Best friends forever? kapitel 5
Tidigare:
-Flickor är ni klara?!? hörde jag min mamma skrika från botten våningen.
-Ja, vi det är vi!! skrek dom samtidigt. Ibland så tror jag att dom delar hjärna för dom tänker nästan alltid på samma saker.
-Lola?! Hon skriker igen.
-KLAR!!
---- Zayn perspektiv ----
Jag satt i köket och kollade runt på twitter, inte för att jag twittrar mycket men jag brukar faktiskt kolla runt vad alla andra skriver. Jag kollade runt på twitter och såg att Niall hade skrivit något, den killen twittrar jämnt ser honom alltid med en mobil i handen om den inte är där så är det mat istället.
"Zayn, vi måste gå nu". Hörde jag min mamma ropa.
"Ja ja, jag kommer." Sa jag med en trött röst.
"Bra, tycker du inte att det kommer att bli kul att träffa dem igen?" frågade hon mig.
"Err ... ja absolut." Det var ingen sanning i vad jag hade sagt, jag åkte inte hem bara för att träffa några kompisar som vi inte änns hade sett sedan 10 år tillbaka. Jag var här pågrund utav en konsert och att jag ville träffa min familj.
Jag gick ut till hallen och började sätta på mig ett par av mina många sneakers. När jag höll på med att ta på mig jackan så kom Safaa ut i hallen med hennes rosa one piece jag hade köpt till henne på hennes förra födelsedag.
"Ska inte du komma?" frågade jag henne.
"Nej jag frågade mamma om jag kunde få vara hemma istället och hon sa ja."
"Ohh okej men kommer Doniya och Waliyha?"
"Nej, Waliyha och jag har ska en filmkväll och Doniya är hos någon kompis." Hon svarade.
"Okej." Sa jag.
Varför behövde jag följa med? Såklart att mamma trodde att jag ville följa med när hon hade frågat flera gånger om jag fortfarande hade kontakt med henne och dum som jag är så svarade jag "ja" eftersom jag trodde att jag aldrig skulle se henne igen. Varför är jag så dum? Visst jag hade saknat henne som fan, men menade inte att jag ville träffa henne. Plus det var hon som bröt vår kontakt till varandra, inte jag så det är inte mitt fel. Kanske var det bra om vi träffades igen. Då kan jag fråga varför hon bröt våran kontakt till varandra och varför hon inte svarade på mina sms eller när jag ringde henne. Fast nej jag har inte lust att se henne, går heller ut än att se henne igen och som jag sa tidigare jag HADE saknat henne men jag saknar henne inte längre.
--- Lola's perspektiv ---
Jag hörde dörrklockan ringa och jag gick ner till hallen för jag visste att mamma skulle bli skit förbannad om jag inte stod där. Jag vet att min mamma redan hade öppnat dörren när jag hörde röster som jag inte hade hört på flera år. När jag kom ner så såg jag bara Zayns föräldrar stå i hallen men efter bara någon sekund så kom Zayn själv utan hans systrar, great... Men tyckte det var konstigt att Safaa och Waliyha inte var här eftersom dom var båda bra vänner till mina systrar. När jag kollade på mina systrar så log dom bara och sa hej till Zayns föräldrar. Jag gick fram till Yaser och Patricia och hälsade.
"Hej." sa jag och kramade om dom.
"Hej sötnos, det var länge sen sist." sa Patricia och log när vi hade tagit ett steg ifrån varandra. Jag kramade om Yaser men struntade helt i Zayn.
"Middagen är snart klar så ni kan sätta er i vardags rummet." sa min mamma till oss som fortfarande stod i hallen och hälsade på varandra. Jag såg mina systrar krama om Zayn och deras leende blev större när dom släppte honom. Jag suckade och började gå till köket för att hjälpa mamma med maten. Min pappa tog med Yaser och Patricia ut till vardags rummet och började prata om allt från himmel till jord. Mina systrar och Zayn satte sig nog också i vardags rummet men jag brydde mig faktiskt inte så mycket om dom.
"Vill du ha hjälp med något?" Frågade jag henne och hon log mot mig.
"Ja älskling om du vill så kan du få duka bordet?" Sade hon.
"Ja, det kan jag göra." sa jag. Jag hjälper hellre till än sitter där ute med dom och pratar om absolut ingenting.
"Bra, visst är det roligt att dom är här va?" sa hon och hennes leende var nog det största jag någon sin hade sett. Tror faktiskt att jag blev lite rädd när jag såg hennes leende men jag förstår henne för Brasilien var inte hennes hem Bradford är och kommer alltid att vara det.
"Eh .. ja verkligen roligt." svarade jag med en låg röst.
Jag satt i köket och kollade runt på twitter, inte för att jag twittrar mycket men jag brukar faktiskt kolla runt vad alla andra skriver. Jag kollade runt på twitter och såg att Niall hade skrivit något, den killen twittrar jämnt ser honom alltid med en mobil i handen om den inte är där så är det mat istället.
"Zayn, vi måste gå nu". Hörde jag min mamma ropa.
"Ja ja, jag kommer." Sa jag med en trött röst.
"Bra, tycker du inte att det kommer att bli kul att träffa dem igen?" frågade hon mig.
"Err ... ja absolut." Det var ingen sanning i vad jag hade sagt, jag åkte inte hem bara för att träffa några kompisar som vi inte änns hade sett sedan 10 år tillbaka. Jag var här pågrund utav en konsert och att jag ville träffa min familj.
Jag gick ut till hallen och började sätta på mig ett par av mina många sneakers. När jag höll på med att ta på mig jackan så kom Safaa ut i hallen med hennes rosa one piece jag hade köpt till henne på hennes förra födelsedag.
"Ska inte du komma?" frågade jag henne.
"Nej jag frågade mamma om jag kunde få vara hemma istället och hon sa ja."
"Ohh okej men kommer Doniya och Waliyha?"
"Nej, Waliyha och jag har ska en filmkväll och Doniya är hos någon kompis." Hon svarade.
"Okej." Sa jag.
Varför behövde jag följa med? Såklart att mamma trodde att jag ville följa med när hon hade frågat flera gånger om jag fortfarande hade kontakt med henne och dum som jag är så svarade jag "ja" eftersom jag trodde att jag aldrig skulle se henne igen. Varför är jag så dum? Visst jag hade saknat henne som fan, men menade inte att jag ville träffa henne. Plus det var hon som bröt vår kontakt till varandra, inte jag så det är inte mitt fel. Kanske var det bra om vi träffades igen. Då kan jag fråga varför hon bröt våran kontakt till varandra och varför hon inte svarade på mina sms eller när jag ringde henne. Fast nej jag har inte lust att se henne, går heller ut än att se henne igen och som jag sa tidigare jag HADE saknat henne men jag saknar henne inte längre.
--- Lola's perspektiv ---
Jag hörde dörrklockan ringa och jag gick ner till hallen för jag visste att mamma skulle bli skit förbannad om jag inte stod där. Jag vet att min mamma redan hade öppnat dörren när jag hörde röster som jag inte hade hört på flera år. När jag kom ner så såg jag bara Zayns föräldrar stå i hallen men efter bara någon sekund så kom Zayn själv utan hans systrar, great... Men tyckte det var konstigt att Safaa och Waliyha inte var här eftersom dom var båda bra vänner till mina systrar. När jag kollade på mina systrar så log dom bara och sa hej till Zayns föräldrar. Jag gick fram till Yaser och Patricia och hälsade.
"Hej." sa jag och kramade om dom.
"Hej sötnos, det var länge sen sist." sa Patricia och log när vi hade tagit ett steg ifrån varandra. Jag kramade om Yaser men struntade helt i Zayn.
"Middagen är snart klar så ni kan sätta er i vardags rummet." sa min mamma till oss som fortfarande stod i hallen och hälsade på varandra. Jag såg mina systrar krama om Zayn och deras leende blev större när dom släppte honom. Jag suckade och började gå till köket för att hjälpa mamma med maten. Min pappa tog med Yaser och Patricia ut till vardags rummet och började prata om allt från himmel till jord. Mina systrar och Zayn satte sig nog också i vardags rummet men jag brydde mig faktiskt inte så mycket om dom.
"Vill du ha hjälp med något?" Frågade jag henne och hon log mot mig.
"Ja älskling om du vill så kan du få duka bordet?" Sade hon.
"Ja, det kan jag göra." sa jag. Jag hjälper hellre till än sitter där ute med dom och pratar om absolut ingenting.
"Bra, visst är det roligt att dom är här va?" sa hon och hennes leende var nog det största jag någon sin hade sett. Tror faktiskt att jag blev lite rädd när jag såg hennes leende men jag förstår henne för Brasilien var inte hennes hem Bradford är och kommer alltid att vara det.
"Eh .. ja verkligen roligt." svarade jag med en låg röst.
Kommentarer
Trackback
