Stay away baby! Chapter 76
"Shh babe, gråt inte" viskade Louis vilket bara fick mig att gråta mer.
"Jag vill bara inte att någon ska skada er..." snyftade jag in i kudden och jag hoppades att dom kunde höra vad jag sa.
"Inget kommer hända, allt kommer bli bra" tröstade Louis mig och jag log in mot kudden lite, gud vad jag älskar den pojken.
"Förlåt, jag älskar er alla och jag kan inte ens tänka på vad som skulle hända om något hände med er" det sista hörde man knappt men dom fortsatte att trösta mig.
"Det är okej, allt kommer bli okej" sa Harry tyst innan jag somnade.
"Det är okej, allt kommer bli okej." Det hade jag sagt till mig själv i en hel vecka nu, ingenting hade hänt än och jag hoppades på att inget skulle hända. Jag hade varit med Louis i skolan men efter skolan så var han med killarna för att planera. Jag hade sett honom några gånger när dem hade varit hemma hos mig, men då fick jag inte vara med. Dom vet att jag inte gillar det dem håller på med, så dom tycker inte att jag ska vara där.
Men idag så ska jag och Louis göra någonting tillsammans men vad vet jag inte, för han ville att det skulle vara en överaskning. Jag hör hur dörrklockan ringer nerre i hallen och jag kollar mig en sista gång i spegeln innan jag springer ner till hallen. Jag öppnar dörren och där står killen jag älskar så mycket.
"Hej." Säger jag glatt till honom.
"Hej baby." Säger han och kysser mig.
"Redo?" Frågar han mig samtidigt som vi går ut till bilen.
"Ja, men kan du inte säga vart vi ska?" Frågar jag honom. Han skakar på huvudet samtidigt som vi sätter oss i bilen, han startar motorn och börjar köra.
-
Efter runt tjugo minuter så har Louis stängt av motorn. Jag går ut ur bilen och ser den stora skylten "London Zoo" jag ler och kollar på Louis.
"Ska vi gå på zoo?" Frågar jag honom och ler.
"Ja, det var det bästa jag kunde komma på." Säger han osäkert som att jag inte gillade hans idé.
"Louis, det kommer bli jättekul, kom nu!" Säger jag till honom, han tar min hand i hans och vi går inåt mot zoot.
-
"Jag hade det jätte roligt, Louis." Säger jag och lägger armarna runt hans nacke, han tar händerna om min midja.
"Bra, jag med." Säger han och kysser mig på pannan. Jag ler för mig själv, allting är så perfekt just nu men jag visste att direkt när vi kom hem så skulle allting vara som vanligt igen. Han skulle vara tvungen att vara med killarna för att planera och jag skulle sitta där själv eller vara med Valerie.
"Louis?" Frågar jag honom och han kollar ner på mig.
"Ja?" Svarar han oroligt.
"Kan jag få stanna hos dig ikväll?" Frågar jag honom.
"Alltid Emy." Säger han och kysser mig passionerat på läpparma.
Jag vet att det här kapitlet blev riktigt kort men jag ville att ni skulle få det ikväll. Bättre kort än inget, eller hur?
Vad gör ni nu på sommarlovet? Vad ska ni göra? Vad har ni gjort? KOMMENTERA!!
Kram Fanny, Nora & Cornelia! xx
KOMMER SNART!
Länkbyte!
Stay away, baby! Chapter 75
"Jag går över till väst." Säger jag lungt.
"Vad fan pratar du om? Vad tror du du håller på med?!" Skriker han.
"Du hörde vad jag sa, hej då." Säger jag surt och lägger på.
"Inte trodde jag att du skulle göra det." Säger Josh och kollar på mig.
"Jag gör vad som helst för Emy." Säger jag som svar. Josh ler mot mig och nickar sakta. Helt plötsligt hör jag någon viska i mitt öra.
"Jag gör vad som helst för dig med." Jag vänder mig om och ser personen jag älskar mest.
Nialls perspektiv:
Jag fattar inte att Louis ringde till Dylan.
Men han är väl seriös med Emy, fast nu kommer allt bli hårdare. När Louis inte är i öst längre så kommer det bli krig. Dom har fått tillbaka Louis till öst efter första gången som han försökte lämna så jag kommer hålla ett öga på honom. Jag kan inte riktigt lita på honom men Emy litar och älskar honom så jag antar att jag får respektera det.
Efter att Zayn och Josh hade gått hem gick jag upp till mitt rum och lät mina tankar flöda fritt, Dylandramat var prio ett och vi måste vara berädda på att dom kommer attackera, så först måste vi samla ihop alla killar på väst som kan hjälpa oss i det här. Sen måste vi sköta det så snyggt som möjligt utan att någon dör men öst är smartare än att döda någon öppet så vi ska göra det här så öppet vi kan. Dom kommer vara smarta och vänta till nätterna och jag kommer bokstavligt talat sova med ett öga öppet.
Vi måste skaffa vapen, Zayn vet jag redan har men jag har inte min pistol längre och Josh har aldrig ägt någon. Ingen utav oss har dödat någon men jag sköt en gång Ryan när han skulle skjuta min mamma, men det är en helt annan historia. Ryan dog inte då det bara var i benet men ändå. Jag slår vad på all mat i världen att Louis har en pistol om inte flera och sen är det några andra killar i väst som har. Andy är västs vapenlangare så jag kan ringa till honom.
Jag kände huvudvärken smyga sig in i mitt huvud och jag stängde ögonen för några sekunder, djupa andetag drogs in och ut genom min mun och en hand ruffsade till mitt redan ruffsiga hår. En våning ner hörde jag Emy fnissa och Louis säga något som jag inte kunde urskilja.
Aldrig trodde jag att min fiende skulle ha ett förhållande med min syster, lämna öst för henne och sitta i mitt vardagsrum med henne.
Världen är en galen skit....
Emys perspektiv:
Under veckan hade jag inte träffat varken min bror eller min pojkvän så mycket för alla killar är hos Josh och planerar. Vad dom planerar vet jag inte exakt men det är något stort. Alla vet om det och hela staden ligger och väntar på att 'det' ska hända.
Jag har varit med Val hela veckan, i början var hon lite arg på mig för att jag inte hade berättat om Louis för henne men hon kom över det när jag gav henne cupcakes. Idag låg vi och kollade på The vow, godisskålen var slut sen länge sen och jag kunde inte hjälpa att önska att Louis var här och höll om mig. Ett svar från gudarna hördes när dörren öppnades och in kom Louis, Niall och.... Harry?
"Harry, vad gör du här?" frågade jag och han vände blicken mot mig, hans ansikte lyste upp och ett leende spreds på hans läppar.
"Men hej på dig med Emy" sa han och blinkade, Louis blängde på honom och jag tog hans hand i en lugnande hjälp.
"Mmm, hej hej nu vad gör du här?" upprepade jag igen och Harry rullade på ögonen innan han svarade.
"Jag kanske inte går över till väst men jag bryr mig om dig och Louis och om ni är i fara så hjälper jag" Louis stelnade till lite och jag klämde hans hand mjukt.
"Harry om du försöker något med-" började han men jag avbröt honom.
"Tack Harry, det betyder mycket" sa jag och log.
Harry började berätta om hur Dylan vart galen efter samtalet från Louis och hur hela öst hade planerat hela veckan att attackera. Dom hade fullt med olika planer allt från att döda Louis till att döda mig eller Niall.
Jag klarade det utan reste fort på mig och sprang in i mitt rum och slängde mig på sängen. Några tårar föll ur mina ögon och ner över mina kinder. Dörren öppnades och två personer kom in. Dom satte sig på vardera sida och en stor hand strök över min rygg och den andra personen tog min hand. Genast kände jag att det var Louis som höll i min hand och när jag tittade upp möttes jag utav Harrys gröna ögon. jag blev lite förvånad över att Louis hade släpppt in Harry även om han själv var med... men ändå.
"Shh babe, gråt inte" viskade Louis vilket bara fick mig att gråta mer.
"Jag vill bara inte att någon ska skada er..." snyftade jag in i kudden och jag hoppades att dom kunde höra vad jag sa.
"Inget kommer hända, allt kommer bli bra" tröstade Louis mig och jag log in mot kudden lite, gud vad jag älskar den pojken.
"Förlåt, jag älskar er alla och jag kan inte ens tänka på vad som skulle hända om något hände med er" det sista hörde man knappt men dom fortsatte att trösta mig.
"Det är okej, allt kommer bli okej" sa Harry tyst innan jag somnade.
förlåt det här är inte bra men jag (cornelia) har världens plan på hur "kriget" kommer utspela sig men det kommer ta ett tag att skriva så om det blir lite glest då så är det för att jag ska skriva så bra jag kan och jag ska be fanny och nora att skriva också men jag har vissa saker som JAG måste skriva meeeen dom kan ju skriva det andra :)
Sen är jag en dålig människa för att jag inte kan sluta skratta åt den här?
Stay away baby! Chapter 74
"Okej Louis...jag tycker inte om dig men om du kan hjälpa till att skydda henne antar jag att det är okej att du är med Emy..." han stod och tittade på mig med stora ögon som om jag hade fått tre huvuden och jag flinadde lite för mig själv.
"Aldrig hade jag trott att Niall Horan skulle säga att jag fick ha ett förhållande med hans syster" sa Louis och flinade.
Jag skrattade lite och svarade. "Inte jag heller men jag har bara en sak du måste göra för mig" började jag och tittade Louis i ögonen.
"Vad som helst för Emy" sa han seriöst och jag tog ett andetag.
"Lämna öst"
Jag vart chokad över det Niall sa att han ville att jag skulle lämna väst. Jag började direkt tänka på vad Dylan och Ryan skulle säga och speciellt Liam och Harry. Jag bodde nder samma tak som Harry och han är min bror jag kan bara inte svika honom, men jag älskar Emy. Jag klarar inte av att vara utan Emy, men jag kan inte låta Harry bli min fiende.
"Jag gör det." Säger jag och kollar upp seriöst på Niall.
"Bra." Säger han till mig och jag nickar. "Kom över imorgon vid sju." Säger han till mig och går ut ur rummet, jag hör hur han säger hej då till Emy och efter ett litet tag så kommer Emy in i mitt rum.
"Vad pratade ni om?" Frågar hon mig samtidigt som hon sätter sig ner i min säng.
"Om dig." Svarar jag henne och sätter mig ner brevid henne.
"Vadå om mig?"
"Jag går över till väst för din skull." Säger jag till henne, hennes ansiktsuttryck blir genast chokat.
"Va?" Säger hon sakta som att hon inte förstod vad jag sa.
"Jag går över till väst." Säger jag till henne. Hon kollar på mig och är tyst ett tag innan hon slänger armarna om min nacke och kysser mig passionerat.
"Varför?" Säger hon när vi har slutat kyssas, hon lägger sig ner i mitt knä och kollar upp på mig.
"Jag kan inte klara av att vara utan dig." Säger jag till henne, och pillar med hennes hår.
"Jag klarar inte av att vara utan dig heller." Säger hon till mig leendes.
_
Jag knackar på dörren och väntar på att någon ska komma och öppna, efter några minuter så kommer Niall och öppnar åt mig.
"Hej.." Säger jag obekvämt.
"Hej." Säger han, jag går in genom dörren och stänger den. "Vi är i vardagsrummet." Säger han och går iväg. Jag tar av mig skorna och hänger upp min skinnjacka, när jag kommer in i vardagsrummet ser jag Zayn, Josh och Niall sitta på soffan. Jag sätter mig ner i hörnet av soffan, alla tre kollar på mig som att dem väntade på att jag skulle säga något.
"Vi behöver veta att du inte "skojar" med oss så vi har en sak du behöver göra." Säger Zayn och kollar på mig seriöst.
"Vad?" Frågar jag dem.
"Ring Dylan eller Ryan och säg att du är med oss." Säger Josh som att det var den enklaste saken man kunde göra. Jag tog långsamt upp mobilen och klickade in Dylan's nummer och satte på högtalaren.
"Heey Louis." Hör jag Dylan säga, jag kollar på dem andra och dem kollar på mig som att jag bara hade ett val.
"Heey, du jag måste prata med dig om en sak." Säger jag till honom.
"Om det handlar om Emy vill jag inte höra." Säger han irriterat, jag hör hur Niall fnyser till.
"Jag går över till väst." Säger jag lungt.
"Vad fan pratar du om? Vad tror du du håller på med?!" Skriker han.
"Du hörde vad jag sa, hej då." Säger jag surt och lägger på.
"Inte trodde jag att du skulle göra det." Säger Josh och kollar på mig.
"Jag gör vad som helst för Emy." Säger jag som svar. Josh ler mot mig och nickar sakta. Helt plötsligt hör jag någon viska i mitt öra.
"Jag gör vad som helst för dig med." Jag vänder mig om och ser personen jag älskar mest.
Åhhhh va dåligt!! Seriöst jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om allting. Men jag hoppas att det duger.
Kram Fanny, Nora & Cornelia!
Nytt kapitel på söndag!
Stay away, baby! Chapter 73
Jag öppnar dörren till Louis hus utan att knacka på, jag vet att jag inte skulle kunna komma över om någon annan var hemma så det fanns ingen mening med att knacka. Jag tar av mig skorna och jackan hänger väskan på min axel, jag hör musik komma från övervåningen så jag går upp för trappan. Musiken kommer från Louis rum och jag öppnar försiktigt dörren. Han sitter och sjunger med i låten han lyssnar på och det låter så bra, han har fortfarande inte märkt att jag är i rummet så jag ställer mig bakom honom och lutar mig över honom och kysser honom på kinden. Han snurrar runt på stolen och ler stort mot mig.
"Hörde inte att du kom." Säger han till mig samtidigt som han reser sig upp han lutar sitt huvud neråt och kysser mig jag kysser honom passionerat tillbaka.
"Så är det här Zayn bor nu?" Hör jag en arg röst bakom mig.
Nialls perspektiv:
När Emy hade sagt sitt hej då till mig och lämnat mig ensam i huset så reste jag mig upp från min posetion i soffan. Jag gick fram till teven som var det jag hade gjort sedan jag kom hem, tittat på teve. Så jag tryckte på off knappen istället för att trycka på stand by knappen på fjärrkontrollen. När teven var avstängd så började jag gå ut från mitt rum men innan jag gjorde det så tog jag upp mina skor och jacka från golvet och satte istället på mig det. De svarta supra skorna drog jag på mig och knöt en väldigt lös roset på båda skorna.och jackan drog jag bara smidigt på mig och jag lät den vara öppen.
När jag hade mina ytterkläder på mig så började jag min väg ut från mitt rum och ner för trappan. Medan jag gick ner för trappan så tog jag upp mina nycklar från högra jack fickan så att jag så fort jag kom ut kunde låsa dörren och köra iväg mot Louis. Och det var precis det jag gjorde jag gick ut genom ytterdörren och när jag var ute så stängde jag dörren för att sedan låsa dörren. Jag satte i husnyckeln i låset och ryckte i nyckeln några gånger tills det gick att snurra nyckeln åt vänster. När huset väl var låst så riktade jag bilnyckeln mot bilen och tryckte på unlock knappen så att bilen blev olåst. Jag öppnade förardörren och slank in i förarsättet och satte i nyckeln i nyckelhålet. Jag vred om nyckeln så att jag hörde att motorn började spinna när jag löst tryckte ner gaspedalen. Jag log när jag kunde höra de alla hästkrafter som motorn hade när jag tryckte ner pedalen och jag var så glad att Emys pappa hade byt ut motorn till en mycket bättre.
precis som jag visste så gick Emy in i Louis hus och jag stannade motorn och hoppade ur bilen. Det hade blivit lite kallare ute men jag sket i det och lät min jacka vara öppen. Min mobil började buzza och jag suckade lite innan jag tog upp den och svarade.
"Zayn, är det något viktigt?"
"Nej jag hade bara tänkt att fråga om du ville hänga lite men vad gör du?"
"Jag ska precis gå in till Louis och slå ut några tänder!" sa jag argt och det var tyst i några sekunder innan Zayn svarade.
"Vad har han gjort nu då?"
"När Emy var borta så hjälpte ju Louis mig att leta efter henne och jag fick honom att lova att inte träffa Emy mer men idag såg jag dom kyssa varandra och nu är hon hemma hos honom när hon sa att hon skulle vara hos dig!"
"Ska jag komma över och hjälpa till?" frågade han men jag svarade nej och vi sa våra hej då. Jag gick in i huset så tyst jag kunde och började gå runt och leta efter dom. Jag öppnade ett rum men det var ett förråd, ett gammalt baseballträ stod lutat mot väggen och en ide började byggas upp i mitt huvud. Jag tod upp det och den kalla metallen kändes bra mot mina fingrar. Fotsteg hördes från övervåningen och jag smög upp. Dörren in till vad jag antar är Louis rum stod på vid gavel och Emy stod på tå med sina läppar på Louis.
"Så är det här Zayn bor nu?" fräser jag argt ur mig, Emy vände sig om och tittar på mig som ett rådjur på bilvägen.
"N-niall.... vad gör du här.." stammade Emy fram och såg rädd ut.
"Jag tänkte hänga med dig och Zayn men du åkte inte till honom" ljög jag, jag visste mycket väl att hon var här. Louis arm låg skyddande runt hennes midja vilket bara fick mig mer arg.
"Niall..." började Emy men stannade när hennes blick fästes på baseballträt i min hand.
"Niall vad ska du göra med den där?" frågade hon och vände blicken mot mig sen mot Louis.
"Emy ser du inte vad han gör mot dig, det är hanns fel att du blev skadad! Han är inte bra för dig!" skrek jag och Louis såg genast skludmedveten ut.
"Du har inget i att säga om vem jag ska vara tillsammans med!" sa hon argt och blängde på mig.
"Emy du borde gå ut så kan jag prata med Niall själv" sa Louis, Emy protesterade först men efter ett tag nickade hon. Louis kysste henne på pannan innan hon gick ut.
"Niall lyssna-" mer hann han inte säga innan jag svingade baseballträt. Det kom i kontakt med hans arm och han skrek till av smärtan som for upp i hans arm.
"Jag fucking sa till dig att hålla dig ifrån Emy!" skrek jag i hans öra och Louis backade lite.
"Jag kan inte! Okej jag kan inte för att jag älskar henne!" viskade han och jag var förvånad över att han inte hade slagit mig tillbaka.
"Du är inte bra för henne!" skrek jag och Louis frös till.
"Tror du inte att jag vet det? Jag försöker att intala mig om att jag ska lämna henne men jag är väl för självisk för att lämna henne. Det där med Dylan var helt och hållet mitt fel men jag kommer skydda henne, Emy kommer inte lämna mina ögon så mycket som en sekund. Snälla Niall låt mig vara med henne" viskade han och jag stod tyst ett tag. Okej Louis kanske kan skydda Emy.... Men det är ändå han som får henne i trubbel. Men vi kunde alltid ha en till person i öst. Så jag nickade och Louis ögon blev stora som tefat.
"Okej Louis...jag tycker inte om dig men om du kan hjälpa till att skydda henne antar jag att det är okej att du är med Emy..." han stod och tittade på mig med stora ögon som om jag hade fått tre huvuden och jag flinadde lite för mig själv.
"Aldrig hade jag trott att Niall Horan skulle säga att jag fick ha ett förhållande med hans syster" sa Louis och flinade.
Jag skrattade lite och svarade. "Inte jag heller men jag har bara en sak du måste göra för mig" började jag och tittade Louis i ögonen.
"Vad som helst för Emy" sa han seriöst och jag tog ett andetag.
"Lämna öst"
FÖRLÅT ATT DET HÄR ÄR KORT OCH ATT VI INTE HAR UPPDATERAT PÅ JÄTTELÄNGE!! MEN BÄTTRE ETT KORT ÄN INGET ALLT ELLER HUR..... IALLAFALL JAG (CORNELIA) HAR INTE TID ATT SKRIVA MER IDAG OCH JAG KÄNDE ATT DET VAR ELAKT ATT INTE LÄGGA UPP NÅGAT ALLS IDAG SÅ...HÄR FÅR NI ETT SOM ÄR GANSKA OCH INTE GANSKA UTAN VÄLDIGT KORT KAPITEL....
PS såg inte att jag hade capslock på för ens nu men iallafall....
xoxo fanny, nora och cornelia
Stay away baby! Chapter 72
Niall's perspektiv:
Jag slänger igen skåpet och börjar gå mot utgången, kvarsittningen jag hade fått tidigare idag var över och jag fick äntligen gå hem. Alla klasser hade slutat och jag var den enda kvar på skolan tillsammans med några lärare, eller det var det jag trodde... Jag stannade upp när jag hörde viskande röster, jag smög mig ditåt jag hörde rösterna komma ifrån och jag ser Emy stå med sina armar runt om Louis nacke. Hon ställer sig upp på tå och kysser honom passionerat, när dem drar sig ifrån varandra så hör jag Louis viska i hennes öra "vi ses ikväll babe.". Inte skulle dem ses ikväll tänkte jag i mitt huvud och gick därifrån, jag skulle göra någonting åt saken och jag visste precis vad...
Jag kom precis hem, jag slänger av mig mina skor och jackan på golvet inne i mitt rum och slänger mig ner i sängen. Jag drar upp mobilen ur min byxficka och svarar på de några sms jag har fått. Jag hör hur någon öppnar dörren i hallen och jag antar att det är Emy, eftersom både min mamma och hennes pappa jobbar sent. Jag reser mig upp och går ner för trapporna, och ser Emy ta av sig jackan för att hänga upp den på kroken.
"Hej Niall." Säger hon när hon ser mig och ger mig en kort kram.
"Hej Em." Svarar jag henne tillbaka. Hon går in i köket och börjar värma vattnet till hennes te, det var någonting jag hade märkt att hon alltid gjorde när hon kom hem från skolan gjorde en kopp med te.
"Har du lust att hitta på någonting sen?" Frågar jag henne, jag visste att hon hade planer med Louis med det hade hon ingen aning om att jag visste och jag ville höra hennes ursäkt. Hon står tyst ett tag innan hon kollar upp på mig och svarar.
"Jag kan inte jag ska träffa Zayn senare." Säger hon till mig och ler . "Men vi kan ju göra någonting imorgon?" Frågar hon mig.
"Visst." Svarar jag henne hon ler stort mot mig och vänder sedan blicken om för att hälla upp det nu varma vattnet i en kopp och lägga ner en te-påse. Jag hör hur hon går upp för trappan och antagligen in till hennes rum.
Emy's perspektiv:
Jag sätter mig ner i sängen och sträcker mig efter fjärrkontrolen, jag klickar på "on" och skärmen börjar lysa. Jag bläddrar igenom kanalerna och hittar tillslut ett avsnitt av Pretty Little Liars att kolla på. Jag dricker lite av mitt varma te när jag hör hur mobilen plangar till på byrån brevid sängen. Jag tar upp den och ser ett sms från Louis, jag öppnar det och läser vad det står.
Från: Louis
Jag ringer dig snart, jag måste bara prata med Dylan först. x
Jag bryr mig inte om att svara eftersom jag vet att han endå kommer att ringa mig närsom helst jag släcker ner skärmen och lägger mobilen brevid mig i sängen. Efter några minuter så ringer min mobil och jag tar upp den och ser att det är Louis.
"Hej babe." Säger han när jag svarar.
"Heej." Svarar jag honom och ler för mig själv.
"Jag tänkte att du kunde komma över, och kanske stanna till imorgon?" Frågar han mig.
"Visst, när kan jag komma?" Frågar jag honom.
"Nu." Säger han och jag skrattar lite åt hans svar. När vi har sagt hej då så hoppar jag ut ur sängen och tar fram min handväska och lägger i rena kläder och lite smink. Jag stänger igen väskan och går ut ur rummet, jag går till Niall's rum och knackar på.
"Du kan komma in Em, du behöver inte knacka." Säger han, jag skrattar åt honom och öppnar dörrren.
"Jag vet ju inte vad du har för dig här inne." Säger jag till honom och han skrattar. "Jag drar till Zayn nu."
"Okej, vi syns imorgon." Säger han till mig och jag nickar mot honom. Jag stänger igen hans dörr och går ner till nedervåningen för att ta på mig skorna och jackan när jag är klar så går jag ut.
-
Jag öppnar dörren till Louis hus utan att knacka på, jag vet att jag inte skulle kunna komma över om någon annan var hemma så det fanns ingen mening med att knacka. Jag tar av mig skorna och jackan hänger väskan på min axel, jag hör musik komma från övervåningen så jag går upp för trappan. Musiken kommer från Louis rum och jag öppnar försiktigt dörren. Han sitter och sjunger med i låten han lyssnar på och det låter så bra, han har fortfarande inte märkt att jag är i rummet så jag ställer mig bakom honom och lutar mig över honom och kysser honom på kinden. Han snurrar runt på stolen och ler stort mot mig.
"Hörde inte att du kom." Säger han till mig samtidigt som han reser sig upp han lutar sitt huvud neråt och kysser mig jag kysser honom passionerat tillbaka.
"Så är det här Zayn bor nu?" Hör jag en arg röst bakom mig.
Jag(fanny) vet att det finns lite stavfel och så men jag orkar faktiskt inte kolla igenom det just nu, men jag ska kolla igenom det imorgon. Jag har absolut ingen aning vad det är som har hänt med texten, det vart ju så här när Cornelia skrev häromdan också. Jag hoppas ni gillar kapitlet!!
Stay away baby! Chapter 71
Tidigare:
”Fråga vad som helst, jag lovar att svara ärligt” jag började bli desperat nu. Hon såg så tvekande ut, som om Emy inte visste ifall hon skulle stanna med mig eller inte.
”Min största fråga är väl...Hur många har du dödat?”
Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle svara. Om jag sa sanningen så kanske hon skulle bli mer rädd, men ljuger jag och hon får reda på sanningen iallafall så kommer hon aldrig att förlåta mig.
”Emh...sju personer” hon tittade på mig med en blandning utav rädsla och förvåning.
”Sju?! Hur kan du ha kommit ifrån att ha dödat sju personer?”
”Jag har väl...jag vet inte men Emy snälla förstå att jag har aldrig velat göra det” mina ögon tårades och Emy gick över till min sida utav bordet.
”Shhh, Louis jag tänker inte lämna dig. Hör du det jag tänker stanna hos dig för att jag älskar dig”
Emy's perspektiv:
Jag vaknade till av varma tunga andetag mot min nacke, jag log för mig själv. Jag försökte vända på mig, men Louis arm hållde mig för nära honom. Jag lyfte på hans försiktigt och vände mig om och släppte taget om hans arm, direkt så kramade han om mig med armen.
"Emy.." Viskar han och trycker mig närmare honom, jag trycker ner mitt ansikte på hans bröst och drar in hans underbara doft.
"Vi behöver dra till skolan." Viskar han i mitt öra, jag nickar och kollar upp på honom jag lutar mig framåt och kysser honom. Jag känner hur han ler och kysser mig sedan tillbaka, kyssen blir allt mer passionerad,
"Em.. vi behöver gå up." Viskar han mot mina läppar.
"Jag vet." Säger jag, jag sätter mig upp i sängen och gnuggar mig i ögonen jag sätter ner mina fötter på det kalla golvet och reser mig upp. Jag vänder mig om och ser att Louis fortfarande ligger i sängen, jag kommer plötsligt på en sak.
"Kom Niall hem igår?" Frågar jag honom.
"Jag tror inte det inte vad jag hörde i alla fall." Svarar han mig. Jag går mot min dörr och öppnar den, jag går ut lite jag hörde inget ljud av att någon var vaken.
"Niall!" Ropar jag, när jag inte fick något svar tillbaka visste jag att han inte var hemma. Han hade varit så överbeskydande på dem senaste dagarna så om han var hemma så skulle han ha kommit på direkten. Innan jag hinner gå in i rummet igen känner jag hur två par starka armar kramar om mig runt min midja bakifrån.
"Gå och gör dig iordning så fixar jag frukost." Viskar Louis i mitt öra, jag nickar som svar och går in i mitt rum igen. Jag tar fram en söt topp med ett blomigt mönster och ett par svarta jeans, jag sätter på mig kläderna och sminkar mig lite lätt som vanligt. När jag är klar så tar jag lite sprayar jag lite parfym på mig och går ner till köket, jag ser hur Louis sitter vid bordet och hur han har fixat varsin tekopp och varsin macka.
_
"Emy!" Hör jag Zayn ropa på mig när jag går in genom den stora ingången till skolan. Louis hade stannat utanför så ingen skulle misstänka någonting.
"Hej Zayn." Säger jag glatt och kramar om honom.
"Värst vad du var glad idag, det var ett tag sen." Säger Zayn till mig och ler.
"Vaknat på rätt sida av sängen." Säger jag till honom på skoj och han skrattar åt mig. Vi går åt varsit håll eftersom vi inte har skåpen i samma korridor, jag tar fram mina kemi böcker i skåpet och går mot kemisalen.
Harry's perspektiv:
Jag satt själv i kemi salen tillsammans med några andra elever som hade kommit innan lektionen hade börjat. Jag hör hur stolen brevid mig dras ut och jag ser hur Emy sätter sig ner brevid mig, hon lägger ner hennes böcker på bänken och slänger över hennes hår på hennes vänstra sida. Varför var hon så vacker för? Och varför var hon Louis tjej och inte min? Jag suckade högt av mina tankar.
"Dålig dag?" Hör jag Emy fråga mig, jag kollar upp mot hennel jag kunde inte låta bli att le när jag såg hennes vackra ansikte.
"Inte direkt." Svarar jag henne.
"Elever, jag vill påminna er om att det här är eran sista lektion att förbereda erat arbete på. Imorgon så börjar vi med redovisningarna." Säger våran lärare till hela klassen. Emy och jag hade inte jobbat med vårat arbete på några dagar, och hon trodde säkert att vi hade massor kvar att göra men det hade vi inte jag hade gjort klart allting.
"Vi har massor att göra." Säger hon och suckar.
"Jasså har vi?" Frågar jag henne och lägger ut räcker fram arbetet till henne, hon tar emot det och skumläser igenom det.
"Har du gjort klart det?" Frågar hon mig med ett leende på hennes läppar, jag ler och nickar mot henne.
"Tack Harry, du är bäst." Säger hon och kramar om mig, jag kramar om henne tillbaka. Om man kunde stoppa tiden just nu så skulle jag göra det på en gång, jag ville stanna här...
_
Niall's perspektiv:
Jag slänger igen skåpet och börjar gå mot utgången, kvarsittningen jag hade fått tidigare idag var över och jag fick äntligen gå hem. Alla klasser hade slutat och jag var den enda kvar på skolan tillsammans med några lärare, eller det var det jag trodde... Jag stannade upp när jag hörde viskande röster, jag smög mig ditåt jag hörde rösterna komma ifrån och jag ser Emy stå med sina armar runt om Louis nacke. Hon ställer sig upp på tå och kysser honom passionerat, när dem drar sig ifrån varandra så hör jag Louis viska i hennes öra "vi ses ikväll babe.". Inte skulle dem ses ikväll tänkte jag i mitt huvud och gick därifrån, jag skulle göra någonting åt saken och jag visste precis vad...
Fanny här det var ett tag sen, haha. Förlåt att vi inte har uppdaterat men jag råkade missförstå Cornelia, så jag gick runt och trodde hon skulle skriva. Så förlåt för det helt mitt fel, haha. Men vad tycker ni?? Vad ska Niall göra åt saken?? Vad tror ni??
Jag ska påminna er om en sak Nora och jag ska bli mer akiva på bloggens twitter och facebook så följ och gilla oss!!
Twitter - http://twitter.com/onedstolemytime
Facebook - https://www.facebook.com/pages/onedstolemytimebloggse/467521229973776?ref=hl
KRAM NORA, FANNY & CORNELIA xx
Stay away, baby! Chapter 70
”Louis, när vi hittar Emy vill jag att det blir den sista gången du någonsin pratar med henne!” han var fullt seriös och jag blev lite nervös.
”Det är ditt fel att hon är borta så jag vill att du håller dig borta från henne, fattar du?” jag satt fryst som en pinne i förarsätet, blicken fastklistrad på Nialls hotfulla ansikte.
”För om du inte håller dig borta kan jag lova dig det här Tomlinson... Att jag kommer döda dig”
Emys perspektiv:
Så tyst jag kunde låste jag upp dörren och smög in i mitt hus. Pappa och mamma var inte hemma som vanligt och Niall hoppas jag sover. Jag tog av mig mina skor och min jacka och tassade upp för den stora trappan. Dörren till mitt rum var lite öppen och jag kunde höra hur någon gick fram och tillbaka över golvet. Jag öppnade dörren lite mer och Niall vände sig om. Han drog efter andan när han såg mig och gav mig en stor kram.
”Emy, vart har du varit, jag har letat överallt efter dig?” viskade han. Han höll om min kropp och jag stelnade till när han kom emot ett utav alla dom såren som fanns på min kropp. Niall släppte mig och han hade små tårar i ögonen.
”Förlåt, är du...behöver du åka till sjukhuset?” jag skakade på huvudet och kände hur tårarna rann ner för mina kinder.
”Förlåt att jag inte har ringt eller något men Dylan tog mig och så satt jag inlåst-”
”Men hur kom du ut Emy?” avbröt Niall mig.
”Jo Harry kom och räddade mig, han tog med mig till hans hus där han tvättade bort blodet och sen somnade jag” berättade jag, okej jag berättade inte allt men jag kan ju inte direkt säga att jag precis har legat med Louis...igen även om jag har gjort slut med honom.
”Harry räddade dig?” viskade Niall, jag nickade och han suckade.
”Emy sov lite” han gick ut ur rummet och jag hörde hans fotsteg gå mot hans egna rum.
Jag la mig utmattat på sängen och somnade så fort mitt huvud hamnade på kudden.
Tre dagar senare:
Tre dagar!
På tre dagar har jag inte sett ett enda ansikte förutom Nialls. Jag har sagt till alla att jag är sjuk så att jag inte behövde visa mig såhär. Valerie och jag har pratat i telefon och Louis har inte slutat smsa, inte för att jag har svarat på något utav dom. Jag vill så gärna vad med honom, jag vill spendera varje levande sekund med honom. Men med livet som han lever vet jag inte om jag kan det. Jag tror inte att jag någonsin kan få det jag önskade med Louis. Det är bara en dröm, den perfekta drömmen där jag och Louis gifter oss, där vi en dag får söta små barn tillsammans, där vi bli gamla tillsammans. Men livet som jag lever i nu är mer som en mardröm där jag konstant är rädd för vad som ska hända. Jag vill verkligen kalla mig själv Louis flickvän men kan jag verkligen det? Kommer jag orka med allt som har med Louis att göra?
Mina tankar avbröts av ett ringande ljud, det var min mobil. Jag tittade inte vem det var och blev väldigt frvånad när jag hörde Harrys röst i mobilen.
”Emy?” sa Harry
”Ja? Hej Harry” svarade jag förvirrat
”Emy...varför svarar du inte på Louis sms?” frågade han lite argt men lugnade sig direkt.
”Emh...jag vet inte, jag behöver bara lite tid att tänka...”
”Emy han pratar om dig i sömnen, han sjnger om dig i duschen han gråter ibland! Snälla prata med honom!” bad han och jag fick lite skuldkänslor men sen blev jag förvirrad.
”Harry varför vill du att jag ska prata med honom? Varför skulle du vilja att vi blev tillsammans igen?”
”För jag klarar inte av att se honom såhär, sen vill jag att du ska vara lycklig och...och du är lycklig med honom” viskade han och jag kände tårarna samlas i ögat.
”Okej ge honom telefonen” jag kunde höra hur Harry reste på sig och började spring.
”Okej, här är han. Louis jag har någon här som vill prata med dig...” sa Harry lågt.
”Hallå” hans änglalika röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och det var som om jag äntligen kunde andas.
”Louis...” sa jag lågt. Andetagen som jag hade hört stoppade och ett litet sprakande hördes i mobilen.
”Louis?”
”Emy” harkel ”Varför ringer du till Harry?” frågade han ledsamt.
”Emh, det var mer han som ringde till mig... men Louis...umh...vi måste...kan du bara komma hit?” viskade jag.
”Är Niall hemma?”
”Nej jag är ensam just nu han kommer inte förens ikväll”
”Okej då kommer jag”
Han la på och jag la ner mobilen på bordet. Jag gick fram till spegeln och tittade på dom nu gröngula märkena.
Louis perspektiv:
Tänk om hon ångrar det vi gjorde?
Tänk om hon inte vill ha med mig och göra mer?
Tänk om hon tycker om Harry?
Det sista fick mig att rysa, om hon och Harry skulle bli tillsammans så skulle jag nog inte kunna bo i samma hus som honom. Jag skulle inte kunna se honom som min bror...
Jag öppnade dörren till Emys hus och gick in. Hon satt i köket, två koppar utav te stod på bordet. Hon vände sin blick mot mig och jag satte mig ner mittemot henne.
”Louis jag vet inte om jag-”
”Snälla lämna mig inte” det for ur min mun innan jag hann stoppa mig själv. Hon tittade på mig med stora ögon
”Louis...jag vet inte vad jag ska göra...Jag älskar dig” jag log åt dom orden. Det var som om hela jorden skulle falla sönder om hon slutade säga det.
”Men livet du lever är något jag inte älskar...jag vet inte om jag orkar med det här... när Dylan tog mig... jag visste inte vad jag skulle göra” hon började gråta och jag kände hur illamåendet bubblade upp i magen när jag tänkte på vad Dylan kan ha gjort mot henne.
”Snälla Emy, jag älskar dig och jag skulle göra vad som helst för dig, snälla Emy lita på mig”
”Louis jag älskar dig men jag har så många frågor och jag får inga svar...”
”Fråga vad som helst, jag lovar att svara ärligt” jag började bli desperat nu. Hon såg så tvekande ut, som om Emy inte visste ifall hon skulle stanna med mig eller inte.
”Min största fråga är väl...Hur många har du dödat?”
Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle svara. Om jag sa sanningen så kanske hon skulle bli mer rädd, men ljuger jag och hon får reda på sanningen iallafall så kommer hon aldrig att förlåta mig.
”Emh...sju personer” hon tittade på mig med en blandning utav rädsla och förvåning.
”Sju?! Hur kan du ha kommit ifrån att ha dödat sju personer?”
”Jag har väl...jag vet inte men Emy snälla förstå att jag har aldrig velat göra det” mina ögon tårades och Emy gick över till min sida utav bordet.
”Shhh, Louis jag tänker inte lämna dig. Hör du det jag tänker stanna hos dig för att jag älskar dig”
HEJ! asså texten blev helt crazy banana!! Men förlåt att kapitlet är kort btw och att det är ett mellankapitel MEN jag har stora saker planerade! TO BAD fanny och nora inte vet om dom än. Men det är kul när jag skriver ett kapitel och fanny fangirlar om det sen hehe.
men xoxo fanny, nora & cornelia
Stay away, baby! Chapter 69 (Le sexi time)
Harry log ett sånt där typiskt Harry leende där smilgroparna syntes och ögonen tindrade. Hans hand släppte min och strök mig över kinden.
"Gör det jätte ont?"
"Nej...jo...jag vet inte" tårarna välde upp i mina ögon igen och jag torkade snabbt bort dom.
”Emy, han kommer aldrig att skada dig igen” hans blick blev genast lite osäker. ”Jag kommer alltid att skydda dig...om du vill ha mig i ditt liv så kommer jag att finnas där” han lutade sig framåt och hans gröna ögon gömdes bakom hans ögonlock. Hans mjuka läppar hamnade på mina men det var ingen elektricitet eller fyrverkerier, inga fjärilar i magen inget annat än ett par mjuka läppar mot mina. Harry märkte att jag inte kysste tillbaka, först stelnade han till men bakade nästan direkt efter. Hans ögon stirrade in i mina, tog ett djupt andetag och stängde ögonen.
”Louis?” frågade han med fortfarande stängda ögon.
”Harry jag älskar honom, förlåt du är en snäll kille när man har kommit förbi Harry som lägger sexuella kommentarer så finns faktiskt en riktigt fantastisk kille under allt annat och jag vet att han kommer skämma bort flickan som stjäl hans hjärta” han öppnade ögonen och dom spärrades genast upp. Han puttade lite på mig och nickade bakom mig att jag skulle kolla dit. Jag vände mig om och såg ingen mindre än världens vackraste och finaste kille. Louis.
”Älskar du mig fortfarande?” viskade han, blicken som han gav mig utstrålade så mycket kärlek att jag nästan kunde känna lukten utav den. Jag vände mig mot Harry men han tittade ner i golvet. Han vände upp blicken på mig och reste sig fort upp.
”Jag...umh...ska...gå till....en vän..” han nästan sprang ut ur rummet, ytterdörren smällde igen och Louis satte sig bredvid mig. Hans blick borrade in i min hud och jag vände blicken mot honom.
”Ja”
Hans ögon blev stora och munnen öppnades lite. Han lutade sig fram och kysste mig först lätt, en kyss av lycka men sen blev den mer och mer het för varje sekund. Jag började dra med fingrarna över Louis randiga t-shirt, han stönade lite mot mina läppar och jag log. Hans tunga petade på min underläpp för att få mig att öppna munnen igen. Jag tog tag i kanten på hans tröja och drog den över huvudet. Hans vältränade mage och bröst syntes precis i det nu mörka rummet. Mina naglar skrapade inte för hårt inte för löst mot hans rygg och ett nu högre stön slapp ut från Louis läppar. Han kysste min hals och hans tänder bet löst i skinnet. Min tröja hamnade på golvet likaså mina byxor. Hans blick blev stel ett ögonblick och jag förstod att han såg mina sår. Dom var inte så stora som jag trodde men dom skulle säkert vara värre imorgon.
”Vill du inte så behöver du inte Louis, jag vet att jag är ful och äckl-”
”Emy du är lika vacker som alltid” viskade han i mitt öra och hela min kropp rös till av hans ord.
Helt oförberett knäppte han upp min BH och drog av mina små trosor, dom hamnade på golvet. Han kysste mig ner för halsen, till brösten och ner till magen. Min kropp skakade av förväntning, Louis skrattade till och började kyssa mina lår. Högre och högre upp rörde sig hans mun. Jag försökte kväva ett stön men jag tror att Louis hörde det ändå. Hans blick lämnade inte min och jag drog mina fingrar i hans hår, tryckte honom närmare mig. Hans varma andedräkt fick håret att resa sig på armarna och nacken. Innan jag ens hann reagera kände jag hans mjuka tunga mot mig och jag drog efter andan. Hans tunga torterade mig nästan och min kropp lyftes från madrassen, pressades närmare honom. Hans namn flög från mina läppar när med hjälp av tunga, läppar och fingrar fick mig att känna som om jag svävade på moln.
Min kropp exploderade och det svartnade för ögonen i några sekunder. Jag räknade till fyra innan synen kom tillbaka, då satte jag mig upp och tittade på den vackra man pojk...killen framför mig. Han hade världens flin på läpparna och ögonen glittrade busigt.
”Tyckte du om det?” viskade han sexigt i mitt öra, jag var helt matt i kroppen så jag kunde knappt svara. Jag lyckades att nicka vilket fick honom att skratta lite. Jag ruskade lite liv i mig själv och vände mig om.
”Ner” Jag puttade honom lite så att han låg ner. Jag knäppte upp hans byxor och inte så oskyldigt drog med handen över hans skrev. Hans var hård som sten och hans ögon stängdes av min beröring. Jag kröp upp och började kyssa på hans kropp. Först en lätt kyss på läpparna därefter fick ögonlocken var sin lätt kyss, näsan fick också ett möte med mina läppar. På halsen lämnade jag blöta kyssar som fick Louis att stöna mitt namn högt. Jag tänkte jävlas lite med honom så som han hade gjort mot mig så jag började kyssa hans bröstkorg och sen ner mot hans magrutor. Jag kysste kanten på hans kalsonger men stannade där. Precis när Louis trodde att jag skulle dra ner dom började jag kyssa honom hela vägen upp igen. Han grymtade irriterat och jag flinade.
Efter min lilla resa som bestod att kyssa och smeka varje del utav Louis kropp förutom där han mest ville att jag skulle röra honom bestämde jag mig för att jag hade plågat Louis tillräckligt.
Jag drog långsamt ner han kalsonger och Louis tittade på mig med en blick som sa 'äntligen'. Jag fnissade lågt men mina ögon blev stora som tefat. Hans storlek förbluffade mig alltid.
Min hand slöts kring honom och ett stön hördes från hans läppar. Han var så fin, Louis, min Louis.
”Ja jag är din, bara din” viskade han.
Sa jag det högt?!
Mina kinder kunde lika gärna ha brunnit så varma som dom blev, jag slutade inte att pumpa men jag tittade ner i golvet.
”Nej Emy titta inte bort du är också fin och du behöver inte skämmas för det”
Helt plötsligt kom massor med mod till mig och jag tog in hela Louis i min mun. Jag kunde höra Louis skrik viska 'fuck' innan ett stön hördes och jag fnissade lite, eller ja jag fnissade så gott det gick. Mitt huvud guppade upp och ner innan jag flög upp med Louis armar om min midja. Panna mot panna och kärlek i våra blickar.
”Redo?” viskade han och jag nickade. Han plockade upp en kondom ur en liten låda bredvid sängen. När den hade rullats på så vände han sig mot mig, kärleksfyllda kyssar gavs från den ena till den andra och jag fnissade lite. Louis var väldigt försiktig men det gjorde ändå lite ont i början.
”Förlåt Emy, jag vill inte att det ska göra ont...” viskade Louis han saktade in och började dra sig ur. Jag fick panik och höll fast hans rygg så att han inte skulle kunna backa. Jag vill vara nära honom, åh vem försöker jag lura jag behöver vara nära honom. Han är mitt allt även efter allt han har gjort så älskar jag honom fortfarande. Han tittade lite förvirrat på mig men drog sig inte ur.
”Fortsätt Louis” viskade och kysste hans hals. Hans stönade ut något om hur fantastisk jag var och mitt ansikte sprack upp i ett leende. Han var så försiktig, så så så försiktig. Som om han tog i för hårt skulle jag gå sönder. Plötsligt kände jag hur han ryckte till inuti mig och han kom. Framför mina ögon såg jag hur denna änglalika killen stängde sina ögon och föll ner över mig. Han rullade av mig och la sig bredvid mig i sängen.
Louis perspektiv:
”Jag älskar dig Emy” viskade jag men när jag tittade upp så sov hon redan. En hårslinga hade fastnat i hennes mun och jag tog försiktigt bort den.
”Jag älskar dig till månen och tillbaka” den sköna känslan jag hade i kroppen försvann när jag tänkte på Nialls och min konversation som vi hade precis innan jag lämnade av honom vid hans hus.
Flash back:
”Louis, när vi hittar Emy vill jag att det blir den sista gången du någonsin pratar med henne!” han var fullt seriös och jag blev lite nervös.
”Det är ditt fel att hon är borta så jag vill att du håller dig borta från henne, fattar du?” jag satt fryst som en pinne i förarsätet, blicken fastklistrad på Nialls hotfulla ansikte.
”För om du inte håller dig borta kan jag lova dig det här Tomlinson... Att jag kommer döda dig”
HAHA! Trodde ni att det skulle hända något mellan Emy och Harry där?! Jag är så elak att jag bara lurar er ;)
Men herre gud har suttit sen...typ halv fyra till vad är klockan nu... 19.29!!!!! ändrat om allt om och om igen!! Men eftersom jag är så snäll så lägger jag upp det här kapitlet utan en bild så ni slipper vänta tre timmar till så fanny eller nora kan dra deras lata rumpor till datorerna och fixa bilder ;) Men nu ska jag skriva lite på min bieber fan fic så adios amigos :)
xoxo
