Dörren smällde igen men jag orkade inte resa på mig för att se vem det var när det säker bara var Harry. Mina tankar stämde och Harry vandrade in i köket, men han stannade när han såg mig. Det blixtrade till hans ögon och han drog ihop händerna till knytnävar.

 

"Louis jag trodde att du hade dumpat Emy?!" sa han surt, jag stelnade till och tittade oförstående på Harry. Inte kunde väll han veta? Och hur isåfall?!

 

"Err..vaddå?" frågade jag lite försiktigt. Om han redan visste var det ingen idé att neka till det.

 

"inget, inget bara skit i det. Bara fucking skit i det!?" sa han surt och stormade iväg. 

 

Okej?

 

tänkte jag, stum av förvåning, Harry och jag hade inte världens bästa syskonförhållande men han brukar inte vara...upprörd... Jag skakade av mig min förvåning och gick in på Harrys rum, nyfiken på varför han blev upprörd. Jag flängde upp hans dörr. Han satt på hans säng med sin mobil i handen. När han såg mig så mörknade hans blick genast.

 

"Vad fan vill du!" sa han surt mot mig.

 

"Har du PMS eller Harry?" frågade jag lika surt. Han rullade på ögonen och suckade argt.

 

"Nej Louis jag är en kille om du inte har märkt det och om du inte visste det fråga bara tjejerna jag har knullat" sa han flinade men med den där sura blicken.

 

"Men vad är det då?" 

 

"Inget!" 

 

"För i helvete Harry säg!" sa jag hotfullt.

 

"Försvinn bara innan jag slår skiten ur dig!" 

 

"Nej, säg!" 

 

"Jag tycker om Emy okej men hon "älskar dig" okej nöjd nu!?" skrek han hon jag frös till där jag stod. Tycker Harry om Emy? Min Emy? Ilskan bubblade upp i mig och jag stirrade på Harry med en blick som kunde ha dödat honom. 

 

"Vad fan sa du?" skrek jag argt även om jag mycket väl hade hört.

 

"Du hörde vad jag sa!" skrek han tillbaka.

 

Jag skulle precis skrika tillbaka när jag fick ett sms. Jag tände skärmen och såg att det var Dylan som hade skickat smset.

 

"Dylan har ett jobb åt oss" sa jag lågt och surt. Harry blev tyst innan han tog sina nycklar och började gå mot dörren. Jag gick bakom honom med hatet flödande i min kropp. 

 

Väl framme hos Dylan var också Liam och Ryan, dom gjorde var sin bro fist med mig och Harry innan Dylan kom in i rummet. Allt blev seriöst och affärer, Dylan satte sig ner och tittade på mig.

 

"Jag varnade dig Louis" sa han hotfullt och jag blev stel.

 

"Jag varande dig att hålla dig borta från Emy men du lyssnade inte" det nästan svarnade för ögonen och jag försökte febrilt tänka efter olika saket som jag kunde göra för att skydda Emy. Först och främst måste jag åka hem till henne och varna henne för Dylan.

 

"så anklaga inte mig för att det blir som det blir nu" 

 

"Vad menar du med det?" frågade Harry och jag ville bara slå till honom, han kan inte låta så orolig om Dylan får reda på att Harry också har känslor för Emy kommer hon bli mer skadad.

 

"Varför bryr du dig om den horan Harry?" Dylans röst tydde på förvirring innan han satte ihop ett och två när Harry sadet han sa.

 

"Kalla henne inte för hora!" flög det ur hans mun innan han kunde hejda sig.

 

"Hon har er två lindade runt sitt lilfinger, först Louis och nu dig Harry! Vem fan tror hon att hon är?" skrek Dylan argt.

 

 

Jag hade bara legat hemma sen jag hade pratat med Dylan, Harry hade mest vart ute och festat så när min ringklocka från dörren ringde blev jag väldigt förvånad. Jag tänkte att om jag låg kvar här så kanske personen skulle gå iväg. Men sen kom tanken om att det kanske var Emy. Jag flög upp från soffan och joggade till dörren. När jag öppnade den så flög mina ögonbryn upp då det var Niall som stod i dörröppningen.

 

"Emh... vad vill du?" frågade jag, Niall såg panikslagen ut och jag undrade varför.

 

"Är Emy här?" frågade han och tog ett djupt andetag.

 

"Nej varför skulle hon det?"

 

"Bullshit Louis och du vet det! Jag vet att ni har varit tillsammans så berätta bara, är hon här?" fräste han ut.

 

"Nej hon är inte här vad har hänt?" jag brydde mig inte om att jag och Niall var 'fiender' handlade det om Emy skulle vi lika gärna kunnat vara bästa vänner. Inget av det andra betydde något.

 

"Hon kom inte hem igår och är inte hos Valerie, Josh eller någon annan utav hennes vänner så jag tänkte att hon kanske var här." 

 

Jag frös till, hade hon inte kommit hem igår? Dylans hot for till mina tankar och jag berättade snabbt allt för Niall.

 

"Fan dig Louis allt det här är ditt fel!" röt Niall argt. Jag mumlade bara ett jag vet innan jag plockade upp min mobil.

 

Till Dylan: Din jävel om har du gjort något med Emy!

 

Jag fick genast ett svar tillbaka och kände hur all färg från mitt ansikte försvann och Nialls ögon vidgades då han läste smset

 

Från Dylan: Jag sa ju att det skulle bli koneskvenser

 

 Hej kanske är lite fel här och var så förlåt förlåt förlåt för det.