Jag ställde de två tekopparna på bordet medans Harry satt och skrev på kemiuppgiften. Jag satte mig ner brevid honom och kollade på vad han skrev, jag var faktiskt förvånad jag trodde inte Harry var den killen som var så duktigt i plugget. Jag satt där en stund och bara kollade på vad han skrev, jag tog tag i min te kopp och drack lite av det varma teet. 

 

"Ska du hjälpa till Emy?" Frågar Harry, han tar tag i sin te kopp och dricker lite. 

 

"Nae.. jag tyckte du gjorde det ganska bra själv." Svarar jag honom. 

 

"Vi säger så." Säger han och skrattar, jag skrattar med honom för en gångs skull kändes vårat samtal "äkta" på något sätt, innan hade det varit hat och annat bakom. Men när saker börjar bli bra så avbryts vi av en arg röst. 

 

"VAD FAN GÖR DU HÄR EMY?!" Hör jag Louis skrika.

Hela min kropp frös till is och och såg en ilsken Louis stirra med dödsblick på mig. Jag öppnade munnen men kunde inte säga något så jag stängde den ingen. Jag kunde ju inte svara att jag och Harry inte hade gjort något för då skulle Harry förstå att vi var tillsammans så jag bara stod där som en död sill och väntade på att Harry skulle säga något. Det var en tystnad och Louis ögon brännde hål i mig... jag ville bara här ifrån...

 

"Hon är här för att vi har en kemi grej tillsammans" sa Harry lite tvekande då Louis såg ut som han kunde döda Harry vilken sekund som helst och jah tror att Harry såg det också.

 

"Ut!" skrek Louis åt mig. Jag höll tårarna inne jag skulle INTE gråta framför dom! Jag plockade ihop mina saker och började gå ut.

 

"Jag smsar dig så bestämmer vi någon annan gång som vi kan göra färdigt kemin." sa Harry och log lite men jag hann inte svara innan Louis slog till honom hårt i magen.

 

"Du ska ge fan i henne hör du det?!" skrek han rakt i Harrys anskte.

 

"Louis sluta-" 

 

"Står du på hans sida?" han slog till Harry på den högra kinden men Harry försvarade sig inte han bara tittade konstigt på Louis.

 

"Nej men men du skadar honom-" 

 

"För i helvete Emy försvinn ut ur mitt hus!" han vände sig snabbt om och slog till mig i ansiktet. Nu kände jag tårarna välla upp ur ögonen och jag sprang fort huset. jag sprang och sprang tills jag var hemma och slängde upp dörren. Jag sprang upp till mitt rum och la mig på sängen. Jag hade sett en skymt utav Niall men jag orkade inte bry mig. Mina tjut hördes säkert ut till vägen och Niall knackade på dörrren, tur att den var låst.

 

"Emy? Vad har hänt?" Nialls oroliga röst hördes på andra sidan dörren. Jag svarade inte utan fortsatte bara gråta högt. Mitt smink var nog helt förstört men vem bryr sig.

 

"Emy lås upp snälla... är du skadad...vad har hänt, jag står inte ut med att du gråter snälla lås upp Emy" 

 

"Gå.." viskade jag rösten bröt sig men Niall hörde det iallafall han stod kvar ett litet tag innan hans fotsteg hördes gå ifrån min dörr. Jag la ner huvudet på kudden och började gråta så mycket att jag skakade. 

 

"Emy?" nu var det vals röst jag hörde på andra sidan dörre och jag undrade när hon kom hit.

 

"Gå" skrek jag förtvivlat.

 

"Nej släpp nu in jag jag är din bästa vän!" ropade hon tillbaka. Jag reste på mig och låste dörren. Hon slösade ingen tid utan tröck upp dörren och in stormade inte bara Val utan Josh, Zayn och Niall också. Genast kom frågorna som "Vad har hänt, varför gråter du" osv osv men det var först när Zayn frågade som jag tittade på dom.

 

"Emy vad har hänt under ditt öga?" dom andra slutade prata och inspekterade mitt ansikte. Valerie drog efter andan och utropade.

 

"Har någon slagit dig?" 

 

"Emh nej jag öh föll på väg hem.." sa jag och stirrade in i väggen.

 

"Bullshit Emy, vem var det?" skrek Niall argt. Jag kände räddslan skölja över mig och jag backade lite och fler tårar kom ur mina ögon.

 

"Förlåt Emy jag menade inte att skrämma dig okej" sa Niall med sorg i rösten han skulle ta bort lite hår som hade fallit i mina ögon. Min hjärna skrek att han skulle göra som Louis och slå mig också så jag backade upp mot sängen och när Niall märkte det föll hans arm ner igen.

 

"Kan jag få prata själv med Zayn?" frågade jag och såg att dom andra blev ledsna när jag hade frågat om jag fick prata med Zayn själv men dom gick iallafall ut och Zayn la sig ner brevid mig. Vi låg så ett litet tag innan jag berättade för honom och då menar jag allt. Från hur jah och Louis hade varit tillsammans i hemlighet, att han hade dödat en kille och att Harry hade kysst mig, sist berättade jag om vad som hände nyss och att det var Louis som slog mig. Zayn slenade till brevid mig sen drog han mig intill sig så jag låg med huvudet på hans bröst.

 

"Jag älskar honom Zayn... Jag vet bara inte varför han beter sig så här och jag det skrämmer mig att han har dödat någon" snyftade jag in i hans tröja.

 

"Jag vet inte vad jag ska säga då jag inte ens tycker att ni ska vara tillsammans men om du älskar honom har jag inget att säga men att slå en tjej är lågt och om jag var du skulle jag inte gå tillbaka till honom även om han är lika sexig som en gud" sa han i ett försök att få mig att skratta vilket jag började göra.

 

"Ska inte du ha en pojkvän?" frågade jag och fnissade enu mer.

 

"Aldrig fel att titta" sa han och blinkade. Jag gäspade stort och mina ögon fladrade till och jag somnade på Zayn.

 

 

 

-

 

 

 

 

Jag vaknade av mitt alarm och jag märkte att Zayn låg fortfarande i min säng med sina armar om mig och en stor svart fläck på hans tröja från min mascara. Han hade inte vaknat så jag ruskade liv i honom och när han hade vaknat gick jag in till badrummet för att duscha. Jag möttes av ett månster i spegeln. Svarta ränder i mitt ansikte och mitt hår stod åt alla håll jag märkte också ett svart märke under mitt öga som bultade men jag bestämde mig för att inte tänka på det nu. Jag klädde av mig och gick in i duschen.

 

Efter det så fönade jag håret och sket i sminket. För mitt öga såg ju redan ut som skit så jag skulle inte bli fin vad jag än gjorde. Jag drog på mig tighta svarta jeans och en tshirt sen gick jag ner. Niall och Zayn åt frukost, jag hade fått Zayn att lova att inte berätta något och jag hoppades på att han inte hade brutit det löftet. Deras glada ansikten föll så fort dom såg mig och blåmärket eller vad man nu ska kalla det under mitt öga. Jag plockade ut lite frukost som idag var ett äpple och lite mjölk.

 

"Emy du måste äta mer" sa Niall och Zayn höll med, dom hade ärit macka, fil, frukt och det stod två tomma te koppar på bordet så jag antog att dom hade druckit te också.

 

"Jag köper något på skolan" sa jag och drack fort upp min mjölk. Vi åt resten under tystnad sen bar det av till skolan.

 

 

Så fort jag kom in i skolan kände jag blickarna på mig. Det var vanligt att en kille gick runt med sår och sånt men inte tjejerna här hade skadat sig då blev det plötsligt knäpp tyst när dom gick förbi. Jag gick till mitt skåp, Harry stå vid sitt han tittade upp och hans ansikte var mycket värre än mitt. Hans ögon vidnade då han såg att jag också hade blivit slagen, jag tror att han inte märkte det igår men varken han eller jag gick över till den andra då det var fullt med folk som stirrade på oss. Jag kunde höra viskande om hur Louis och Harry hade slagits över mig inte för att det var exakt sant men hur kunde dom veta ALLT det var ju inte precis så att vi blev filmade. 

Jag tog mina böcker sen gick jag till salen där jag hade lektion. Jag gick förbi killen jag älskade och hans vänner. Hans ansikte fylldes med sorg då han såg mig men jag gick bara fortare och va nästan framme när någon vilken jag antog va Louis tog tag i min arm och vände mig om.

 

"Gjorde jag det?" frågade han lågt. Jag var skräckslagen och kunde inte prata så jag nickade bara. Louis såg hur rädd jag var och började smeka min arm lätt en jag röck bort den.

 

"Rör mig inte!" viskade jag. Louis såg först ut att börja gråta tills han såg riktigt förbannad ut.

 

"Du är min flickvän jag rör dig om jag vill! Du är min flickvän! MIN!" sa han argt.

 

Paniken välde upp inom mig då han lutade sig fram för att kyssa mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag skrek ut det första som jag kom att tänka på. Och som man säger det första man tänker på brukar oftast vara rätt för tillfället...

 

"Louis vi borde ta en paus!"