Best friends forever? kapitel 14
tidigare:
-Det där var helt underbart. Sa han och kollade på mig med leendet kvar på läpparna.
-Det är en sak jag kan hålla med dig om. Sa jag och skrattade lite.
Jag kollade upp på klockan som satt fast på hans väg och den var nästan halv elva. Zayn så att jag kollade på klockan "vill du stanna kvar" frågade han mig.
-Visst. svarade jag. Jag kollade på honom och gav honom en passionerad kyss innan jag vände mig om, han skedade mig. Jag somnade efter en stund av han lätta andetag på min nacke.
Jag vaknade av ett par läppar som var pressade mot mina egna och jag log och la mina armar runt hans hals. Kyssen tog snabbt slut men det gjorde inget för jag var ovanligt ping efter att ha blivit väckt så.
"Godmorgon." sa jag och log mot Zayns ansikte som hade ett stort leende fast klistrat. Han lutade sig fram så våra pannor var lutade mot varandra.
"Godmorgon på dig också." sa han och kysste lätt på läpparna men avslutade den lika snabbt som den förra. Jag kände på mig att något var fel för brukar då aldrig betesig så här. Till och med när vi var mindre så ville han knappt sluta kramas så man var tvungen att dra bort honom från sig.
"Godmorgon." sa jag och log mot Zayns ansikte som hade ett stort leende fast klistrat. Han lutade sig fram så våra pannor var lutade mot varandra.
"Godmorgon på dig också." sa han och kysste lätt på läpparna men avslutade den lika snabbt som den förra. Jag kände på mig att något var fel för brukar då aldrig betesig så här. Till och med när vi var mindre så ville han knappt sluta kramas så man var tvungen att dra bort honom från sig.
"Zayn vad är det som är fel?" frågade jag och Zayn suckade djupt innan han började prata.
" Jag tänkte säga det här igår men jag råkade liksom glömma bort det så jag kan lika gärna säga det nu. Men jag vill liksom inte såra dina känslor för vi har ju kommit varandra så nära och jag vill liksom inte förstöra dom genom att säga det här. Men jag måste för jag kan inte ljuga längre för snart är det dags och då är det ingen återvändå, men igentligen så har jag ju inte ljugit för du har ju inte frågat om det.." Zayn fortsatte att babbla på och jag kände att om han skulle fortsätta så här så skulle jag nog få vara kvar tills imorgon bitti.
"Zayn bara säg det." sa jag irriterat när jag inte orkade höra hans babbel om gud vet vad.
"Ehm... ehm... Jag ska åka iväg på en turne." sa han med en skakig röst. Mina ögon blev stora som golfbollar och jag kände hur jag gapade med munnen. Vad det de ända han skulle säga? Det var ju inte farligt. Jag kände hur min irritation kom tillbaka från tidigare men innan jag han säga något så började Zayn prata igen.
"I ett år.." stammade han fram och som magi så var min irritation som bortblåst och istället så fylldes min kropp med sorg. Jag hade precis fått tillbaka min bästa vän, okej efter går dagens händelse så kan man knappast säga det längre, efter 10 långa år i Brasilien och nu ska han bort i ett helt år för att turnera. Jag vet ju att han är en super sjärna men ändå att turnera i ett år är inte det lite för långt.
"Och vi åker ikväll." sa han efter en stunds tysnad och då fylldes min kropp med mer sorg än vad som fick plats.
"Ikväll." lyckades jag få fram utan att ha tårar som ran ner för mina kinder.
"Ja, vi åker direkt till Amerika för att starta turnen." sa han och jag såg hur han kämpade med att få fram orden.
Jag kramade om Zayn hårt och han gjorde likadant mot mig och så satt vi ett bra tag.
Jag kramade om Zayn hårt och han gjorde likadant mot mig och så satt vi ett bra tag.
"När måste du åka till flygplatsen?" frågade jag men vi kramades fortfarande om varandra.
"Om 30 minuter." sa han tyst men jag hörde honom högt och tydligt och jag kunde inte hålla mig längre utan jag brast ut i tårar mot Zayns axel. Jag grät minst i 10 minuter innan jag lyckades hålla kontroll på mina tårar som nyss hade forsatt ut från mina ögon. Zayns mobil började ringa och vi avbrött kramen så han kunde svara i telefonen.
-
"Jag kommer sakna dig massor." sa han innan han kysste mig utanför mitt hus.
"Och jag kommer sakna dig." sa jag när vi hade avslutat kyssen. Jag kysste honom åter igen innan han var tvungen att åka för att hinna med flyget. Jag vinkade åt honom när han körde iväg mot flygplatsen där dom andra killarna redan av. Jag hade sagt hej då till killarna när dom hade kommit förbi i morse efter det Zayn hade sagt till mig. Sen var det dags för dom att åka till flygplatsen men Zayn vill lämna mig innan han åkte så han och jag åkte i en egen bil och här var jag nu och såg Zayns bil bli mindre och mindre. När jag inte såg honom mer så gick jag med långsamna steg mot huset med huvudet ner mot marken.
När jag kom in så gick jag direkt upp på mitt rum och la mig i min säng för att gråta ut alla tårar som jag hade lyckats hålla inne. Jag bara grät ut allt jag kände, all min smärta som jag hade i min kropp, alla mina känslor var som förstelnade för nu var min kropp bara fylld med tårar. Jag kände efter ett tag att mina ögonlock blev tyngre och tyngre och jag kände att jag åkte längre ifrån verkligheten. Jag hade somnat.
-
Två veckor senare
Jag lutade mig över toalett stolen och en vidrig sörja kom flygandes ut från min mun som brändes i halsen på mig. Det var andra gången i dag och femte gången den här veckan och jag märkte att mina föräldrar hade blivit mer och mer oroliga för mig. När jag hade kräkts klart så spolade jag på toaletten och satte mig på toalocket. Jag sträkte mig efter min tandborste som stod i ett glas med alla andra tandborstar. Jag klämde på lite tandkräm på tandborsten och började trött borsta mina tänder. Min mamma hade åkte iväg för att handla med resten utav min familj så jag var ensam hemma men jag visste att dom snart skulle komma hem eftersom dom hade varit borta en stund nu.
Nytt kapitel! Vad tycker ni? Kommentera och var inte rädda med att säga vad vi tycker, vi tar emot all kritik!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Super bra kapitel!
Postat av: Nadina
Jag vill ha mer! :D
Trackback
