Nu tre dagar senare bokar vi biljetter till USA där vi ska bo på ett kollektiv (som college rum bara det inte är på någon skola) fast vi ska börja bo hos Emys syster Miranda tills vi har fixat allt. Emy hade ringt Valerie och Josh också, även om Emy och Val hade glidit ifrån varandra så ville hon inte att Val skulle va här själv. Men till allas förvåning var visst Val och josh tillsammans nu och ville stanna för att sen flytta tilll Italien eller något, jag brydde mig inte tillräckligt mycket för att lyssna. Men alla blev glada över dom så nu sitter jag, Zayn, Emy, Niall och Harry i köket för att boka biljetter till planet som ska ta oss till USA. 

 

När vi hade bokat åkte jag och Harry hem för att packa alla våra saker men jag hade ett stop att göra innan jag kunde lämna England. Jag lämnade av en förvirrad Harry och fortsatte att åka till huset jag har spenderat så mycket tid i. 

 

Jag tvekade innan jag knackade en, två, tre, fyra gånger. Någon rörde sig och  dörren öppnades.

 

"Lou?" 

 

 

"Så vad gör du här?" 

 

Jag satt i soffan jag har suttit i så många gånger med en kopp te i handen. Huset var litet men ändå mysigt, det reflekterar hans personlighet. Eller ja den personligheten bara jag vet om, inte den han visar för alla andra. Jag bet nervöst på min underläpp. 

 

Var det dumt att gå hit?

 

Är det dumt att berätta att vi ska lämna England?

 

Tänk om han berättar för Dylan?

 

Nej det skulle han inte han är ju min bästa vän...

 

Eller han var det innan jag bytte till väst...

 

"Jag kom hit för att prata med dig, en sista gång" sa jag och mötte Liams bruna ögon. 

 

"Okej...det är bara det att jag inte har sett dig sen du träffade slam- eh Emy och ja men vi....vänta vad menar du med en sista gång?" frågade han förvirrat. Jag tog en klunk ur mitt te, den varma drycken skön mot min strupe.

 

"Jag vet att du är lojal mot Dylan men som din bästa vän ber jag dig att inte berätta något för honom" Liam tittade på mig tveksamt och jag bad honom med ögonen att göra som jag sa.

 

"Jag kan inte lova något men om det inte absolut nödvändigt att berätta för Dylan ska jag inte säga något" sa han efter en minuts tystnad.

 

"Okej...vi lämnar England och jag kände att jag ville förklara mig för dig" 

 

"Ni lämnar? Varför?" frågade Liam med stora ögon.

 

"Dylan" svarade jag bara, Liam förstod och nickade. 

 

"Jag förstår inte att du gör såhär mycket för en tjej men det är ditt val och även om jag inte direkt visar det så är du min bästa vän. jag kanske inte tycker om Emy men du gör det så jag antar att det räcker" sa han och mitt ansikte sprack upp i ett stort leende. Min bästa vän accepterar oss. Efter det så pratade jag med Liam en halvtimme tills jag behövde åka hem för att packa. 

 

Väl hemma låg Harry och sov på soffan med tre stora väskor på golvet. Jag suckade och gick upp till mitt rum. Jag har spenderat mycket tid här och nu ska jag packa ihop allt. Harry hade ställt in fyra väskor -inte för att jag kommer behöva alla- på mitt rum så jag började packa in mina kläder. Sen var det allt jag hade i lådorna vilket inte var mycket, lite personliga saker ett foto ifrån när jag var liten med min mamma men det var inte mycket jag ville ta med mig. 

 

När jag var klar var mitt rum tomt och jag gav det en sista blick innan jag gick ner till Harry som fortfarande sov. Jag väckte honom och vi tog ut våra väskor till bilen som jag sen skulle lämna hos Emy. Josh skulle köra oss till flygplatsen och sälja våra bilar och skicka pengarna senare. 

 

Bilturen var tyst och det fick mig på att tänka. Emy var det första som kom in i mitt huvud fast hon var ju alltid där. Jag gör det här för henne och för mig själv. Lite till och med för Zayn men mest för Emy och mig, så vi kan starta en framtid utan Dylan och öst. Jag kanske kan få ett normalt jobb, kanske som drama lärare. Och när vi har fått ihop nog med pengar köpa en lägenhet eller ett litet hus tillsammans så vi inte behöver bo på ett kollektiv hela livet. 

 

När vi kom fram var Zayns bil redan där och vi hoppade snabbt ur. Utan att knacka gick jag in med Harry hack i häl, Emy sprang över till mig, slängde sig i mina armar och så fick jag en kram. 

 

"Jag har saknat dig med" sa jag och skrattade lite. Hon drog med mig upp till hennes tomma rum och la sig ner på sängen. 

 

"Kom lägg dig, vi åker inte förens imorgon så kan vi bara ligga här och ta det lugnt?" frågade hon och jag la mig ner bredvid henne. Emy la sitt huvud på mitt bröst och jag tog min arm runt hennes lilla midja. 

 

"Tack för att du gör det här för mig" viskade hon och pressade sina läppar mot min töja över mitt nyckelben. 

 

"Jag gör det för oss" viskade jag tillbaka.

 

"Jag älskar dig Louis" dom orden betydde inte så enskilda men tillsammans och att dom kom från Emys läppar gjorde dom mycket speciella. Dom orden fick en bur med med fåglar släppas lös i hela min kropp och det pirrade enda ner till tårna. 

 

"Jag älskar dig Emy" mumlade jag i hennes hår och efter det var det tyst. Vi låg och njöt utav att ha den andre nära, känna hennes kropp mot min samtidigt som hon tar djupa andetag är en känsla som jag inte kan få utav något annat. Den den här känslan var bättre än sex, innan jag träffade Emy var sex den enda jag använde tjejer för men hon ändrade allt det. Hon älskade mig även när jag berättade om allt skit jag hade gjort. Hon dömde mig inte ens när jag berättade att jag hade tagit livet ifrån människor. Hon älskade mig för mig och det är det finaste hon någonsin kan ge mig. 

 

Någon knackade på dörren och jag öppnade trött mina ögon och sa ett kom in. Zayn gick in och tittade på oss. Dom blev genast tårade och jag insåg att han måste tänka på Chris och hur Zayn aldrig kan sova med honom igen. Jag reste på mig försiktigt så jag inte väckte Emy och kramade Zayn. Han var inte van vid att jag kramade honom så han stelnade till men kramade tillbaka och slappnad av.

 

"Jag är så ledsen Zayn" viskade jag och Zayn lutade sig emot mig mer så att jag höll hans kropp. 

 

"det är okej-" 

 

"Der är inte okej Zayn så våga inte ens säga att det är okej, du får gråta och jag är alltid här för dig" han mumlade något tillbaka som jag inte kunde höra men jag höll honom hårdare, rädd för att släppa den trasiga pojken. Han behöver någon att limma ihop bitarna utav honom men han är inte redo för det än så vi, hans vänner får hålla ihop dom så gott det går tills han är redo för att någon annan ska ta över. 

 

"Vi ska åka snart så jag skulle bara väcka er" mumlade han in i axel och snyftade lite på slutet. 

 

"Okej jag väcker Emy så kommer vi ner om fem minuter okej?" Zayn nickade och gick ut ur rummet. Jag väckte kärleken utav mitt liv och vi gjorde oss redo för att åka. 

 

Okej har alla allt?" frågade Niall när vi kom ner och alla tittade på efter sina pass, väskor, pengar och allt annat som man behöver när man ska flytta till en annan kontinent.

 

"Jag har allt mitt" sa Harry fixade till håret. Jag och Emy hade också allt så när Zayn sa att han hade allt lastade vi in våra väskor i Josh bil.

 

"Vart är Val?" viskade jag till Emy när vi satt i bilen, hon satt i mitt knä då alla inte fick plats annars. Hon tittade på mig med ledsna ögon och jag ångrade att jag frågade.

 

"Hon ville inte komma" viskade hon tillbaka och tittade ner i sina händer och jag kramade hennes midja.

 

"Det är hennes fel om hon förlorar en sådan fantastisk vän som dig" viskade jag och kysste henne på pannan. 

 

Det tog inte lång tid innan vi var framme och checkade in våra väskor. Vi sa allihopa hej då till Josh och han åkte hem igen. Niall och Zayn köpte mat och Harry pratade med Emy. Jag måste helt enkelt inse att Harry kan vara hennes vän även om han har känslor för henne. Dom kommer väl försvinna om ett tag. Emys hand hittade min och hon strök omedvetet mina knogar med sin tumme.

 

Jag älskar den här flickan med allt jag har.

 

-

 

"Gaten öppnar om fem minuter, kom så går vi" försökte Niall säga men det gick inte så bra med all mat i munnen. Zyn som hade somnat mot Harry vaknade långsamt och tittade runt. Dom bruna tomma ögonen tittade runt och när dom landade på mig log jag smått. Vi gick alla fem bort till kön som var vid våran gate.

 

Emy och jag stod sist så när det blev hennes tur vände hon sig om medan flygvärdinnan scannade hennes biljett.

 

"Vi gör verkligen det här" sa hon lyckligt och jag kysste henne mjukt. Att se Emy lycklig är underbart. Att se sin livglägje, sitt ljus, sin kärlek lycklig är det finaste som finns.

 

"Ja det gör vi"