Jag var just nu på väg mot sjukhuset när jag hade fått ett samtal från Eleanor som sa att Lolas vatten hade gått. Jag och killarna var i studion och spelade in några låtar till det nya albumet som skulle komma hösten 2013. Så fort jag hade fått höra från Eleanor att det var Lola det handlade om så reste jag mig direkt från bordet vi satt och skrev. Jag sa till killarna att Lolas vatten hade gått så jag fick så klart lov att åka där ifrån. Jag sprang ut till bilen som stod parkerad på baksidan utav studion och hoppade in i förarsättet.

 

Jag hade satt dit de två barnstolarna för ungefär 2 veckor sedan då Lolas vatten skulle ha gått så de var redan klara. Allt annat var också redan klart så det ända som saknades var Leo och Zoe som skulle få äran att använda sakerna.

 

När jag var framme vi sjukhuset så parkerade jag bilen, hoppade ut och låste den. Jag sprang in i sjukhuset och stannade vid en tavla som visade vart alla avdelningarna låg, BB:en  låg på våning 11. 

 

Det plingade till när hissen hade kommit fram så jag öppnade dörren och tryckte på knapp nummer 11 som såklart gå till våning nummer 11 också. En dålig hissmusik började spela medans hissen började åka mot våning 11.

 

 

Jag trodde då aldrig att värkarna skulle vara så här smärt samma. Jag visste att det skulle göra ont med det här är nog lite väll mycket smärta. Jag kom till sjukhuset för ungefär en halv timma sedan och mitt vatten gick för ungefär en timma sedan. Och såklart den enda dagen Zayn inte var hemma så var vattnet tvunget att gå men som tur var så hade jag ju Eleanor hos mig. Vi hade haft en slapp dag då vi bara kollade på film och snacks och pratade en massa skit om allt och alla. Jag gissar på att både Eleanor och jag kommer bli två riktiga skvaller tanter när vi blir äldre.

 

"Jag är här!" hörde jag en röst säga. Och just den rösten hade jag saknat sedan den åkte tidigt imorse, Zayn hade äntligen anlänt. 

 

"Hej älskling, hur mår du?" frågade jag honom. Han skakade på huvudet och hämtade en stol och drog den så den stod bredvid sängen där jag låg och hade sjukt ont.

 

"Du frågar hur jag mår? Du är den som är redo att födda när som helst, hur mår du?" sa han och kysste mig på kinden. Ett leende bildades på mina läppar när jag kände hans läppar mot min kind.

 

"Det gör sjukt ont." sa jag. Han log lyckligt mot mig innan han böjde sig fram och kysste mig på läpparna. Kyssen var som alla våra andra kyssar, ett fyverkeri av olika känslor så fort våra läppar mötes. 

 

"Ursäkta?" sa en kvinno röst. Vi avbröt snabbt kyssen då det var en utav sjuksköterskorna på avdelningen.

 

"Hej." sa jag och kvinnan log mot mig.

 

"Hej. Mitt namn är Zara och jag är här för att se hur många centimeter du är öppen." sa hon och jag nickade. 

 

"Oj, du är redan 10 centimeter så vi kan sätta igång förlåsningen nu." sa hon och log stor mot mig och Zayn.

 

"Men ska jag inte få någon spruta eller så?" frågade jag. Hon skakade på huvudet innan hon reste sig upp från stolen hon hade suttit på när hon kollade hur många centimetrar jag var öppen.

 

"Nej eller inte nu när du är redo för att föda."

 

"Ehm... okej. När börjar vi förlåsningen?" frågade jag.

 

"Nu på en gång tänkte jag."

 

"Okej." 

 

"Jag ska bara gå och hämta några till sjuksystrar." sa hon innan hon gick ut genom dörren till rummet. Jag kollade upp på Zayn som bara log som en stor idiot men jag tror jag gjorde likadant jag.

 

"Vad sägs som barn idag?" frågade jag honom.

 

"8 maj låter bra." sa han och kysste mig åter igen lätt på kinden.

---

8 maj, fattar ni? Konserten är ju då, hehe! tyckte jag( Nora) var riktig fyndig där :) Men i alla fall Fanny och jag har börjat tänka på att avrunda denna novell och börja på en ny om killarna. Kanske blir det en tävling om vem som ska få vara huvudrollen i berättelsen ;) Eller vad tycker ni?? KOMMENTERA!!!