Best Friends Forever? Kapitel 19

tidigare:
"Ehh.. han sov, jag ska ringa senare" Sa jag.
 
"Okej" Svarade hon. Jag gick upp mot mitt rum för att hämta en en jacka. Jag hade ingenting att göra, så jag tänkte att jag kunde ta en liten promenad istället för att sitta i rummet hela dagen.
Jag drog på mig jackan och gick ner till hallen och tog på mig ett ett par svarta sneakers. Jag ropade ett "hej då" och gick ut genom dörren, och stängde den om mig. Jag gick ner för gatan, det var inte så jätte mycket folk ute.
Jag kollade mig omkring och ser Zayn's mamma stå och kolla på mig.
 
"Det var det sista." sa min pappa och drog händerna mot byxbenen för att torka av dom. Idag var dagen jag skulle flytta in i lägenheten, min helt egna lägenhet. Jag hade fått frisör jobbet och skulle börja där imorgon. Efter det chokande läkarbesöket så åkte jag i alla fall upp till London för att gå på intervjun. Megan vissade sig vara snällare än vad hon var på telefon så hon förstod att jag behövde jobbet mer än något annat. 
 
"Tack så mycket pappa." sa jag och kramade om honom hårt, han pussade mig lätt på kinden innan han kramade om mig. Vi stod där ett tag och bara kramade om varandra för just nu behöver jag alla kramar jag kan få. Jag kommer va en 19 årig tjej med två ny födda tvillingar som jag kommer få ta hand om helt själv. Jag är i månad 5 så jag är rätt så stor nu men inte JÄTTE stor. Jag har fått låna några mammabyxor av min mamma från när hon var gravid med Ellie och Ella för 14 år sedan, så byxorna är ju inte precis dom modernast man har sett men dom funkar för mig. Efter som jag är i 5 månaden så ska jag inte bo själv utan mamma följer med mig till London och kommer stanna där ända tills Leo och Zoe är födda.
 
När Leo och Zoe är födda kommer det vara en månad kvar innan Zayn och killarna är tillbaka och det gör mig riktigt nervös. För jag har inte sagt att jag är gravid än till Zayn för efter samtalet vi hade för ungefär en vecka sedan så har jag inte vågat ringa tillbaka och Zayn har inte ringt mig så det har inte blivit av. Men efter det samtalet med Zayn så gick jag ut på en promenad och det var då jag såg Zayn´s mamma stå på andra sidan gatan.
 
--Flashback--
Jag ser hur hon stannar till när hon möter min blick, hon står på andra sidan gatan med en halv öppen mun och uppspärade ögon. Patricia brytter ögonkontakten genom att hon kollar åt både höger och vänster för att se om det kommer några bilar. När det inte är några bilar  som kör så går hon över vägen till mig, jag försöker mig på ett leende men jag får inget leende tillbaka så mina mungipor åker med det samma ner igen.
 
"Lola?" säger hon utan någon lycka i rösten. Och till mig är det riktigt ovanligt för hon har alltid varit en sån som ler hela tiden och låter alltid så himmla lycklig. Men nu låter hon som liksom död i rösten och det skrämmer mig en aning, så jag backar några steg innan jag vågar svara på hennes fråga.
 
"Ja Patricia." säger jag och kollar ner i marken. När jag kollar ner i marken så ser jag ett par joggingskor stå framför mig så min blick åker upp så jag nu tittar rakt på Patricia.
 
"Lola jag tror att du har något att förklara för mig." sa hon och la en hand på min axel. Jag nickade och tillsammans så gick vi till den lilla parken som jag var påväg att gå till. Vi gick under tystnad  och med ett mellanrum på kanske en halv meter, ingen sa något eller ens försökte starta ett samtal utan vi bara gick under tystnad. När vi kom fram till parken så började Patricia gå mot en ledig bänk några meter ifrån oss, jag följde efter henne tills vi nåde bänken. Vi satte oss på var sin ende om den fortfarande under tystnad.
 
"Du vet att din mamma har sakt vad som har hänt." sa hon och lätt nu lite sympatisk i rösten och det gjorde det enklare för mig att kolla på henne.
 
"Nej, det visste jag inte."
 
"Jag trodde henne inte först men nu när jag såg dig så såg jag på dig att något var fel. Men jag ville höra hela historien från dig."
 
"Jag är gravid, och ska ha tvillingar, och Zayn är pappan. Vad mer finns det att säga?" Frågade jag henne.
 
"Inget gumman" Sa hon och tog en hand på min axel. "Men jag trodde att jag skulle få höra det av Zayn eller dig och inte din mamma." Sa hon och kollade på mig.
 
"J-ja-jag har inte sagt något än, och jag vet inte hur" Sa jag och kollade på henne, det hade alltid varit enkelt att prata med Patricia, det hade varit som en extra mamma.
 
"Du vet att någon gång måste du prata med honom" Sa hon.
 
"Jag vet och jag ska men inte över telefonen" Sa jag till henne. Jag visste att allt skulle bli så fel om jag skulle säga det över telefonen, det är enklare att säga det "face to face".
 
"Jag förstår hur du menar, men jag vill bara inte att du har det som en hemlighet för honom, och du vet att det inte kommer att fungera" Sa hon och kollade på mig med medkänsla i ögonen.
 
"Det ska jag inte" Sa jag till henne, hon kollade på mig och log.
 
"Bra Lola" Sa hon och drog in mig i en kram.
 
"Tack Patricia" Sa jag och kramade om henne,
 
--Flashback avslutar--
Jag kollade mig omkring i den lilla lägenheten, det kändes som att jag skulle känna mig riktigt hemma här. Jag är glad att jag har mamma här tills jag födder, så att hon kan hjälpa mig att få alla grejer på plats.
 
"Hej gumman, redo på att ställa upp alla grejer." Sa mamma till mig som kom in genom dörren.
 
"Aaa jätte." Sa jag med ironi i rösten och skrattade lite, hon kollade på mig och började sedan skratta hon också.

Nu vill vi ha 5 kommentarer, KOMMENTERA SOM GALNINGAR NU!! 
Kommentera, Följ, Sprid!!! 

Kommentarer
Postat av: Nadina

Åh den är såå bra!!!! :D

2013-01-13 @ 21:48:35
URL: http://jagsanaddisss.blogg.se
Postat av: Anna

Åh du är grym på att skriva och längtar till nästa kapitel!!

När kommer nästa?? :)

Svar: Nästa kapitel kommer imorgon :)
Fanny och Nora

2013-01-13 @ 21:54:15
Postat av: Anonym

åh vill bara ha mera! :D

2013-01-14 @ 14:53:10
Postat av: Elin

Verkligen jätte bra!! :)

2013-01-14 @ 16:36:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin
RSS 2.0