--Simon´s perspektiv-- 

 

Samtalet avbröt efter att jag hade sagt att han och Lola inte fick säga att det var deras barn utan att de fick ljuga. De får bo tillsammans och uppfostra barnen men de får inte säga att det är Zayn som är den biologiska fadern. Jag suckade djupt och la huvudet på skrivbordet som stod mitt inne i mitt arbetsrum. Jag stängde mina ögon men jag fick öppna de ingen när min mobil åter igen började låta. Jag slog hårt i näven i bordet och suckade innan jag kollade vem det var som ringde mig. Jag log när jag såg att det var Elin som ringde så jag klickade på grön lur.

 

"Elin, vad är det nu?" sa jag och höll mobilen med ena handen när jag satte på apple dator jag hade framför mig.

 

"Pappa, asså jag och några kompisar började prata om min födelsedagsfest...." jag släppte mobilen så jag nu var tvungen att ha axeln upp tryckt mot örat. När hon inte fortsatte så rullade jag ögonen medans jag läste runt på datorn.

 

"Elin, fram med det." rött jag till för jag var nu upptagen med att läsa alla mejl jag hade fått under de veckor jag var borta i USA.

 

"Och jag fyller ju snart så vi började typ prata om vad som skulle vara coolt att ha på festen och då kom vi typ på att eftersom One Direction är typ värdens störta band just nu så vill jag att de spelar på min fest. Och som tur är så har ju killarna skivkontrakt på ditt skivborlag."

 

"Så du vill att jag fixar att killarna spelar på din fest?"

 

"JAA!" pep hon till

 

"Nej." sa jag surt

 

"Va-a, varför inte det är för fan min 16 års dag och du vägrar!" skrek hon nu i telefonen och jag kände hur mitt hjärta brast en aning för hon var min lilla flicka och jag gjorde allt åt henne, hon är min prinsessa. Jag hörde nu hur hon började snyfta i telefonen och då kunde jag inte längre så det blev som hon ville.

 

"Visst, jag ser vad jag kan göra..." snyftet slutade med det samma och istället så utbrast ett högt skrik i den andra änden.

 

"Tack pappa!! Jag ääääälskar dig!!." sa hon och jag svarade med ett enkelt "Jag älskar dig också" innan hon la på. Jag letade upp Liams nummer och tryckte på ring upp, efter tre pip så kom var det äntligen någon som svarade i andra änden.

 

"Simon, hej!"

 

"Hej Liam, kan du samla killarna måste prata med er allihopa."

 

"Ehm, jag tror inte att det är en så bra ide just nu." 

 

"Och varför inte? sa jag surt.

 

"Eftersom du nyss har sagt till Zayn att han inte får säga att han och Lola ska ha barn tillsammans." jag suckade och slog mig med ena handen i pannan.

 

"Jaja, får jag prata med er andra?"

 

"Visst, vänta ska bara hämta dem." sa han

 

-

 

"Så du vill att vi ska sjunga på din dotters födelsedagsfest?" sa Niall

 

"Precis." sa jag och i andra änden börjades en massa mummel.

 

"Vi gör det på ett vilkor." sa Harry

 

"Visst, visst.." 

 

"Att Zayn på din dotters fest får säga sanningen att han ska bli pappa." sa nu Louis

 

"och att Lola ska få komma på festen." och nu var det Liams tur att säga något. Jag vill säga nej men om jag gör det så kommer jag förstöra min prinsessas hjärta och det är något jag gärna undviker.

 

"Okej då, allt för min dotter." och när jag hade sagt det så hörde jag ett glädje rop.

 

"Tack så mycket Simon." hörde jag Zayn säga.

 

"Jaja men nu behöver jag faktiskt gå, så hej!" sa jag och jag fick ett fem stycken "hej då" tillbaka.

---

Lite längre kapitel än det som var igår och ett helt kapitel ur Simons syn vinkel, vad tycker ni??