När hon fick reda på att de skulle flytta till andra sidan jorden så blev hon helt förkrossad för hon hade sitt gäng som hon hängde med men nu eftersom hon ska flytta så har hon igen möjlighet att träffa de mer. Men eftersom hon bara är 15 år så får hon inte bo kvar själv i New York utan är tvungen att följa med hennes pappa till London. Emy har långt blont hår med väldigt markerade och stora ögonbryn. Hon är också väligt smal så hon har haft flertaliga modell jobb och eftersom hennes pappa är rätt så känd så får hon ofta modell jobb. Men eftersom hon är så ung som hon är så vill inte hennes pappa att hon ska jobba som det än utan han vill hällre att hon ska satsa på skolan.
Medans James och Emy håller på att packa alla deras saker hemma i New York så har Maura och hennes son Niall flyttat in i det nya huset. Niall går sista året i high school så han är alltså 18 år gammal. Han har färgat sitt mörk bruna hår blont och stylar det så det ser sådär perfekt 'ruffsigt' ut. Han har en bror vid namn Greg men han har redan flyttat hem ifrån så just nu bor han i Irland med hans flickvän Lily.
"Hej då syrran!" sa Miranda och kramade om mig när jag hade ställt mig upp. Jag svarade på hennes kram genom att krama henne tillbaka och så stod vi ett bra tag. Hon kanske är min syster men hon är också min bästa vän och jag gör allt med henne. Jag kände hur en tår sakta men säkert åkte ner för min kind så jag torkade snabbt bort den med min höger hand.
"Kan jag också få en kram?" sa pappa med en frågande ton. Vi avbröt kramen och då såg jag att Mirandas ögon hade blivit helt blanka och det var ett tecken på att hon också hade gråttit. Jag gick åt sidan för att låta pappa och Miranda krama om varandra en sista gång på en väldig lång tid. När de hade avslutat kramen så tog pappa och jag våra väskor och sa ett sista hej då till Miranda innan vi började gå mot gaten.
Pappa visade våra biljetter för flygvärdinan och hon nickade och tog bort snöret så vi kunde gå på flyget. Vi var en av de sista som kom in i flyget så nästan alla satt på sina platser medans de andra letade efter sina. Pappa och jag satte oss i första klass sättena som var längst bak i flygplanet. När vi kom fram till där vi skulle sitta så la pappa upp vårt handbagage på hyllan över oss. Jag satte mig på platsen närmast fönstret och kollade ut och såg New York för sista gången på väldigt väldigt länge.
När flygvärdinorna var klara med sin lilla 'dans' som skulle visa vart alla utgångar och nödgrejor fanns så kände började flygplanet rulla. Efter ungefär 5 minuters rullande så sluta det och vi var nu i luften, så ja nu fanns det ingen återvändå. När lampan med bältet släktes så knäppte jag av mig det och satte igång en film på skärmen som satt fast i stolen framför mig.
-
"Vi är nu framme i London, så sätt på er bälterna inför landningen."
Hördes kaptenens röst genom några högtalare i flygplanet. Jag satte på mig bältet när bältesknappen började lysa rött igen och till slut så kände jag hur flygplanet började åka ner.
"Maura och Niall kommer vänta på oss när vi har landat." sa min pappa medans vi höll på att åka neråt. Jag nickade ointresserad av vad han sa. För just nu är jag skit förbannad på han för han helt plötsligt bestämde sig för att vi skulle flytta. Flytta till ett helt annat land och att vi ska flytta in med några jag aldrig har träffat plus att jag är tvungen att börja i en helt ny skola.
"Emy jag vet att du är förbannad men du kan ju ändå ge Maura ett försök?" bad min pappa mig när jag inte svarade på det han sa.
"Ja ja, jag ska ge henne ett försök." sa jag åter igen ointresserad om ämnet vi pratar om. Han suckade men log endå åt mitt svar på hans fråga.
Planet hade äntligen landat efter 18 långa timmar så var vi äntligen framme fast jag ville endå inte gå av utan följa med planet tillbaka till New York. Gud, jag saknar New York redan hur ska jag klara av att bo här när jag saknar mitt gamla hem efter bara några timmar. Vi reste oss från våra platser och tog vårt handbagage och gick ut från flygplanet.
Vi ställde oss och väntade på att våra väskor skulle komma in på rullbandet. Och efter några minuter så kom äntligen våra Louis Vuitton resväskor in på rullbandet. Vi tog våra väskor och började gå ut från själva flygplatsen och till den delen där alla väntade. När vi gick igenom de två stora dörrarna så såg jag hur min pappas leende blev större.
"Där är dem!" sa han och pekade mot en blond hårig kvinna och en rätt så lång kille som också hade blont hår och om jag får säga det så är killen rätt så snygg. Vi började gå mot dem och de började gå mot oss och både hon, Maura och min pappa log stort mot varandra. Medans både jag och killen som tydligen hete Niall så helt döda ut i ansiktet, eller han gjorde det i alla fall jag bara kände mig så.
"Maura!" sa min pappa och kramade om henne och kysste henne lätt på kinden.
"James och du måste vara Emy?" sa hon när de hade avslutat deras kram. Jag nickade och försökte mig på ett leende som nog blev ett väldigt litet leende men hon log endå.
"Jag har hör så mycket om dig från din pappa." sa hon
"Och du måste vara Niall?" frågade min pappa Niall som stod bredvid Maura.
"Ja, det är jag och du måste vara morsans nya?" sa han och kollade upp från mobilen som han hade hållt på med sedan vi träffades.
"Ja det är jag." sa han och nickade.
"Men ska vi ta och gå mot bilen?" frågade Maura och min pappa nickade åter igen.
Kapitel 2 av Stay away, baby! Vad tycker ni om novellen så här långt? Den har ju inte precis börjat än men antingen i kapitel 3 eller 4 så kommer det hända något, vi lovar.
4 kommentarer!! Kom igen nu vi vet att ni finns!!!!
