Stay away, baby! Chapter 67
Tidigare:
"Hon kom inte hem igår och är inte hos Valerie, Josh eller någon annan utav hennes vänner så jag tänkte att hon kanske var här."
Jag frös till, hade hon inte kommit hem igår? Dylans hot for till mina tankar och jag berättade snabbt allt för Niall.
"Fan dig Louis allt det här är ditt fel!" röt Niall argt. Jag mumlade bara ett jag vet innan jag plockade upp min mobil.
Till Dylan: Din jävel om har du gjort något med Emy!
Jag fick genast ett svar tillbaka och kände hur all färg från mitt ansikte försvann och Nialls ögon vidgades då han läste smset
Från Dylan: Jag sa ju att det skulle bli koneskvenser
Emys perspektiv(gårdagen) :
”Hej då.” sa jag till Val när vi kramade om varandra i hallen. Jag och Val hade haft en utav våra tjejkvällar som vi faktiskt inte hade haft på hur länge som helst och det var hur kul som helst. Vi hade inte varit med bara varandra på jätte länge utan det var alltid någon annan där, antingen var det Niall, Zayn eller Josh som var med oss. Så idag i skolan så bestämde vi oss för att ha en tjejkväll med Ben and Jerry´s och Zack Efrons abs och vad mer kan man säga, det var en perfekt kombination. Men när filmen var slut och klockan började närma sig midnatt så sa jag att det var dags för mig att gå hem. Så här är vi nu, säger hej då till varandra i Valeries hall.
”Hej då, ses på måndag.” sa hon när vi separerade oss från kramen. Jag hade redan tagit på mig skorna så det var bara för mig att ta på mig jackan och gå hem. Jag drog av min jeans jacka från galgen den hängde på och drog på mig den på mig istället. Och innan jag öppnade dörren så fixade jag till håret som hade jackan över sig så jag drog fram det med både vänster och höger hand.
När jag tillslut gick ut genom dörren så sa vi ett sista hej då innan hon stängde dörren och jag började att gå hem. Det var kolsvart ute men som tur så är det vår så det var inte iskallt men ändå lite kyligt.
Jag tog upp min mobil från högra jack fickan som hade ett par hörlurar virande runt den , så jag virade ut hörlurarna och satte i dem i mina öron istället. Jag slog in min kod på mobilen och den gjorde som ett klick ljud som var ett tecken på att jag hade slagit in rätt kod. Startsidan visades med alla mina viktigaste appar, sms, telefon, appstore, kik, kameran, youtube etc. Jag klickade mig in på spotify och gick in på en utav mina många spellistor och tryckte på shuffle så en random låt sattes på. Och som tur för mig så var den Two Pieces av Demi Lovato som sattes på och det var min favorit låt just nu, stryck det hela hennes album är min drog. Men Two Pieces är en låt som jag verkligen kan relatera till eftersom den på minner om mig och Louis så himla mycket. Damn it… Jag kände hur mina ögon började vattnas men jag tog ett djupt andetag och fortsatte gå i en rask takt.
There's a boy, lost his way, looking for someone to play
There's a girl in the window tears rolling down her face
We're only lost children, trying to find a friend
Trying to find our way back home
We don't know where to go, so I'll just get lost with you
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together right
These dark clouds over me, rain down and roll away
We'll never fall apart, cause we fit together like, two pieces of a broken heart
I know where we could go and never feel let down again
We can build sandcastles, I'll be the queen, you'll be my king
We're only lost children, trying to find a friend
Trying to find our way back home
We don't know where to go, so I'll just get lost with you
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together right
These dark clouds over me, rain down and roll away
We'll never fall apart, cause we fit together like, two pieces of a broken heart
Now I can lay my head down and fall asleep
Oh, but I don't have to fall asleep to see my dreams
'cause right there in front of me
(right there in front of me)
Jag såg framför mig att det var ljus som kom bakom mig och med det menat så var det alltså en bil som körde bakom mig. Och den började köra närmare och närmare mig för att tillslut köra sida vid sida med mig. Panik började inta min kropp så jag började gå snabbare och jag hörde hur bilen stannade när jag var några meter ifrån mig. Den paniken som jag tidigare hade i min kropp blev med en sån fart som nästan var lika snabb som blixten om inte snabbare dubbelt så stark. Så utan att ens tänka efter så började jag springa men jag kunde höra hur personen bakom mig också började att springa. Och jag kunde höra hur personen bara kom närmare och närmare…
There's a boy, lost his way, looking for someone to play
We dont know where to go, so I'll just get lost again
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together right
These dark clouds over me, rain down and run away
We'll never fall apart, cause we fit together right, we fit together like two pieces of a broken heart
… Och till slut så kände jag ett fast grep om min vänstra axel som fick mig att stanna och personen bakom mig gjorde så vi nu stod face to face. Dylan var det som stod framför mig, så jag började skrika. Men innan jag han göra mycket alls så la hen en hand på min mun så jag inte kunde skrika längre och började istället leda mig tillbaka till hans bil.
There's a boy, lost his way, looking for someone to play….
Jag vet inte vad jag behöver göra för att mina kapitel ska bli längre, grrrr! För skrev typ två och en halv sida och det blir bara så är kort plus det är 1050 någoting ord, så ja. Men i alla fall HEEEEJ på er!! Har ju fortsatt att inte skriva så mycket på bloggen utan jag(Nora) har ju låtit Fanny och Cornelia skriva de flesta kapitlena. Jag har en bra anledning till att jag inte skriver så himla mycket så jag tänkte berätta för er nu.
Vad har hänt med din pappa? Alla barn måste ha kontakt med pappan eller ha en pappa om man kan vara med den! Försök iallafall, min kusins pappa är i fängelse och han får inte träffa honom alls. Men försök ta kontakt med honom iallafall! Det kommer nog bli bra ska du se <3 om du vill parats med någon så finns jag på kik :) kik: ellietheboss
Super bra kapitel! :D usch du måste verkligen ha ett helvete just nu. Hoppas din morfars operation gick bra, och det är klart att du vill spendera mycket tid hos honom då. Skolan är ju mycket viktigare och fortsätt kämpa på så kommer det gå jättebra! Jag har också pollen allergi och förstår verkligen hur du känner dig. Jag brukar ofta klaga på att det är jobbigt men har inte ens i närheten hur grymt du har, så nu ska jag sluta klaga på det! Hoppas du och din pappa börjar prata igen, och reder ut ert problem vad det nu är. Många kramar!!! :) <3 <3 xxxxx
Usch, jag tycker så synd om dig. Skulle aldrig klara av att bråka med min pappa. Stay strong :) <3
Så bra kapitel!!! Men stackars dig, hoppas allt blir bättre snart!!!! :')