"Elin få inte panik men din pappa är utanför" Säger jag till henne lågt för att det inte ska höras ut.

 

"Va?" Skrik-viskar hon. 

 

"Spring in i sovrummet och göm dig" Säger jag till henne, hon nickar och springer bort till sovrummet. Det knackar på för andra gången och jag öppnar dörren. Jag ser Simon stå där med ett litet leende på läpparna.

 

"Hej Harry" Säger han med en ganska glad ton på rösten.

 

"Hej Simon, vad gör du här?" Frågar jag honom och kollar på honom frågande.

 

"Jag letar efter Elin, Zayn's flickvän sa att hon hade sett henne gå hem med dig igår kväll." Säger han och kollar på mig med en förvirrad och frågande blick.

---

 

--Elin´s perspektiv--

Vad fan ska jag göra nu?? Ska jag stanna kvar här eller gå ut och möta min pappa face to face. Nej jag stannar nog hellre här tror jag. Men jag kan ju ändå ljuga om varför jag är här, han tror ju mig ändå alltid. Fast nej jag tror nog att jag stannar här på Harrys säng den är ändå så himla skön. Och just nu så känner jag mig lite för feg för att se min pappa i ögonen.

 

"Ehm, Elin din pappa är här!" hörde jag Harry ropa. Fuck där rök min chans om att gömma mig, tack så jävla mycket Harry. Jag reste mig sakta från sängen och började gå myr steg mot dörren.

 

"Elin, jag har letat efter dig sedan åtta imorse. Fattar du hur orolig jag har varit?" sa han med en rätt så sträng röst. Jag kollade skamset ner i golvet medans jag gick och ställde mig bredvid Harry.

 

"Förlåt pappa." sa jag men med ansiktet fortfarande ner mot golvet.

 

"Det var tur att Harry tog hand om dig. Man vet ju aldrig vad som kan hända om det var någon annan. Du kunde ha blivit våldtagen eller kanske kidnapad man vet aldrig." sa han och hans röst blev mer och mer som hans vanliga. Jag nickade och kunde äntligen kolla rakt in i min pappas ögon och såg att han hade gråtit för hans ögon var blodsprängda.

 

"Har du gråtit pappa?" frågade jag.

 

"Ja det har jag. Jag har varit så rädd att du också skulle ha kommit ifrån mig." sa han och en tår rann sakta ner för hans kind.

 

"Pappa förlåt jag menade inte att göra dig ledsen." sa jag med tårar rinnandes ner för mina kinder när jag gick fram till min pappa och kramade om honom.

 

"Jag tror att det är dags att gå hem. Du har ju inte öppnat dina presenter än." sa han när vi hade avslutat vår kram. Jag nickade och började ta på mig mina skor och min jacka från igår kväll. Jag vände mig mot Harry när jag hade tagit på mig både skor och jacka.

 

"Vill du följa med?" frågade jag honom och log ett försiktigt leende.
 

"Om jag får för dig, Simon?" sa han och kollade på min pappa som hade ena armen om mina axlar.

 

"Visst får du det, Harry." sa han och log sitt rätt så ovanliga leende.

 

-- Harry´s perspektiv--

 

Simon gick i för väg till bilen som var parkerad utan för min lägenhet så nu var det bara Elin och jag kvar i hallen. När jag hade tagit på mig både skor och jacka så gick Elin och jag tillsammans ut från lägenheten. Jag låste den innan vi började gå ner för trapporna.

 

Elin satte sig i fransättet bredvid Simon och jag satte mig i baksättet bakom Elin. Bilen började rulla och vi satt alla i en tystnad, en rätt så pinsam tystnad om man frågar mig. Men bilfärden var inte så värst lång kanske runt 10- 15 minuter tills vi var framme vid Simons stora lägenhet som låg bara några hundra meter från Big Ben.

Vad tycker ni?? Kommentera!!

 

Vad vill ni ska hända i novellen? Kommentera förslag!!