Best friends forever? kapitel 24
tidigare:
Louis går till köket och jag följer efter, jag sätter mig brevid Liam som sitter på en av bar stolarna. Vi sitter och pratar en stund tills jag hör hur dörrklockan ringer.
"Jag kan öppna" Säger Louis och går ut till hallen, jag följer efter en liten stund senare. Jag går hör hur Louis öppnar dörren.
"Lola! Va fan har hänt?" Hör jag Louis skrika. Va, känner dom varandra?
--Lola´s perspektiv--
Jag stod där helt chockad över vem som hade öppnat dörren. Min blick vandrade till tjejen bakom Louis som såg lika chockad hon.
"I-inget.." sa jag och kollade rakt på Louis som såg väldigt frustrerad ut. Efter det jag hade sagt så var det inte precis en kram och du var väll kommen in ,utan mer som en bitch slap och ett polisförhör i ett trapphus.
"Lola, jag är inte blind. Du är hög gravid och jag slår vad om att du strax ska födda." sa han när han hade gått ut från lägenheten och stängt dörren efter sig. Han lutade sig mot väggen bredvid dörren och la armarna i kors över bröstet.Jag stod där helt stum, jag kunde inte få ut ett enda ord från min mun så Louis fortsatte prata medans jag där som ett fån.
"Vad ska du göra när barnet kommer? Du kan ju inte gå ut och festa eller bara sitta hemma och låta din mamma sköta allt. Du har inte än ett jobb och jag tror inte ens att du är redo för att ha ett barn. Jag slår vad om att du inte ens vet vem pappan är." det var då det brast för mig. Jag måste få ut allt som hade växt innom mig undertiden han pratade om mig och mina problem. Undertiden jag tänkte det så hade han fortsatt att prata om allt som jag redan hade tänkt på som han trodde jag hade glömt.
"Håll käft Lou!!"Skrek jag ut så det ekade i trapphuset och Louis ögon spärrades upp. Jag drog ett djupt andetag innan jag förbädde mig på att berätta allt.
"För det första Louis så har jag redan planerat allt så du kan vara lugn. Jag har skaffat ett jobb på en frisörsalong där jag träffade Eleanor och jag får bra betalt. Jag har flyttat hem ifrån och bor i en rätt så stor 3:a bara en kvart ifrån mitt jobb. Jag har en egen bil så jag inte behöver åka tåg eller buss. Jag har slutat festa eftersom jag tar ansvar för mina problem och att jag inte har några andra vänner förutom er alla." sa jag och drog några djupa andetag innan jag fortsatte.
"Men såklart har min mamma och pappa hjälpt mig för utan dom skulle jag inte ha någon lägenhet utan dom betalade det mesta av den och jag skulle inte ha en bil utan dom köpte en bil åt mig. Men jag har köpt alla barn saker och lägenhet saker själv, mamma följde med mig hit för att hjälpa mig med att fixa iordning lägenheten innan Leo och Zoe kommer.
"Leo och Zoe??"
"Ja, Louis jag ska ha tvillingar och det är den ovanliga sorten." medans jag sa de sista orden i meningen så såg jag hur en tår sakta rann ner för hans kind. Jag ställde mig på tå och torkade bort den och log ett svagt leende när jag hade torkat bort den. Louis la sina händer på mina axlar och log ett ansträngt leende men det försvann snabbt igen.
"Men vet du vem pappan är?" sa han och jag suckade.
--Zayn´s perspektiv--
"Känner du Lola!" utbrast jag när jag hörde hur dörren stängdes och Eleanor kom tillbaka utan Louis. Hon nickade och satte sig med en duns i soffan som stod i vardagsrummet. Jag reste mig upp och gick mot hallen men jag öppnade inte dörren utan jag öppnade postinkastet och satte mig ner så jag kunde höra vad dom pratade om.
När jag hörde vad dom pratade om så ångrade jag mig att jag hade tjuv lyssnat men jag kunde inte slita mig från vart jag satt.
"Leo och Zoe??" hörde jag att Louis sa chockat. Om det skulle varit mig där ute så skulle jag nog också varit väldigt chockad själv.
"Ja, Louis jag ska ha tvillingar och det är den ovanliga sorten." sa hon med sin underbara röst som jag hade saknat så himla mycket under tiden jag var iväg på turnen.
"Men vet du vem pappan är?" det var frågan som jag hade viljat höra från början. Jag hörde hur hon suckade djupt innan hon tog satts att säga vem det var.
"Zayn.."
"Zayn?"
".. är pappan." sa hon och jag hörde hur hon började gråta och hur Louis drog efter andan. Jag reste mig upp utav ren reflex och öppnade dörren och såg att dom stod och kramade om varandra. Men dom slutade kramen snabbt när Lola såg vem som precis hade kommit ut från lägenheten. Jag kände hur flera tårar rann ner för min kind och hur min läpp började sakta darra.
"Zayn, jag är ledsen." sa hon och gick fram till mig. Louis vände sig om och såg långt ifrån lika ledsen som Lola var. Hennes sminkning hade blivit helt förstör av att hon hade gråtit. Istället för mascara på ögon fransarna så var de nu på kinderna.
"Jag fattar inte. Varför berättade du inte." sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.
"Jag försökte då jag ringde dig mitt i natten och jag tänkte berätta då ni kom tillbaka efter turnen." sa hon och kollade ner i golvet och det gjorde så våran ögonkontakt bröt. Jag fattar inte att jag ska bli pappa och ska vara pappa till tvillingar, Leo och Zoe jag älskar de redan.
"Vilka vet?" frågade jag och tog ett steg närmare.
"Mamma, pappa, Ellie, Ella och, uhm din mamma." sa hon och när hon sa att min mamma visste så kände jag hur mitt hjärta brast.
"Mamma visste??"
"Ja, min mamma informerade din mamma och så möte jag henne och då sa hon att hon visste om det."
Jag visste inte vad jag skulle göra så jag gjorde vad mitt hjärta hade velat göra enda sedan vi kom tillbaka till Storbritanien.
Jag kysste henne
Awwww, KOMMENTERA!!!!! Följ oss på twitter för mer information om när nytt kapitel kommer : http://twitter.com/onedstolemytime
Awwww, KOMMENTERA!!!!! Följ oss på twitter för mer information om när nytt kapitel kommer : http://twitter.com/onedstolemytime
Kommentarer
Postat av: Sandra Eriksson
åhh, så bra! ÄLSKAR NOVELLEN!
Svar:
Fanny och Nora
Postat av: anderssonsjosefin.blogg.se
Det här är seriöst en av dom bästa novellerna jag läser :D
Svar:
Fanny och Nora
Postat av: Nadina
Awwwww!!! Vad gulligt!!! ♥
Postat av: Elin
Aaaa jag är stum!!! :)
Trackback
