Tidigare:
"Jag orkade inte sitta där ute och jag ville se dig." Säger jag till honom och ler. Precis när han tänker svara så hör vi en knackning på dörren, jag kollar ditt och ser att dörren öppnas. Valerie står vid dörren och kollar på mig med inget leende alls.
"Emy, någon vill möta dig nere i reception." Säger hon till mig jag nickar och vänder mig om för att le mot Zayn innan jag reser mig upp för att gå ner till receptionen.
"Emy va försiktig." Säger Valerie till mig innan jag hinner svara så har hon vänt sig om för att gå in till Zayn. Jag förstår inte alls vad hon menar med att jag ska vara försiktig, jag går ner till receptionen. Jag kollart mig omkring, jag stannar up då jag ser ett igenkänt ansikte kolla på mig, och då fattar jag vad Valerie menade med att jag skulle vara försiktig.
Så fort jag såg vem det var så vände jag mig om och började gå mot Zayns rum igen. Men med mina korta ben så hann jag inte så långt innan jag kände en hand på min höger axel.
"Louis, släpp mig." Sa jag irriterat men från att ha sin ena hand på min axel till att hålla fast mig med båda händerna och snurra runt mig.
"Du är min." Sa han och kollade rakt in i mina ögon men när jag märkte att han kom allt närmare mitt ansikte så tryckte jag mina händer mot hans hårda, muskulösa bröst för att det skulle bli ett mellanrum.
"Jag är och kommer aldrig vara din." Sa jag men allt han gjorde var att le stort och små skratta.
"Säg inte så, babe för någon gång kommer du vara min." Och efter han hade sagt det så kysste han mig snabbt på kinden innan han gick sin väg mot dörrarna ut från sjukhuset. Men innan han gick ut så vände han sig om och kollade på mig och log stort.
"Gör inget dumt nu för jag ser allt!" Ropade han innan han gick ut genom sjukhus dörren. När han hade gått så kände jag som en illande känsla gå igenom mig efter vad han nu hade sagt.
Han ser allt men hur kan han se allt, säger han bara det för att skrämma upp mig eller något? Medans jag tänkte på vad han hade sagt för några sekunder sedan så började jag gå mot Zayns rum igen.
När jag kom fram till Zayns rum så såg jag att han låg och sov i hans sjukhussäng och såg hur gullig ut som helst.
"Han slocknade så fort du hade gått." Hör de jag Niall säga bakom mig.
"Jag fattar inte vad som har hänt med alla här, Niall kan du snälla förklara för mig."
"Jag vet knappt själv men jag vet att det är värre än vad du har upplevt."
"Vad då värre, vad kan vara värre än att ni nästan dödar varandra?"
"Emy, det är inte bara vårt gäng och Louis gäng utan det finns flera men det farligaste är de från norra."
"Vad är det med de då?"
"De är dom som dödar personer, langar knark, rånar, jag tror du fattar resten själv." Sa han och jag nickade för jag fattar eller jag tror att jag fattar. Jag gick fram till Zayn som låg och sov i sängen och satte mig på en stol som stod bredvid sängen. Jag smekte honom ömt på kinden medans jag lät en tår sakta rinna ner för min kind.
"Varför är var han tvungen att skydda mig när jag kan klara mig själv från Louis." Sa jag och kollade på Niall med tårar i ögonen och på kinderna.
"För du vet inte hur farlig Louis igentligen är." Sa Niall och satte sig på andra sidan sängen, mitt emot mig.
"Men hur farlig är Louis?"
Spännande eller vad tycker ni?? I alla fall så åker jag(Nora) imorgon till Tyskland och kommer vara där tills nästa lördag så jag kanske inte kommer skriva så mycket nästa vecka, men jag ska försöka när jag får tid och har någon ork. Men Fanny kommer fortfarande skriva likadant som hon gjorde förra veckan när jag var borta och åkte skidor. Hon är verkligen bäst som skriver massa kapitel själv medans jag är iväg och just därför är hon min bästavän och directioner kompanjon.
Hoppas ni har haft ett bra lov eller en bra vecka i skolan medans jag har varit hemma och vart sjuk.