Best friends forever? kapitel 7
"Louis, hej!" sa hon och gick fram till mig och kramade om mig. Kramen avslutades snabbt och hon tog ett steg bak.
"Vad var det jag sa att vi skulle träffas igen." sa jag och log som resulterade i att hon också log.
"Ja, du hade väll rätt men vilka är dina kompisar?" jag vände mig om och pekade på var och en.
"Det här är Liam, Harry och Niall." hon sträkte fram sin hand och hällsade på alla tre med ett leende.
"Hej på er men kom in maten är klar." Vi nickade och tog av oss våra skor och hängde av oss våra jackor på en krok i hallen.
"Tack för att vi fick äta av eran jätte goda mat." sa jag och reste mig upp. Killarna gjorde likadant som jag dom tackade för maten och ställde sig upp och vi gick tillsammans ut till köket med våra tallrikar. Efter att ha ätit en massa utav maten vi blev bjudna på så tyckte jag att det var dags att dra. Så när vi hade lämnat våra tallrikar samt glas och bestick så gick vi tillbaka till hallen och började sätta på oss våra jackor och skor. Zayn hade frågat sin mamma om han kunde följa med oss ut, eftersom han är mammas lilla pojke. Men hon sa okej men bara på ett vilkor att Lola fick följa med. Han tveckade en stund men sa sedan OK med ett suck men det fick både hans mamma och Amy att le. Amy gick upp för trappan och sa till Lola att hon skulle följa med oss ut.
"Varför måste jag ha en så jobbig mamma ibland?"
"Du är mammas lilla kille, för henne är du fortfarande ett barn." sa jag och dunkade Zayn lite lätt i ryggen.
Lola´s perspektiv
"VA?!? Måste jag."
"Ja, jag tycker att det är dags för dig och Zayn att umgås lite." sa min mamma och jag bitch slapade mig mentalt. Zayn och jag hade ju inte sagt något till våra föräldrar att vi inte hade pratat med varandra på flera år utan vi låsades vara kompisar som vi var på den gamla goda tiden, alltså för ungefär 7 år sedan.
"Du har fem minuter på dig!" sa hon och gick ut från mitt rum. Jag suckade och gick bort till min garderob och kollade runt bland mina kläder.
"Ska jag ha kjol? Eller kanske short? Eller ska jag ha jeans, nej det är för vardagligt. Skit samma jag tar en klänning jag är ju för fan en tjej måste ju leva lite." sa jag medans jag kollade runt bland mina kläder. Fast kläning blev det ju inte eftersom jag aldrig kan välja det jag faktiskt har tänkt mig innan. Så istället blev det short med en bandå liknande top som var glittrig. Och eftersom jag är en tjej så tog jag mina fake Lita Spikes för jag har inte lust att slösa 1600 på ett par skor. Jag sprejade mitt hår med lite hår sprej så det blev stort och fluffigt precis som jag gillar det.
"Lola är du klar, dom åker annars." hörde jag min mamma säga från den andra sidan av min sovrums dörr. Jag kollade mig i min spegel som jag hade hängt brevid dörren och nickade nöjt över hur jag såg ut. Jag öppnade dörren och mötes av min mamma som stod lutad mot väggen.
"Lola, allvarligt dom kläderna! Det är ju kallt."
"Det finns ett plagg som heter jacka.." sa jag och gick ner för trappan.
Louis perspektiv
Jag kollade upp från mobilen och såg Lola stå i hallen. Och vad kan jag säga annat än att hon såg jävligt het ut.Hon tog sin kavaj liknande jacka och vi gick tillsammans ut till bilen som dom andra redan satt i.
"Du ser jätte snygg ut." sa jag innan jag öppnade dörren för att gå in i bilen.
"Jag skulle säga detsamma om du hade byt till andra kläder." sa hon och blinkade med höger ögat. Jag skrattade och vi gick in i den svarta mini bussen. Dom andra killarna gjorde höga glädje rop att vi äntligen hade kommit som gjorde att både jag och Lola började skratta. Det var faktiskt första gången jag hörde henne skratta och det var nog det vackraste jag någonsin hade hört. Klyschigt men man kan ju inte bestämma sina tankar..
"Det var The Line ni skulle till?" sa Paul som var tvungen att köra oss eftersom alla ville ha möjlighet att dricka "lite" ikväll.
"OH YES!" sa jag med en till gjord röst det gjorde så alla började skratta igen. Vad ska jag säga jag har talang i att få folk att skratta.
"Du behöver inte skrika, jag är fakriskt inte döv." sa han lite surt men Paul blir inte sur på en sån lite sak. Han blir sur om man till exempel rakar bort varandras ögonbryn. Men det hände bara en gång och det var att Liam och jag hade slagit vad i något som Liam förlorade i så jag fick äran att raka av hans ögonbryn när han sov. Och det läskiga var att han faktiskt passade rätt så bra i det om man ska säga sanningen. Men såklar så gjorde inte Paul det utan han skällde ut mig ordentligt men jag skyllde det på Niall som skyllde på Harry som sedan skyllde på Zayn som tyvärr var på toa så han fick all skulld för Liams bortrakade ögonbryn.
Kapitel 7 är nu ute. Kanske inte så himla långt men det är något i alla fall.
