Tidigare:

”Fråga vad som helst, jag lovar att svara ärligt” jag började bli desperat nu. Hon såg så tvekande ut, som om Emy inte visste ifall hon skulle stanna med mig eller inte.

”Min största fråga är väl...Hur många har du dödat?”

Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle svara. Om jag sa sanningen så kanske hon skulle bli mer rädd, men ljuger jag och hon får reda på sanningen iallafall så kommer hon aldrig att förlåta mig.

”Emh...sju personer” hon tittade på mig med en blandning utav rädsla och förvåning.

”Sju?! Hur kan du ha kommit ifrån att ha dödat sju personer?”

”Jag har väl...jag vet inte men Emy snälla förstå att jag har aldrig velat göra det” mina ögon tårades och Emy gick över till min sida utav bordet.

”Shhh, Louis jag tänker inte lämna dig. Hör du det jag tänker stanna hos dig för att jag älskar dig” 

Emy's perspektiv:

Jag vaknade till av varma tunga andetag mot min nacke, jag log för mig själv. Jag försökte vända på mig, men Louis arm hållde mig för nära honom. Jag lyfte på hans försiktigt och vände mig om och släppte taget om hans arm, direkt så kramade han om mig med armen. 

"Emy.." Viskar han och trycker mig närmare honom, jag trycker ner mitt ansikte på hans bröst och drar in hans underbara doft. 

"Vi behöver dra till skolan." Viskar han i mitt öra, jag nickar och kollar upp på honom jag lutar mig framåt och kysser honom. Jag känner hur han ler och kysser mig sedan tillbaka, kyssen blir allt mer passionerad,

"Em.. vi behöver gå up." Viskar han mot mina läppar. 

"Jag vet." Säger jag, jag sätter mig upp i sängen och gnuggar mig i ögonen jag sätter ner mina fötter på det kalla golvet och reser mig upp. Jag vänder mig om och ser att Louis fortfarande ligger i sängen, jag kommer plötsligt på en sak. 

"Kom Niall hem igår?" Frågar jag honom.

"Jag tror inte det inte vad jag hörde i alla fall." Svarar han mig. Jag går mot min dörr och öppnar den, jag går ut lite jag hörde inget ljud av att någon var vaken. 

"Niall!" Ropar jag, när jag inte fick något svar tillbaka visste jag att han inte var hemma. Han hade varit så överbeskydande på dem senaste dagarna så om han var hemma så skulle han ha kommit på direkten. Innan jag hinner gå in i rummet igen känner jag hur två par starka armar kramar om mig runt min midja bakifrån. 

"Gå och gör dig iordning så fixar jag frukost." Viskar Louis i mitt öra, jag nickar som svar och går in i mitt rum igen. Jag tar fram en söt topp med ett blomigt mönster och ett par svarta jeans, jag sätter på mig kläderna och sminkar mig lite lätt som vanligt. När jag är klar så tar jag lite sprayar jag lite parfym på mig och går ner till köket, jag ser hur Louis sitter vid bordet och hur han har fixat varsin tekopp och varsin macka. 

_

"Emy!" Hör jag Zayn ropa på mig när jag går in genom den stora ingången till skolan. Louis hade stannat utanför så ingen skulle misstänka någonting. 

"Hej Zayn." Säger jag glatt och kramar om honom. 

"Värst vad du var glad idag, det var ett tag sen." Säger Zayn till mig och ler.

"Vaknat på rätt sida av sängen." Säger jag till honom på skoj och han skrattar åt mig. Vi går åt varsit håll eftersom vi inte har skåpen i samma korridor, jag tar fram mina kemi böcker i skåpet och går mot kemisalen.

Harry's perspektiv:

Jag satt själv i kemi salen tillsammans med några andra elever som hade kommit innan lektionen hade börjat. Jag hör hur stolen brevid mig dras ut och jag ser hur Emy sätter sig ner brevid mig, hon lägger ner hennes böcker på bänken och slänger över hennes hår på hennes vänstra sida. Varför var hon så vacker för? Och varför var hon Louis tjej och inte min? Jag suckade högt av mina tankar. 

"Dålig dag?" Hör jag Emy fråga mig, jag kollar upp mot hennel jag kunde inte låta bli att le när jag såg hennes vackra ansikte. 

"Inte direkt." Svarar jag henne. 

"Elever, jag vill påminna er om att det här är eran sista lektion att förbereda erat arbete på. Imorgon så börjar vi med redovisningarna." Säger våran lärare till hela klassen. Emy och jag hade inte jobbat med vårat arbete på några dagar, och hon trodde säkert att vi hade massor kvar att göra men det hade vi inte jag hade gjort klart allting. 

"Vi har massor att göra." Säger hon och suckar. 

"Jasså har vi?" Frågar jag henne och lägger ut räcker fram arbetet till henne, hon tar emot det och skumläser igenom det. 

"Har du gjort klart det?" Frågar hon mig med ett leende på hennes läppar, jag ler och nickar mot henne. 

"Tack Harry, du är bäst." Säger hon och kramar om mig, jag kramar om henne tillbaka. Om man kunde stoppa tiden just nu så skulle jag göra det på en gång, jag ville stanna här...

_

Niall's perspektiv:

Jag slänger igen skåpet och börjar gå mot utgången, kvarsittningen jag hade fått tidigare idag var över och jag fick äntligen gå hem. Alla klasser hade slutat och jag var den enda kvar på skolan tillsammans med några lärare, eller det var det jag trodde... Jag stannade upp när jag hörde viskande röster, jag smög mig ditåt jag hörde rösterna komma ifrån och jag ser Emy stå med sina armar runt om Louis nacke. Hon ställer sig upp på tå och kysser honom passionerat, när dem drar sig ifrån varandra så hör jag Louis viska i hennes öra "vi ses ikväll babe.". Inte skulle dem ses ikväll tänkte jag i mitt huvud och gick därifrån, jag skulle göra någonting åt saken och jag visste precis vad...

Fanny här det var ett tag sen, haha. Förlåt att vi inte har uppdaterat men jag råkade missförstå Cornelia, så jag gick runt och trodde hon skulle skriva. Så förlåt för det helt mitt fel, haha. Men vad tycker ni?? Vad ska Niall göra åt saken?? Vad tror ni?? 

Jag ska påminna er om en sak Nora och jag ska bli mer akiva på bloggens twitter och facebook så följ och gilla oss!! 

Twitter - http://twitter.com/onedstolemytime 

Facebook - https://www.facebook.com/pages/onedstolemytimebloggse/467521229973776?ref=hl

KRAM NORA, FANNY & CORNELIA xx