"Lou..." viskade jag, ingen hade någonsin gjort något så här vackert åt mig. Louis gick över till mig, la ner rosorna och tog mina händer i hans egna. 

 

"Emy jag älskar dig även om jag får dig att gå igenom massor med skit så vill jag att du ska veta att allt jag gör är för att jag älskar dig. Och jag vill bara se ditt leende det är något jag knappt har sett sen...den där kvällen" sa han mjukt och kupade min kind med en varm hand. jag kysste honom på hans läppar men innan den djupare backade jag och jag kunde se kärlek och lite åtrå men han maskerade det snabbt.

 

Vi la oss ner och Louis drog mig till honom så jag satt mellans hans ben, ryggen mot hans bröstkorg. En film började spelas och jag kände genast igen den. On the road visades på duken. Louis kysste mig på tinningen och la sina händer om min midja. 

 

Att va såhär med Lou var fantastiskt, känna hans hjärtslag mot min rygg var det mest lugnande i världen. Vi åt pocornen och när filmen väl var slut forsatte vi att ligga kvar. Det var en skön tystan tills Louis bestämde sig för att bryta den.

 

"Innan jag träffade dig Emy var mitt liv som en månlös natt. Väldigt mörk, men det var stjärnor - punkter med ljus som bettyde något litet. Men sen kom du, som en metior. Plötsligt var allt i eld: skönhet, smarthet, humor allt brann. Men när du var borta, när jag inte hade dig längre, metioren fallit över horizonten var allt svart. Inget hade förändrats men mina ögon var bländade ifrån ljuset så jag kunde inte se stjärnorna längre. Och det var ingen mening med någonting" viskade han i mitt öra och jag släppte ut ett litet 'naww' Eller det var tills jag insåg att han totalt hade tagit det från twilight.

 

"Omg Louis du kan inte citera vad Edward sa till Bella.." sa jag och slog lätt till honom på armen. Han ögon visade att han hade blivit tagen på sängen. Jag bröt ihop i hysteriskt skratt så att jag fick torka bort några tårar som trillade ur mina ögon.

 

"Ja jag kan ju försöka" sa han och blinkade. Jag fortsatte att fnissa som en sexåring det var tills det klickade i mitt huvud.

 

"Vänta...läser du twilight böckerna?!" Louis tittade generat ner och hans kinder lyste i rött. Jah började skratta så mycket att min mage krampade. Min bad boy Louis läser twilight!!!

 

"Nej..." försvarade han sig själv men jag visste allt sanningen!

 

"Så är du team Edward eller team Jacob?" frågade jag med världens flin på mina läppar. Louis gav mig en blick som sa 'seriöst'

 

"Duh team Jacob såklart!" sa han med överdrivet mycket bitchighet. gud han är som en femåring ibland...

 

"Jacob?! Men Edward var ju där ifrån början och hon älskar ju honom!" skrek jag skojfullt.

 

"Men Edward lämnade bara henne!" skrek Louis tillbaka innan han kunde hejda sig och sådär höll vi på tills dörren öppnades. 

 

"Det är säkert bara Niall, kom boobear vi går och möter honom" sa jag och Louis 

 stannade plötsligt och tog tag i min armbåge.

 

"Vad kallade du mig?" frågade han med en förvirrad bild. Ett flin spred sig på mina läppar och jag log stort.

"Boobear du är ju inte exakt en bad boy om du läser twilight så nu mera kommer boobear passa dig mycket bättre." Louis morrade lite men sa inget så jag började gå igen. När vi kom in i vardagsrummet så gick Niall och Zayn in. Vänta Zayn? Och varför har han ett stort bandage på armen. Niall såg trött och orolig ut och jag sprang över till Zayn. 

 

"Men gud vad har hänt?" utropade jag, paniken tydlig i min röst.  Niall satte sig tungt på soffan med huvudet i händerna och Zayn stod tyst men med tårarna tydliga i hans ögon. Zayn tittade ner i golvet, jag tittade oroligt på honom, Louis blick brännde in i min rygg och Niall ner i sina händer. Det var knäpp tyst. 

 

"Emy, kan jag få gå upp och lägga mig i din säng" viskade Zayn efter några minuters tystnad. Jag nickade och  Zayn tassade tyst upp för trappan och dörren till mitt rum hördes öppnas och sen tyst stängas. 

 

"Vad i helvete har hänt Niall?" frågade Louis argt, på den lilla tiden Louis har vart i väst har han börjat skydda Zayn. Även Zayn inte riktigt vet att Lou känner så, men Louis tycker att det är hans fel så när Zayn kommer hen med en stor blodig arm i bandage är det klar att han reagerar. 

 

"Jag vet inte riktigt, han ringde och jag hittade honom i hans bil på parkeringen. Direkt körde jag honom till sjukhuset men Zayn ville inte stanna han sa att vi måste skydda Emy och att han kommer komma efter henne" viskade Niall. Mitt blod frös till is, Dylan det måste vara Dylan. Han gjorde det här mot Zayn. 

 

"Det var det enda han sa...Dom på sjukhuset sydde ihop honom, det var ett knivsår vet ni...mer än så vet jag inte han vägrar berätta. Så fort jag frågade blev hans ögon blanka och han håller sig för munnen sen börjar han skaka. Jag vet inte vad jag ska göra.." viskade Niall och ett par tårar föll ur hans ögon.

 

"Jag går upp och pratar med honom" sa jag och sprang upp och smög sen in i mitt rum. Zayn satt i en boll och gungade fram och tillbaka. Jag gick över till min säng och satte mig, jag drog ner Zayns huvud så det låg i mitt knä. Han började skaka och jag la min hand på hans korpsvarta hår. 

 

"Shh babe ta det lungt, så så ja det är okej" viskade jag och Zayns hand höll ett dödsgrepp om mitt lår men jag fortsatte bara att dra mina fingrar genom hans hår. Efter några minuter slutade Zayn att skaka och jag trodde att han hade somnat men sen började han prata.

 

"Emy, Dylan kommer..." mumlade han, jag stelnade till men men tvingade mig själv att sluta sitta som en sten. 

 

"Jag vet" viskade jag och Zayn tog ett djupt andetag. 

 

"Emy om jag säger något till dig lovar du att inte hata mig då?" viskade han och jag kände en tår träffa mitt lår.

 

"Inget skulle någonsin kunna få mig att hata dig" försäkrade jag honom och Zayn drog in ett till djupt andetag bara att det här skakade. 

 

"Lovar du?" snyftade han fram och jag drog ihop ögonbrynen, jag skulle aldrig hata Zayn. 

 

"Lovar" svarade jag och Zayn öppnade sin mun igen.

 

"Dylan han kysste mig och jag försökte få bort honom men det var då han högg mig och nu känner jag mig så smutsig, ingen skulle förstå om jag berättade det men det är som om-"

 

"Jag förstår, kommer du ihåg när vi var på den där festen och Dylan kysste mig...Jag trodde att han skulle våldta mig sen kom du, du kom och räddade mig så jag vet hur det känns" viskade jag och han låg kvar och återigen trodde jag att han hade somnat men han öppnade munnen igen.

 

Kan du ligga här och sova med mig Emy?" frågade han men en sådan ynklig röst att jag nästan började gråta. Han var så trasig och han såg ut som ett litet barn som tappat bort sin mamma i parken. visste inte vägen hem utan den där andra personen. 

 

"Det är klart" viskade jag och Zayn stängde ögonen. Zayn somnade strax därefter. Ett par fötter utanför min dörr berättade att Niall och Louis hade lyssnat och hört allt. Men det fick jag oroa mig för imorgon nu vill jag bara sova... sova och glömma Dylan och all skit han hade med sig

 

 

 

 

"Det känns inte som om du är borta vet du...att du bara kunde försvinna på några sekunder. Att älska någon så mycket som jag älskar dig och sen veta att jag aldrig mer kommer få se dig, hålla din hand, kyssa dig, se ditt leende...det gör ont så jävla ont...enda anledningen till att jag fortsätter vara kvar här på jorden är för att jag vet hur besviken du skulle bli om jag tog livet av mig för att träffa dig igen. Men under dom här två veckorna har jag tänkt på det hundra gånger, eller tänkt på att skära mig men då kommer ditt ansikte upp i min hjärna och jag lägger ifrån mig rakhyveln, för jag vet hur ledsen du skulle bli om du fick reda på att jag gjorde det och eftersom du alltid är med mig så vet du ju vad jag gör. Så för din skull lever jag, för din skull så ska jag försöka leva mitt liv." när jag blundade kunde jag nästan föreställa mig att Chris satt här bredvid mig men när jag öppnade ögonen satt han inte där men någon annan gjorde det.

 

"Saknat mig?"

 

  Btw jag hinner inte stavnings kolla nu så om det finns stavfel... sorry :/

"Zayn, Zayn, Zayn" sa han och log sjukt. Han ögon var mörka och långsamt plockade han upp en kniv, det silvriga bladet blänkte i solen han drog sin tumme över bladet och tittade upp på mig igen. 

 

"Vad vill du?" frågade jag svagt. kan jag inte bara få sitta vid min döda pojkvänns grav i lugn och ro utan att någon ska störa mig? Dylan skrattade, eller inte skrattade han gjorde ett läte som kom ifrån en dåliga actionfilm när 'skurken' gör ett 'mohahah' så lät det och han fick rysningar gå över min ryggrad. 

 

"Bara prata, Zayn jag är inte kallhjärtad. Du har precis förlorat din pojkvän jag är här som stöd" sa han och log. Att han ens vågar spela spel när jag är såhär! 

 

"Du vet jag förlorade ju också en man den kvällen, han betydde ju inte något för mig men två extra händer är ju alltid bra att ha..." 

 

"Fuck off" spottade jag ur mig och plötsligt låg Dylans kniv mot min hals. Hans ögon mörknade och bladet trycktes hårdare och jag sväljde nervöst. 

 

"Zayn" började han och lutade sitt huvud lite åt höger, han blinkade oskylddigt som om han inte förstod varför jag blev så rädd. "Du behöver inte va otrevlig" det sjuka leendet var allt jag kunde se, jag vet inte varför men en låt Emy brukade lyssna på ploppade upp i mitt huvud. En sångare som heter Ed sjöng den och låten börjades spelas upp i mitt huvud.

 

FÖRLÅT JAG ÄR VÄRLDENS HEMSKASTE PERSON SOM INTE HAR SKRIVIT PÅ EVIGHETER!!! 

 

 

 

 

 

Vi vet nu att Harry bär Calvin Klein kalingar i BSE, YAY!!

Jag fixade till min slips för säkert tjugonde gången under dagen utav nervositet. Jag drog in nytt syre till mina lungor och öppnade dörren. Längst fram satt Chris familj, Zayn, hans familj, Emy och Josh. Jag fick några tysta hej, jag nickade och satte mig ner bredvid Josh. Zayn var inte samma person sen Chris hade dött. I hela två veckor satt han inlåst på sitt rum, endast hans mamma och Emy fick komma in. 

 

Emy sa att han mest låg och grät eller stirrade upp i taket, ingen utav visste vad vi skulle göra förutom Emy hon sa att efter hon hade förlorat hennes mamma var hon likadan men att efter man hade plockat upp bitarna av sig själv så kunde man leva igen. Att alla fixade ihop sig själva i sin egna tid och att det var exakt det vi skulle ge Zayn. Tid.

 

Kyrkdörren öppnades igen och in kom Louis i en gråsvart skjorta och ett par hängslen, jag blev faktiskt lite förvånad att han hade klätt upp sig men han gjorde det säkert för Emy, hon hade en svart klänning men en öppen triangel på ryggen. 

 

Sakta men säkert blev kyrkan nästan full med folk och allt jag kunde se var ett hav av svart och ledsna ögon. En präst började prata om att förlora någon nära i livet och Chris mamma Emily bröt tyst ihop, hon la huvudet på hennes mans axel. Zayns ögon tårades men han grät inte. 

 

Emily gick upp torkade bort tårarna och öppnade munnen.

 

"Chris...Chris han...." hon stängde munnen igen och något flög över hennes ögon men hon tryckte fort bort känslan och fortsatte att prata. " Att någon kan skjuta och 18 årig pojke är ofattbart, ingen förälder vill höra att sitt barn har dött innan dom. Och att höra att Chris dog utan mig vid sin sida är det hemskaste jag någonsin har hört. Att han låg med en kula i sig och dog på en strand ensam..." jag flyttade lite på mig, en sjuk känsla bubbla upp i min mage för att vi hade ljugit för henne, kanske om hon hade vetat att Zayn satt vid hennes sons sida till hans sista andetag hade hon mått bättre men vi kan inte berätta något för henne.

 

Emily fortsatte att prata och efter henne gick Zayn upp på skakiga ben. Han tittade ut över alla i kyrkan och drog ett skakigt andetag. Han höll i en mikrofon så att han skulle höras ut, för några sekunder stängde han ögonen innan han öppnade munnen. 

 

"Chris har den här favorit sången, how to save a life jag vet inte hur många utav er som har hört den men Chris brukar vilja att jag ska sjunga den innan han somnar så jag antar att jag vill sjunga den till honom en sista gång" sa han men viskade den sista bite. "Och min vän Louis här ska spela piano" sa han och nickade mot Louis som reste på sig gick titt den svarta stora flygeln. Seriöst Louis på piano? Va inte han Londons 'bad boy'? 

 

Men Louis började spela och det lät riktigt vackert. Zayn tog ett djupt andetag och stängde ögonlocken sen började han sjunga och i alla år som jag har kännt honom så har jag aldrig vetat att han kan sjunga men han sjöng med så mycket känsla att jag nästan började gråta, okej jag kanske började gråta.

 

 

 

 

Kram Nora, Fanny och Cornelia

Väl vid Emys hus kysste jag henne hej då och hon hoppade ut. Med en sista vinkning öppnade hon dörren och gick in. Jag skulle precis starta bilen när min mobil plingade till och sa att jag hade fått ett nytt sms.

Lous perspektiv:

 

 

"Redo?" frågade Zayn när alla hade satt sig i den stora bilen. Niall körde, jag satt bredvid honom, bakom mig satt Josh och en kille som jag tror heter Mark. Zayn satt längst bak med Chris och höll händer. Chris viskade något i Zayns öra och kysste honom sen på kinden. Jag började genast sakna Emy, lite sjukt att jag ser ett bögpar och tänker på Emy... 

 

Mina tankar avbröts när Niall sa ett 'ja' och startade bilen. Vi åkte under tystnad, ett sms fick min skärm på mobilen att lysa upp och Emys namn poppade upp.

 

Var försiktig xx

 

 

jag började skriva tillbaka och ett leende formades på ina läppar. Innan Emy har jag aldrig riktigt haft någon som har brytt sig om mig...

 

Louis: Så klart jag är sexyface ;) xx

 

Emy:-.-.... men se till så dom andra inte skadar sig också xx

 

Louis: Inget kommer hända babe xx

 

Emy: jag älskar dig Louis xx

 

 Louis: Jag älskar dig xx

 

 

"Louis?!" ropade Niall och viftade med en hand framför mitt ansikte. Jag tittade förvirrat upp men när jag såg att vi var framme hoppade jag ur bilen, min högra hand kände efter så min pistol satt kvar på kanten utav mina jeans sen vände ag mig om till dom andra.

 

"Okej, jag vill inte att vi börjar skjuta någon om det inte absolut är nödvändigt förstått?" jag spände blicken i var och en utav dom och alla nickade. Vi började gå mot det nedbrända huset, den döda marken knastrade under våra skor och allt här kändes...dött. Huset var som perfekt för en skräckfilm, glaset i fönsterna var krossat och dörren lite snett hängandes på vid gavel. Trät var murket och huset knakade när vi gick upp för den lilla trappan till dörren. 

 

Insidan var exakt som jag mindes den, tavlor på väggarna och man kunde se mörk randig tapet här och var på väggarna. Vi gick till det som hade en gång varit ett stort vardagsrum och så fort vi steg in i rummet bemöttes vi utav Dylan, Ryan, Harry, Liam, Marcus, John, Nick och Steven. 

 

"Så ni bestämde er för att komma tillslut" sa Dylan och flinade, han drog en hand genom håret.

 

"Dylan vi kom inte hit för att småprata, nu spotta ut vad du vill säga" sa jag, mitt humör gick från normal till irriterad på två sekunder.

 

"Louis tsk tsk tsk först och främst du borde känna mig bättre än att lämna din flickvän ensam i ett sånt här läge" sa han och flinade ett sjukt leende. Allt mitt blod försvann från kroppen. Han har rätt Emy är helt ensam nu, ingen som kan skydda henne...fast hon har ju låst huset...

 

"Du skulle bara våga göra något mot henne!" skrek jag och skulle precis ta ett steg mot honom när Mark höll fast min ena arm. Jag gav Mark en dödsblick som sa typ ' släpper du mig inte nu så...' men han släppte mig inte. Nialls ansikte var rött av ilska men han stod också still. Josh tittade på Dylan med så mycket hat att om hans blick skulle kunna döda skulle Dylan ligga på marken vid det här laget. Zayn hade en blick som sa panik, Mark och Chris känner inte Emy så bra men dom oroade sig fortfarande sig för henne. 

 

"Oh jo Louis jag vågar, efter vi" sa han och visade mot killarna från öst. "Såg din lilla slampa i ditt rum lovar jag dig att ingen utav oss kunde sluta tänka på henne. Hennes kropp asså, hon är säkert ett skönt knull. Är hon inte det?" frågade han och jag stod där chockad. Hade alla dom sett henne, min Emy? Att han ens vågade?!

 

"Din jävel!" väste Niall fram mellan tänderna och Dylan började skratta. Jag tittade i smyg på Harry och han gav mig en ledsen blick. Jag visste ju redan att han hade känslor för Emy och nu om han hade sett henne så...Det fick mitt blod att koka och innan jag visste ordet utav det hade jag hoppat på Dylan. Min knytnäve kom i kontakt med hans käke han släppte ut ett 'off' och vacklade till. Dom andra hade hoppade på varandra och i kanten utav mitt öga såg jag Harry stå, lite osäker på vem han skulle hjälpa. Vi fick ögonkontakt och jag mimade gå och Emy  han nickade och smög ut ur huset. Harry skulle skydda henne ifall någon kom. En tyngd lyftes från mina axlar när jag tänkte det men plötsligt låg jag på marken med Dylan på mig och hans knytnävar slåendes på min mage. Jag kastade av mig honom och reste på mig. Jag drog upp min pistol och riktade den mot Dylans huvud. dom andra var inne i sina egna slagsmål så dom märkte inte oss.

 

"Du vet att jag borde skjuta dig nu så är allt över" sa jag och log sjukt. Dylan är bara problem, mitt finger var på avtryckaren

 

Ett högt ljud lät när en kula flög ut.

 

Bara att det inte var min pistol som hade skjutit någon. Det var Steven som hade skjutit Chris. Ett skrik hördes och tårar vällde ur Zayns ögon. Han tog upp sin pistol och slog den hårt i Liams huvud innan han riktade den mot Steven. Både Liam och Steven föll ner till marken bara att en utav dom var död. Jag tacklade ner Dylan till marken och började sprka på hans huvud. Efter några sparkar förlorade han medvetandet och jag såg mig omkring. Josh slogs med Ryan men strax hade han också gjort Ryan medvetslös. Niall höll sig om sin vänstra axel medan han sprang över till Chris och Zayn. 

 

Chris tog snabba och korta andetag samtidigt som han höll Zayns hand. Zayn strök Chris på kinden med tårarna rinnandes ner för kinderna. 

 

"Babe du kommer klara dig, du kommer klara dig, du kommer klara dig, du kommer klara dig" viskade han om och om igen. hans röst sprack lite.

 

"Zayn...vi vet båda två att jag inte kommer klara mig" sa Chris med en svag röst och hostade upp blod. 

 

"Snälla lämna mig inte" viskade Zayn och kysste honom på pannan. 

 

 

 

"Zayn, du är det bästa i mitt liv eller nej du är mitt liv gråt inte" viskade Chris.

 

"Du är också mitt liv, Chris du är mitt liv snälla kämpa, jag älskar dig så mycket lämna mig inte Chris! Lämna mig inte!" skrek Zayn desperat. Chris började spy upp blod men Zayn satt fortfarande i skräddarställning med Chris huvud i sitt knä. 

 

"Jag älskar dig också cupcake" Chris tog upp sin hand för att röra Zayns kind men mitt i rörelsen släppte han den och höll sig över bröstkorgen. 

 

"Gråt inte för mig älskling" viskade han och drog ett sista skakigt andetag. Zayn började gråta mer än vad han redan gjorde. Han la sin panna mot Chris panna, Zayn släppte ut det hemskaste skriket jag någonsin har hört. Niall hjälpe Zayn upp, på skakiga ben. Det tog oss allihop att få ut Zayn ur huset och in i bilen. Han satt längst bak med Niall och Josh körde hem. Emy kom utrusande så fort vi var vi hennes hus. Harry stod kvar i dörröppningen, hon gav mig en stor kram och log ett leende som fick mig att smälta. Hon tittade bakom mig och leendet försvann. 

 

"Zayn?" frågade hon och släppte mig. Zayns ljusgråa jeans och vita tshirt var täckta i blod samt hans händer och armar. 

 

"Chris är död" viskade an och Emy slängde sig runt hans hals. 

 

"Jag är så ledsen Zayn" han höll om henne som om det gällde livet vilket det typ gjorde. Zayn hade inte orken just nu att leva då hans pojkvän precis hade dött i hans armar. Emy hjälpte honom att komma in och hon bäddade in honom i hennes säng. Emy satte sig bredvid och strök honom på kinden.

 

"Godnatt Zayn" viskade hon och kysste hans panna.

 

 

 

 

 

Sen fixade jag håret, den lilla stubben som hade kommit fick vara kvar för dagen då jag inte hade ork att raka bort den. När jag kom in i mitt rum igen låg Emy vaken och gjorde något på sin mobil. Jag började små skratta när jag hörde musiken till angry birds spelas och hon tittade upp på mig.

 

"Hej, jag hörde inte att du kom tillbaka" sa hon och la ner mobilen, hon hoppade upp ur sängen och tassade över till mig. Jag blir alltid mållös när jag ser Emy och nu när endast har en utav mina tshirtar och ett par trosor på sig kan jag inte sluta titta på henne.

 

"Gillar du vad du ser?" sa hon och fnissade, jag kunde inte säga något så jag nickade bara och hon fnissade igen.

 

"Skulle det inte va bättre om jag inte hade någon tröja på mig alls?" viskade hon i mitt öra och bet sen i öronsnibben, rysningar gick i hela min kropp och innan det här skulle gå längre så la jag mina händer på hennes midja och puttade bort henne lite, jag harklade mig.

 

"Emy, inte nu" det tog allt jag hade att yttra dom orden och så fort dom lämnade mina läppar suckade hon lite.

 

"Okej" viskade hon men sen glimtade hennes ögon till med busighet. "Men tro inte att jag är klar med dig" viskade hon igen och började dra av sig sin tshirt. Jag kunde bara gapa.

 

"Emy jag sa precis-" började jag men hon avbröt mig.

 

"Vad jag ska bara ta på mig mina kläder" sa hon och tittade oskyldigt på mig, hon plockade upp hennes BH från golvet och knäppte på den. Nu stod hon i endast ett par svarta spets trosor och en svart BH, ååh Emy varför jävlas du med mig?

 

"Har du sett mina shorts Louis?" frågade hon och kikade oskyldigt på mig henom hennes ögonfransar. Jag pekade mot min svarta stol och hon gick dit. Hon satte på sig don korta jeans shortsen sen gick hon över till min garderob och plockade ut en hoddie. Den var förstor så man såg inte shortsen, hon såg plötsligt mer gullig ut än sexig men när gick fram och kysste mig så försvann alla tankar om att hon var gullig. Precis när jag gav upp och tänkte ta henne där rakt mot väggen som jag hade tryckt upp henne mot puttade hon bort mig med ett flin på läpparna. 

 

"Du hade din chans förut Louis nu har jag klätt på mig så..." sa hon och binkade med högra ögat.

 

"Du bara vill jävlas med mig?" frågade jag och skrattade lite. 

 

"Kom jag har lovat Niall att du ska va hemma om tio minuter" jag tog hennes hand och vi gick ut till min bil. 

 

Väl vid Emys hus kysste jag henne hej då och hon hoppade ut. Med en sista vinkning öppnade hon dörren och gick in. Jag skulle precis starta bilen när min mobil plingade till och sa att jag hade fått ett nytt sms.

 

 

Dylan: Jag kan se varför du har kvar Emy, hennes kropp är fantastik. Svart spets min favorit.

 

Jag frös till is, Dylan hade sett Emy byta om i mitt rum!