Väl vid Emys hus kysste jag henne hej då och hon hoppade ut. Med en sista vinkning öppnade hon dörren och gick in. Jag skulle precis starta bilen när min mobil plingade till och sa att jag hade fått ett nytt sms.

Lous perspektiv:

 

 

"Redo?" frågade Zayn när alla hade satt sig i den stora bilen. Niall körde, jag satt bredvid honom, bakom mig satt Josh och en kille som jag tror heter Mark. Zayn satt längst bak med Chris och höll händer. Chris viskade något i Zayns öra och kysste honom sen på kinden. Jag började genast sakna Emy, lite sjukt att jag ser ett bögpar och tänker på Emy... 

 

Mina tankar avbröts när Niall sa ett 'ja' och startade bilen. Vi åkte under tystnad, ett sms fick min skärm på mobilen att lysa upp och Emys namn poppade upp.

 

Var försiktig xx

 

 

jag började skriva tillbaka och ett leende formades på ina läppar. Innan Emy har jag aldrig riktigt haft någon som har brytt sig om mig...

 

Louis: Så klart jag är sexyface ;) xx

 

Emy:-.-.... men se till så dom andra inte skadar sig också xx

 

Louis: Inget kommer hända babe xx

 

Emy: jag älskar dig Louis xx

 

 Louis: Jag älskar dig xx

 

 

"Louis?!" ropade Niall och viftade med en hand framför mitt ansikte. Jag tittade förvirrat upp men när jag såg att vi var framme hoppade jag ur bilen, min högra hand kände efter så min pistol satt kvar på kanten utav mina jeans sen vände ag mig om till dom andra.

 

"Okej, jag vill inte att vi börjar skjuta någon om det inte absolut är nödvändigt förstått?" jag spände blicken i var och en utav dom och alla nickade. Vi började gå mot det nedbrända huset, den döda marken knastrade under våra skor och allt här kändes...dött. Huset var som perfekt för en skräckfilm, glaset i fönsterna var krossat och dörren lite snett hängandes på vid gavel. Trät var murket och huset knakade när vi gick upp för den lilla trappan till dörren. 

 

Insidan var exakt som jag mindes den, tavlor på väggarna och man kunde se mörk randig tapet här och var på väggarna. Vi gick till det som hade en gång varit ett stort vardagsrum och så fort vi steg in i rummet bemöttes vi utav Dylan, Ryan, Harry, Liam, Marcus, John, Nick och Steven. 

 

"Så ni bestämde er för att komma tillslut" sa Dylan och flinade, han drog en hand genom håret.

 

"Dylan vi kom inte hit för att småprata, nu spotta ut vad du vill säga" sa jag, mitt humör gick från normal till irriterad på två sekunder.

 

"Louis tsk tsk tsk först och främst du borde känna mig bättre än att lämna din flickvän ensam i ett sånt här läge" sa han och flinade ett sjukt leende. Allt mitt blod försvann från kroppen. Han har rätt Emy är helt ensam nu, ingen som kan skydda henne...fast hon har ju låst huset...

 

"Du skulle bara våga göra något mot henne!" skrek jag och skulle precis ta ett steg mot honom när Mark höll fast min ena arm. Jag gav Mark en dödsblick som sa typ ' släpper du mig inte nu så...' men han släppte mig inte. Nialls ansikte var rött av ilska men han stod också still. Josh tittade på Dylan med så mycket hat att om hans blick skulle kunna döda skulle Dylan ligga på marken vid det här laget. Zayn hade en blick som sa panik, Mark och Chris känner inte Emy så bra men dom oroade sig fortfarande sig för henne. 

 

"Oh jo Louis jag vågar, efter vi" sa han och visade mot killarna från öst. "Såg din lilla slampa i ditt rum lovar jag dig att ingen utav oss kunde sluta tänka på henne. Hennes kropp asså, hon är säkert ett skönt knull. Är hon inte det?" frågade han och jag stod där chockad. Hade alla dom sett henne, min Emy? Att han ens vågade?!

 

"Din jävel!" väste Niall fram mellan tänderna och Dylan började skratta. Jag tittade i smyg på Harry och han gav mig en ledsen blick. Jag visste ju redan att han hade känslor för Emy och nu om han hade sett henne så...Det fick mitt blod att koka och innan jag visste ordet utav det hade jag hoppat på Dylan. Min knytnäve kom i kontakt med hans käke han släppte ut ett 'off' och vacklade till. Dom andra hade hoppade på varandra och i kanten utav mitt öga såg jag Harry stå, lite osäker på vem han skulle hjälpa. Vi fick ögonkontakt och jag mimade gå och Emy  han nickade och smög ut ur huset. Harry skulle skydda henne ifall någon kom. En tyngd lyftes från mina axlar när jag tänkte det men plötsligt låg jag på marken med Dylan på mig och hans knytnävar slåendes på min mage. Jag kastade av mig honom och reste på mig. Jag drog upp min pistol och riktade den mot Dylans huvud. dom andra var inne i sina egna slagsmål så dom märkte inte oss.

 

"Du vet att jag borde skjuta dig nu så är allt över" sa jag och log sjukt. Dylan är bara problem, mitt finger var på avtryckaren

 

Ett högt ljud lät när en kula flög ut.

 

Bara att det inte var min pistol som hade skjutit någon. Det var Steven som hade skjutit Chris. Ett skrik hördes och tårar vällde ur Zayns ögon. Han tog upp sin pistol och slog den hårt i Liams huvud innan han riktade den mot Steven. Både Liam och Steven föll ner till marken bara att en utav dom var död. Jag tacklade ner Dylan till marken och började sprka på hans huvud. Efter några sparkar förlorade han medvetandet och jag såg mig omkring. Josh slogs med Ryan men strax hade han också gjort Ryan medvetslös. Niall höll sig om sin vänstra axel medan han sprang över till Chris och Zayn. 

 

Chris tog snabba och korta andetag samtidigt som han höll Zayns hand. Zayn strök Chris på kinden med tårarna rinnandes ner för kinderna. 

 

"Babe du kommer klara dig, du kommer klara dig, du kommer klara dig, du kommer klara dig" viskade han om och om igen. hans röst sprack lite.

 

"Zayn...vi vet båda två att jag inte kommer klara mig" sa Chris med en svag röst och hostade upp blod. 

 

"Snälla lämna mig inte" viskade Zayn och kysste honom på pannan. 

 

 

 

"Zayn, du är det bästa i mitt liv eller nej du är mitt liv gråt inte" viskade Chris.

 

"Du är också mitt liv, Chris du är mitt liv snälla kämpa, jag älskar dig så mycket lämna mig inte Chris! Lämna mig inte!" skrek Zayn desperat. Chris började spy upp blod men Zayn satt fortfarande i skräddarställning med Chris huvud i sitt knä. 

 

"Jag älskar dig också cupcake" Chris tog upp sin hand för att röra Zayns kind men mitt i rörelsen släppte han den och höll sig över bröstkorgen. 

 

"Gråt inte för mig älskling" viskade han och drog ett sista skakigt andetag. Zayn började gråta mer än vad han redan gjorde. Han la sin panna mot Chris panna, Zayn släppte ut det hemskaste skriket jag någonsin har hört. Niall hjälpe Zayn upp, på skakiga ben. Det tog oss allihop att få ut Zayn ur huset och in i bilen. Han satt längst bak med Niall och Josh körde hem. Emy kom utrusande så fort vi var vi hennes hus. Harry stod kvar i dörröppningen, hon gav mig en stor kram och log ett leende som fick mig att smälta. Hon tittade bakom mig och leendet försvann. 

 

"Zayn?" frågade hon och släppte mig. Zayns ljusgråa jeans och vita tshirt var täckta i blod samt hans händer och armar. 

 

"Chris är död" viskade an och Emy slängde sig runt hans hals. 

 

"Jag är så ledsen Zayn" han höll om henne som om det gällde livet vilket det typ gjorde. Zayn hade inte orken just nu att leva då hans pojkvän precis hade dött i hans armar. Emy hjälpte honom att komma in och hon bäddade in honom i hennes säng. Emy satte sig bredvid och strök honom på kinden.

 

"Godnatt Zayn" viskade hon och kysste hans panna.