Stay away, baby!Chapter 62
Tidigare:
"Gjorde jag det?" frågade han lågt. Jag var skräckslagen och kunde inte prata så jag nickade bara. Louis såg hur rädd jag var och började smeka min arm lätt en jag röck bort den.
"Rör mig inte!" viskade jag. Louis såg först ut att börja gråta tills han såg riktigt förbannad ut.
"Du är min flickvän jag rör dig om jag vill! Du är min flickvän! MIN!" sa han argt.
Paniken välde upp inom mig då han lutade sig fram för att kyssa mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag skrek ut det första som jag kom att tänka på. Och som man säger det första man tänker på brukar oftast vara rätt för tillfället...
"Louis vi borde ta en paus!"
Louis perspektiv
"Ta en paus,ta en paus, Louis vi tar en paus!" är var jag har hört i min hjärna sedan de orden lämnade Emys läppar imorse. Jag var helt stum efter de orden var ute i det fri och när jag väl kunde säga någoting så var det för sent. Hon hade redan gått och jag visste att jag kanske inte skulle få tillbaka henne igen.
Fan, var för var jag tvungen att slå till henne? Jag var bara så jävla förbanad att hon var med Harry när jag hade sagt till henne att hon inte fick det. Men såklart eftersom hon är hon så lyssnar ju inte hon på mig utan hon tror att allt är som regnbågar och enhörningar. Var för måste hon vara så jävla korkad ibland och varför var jag så dum i huvudet och lät mig bli kär i en tjej som inte ens låter mig skydda henne. Hon kanske tycker att jag inte behöver skydda henne men om jag inte skulle ha gjort det jag har gjort så skulle hon varit död vid det här laget.
"Louis vi borde ta en paus!" hörde jag hennes sammets lena röst säga.
"Aaaaaaaah!!" skrek jag rakt ut i klass rummet. Allting stannade upp och alla vände sig om inklusive Mr Parker mot mig. Vissa med halv öppna munnar och vissa med ett irriterat ansiktsuttryck för att jag hade stört deras konsentration av lektionen.
Jag puttade ut stolen med en sån fart så att den föll bakåt och låg på golvet istället för att stå men jag kunde inte bry mig mer om den. Utan jag gick med snabba steg mot dörren som ledde ut mot klassrummet ut till korridoren med alla skåp som nu säkert var folktom. När jag hade nåt fram till dörren och börjat trycka ner det gnisslande handtaget så hörde jag hur Mr Parker harklade sig.
"Mr Tomlinson vart tror du att du är på väg?" frågade han med sin extremt jobbiga röst som gällde genom öronen och lätt mer som en kvinnlig röst än en mansröst.
"Jag dra kunde inte bry mig mindre om det är jävla ämnet, har viktigare saker att tänka på." sa jag och öppnade dörren med en sån kraft så den slog i väggen och gjorde så taklamporna små gungade. Jag åter tog min fart som jag tidigare hade haft innan jag blev stoppad.Jag hörde hur dörren till fysik salen slogs igen med ett brak när jag var på väg bort från salen.
"Louis vi borde ta en paus!" hörde jag hennes röst säga igen och då kände jag hur mina ben började ta vika. Så med en duns så satt jag på mina knän på den blöta marken efter att det hade regnat tidigare idag.
"SLUTA!" skrek jag rakt ut och som en elektisk chock gick igenom min kropp. Så jag reste mig upp från marken och gick åter igen in i skolan för att leta rätt på den rätta salen. För att allt skulle gå lite snabbare så började jag springa igenom korridorerna till den sal som jag visste det var.
När jag kom fram till den sal det var så struntade jag i att knacka på utan jag bara öppnade dörren och tog ett steg in i salen.
"Mr Tomlinson vad gör du här?" frågade Mrs Andersson samtidigt som hon drog upp sina glasögon med pekfingret.
"Jag måste prata med Emy." sa jag och jag såg hur Emy ryckte till men hon tittade inte mot mig utan höll kvar sin blick i den bok de använde.
"Okej, ni får 10 minuter sen vill jag att du inte stör min lektion något mer." sa hon och jag nickade snabbt. Jag gick mot Emy med åter igen snabb steg. När jag kom fram till henne så tog jag hennes hand och drog upp henne från hennes plats och drog med henne ut genom dörren.
"Louis vad vill du?" sa hon forfarande utan att titta på mig.
"Vi kan inte ha en paus jag behöver dig och du behöver mig." sa jag och tog hennes händer i mina. Men bara efter några sekunder så drog Emy bort sina händer från mitt grep.
"Louis jag behöver inte dig och du behöver inte mig. När jag menar paus så menar jag att det är slut." sa hon med en riktigt irriterad röst. Jag kände hur mitt hjärta sjönk och hur allting runt mig började gå långsammare bara för att hon sa att det var slut.
"Men men vi kan inte... du är min och ingen annan får ha dig förutom jag." sa jag med en röst som var nära att brista.
"Vi kan och vi är över och jag är inte din, jag är ingen och du bestämmer inte över mig." var det sista hon sa innan hon gick tillbaka in i klassrummet och lämnade mig själv ute i korridoren.
Kram Nora,Fanny och Cornelia
Kommentarer
Postat av: Anonym
Super bra!!!
Postat av: Frida
Jättebra!! :D stackars Louis! :( måste vara hemskt! x
Postat av: Larry stylinson
Super bra!!!!!!!!!!!!
Postat av: Felicia
As bra!!! Men stackars Louis!!!! <3
Postat av: Lisa
trubbel i paradiset. I like it! :)
Postat av: Wilma
AAAH, shhhit! Nu händer det grejer asså, I love it. Man vill bara a mer all the time! :))
Trackback