Jag hann inte säga klart det jag hade tänkt att säga till Emy innan hennes läppar var på mina, det kändes så perfekt så äkta det var dom sekunderna då allting kändes som bäst. Jag kände hur hon log mot mina läppar och då kunde jag inte låta bli att le heller. Jag luatde mig tillbaka och kollade på henne, hon kollade rakt in in mina ögon  och log ett litet leende mot henne. 

 

-

 

Emy och jag satt i hennes rum i hennes stora dubbelsäng jag halvsatt upp i sängen, och Emy låg med huvudet på mitt bröst. Jag drog mina fingrar i hennes silkeslena hår och tvinnade det runt mina fingrar.

 

"Emy, varför ville du att jag skulle komma över?" Frågar jag henne.

 

"Jag vill att du ska berätta hela sanningen för mig." Säger hon utan att kolla up på mig. 

 

"Allt?" Frågar jag henne, hon nickar som svar och sätter sig upp brevid mig.

 

"Okej, när jag var runt 13 så började jag hänga med Liam och några av hans vänner. Jag tror inte riktigt jag insåg att dom inte var så som jag trodde att dom var. Jag trodde dom bara var det där coola gänget utan en andledning, men det var dom inte. När jag väl insåg hur dom var så ville jag inte vara med dom mer, men när du väl har valt din sida så är du fast där." Berättar jag för henne.

 

"Fortsätt." Säger hon bara till mig. 

 

"Jag vart som dom, var på fester hela helgerna och låg med vilken tjej som kom i närheten av mig. Men första gången jag såg dig så visste jag att du inte bara var den där tjejen jag skulle ha sex med och sen bara dissa. Och när Harry sa sådär till dig i bussen var det för att det bruckade vara så att jag låg med varje tjej och att det inte betyde något, men det jag gjorde med dig Emy ångrar jag inte alls. Förlåt, för att jag har varit världens idiot." Säger jag till henne. 

 

"Du är ingen idiot Louis." Säger hon till mig och kollar rakt in i mina ögon. "Louis, gråter du?" Frågar hon mig när hon ser hur några tårar åker ner för mina kinder. Jag svarar henne inte, för jag vet att hon vet att jag gråter och varför. 

 

"Emy, det är bara dig jag vill vara med." Säger jag till henne tyst och kollar rakt in i hennes ögon. Jag ser hur hennes ögon lyser up lite, och hur det blir en liten extra glimt i dom. 

 

"Jag vill bara vara med dig också." Säger hon till mig. 

 

"Det är en till grej jag måste berätta för dig." Säger jag till henne. 

 

"Vad är det?" Frågar hon mig. 

"Jag jobbar för Dylan och Ryan för att hålla dig säker." Berättar jag för henne. 

 

"Va? Nej, du kan inte." Säger hon, jag vart lite chokad över hur hon reagerade, varför vart hon så uppjagad? 

 

"Varför Emy?" Frågar jag henne. 

"Han gjorde det här, och han kan säkert värre." Säger hon och peckar på ett gulligt sätt på hennes öga.

 

"Han gjorde vadå?" Säger jag till henne. 

 

"Du hörde." Svarar hon mig, jag kramar om henne och viskar i hennes öra "jag kommer aldrig låta någonting hända dig, Emy" och kramar om henne ännu hårdare. 

 

-

 

Jag kollade mig omkring i skolan och såg Louis stå lutad mot sitt skåp, när han såg att jag kollade på honom blinkade han med ett öga mot mig, jag svarade med ett leende. Jag såg Valerie komma in vid entren och jag gick fram till henne.

 

"Hej Val." Säger jag till henne glatt. 

 

"Hej, värst vad du var glad idag." Säger hon till mig. 

"Inget särskilt, lust att shoppa efter skolan?" Frågar jag henne. 

"Visst, känns som att jag inte har shoppat på en evighet." Svarar hon mig. Nu på länge så kändes livet äntligen bra igen, jag hade en "ny" bror, två nya killkompisar och en bästa tjejvän. Det bästa var att jag hade ett nytt roligt förhållande, som inte riktigt var som alla andras förhållanden. 

---

Hmmmm.. vad menar Emy med det där?? Det är superkul att chatta med er på kik, fortsätt att skriva kiknamnen finns i förra kapitlet. Förlåt om det är massor av stavfel och sånt nu men jag(fanny) är supertrött och orkar inte kolla igenom det, men jag hoppas att det är läsbart.