"Jag sa. SÄG INGET" sa han med en illsken röst som fick mig att rysa av den lilla rädslan jag hade för honom. Jag gjorde som han sa och la mig ner på sängen utan att säga någotting. Han la sig över mig men la ingen vikt på mig utan höll sig uppe med hjälp av hans armar som var på var sin sida om mitt huvud. Våra läppar åter förendades och den här gången så träffades våra tungor för första gången. Det var som en stöt gick igenom mig eller som ett fyrverkeri tog fart i mig. För känslan jag alltid fick när våra läppar mötes var otrolig, nästan som en drog för mig. För när jag väll hade fått smakat på Louis läppar så var det svårt att inte fortsätta. Jag ville bara ha mer och mer hela tiden men så klart eftersom vi är tvungna att andas så måste man nån gång sluta. Och varje gång han eller jag var tvungna att andas så var det som någon slog mig hårt i magen.

 

Louis tröja var det första klädesplaget som åkte av, sedan var det min tröja och mina byxor. Så just nu låg jag i mina bara underkläder som jag för en gångs skull hade matchat. Louis avbröt vårt hångel genom att granska mig från top till tå och det gjorde mig otroligt osäker. 

 

"Damn." Sa han innan han böjde sig ner ingen och vi åter gick till vårt hångel

---

 

Men såklart måste mobilen ringa och förstöra allt och det pinsamaste var att det var min. Louis sukade och rullade av mig och jag drog upp mina trosor som han hade börjat att ta av mig men inte hunnit så långt på grund utav mobilens irriterande ringsignal.

 

"Vart fan är du?!" skrek Niall i andra änden utav telefonsamtalet. 

 

"Hos Valerie, som jag sa förut." sa jag för det var den bästa lögnen jag kom på.

 

"Bullshit, Valerie är här med Josh och mig så vart fan är du!!" skrek han åter igen. Jag suckade när jag insåg att jag var tvungen att säga sanningen.