Efter att Emy hade sett mig hålla i pistolen så märkte jag att det bekymrade henne även om hon hade sagt att det va okej. Jag ville verkligen berätta sanningen för henne men tänk om hon skulle bli rädd och inte vilja va med mig mer?! Hon är min och hon ska ingen stans plus att jag älskar henne över allt annat och om hon skulle lämna mig vet jag inte vad jag skulle göra. Bara tanken av att hon kanske skulle lämna mig, komma över mig och sen bli tillsammans med någon ny kille fick ett mörker att ta över mig. Tanken på hennes kropp i någon annans händer fick mig att rulla ihop händerna så mycket att mina knogar blev vita. Utan att märka det sneglade Emy nervöst på mig.

 

"Louis vad tänker du på?" frågade hon försiktigt och drog upp knäna till hakan.

 

"Emh inget du behöver oroa dig om" sa jag och log även om jag fortfarande kände mig arg över att hon kanske kommer dumpa mig om hon fick veta sanningen.

 

"Säkert för det ser ut som om du är redo att döda någon" sa hon och skrattade nervöst. Jag stelnade till och tröck tungan mot taket av munnen.

 

"Emy kan vi inte gå och lägga oss Harry skulle över till någon polare och han kommer inte hem ikväll så jag kommer vara helt ensam hemma, vill du sova här?" frågade jag men var rädd för svaret och till min fasa svarade hon precis det jag inte ville höra.

"Nej det är skola imorgon och jag måste hem." sa hon och reste sig hastigt. Hon plockade ihop sina saker sen gick till ytterdörren. Emy knöt på sig sina skor, tog på sig sin jacka sen kysste hon mig snabbt på munnen innan hon viskade ett hej då sen gick hon ut.

Jag gick in i köket tog ut ett glas och fyllde det med vatten. Jag förde glaset till mina läppar men innan jag kunde dricka något alls smällde jag glaset i väggen. Glassplitter och vatten låg över hela golvet och jag sprang ut genom bakdörren där jag gick till vårat äppelträd, mina knytna händer slog till stammen gång på gång tills trädet var rött av mitt blod. Långsamt släpade jag mig in till min säng där jag drog av alla mina kläder förutom mina kalsonger och slängde mig trött på sängen och somnade så fort mitt huvud landade på kudden.

 

 

Jag kunde inte stanna hos Louis. Ärligt talat skrämde han mig eller min fantasi skenade iväg över allt han kunde ha gjort med den där pistolen och det skrämde mig. Helt sanningsenligt visste jag inte mycket om Louis, jag visste hur han va runt mig men jag visste absolut inte vad han gjorde för den där Dylan. Men jag vågade inte fråga Louis tänk om han skulle skada eller bli arg på mig! Jag tittade mig runt och såg att jag inte hade gått raka vägen hem utan en omväg mot skolan. Jag fortsatte förbi min skola tills jag kom till en nybyggd lekpark, jag hittade en gunga som jag satte mig på. Jag plockade ut mina hörlurar och min mobil och satte på lite musik det fick bli Lego house med Ed Sheeran. Jag satt och lyssnade på musik ett tag och gungade lite med benen. Avlägsna röster hördes genom musiken och jag drog ur en hörlur samtidigt som två långa figurer kom gående på vägen brevid lekparken.

 

"Emy?" hörde jag en välbekant röst säga.

 

"Harry..." sa jag tyst men han hörde mig endå. Han kom närmare och jag såg att han log kaxigt.

 

"Babe sitter du här helt ensam, fryser du inte?" vänta brydde sig Harry om mig?! tänkte jag tills jag hörde fortsättningen. "Du kan ju följa med mig och min kompis här så kan vi göra något ansträngande som säkert får dig varm" sa han och vickade på ögonbrynen.

 

"Bara lämna mig ifred Harry!" sa jag argt och började resa på mig men Harry tog tag i min arm så jag hamnade i en sorts omfamning bara att den inte var vänligt. "Harry släpp loss mig...snälla" viskade jag för jag visste att rösten inte skulle bära om jag sa det högre. 

 

"Lugn jag ska inte göra något om du inte vill, jag är ingen jävla våldtäksman" sa han argt.

 

"Förlåt jag..emh kan du släppa mig jag vill gå hem?" frågade jag nervöst och bet ihop mina tänder.

 

Harry släppte mig och precis när jag skulle säga tack fick han ett sms till min fasa hann jag precis se vad det stod.

 

Liam: Letade igenom Jacks lägenhet, fullt med pengar... han låg och ruttna på golvet, Louis offer vet du. Två skott genom huvudet HA-HA 

 

Harry hade inte märkt att jag hann läsa det där han stod bara och skrattade för sig själv. Okej nu ville jag verkligen härifrån jag mumlade ett hej då sen började jag gå men Harry tog tag i min arm jag drog ihop mina ögonbryn och tittade på honom.

 

"Vi följer dig hem, vill ju inte att du ska dö på vägen hem då vi har kemi uppgift tillsammans" sa han och skrattade. Jag nickade långsamt och började gå men var tyst hela vägen hem. När vi entligen kom fram till mitt hus röck jag i dörren bara för att inse att det var låst. så mycket för att någon skulle va hemma... 

Men jag tog ut mina nycklar och låste upp sen öppnade jag dörren och vände mig om för att säga hej då till Harry och hans kompis bara för att se att hans kompis inte va där. Jag tittade mig omkring för att hitta honom men han var inte vid mitt hus.

 

"Jag bad honom gå hem om det är det du undrar över" sa Harry och jag hoppade till över att se hur nära han hade kommit. "Så ska du inte bjuda in mig?" sa han och flinade.

 

"Klockan är nästan två på natten Harry! jag vill bara gå och lägga mig" sa jag trött men när jag såg Harry titta på mig med världens puppy eyes så kunde jag inte säga nej så jag muttrade ett okej och vi gick in. Jag frågade om han ville ha lite te och vi gick tillsammans in i köket. Jag plockade ner saker för att göra te till oss två.  När jag var klar bar vi in kopparna i vardagsrummet och satte oss vid soffan. Jag ville inte ha Harry hemma hos mig men ville inte reta upp honom så jag satt bara och drack mitt te tills mina ögon stängdes och drömmarnas land for över mig...

 

-

 

Mitt alarm tjöt och jag muttrade innan jag sträckte mig mot oljudet för att stänga av det. Jag tittade mig omkring och såg att jag var i mitt vardagsrum. Jag såg också ett huvud fullt med lockar ligga brevid mig och jag flyttade lite på mig så att jag såg att det var Harry som låg och sov på min soffa! Gårdagen kom rusande in i mitt huvud och jag reste hastigt på mig innan jag ruskade liv i Harry.

 

"Vad fan gör du!?" grymtade han hest.

 

"Harry du är hemma hos mig du måste gå typ nu!" sa jag.

 

"Va Emy? Oh juste jag följde dig hem" sa han som han också kom ihåg gårdagen.

 

"Japp och tack för det men du måste gå nu ingen kan få veta att du var här!" sa jag i ett desperat försök att putta ut honom vilket inte gick.

 

"Lugn vi har inte bråttom plus att vi inte gjorde något men ändrar du dig så älskar jag morgon sex" sa Harry med ett flin på läpparna som spred sig i hela ansiktet. 

 

"Bara gå" mumlade jag, tomat röd i ansiktet. Han skrattade innan han reste sig och började gå mot dörren men innan vi ens hade hunnit ut ur vardagsrummet öppnades dörren.

 

"Emy, jag gömde mina idrottskläder ver du vart dom... vad fan gör den där jäveln här!?" Skrek Niall argt.

---

Vad kan man säga när Cornelia har en bra idé så blir det bra!! Hahaa, vad tycker ni?