
-Flickor är ni klara?!? hörde jag min mamma skrika från botten våningen.
-Ja, vi det är vi!! skrek dom samtidigt. Ibland så tror jag att dom delar hjärna för dom tänker nästan alltid på samma saker.
-Lola?! Hon skriker igen.
-KLAR!!
Kapitel 4, yay!! Lola verkar inte så glad över att träffa "the Malik family" eller vad tycker ni? Vad tror ni har hänt som har fått Lola att tänka så? Hoppas ni gillar den än så länge lovar att det kommer hända något snart.
Kommentarer
Trackback
