-

Kommentera!

Vi vet att ni är inne på bloggen och läser men ingen kan lämna en kommentar. Vi vill jätte gärna veta vad ni tycker om novellen men när vi inte får några kommentarer så känns det inte som ni uppskattar det vi skriver. Snälla vi bad om att ni skulle lämna 3 enkla kommentarer men det verkar som ingen läser det vi skriver. Så snälla om ni kan göra så vi får 3 kommentarer på antingen kapitel 12 eller det här inlägget så skulle vi bli super glada.

//Nora och Fanny

2013-01-03 @ 17:16:24 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best Friends Forever? Kapitel 12

Tidigare:

"Va finns det inget kvar?" sa jag när mitt och Zayns krig var slut. Vi var nu båda helt täckta i choklad och det var ingen vacker syn men jag tror att scenen var ännu värre. Den hade massa krossade jordgubbar som såg mer ut som sylt nu och choklad lite här o var.

"Nej vi har allt på oss." sa han och pekade på mig och sedan på honom. Vi båda stod bredvid varandra över den tomma brickan som förut var full med massa jordgubbar och choklad. Jag kollade upp på Zayn och fick värden bästa ide.

"Jag har en ide hur vi kan få lite efterrätt i oss i alla fall." sa jag och Zayn kollade på mig med stora ögon.

Jag tog mitt pekfinger och drog den på Zayns kind så det kom choklad på fingret. Jag stoppade fingret i munnen och slickade av chokladen på fingret. Zayns ögon blev inte precis mindre efter det jag gjorde men det struntade jag i för det var så jävla gott. Jag gjorde lika dant men på andra kinden och stoppade sedan fingret i munnen som lät min mun fyllas men en juvlig choklad smak som jag älskar.

-Mums! sa jag och log." Ska inte du ha?" sa jag vände min kind mot honom som tecken till att han kunde ta chokladen som fanns på mina kinder. Han log och sen tog han sitt finger och drog det på min kind som var täckt med choklad. han log mot mig och sedan tog han fingret i sin mun och åt up chokladen.

-Haha, okej det var gott. Sa han skrattande. Jag log mot honom, när vi hade ätit up chokladen från våra ansikten, så satte vi oss ner på den stora filten.

-Jag vill ha mer choklad. Sa jag och gjorde en ledsen min som fick Zayn att skratta.

-Jag vet hur du kan få mer av den goda choklad smaken. Sa han och blinkade med ögat.

-Jaså? Sa jag och kollade på honom med ett leende.

-Kom hit. Bad han mig jag reste mig up och satte mig brevid honom. Jag kollade ner på den tomma pizza kartongen och dom två tomma skålarna som det hade varit choklad och jordgubbar i. Han tog tag i min haka han "drog" i den så att mitt ansikte var emot hans, han kollade in i mina ögon och jag kollade i hans ögon. Hans bruna ögon lös i det mörka rummet. Jag kollade ner på hans perfekta ljusrosa läppar och sen på hans ögon igen. Han lutade sig lite frammåt och kollade fortfarande in i mina ögon, jag kollade in i hans ögon ett tag innan jag tog sista steget och kysste honom mjukt på hans underbara läppar, han bvesvarade kyssen och allt kändes så perfekt. Kyssen vart mer och mer passionerad, jag tog mina händer till hans nacke och drog fingrarna igenom hans hår, han tog sina stora händer runt om min midja och la mig sakta ner på marken, och han över mig utan att lägga tyngden på mig. Kyssen vart mer passionerad och jag kände hur han avslutande den för att ta lite luft jag gjorde samma sak, han log mot mig och jag log tillbaka. Han lutade sig framåt och möte mina läppar igen.

När vi hade legat där ett tag och bra kysst varandra, så tändes helt plötsligt lamporna i hela aulan, Zayn reste sig up ock kollade sig runt om jag satte mig up och såg att någon stog i dörr öppningen. Jag petade på Zayns ben, han kollade ner på mig. "Det står någon vid dörröppningen" viskade jag till honom.

-Jag trodde ni hade gått redan? Skrek en manröst till oss. Jag fortsatte att kolla upp på Zayn.

-Naee.. Ropade Zayn tillbaka. Zayn kollade ner på mig och log sen räckte han ner sin hand mot mig som ett tecken på att han skulle hjälpa mig upp. Jag tog tag i hans hand och reste mig upp. Jag stog tätt brevid honom, och jag kände hans underbara doft.

-Då får ni ta och göra det nu, jag behöver stänga det här stället. Ropade han. Jag hörde hur Zayn skrattade lite tyst.

Vi började ta våra grejer, skålarna och filten och allt det. Vi hade tur att mannen inte såg all choklad på scengolvet. Zayn stog och väntade på mig medans jag vickte ihop filten. När jag var klar började vi gå ner för scenen och upp till dörren. Mannen kollade lustigt på oss, inte så lustigt eftersom man fortfarande kunde se att vi hade haft choklad i ansiktet och kläderna var ju ganska förtstörda med all choklad som var på. Jag öppnade dörren ut från skolan eftersom att Zayn hade händerna fulla med grejerna. Vi gick ut, och gick till hans bil som var precis utanför.

-Eftersom vi inte fick vara kvar där längre, vill du följa med mig hem och kolla på film? Frågade Zayn mig och log. Jag kollade ner på mina chokladiga kläder.

-Visst, bara jag får låna kläder. Sa jag och skrattade. Han skrattade och svarade med "självklart".

Vi kom in i hans hus, vi tog av oss skorna och gick direkt upp till hans rum eftersom han hade en egen tv där inne. Han öppande dörren åt mig och jag gick in och ett skratt kom ut från mina läppar men det stoppades snabbt när han stängde sin dörr och tryckte sina läppar mot mina.

Så nu har ni fått ett nytt kapitel, det blir inget kapitel imorgon eftersom det är nyår och då ska Nora och jag(fanny) hem till en kompis. Så vi får se när det kommer upp ett nytt kapitel, men det tar inte allt för lång tid, haha!

Ha ett jättebra nyår och se till att ha ett bra nyårslöfte. Fanny & Nora xxx

Tänker vara lite smått elak.. antingen fungerar inte det här eller så funkar det.
Vi lägger ut nästa kapitel när vi har fått 3 kommentarer. 3 kommentarer är väl inte så svårt?

Kommentera!! xxx

2012-12-30 @ 19:09:00 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (2) Trackbacks ()

Best Friends Forever? Kapitel 11

tidigare:

Jag började gå mot entren av skolan och jag kollade på Lola, hon verkade inte riktigt förstå varför vi var här.

Tänk om hon inte skulle gilla det, jag kände hur osäkerheten kom och jag ångrade mig att jag hade tagit henne hit, hon skulle säkert vilja ha den där perfekta resturang dejten istället.

Innan jag hade hämtat Lola hade jag varit här och fixat lite jag hade köpt pizza och köpt jordgubbar som var doppade i choklad, jag visste hur mycket hon älskade jordgubbar doppade i choklad så någonting skulle ju bli lyckat iallafall. Jag tog tag i hennes hand och började gå mot aulan, eftersom hon inte visste vart vi skulle vara i den stora skolan.

Jag släppte hennes hand och öppnade dom två stora dörrarna till aulan, hennes blick var på mig och sen vände hon blicken mot dörrarna som jag hade öppnat, hon kollade in och sprack up i världens leende.

Lolas perspektiv

Jag kunde inte fatta att han hade gjort allt det här för mig. Han hade lagt fixat så det låg en jätte stor filt i mitten av scenen och på den låg det en massa kuddar. På filten stod det också en stor pizzakartong och ett bricka med jordgubbar och choklad. Det var som en riktigt dålig romantisk film för allt var så himmla perfekt med det gör inget för mig. Jag märkte att jag stod och gapade när jag kände att någon tog min hand så jag stängde den snabbt för att vända mig om. Zayns ansikte såg stelt ut och han hade bleknat en aning, han såg skit rädd ut.

"Så vad tycker du?" stamade han fram. Jag ställde mig på tå så jag kom lite närmare hans öra.

"Jag älskar det." viskade jag in i hans öra och man kunde hör hur han andades ut vad det jag hade sagt.Han tog min hand och vi började gå mot scenen. När vi hade satt oss ner så kollade jag runt på allt som han hade fixat men min blick slutade sedan på just honom, Zayn.

"Ingen har någonsin gjort nogt sånt här för mig." sa jag och pekade på alla saker som fanns på scenen.

"Det är jag glad för."

"Ursäkta?! "

"Nej jag menar inte så utan att då kommer du alltid att minnas mig för att jag var först." sa han och jag log för jag var nöjd för svaret jag fick. Jag lutade mig fram och kysste han på kinden som tack för det han sa och för att han var så jävla het.

"Haha! Det var ju jätte roligt." var det ända jag fick fram mellan mina skratt.Vi hade precis ätit upp pizza bitarna och skulle börja med jordgubbarna som man skulle doppa i den smällta chokladen. Han visste att jag älskade allt som hade med choklad att göra för när vi var mindre så hade han en chokladtrårta på sitt klass som jag "råkade" lägga mitt huvud i.

"Det inte roligt jag hade faktiskt längtat efter att äta den där tårtan och sen så kommer du och nästan dyker in i tårtan." sa han och gjorde en sur min men kunde inte låta bli att le uatv bilden av mig täkt av choklad.

"Det var ju synd att du inte han smaka den för den var SÅ god!" sa jag och skrattade vilket slutade med att han kastade en jordgubbe på mig.

"BITCH!" tänkte jag men min blick tog sikte på den smällta chokladen. Jag kollade snabbt på Zayn och såg att hans leende hade försvunnit, han hade nog sätt vad jag kollade på. Jag sträkte mig efter en jordgubbe som jag sedan doppade i chokladen och tog sedan sikte på Zayn och log ett elakt leende.

"Du skulle bara våga!" sa han med en rädd röst som faktiskt lätt som en tjej röst.

"Åå jag vågar." sa jag och kastade snabbt iväg jordgubben som träffade Zayn i pannan.

"SCORE!!" skrek jag av ren lycka och reste mig upp och gjorde en lycko dans.

"Du kommer så ångra dig!" sa han och reste sig också upp men med en jordgubbe som var dränkt i choklad. När jag såg det tog jag chansen i akt och började springa till andra änden av scenen. Jag kände något träffa mig i bakhuvudet när jag sprang för att försöka ta skydd. Min hand kände efter vad som hade träffat mig och det var något varmt och kladigt, FUCK. Zayn hade prickat mig i bakhuvudet så nu var mitt hår chokladigt, han ska så få för det här.

"Jag har en ide hur vi kan få lite efterrätt i oss i alla fall." sa jag och Zayn kollade på mig med stora ögon.

Kapitel 11 är nu ute men vi undrar vad ni tycker om novellen så här långt? Tycker ni att den är bra som den är eller att vi ska göra något bättre det kan vara allt från himmel till jord, vad ni vill!

I alla fall så ska jag (Nora) åka till Stockholm imorgon och jag vet inte hur länge jag ska vara där men jag får se om jag hinner skriva lite medans jag är i huvudstaden.Fanny vet jag inte men jag tror att hon ska vara hemma men är inte helt säker. Vi ska i alla fall försöka få upp några flera kapitel under lovet och skriva några så vi har på lager.

Nora och Fanny xx

2012-12-27 @ 22:34:11 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best Friends Forever? Kapitel 10

Tidigare:

"Ella är du klar med sminket?" frågade Ellie som nu var klar med mitt hår.

"Japp och jag antar att du också är klar."

"DUH.. Ett..."

"Två Tre!" sa Ella och vände på mig så jag såg min spegelbild i spengeln som hängde på väggen. Och jag ska inte ljuga dom hade faktiskt gjort ett bra jobb. Mitt hår var lockat i stora lockar som räckte till revbenen, mitt ansikte var täckt med ett litet lager foundation och över det lite puder. Ella hade lagt på lite bronzer på mina kindben, mina ögon hade hon sminkat i neutrala färger med lite glitter på ögonlocket, mina läppar var i en neutralt läppstift. Jag reste mig upp kramade om dom igen och när vi stod i vår lilla kram så hörde jag att någon ringde på dörren.

Vi släppte taget om våran lilla gruppkram, jag kollade mig snabbt i speglen, pufade till håret lite och sprang sedan ner för trapporna. Jag gick till dörren och öppnade den där stog Zayn med ett brett leende på läpparna.

-Heey. Sa han och leendet hade han fortfarande kvar. Jag svarade med ett hej och sen tog jag min mobil som låg på bänken. Vi gick ut och satte oss i hans bil och han satte på radion, på låg volym.

-Du ser jättebra ut. Sa han efter en stunds tystnad. Jag kände hur jag fick en lät rodnad på kinderna.

-Du ser inte så dum ut du heller. Sa jag och skrattade. Han tittade på mig och skrattade lite sen vände ha sin blick mot vägen igen. Från att ha varit borta från Bradford i många år så kände jag faktiskt igen alla ställen som fanns.

Han åkte på en väg,lite längre ner på vägen så låg våran gammla skola. Alla gånger vi hade gått på den här vägen tillsammans skrattat och pratat, jag kommer ihåg det som om det var igår. Jag kollade ut genom fönstret och såg alla husen som låg tät inpå varandra, i alla möjliga färger. Jag funderade på vart vi skulle någonstans eftersom i slutet på vägen låg skolan och där tog vägen slut, nyfikenheten tog över mig och jag ville veta var vi skulle.

-Vart ska vi någonstans? frågade jag.

-Det får du se? svarade han.

-Men.. snälla säg. svarade jag tillbaka, jag hade alltid varit den nyfikna typen som ville veta allting hela tiden.

-Nja, försök att lista ut det själv, vi är snart framme. svarade han och log mot mig. Jag log och vände tillbaka blicken ut mot fönstret, jag fick vänta tills vi var framme för jag hade ingen aning om vad det kunde vara och jag var nog för glad för att tänka. Jag var kompis med Zayn igen och vi skulle gå på dejt, dagen kan ju inte bli bättre.

Han stannade bilen och jag kollade på honom med ett leende och han besvarade det med ett leende. '

-Kan du berätta nu?

-Kom så får du se istället. svarade han och öppnade sin dörr för att gå ut, jag gjorde samma sak öppnade dörren och gick ut och möte honom framför bilen.

--Zayn perspektiv--

-Ska vi gå? frågade jag och kollade på Lola "Ja Nu!" svarade hon med ett skratt efter jag skrattade åt henne och sen så började jag gå.

Jag funderade på om hon hade fattat ännu, jag hade aldrig varit bra på dejter men jag hade frågat en av mina syror och hon tycket att jag skulle ta med henne till en plats vi hade varit på mycket när vi var små. Det var inte min bästa ide men jag tyckte att gammla skolan skulle vara roligare än att sitta på en stel resturang med uppklädda kläder. Det kändes inte riktigt som min stil att ha den där perfekta dejten på lyxiga resturanger, som kostade mängder av pengar.

Jag började gå mot entren av skolan och jag kollade på Lola, hon verkade inte riktigt förstå varför vi var här.

Tänk om hon inte skulle gilla det, jag kände hur osäkerheten kom och jag ångrade mig att jag hade tagit henne hit, hon skulle säkert vilja ha den där perfekta resturang dejten istället.

Heej nu har ni fått ett nytt kapitel, och vi skulle bli glada för några kommentarer, det är bara kul och se vad ni tycker och om det är någonting ni inte tycket är bra, eller om det inte är något ni förstår så svarar vi på det. Kram på er och kommentera lite nu!! xxx Fanny & Nora

2012-12-26 @ 19:50:00 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever? kapitel 8

Tidigare:

"Det var The Line ni skulle till?" sa Paul som var tvungen att köra oss eftersom alla ville ha möjlighet att dricka "lite" ikväll.

"OH YES!" sa jag med en till gjord röst det gjorde så alla började skratta igen. Vad ska jag säga jag har talang i att få folk att skratta.

"Du behöver inte skrika, jag är fakriskt inte döv." sa han lite surt men Paul blir inte sur på en sån lite sak. Han blir sur om man till exempel rakar bort varandras ögonbryn. Men det hände bara en gång och det var att Liam och jag hade slagit vad i något som Liam förlorade i så jag fick äran att raka av hans ögonbryn när han sov. Och det läskiga var att han faktiskt passade rätt så bra i det om man ska säga sanningen. Men såklar så gjorde inte Paul det utan han skällde ut mig ordentligt men jag skyllde det på Niall som skyllde på Harry som sedan skyllde på Zayn som tyvärr var på toa så han fick all skulld för Liams bortrakade ögonbryn.

Louis perspektiv

Vi var snart framme vid klubben och alla satt i bilen och pratade med varandra och skrattade. Lola verkade faktiskt ha det roligt, och det hade jag också. Jag kollade i bakspegeln och såg hur Lola satt och skrattade med dom andra killarna.

"Och då så ramlade vi i vattnet in för hela klassen." Skrattade Lola ur sig. Zayn kollade på henne med en sur blick men han kunde inte hålla inne skrattet han brast ut i skratt och det gjorde restan av killarna också.

"Sen kom jag inte upp och då fick jag hjälp av Lola men jag drog ner henne i vattnet istället." Fortsatte Zayn och skrattde. Man märkte verkligen att dom hade varit nära vänner, dom satt och prtade om massa gammla minnen och roliga grejer dom hade gjort med varandra. Deras familjer hade tydligen varit riktigt när varandra och Zayn och Lola's syskon brukade vara med varandra förut. Jag önskade att jag själv hade den kontakten med Lola, hon var så snäll, söt, snygg och ja helt perfekt... Jag kände hur bilen stannade till och hur Paul sa "hej då" till oss, alla gick ur bilen och vinkade till Paul som åkte iväg i bilen.

Lola perspektiv

Vi stog utanför klubben och man hörde den höga musiken dunka. Vi kollade på varandra och log innan Louis skrek till.

"Nu släpper vi loss!!"

Alla började skrattade men tog sedan steg in mot klubben, jag kände hur Zayn tog hans arm runt om mina axlar. Jag kollade på honom men han log bara, jag kollade på Louis som kollade på mig men han kollade genast fram igen. Vi kom in och fick en varm luft rack i ansiktet, det var riktigt varmt och det var riktigt mycket folk.Zayn och jag började gå dit alla människor stod och dansade så vi började göra samma sak.

I bilen hade Zayn sagt att han var ledsen över att han slutade ringa och likaså gjorde jag. För sanningen är den att vi båda gick vidare med våra liv, jag fick nya vänner och han var med sina gamla. Fast även om vi inte hade träffats på ungefär 10 år så var han fortfarande min bästavän och det är något som aldrig kommer ändras.

Lyssna på låten

Jag la mina armar på Zayns axlar och han satte sina händer på mina höfter och vi började gå runt i en cirkel i takt till musiken.

"Förlåt." hörde jag Zayn viska i mitt höra medans musiken spelades. Jag kollade upp på honom och kollade honom rakt i ögonen och log som gjorde så han också log. Hans armar drog mig närmare honom och det slutade med att han och jag mötens i en kram. Jag drog in hans lukt och kände en stark parfym lukt men det ska man ju inte klaga på.

"Du behöver faktiskt inte säga förlåt för det är inte ditt fel, det var tidens fel." viskade jag i hans öra som ett svar på det han sa tidigare innan vi dansade tryckare. Genom den mörka belysningen så såg jag ett litet leende forma sig på hans läppar. Han pussade mig på pannan och jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg ,och log igen.. Jag känner på mig att jag kommer få en sådan tränings verk i kinderna imorgon efter att jag ler så himla mycket ikväll. Men jag har nog inte varit så här glad eller lycklig på väldigt länge och det är bara ett bevis på att Zayn är och kommer alltid att vara min bästavän.

"Vill du ha en drink?"

"Visst."

"Bra, kom." sa han och började dra mig mot baren. Han beställde en drink till mig och en till honom och vi satte oss ner och bara började prata med varandra medans vi drack.

Kapitel 8 är ute, hoppas ni gillar det vet i alla fall att statistiken är på topp!! YAY!! Men ni får hemskt gärna slänga in en komentar om ni vill.

2012-12-19 @ 22:33:20 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever? kapitel 7

Tidigare:

"Louis, hej!" sa hon och gick fram till mig och kramade om mig. Kramen avslutades snabbt och hon tog ett steg bak.

"Vad var det jag sa att vi skulle träffas igen." sa jag och log som resulterade i att hon också log.

"Ja, du hade väll rätt men vilka är dina kompisar?" jag vände mig om och pekade på var och en.

"Det här är Liam, Harry och Niall." hon sträkte fram sin hand och hällsade på alla tre med ett leende.

"Hej på er men kom in maten är klar." Vi nickade och tog av oss våra skor och hängde av oss våra jackor på en krok i hallen.

"Tack för att vi fick äta av eran jätte goda mat." sa jag och reste mig upp. Killarna gjorde likadant som jag dom tackade för maten och ställde sig upp och vi gick tillsammans ut till köket med våra tallrikar. Efter att ha ätit en massa utav maten vi blev bjudna på så tyckte jag att det var dags att dra. Så när vi hade lämnat våra tallrikar samt glas och bestick så gick vi tillbaka till hallen och började sätta på oss våra jackor och skor. Zayn hade frågat sin mamma om han kunde följa med oss ut, eftersom han är mammas lilla pojke. Men hon sa okej men bara på ett vilkor att Lola fick följa med. Han tveckade en stund men sa sedan OK med ett suck men det fick både hans mamma och Amy att le. Amy gick upp för trappan och sa till Lola att hon skulle följa med oss ut.

"Varför måste jag ha en så jobbig mamma ibland?"

"Du är mammas lilla kille, för henne är du fortfarande ett barn." sa jag och dunkade Zayn lite lätt i ryggen.

Lola´s perspektiv

"VA?!? Måste jag."

"Ja, jag tycker att det är dags för dig och Zayn att umgås lite." sa min mamma och jag bitch slapade mig mentalt. Zayn och jag hade ju inte sagt något till våra föräldrar att vi inte hade pratat med varandra på flera år utan vi låsades vara kompisar som vi var på den gamla goda tiden, alltså för ungefär 7 år sedan.

"Du har fem minuter på dig!" sa hon och gick ut från mitt rum. Jag suckade och gick bort till min garderob och kollade runt bland mina kläder.

"Ska jag ha kjol? Eller kanske short? Eller ska jag ha jeans, nej det är för vardagligt. Skit samma jag tar en klänning jag är ju för fan en tjej måste ju leva lite." sa jag medans jag kollade runt bland mina kläder. Fast kläning blev det ju inte eftersom jag aldrig kan välja det jag faktiskt har tänkt mig innan. Så istället blev det short med en bandå liknande top som var glittrig. Och eftersom jag är en tjej så tog jag mina fake Lita Spikes för jag har inte lust att slösa 1600 på ett par skor. Jag sprejade mitt hår med lite hår sprej så det blev stort och fluffigt precis som jag gillar det.

"Lola är du klar, dom åker annars." hörde jag min mamma säga från den andra sidan av min sovrums dörr. Jag kollade mig i min spegel som jag hade hängt brevid dörren och nickade nöjt över hur jag såg ut. Jag öppnade dörren och mötes av min mamma som stod lutad mot väggen.

"Lola, allvarligt dom kläderna! Det är ju kallt."

"Det finns ett plagg som heter jacka.." sa jag och gick ner för trappan.

Louis perspektiv

Jag kollade upp från mobilen och såg Lola stå i hallen. Och vad kan jag säga annat än att hon såg jävligt het ut.Hon tog sin kavaj liknande jacka och vi gick tillsammans ut till bilen som dom andra redan satt i.

"Du ser jätte snygg ut." sa jag innan jag öppnade dörren för att gå in i bilen.

"Jag skulle säga detsamma om du hade byt till andra kläder." sa hon och blinkade med höger ögat. Jag skrattade och vi gick in i den svarta mini bussen. Dom andra killarna gjorde höga glädje rop att vi äntligen hade kommit som gjorde att både jag och Lola började skratta. Det var faktiskt första gången jag hörde henne skratta och det var nog det vackraste jag någonsin hade hört. Klyschigt men man kan ju inte bestämma sina tankar..

"Det var The Line ni skulle till?" sa Paul som var tvungen att köra oss eftersom alla ville ha möjlighet att dricka "lite" ikväll.

"OH YES!" sa jag med en till gjord röst det gjorde så alla började skratta igen. Vad ska jag säga jag har talang i att få folk att skratta.

Kapitel 7 är nu ute. Kanske inte så himla långt men det är något i alla fall.

2012-12-15 @ 21:49:00 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever? kapitel 6

Tidigare:

"Vill du ha hjälp med något?" Frågade jag henne och hon log mot mig.
"Ja älskling om du vill så kan du få duka bordet?" Sade hon.
"Ja, det kan jag göra." sa jag. Jag hjälper hellre till än sitter där ute med dom och pratar om absolut ingenting.
"Bra, visst är det roligt att dom är här va?" sa hon och hennes leende var nog det största jag någon sin hade sett. Tror faktiskt att jag blev lite rädd när jag såg hennes leende men jag förstår henne för Brasilien var inte hennes hem Bradford är och kommer alltid att vara det.
"Eh .. ja verkligen roligt." svarade jag med en låg röst.

Vart är du? Vi skulle ju gå ut ikväll.

Jag vet, men jag är fast med några gamla vänner till mamma ...

Vill du att vi ska komma och hämta dig.

JA, snälla rädda mig!

Okej vi kommer, men var är du?

Jag skickar adressen.

Tack gode Gud för Louis och naturligtvis de andra killarna också. Jag skickade adressen till Louis och han svarade med ett enkelt "OK" så jag visste att de var på väg hit. Varför var jag tvungen att följa med hit och inte mina systrar. Jag bor för i helvete själv i London om man inte räknar med killarna som bor i samma byggnad då men jag har ändå en egen lägenhet. Mamma verkar inte förstå det eftersom hon tror att jag fortfarande hennes lilla pojke, som jag inte. Men jag kommer nog alltid vara mammas pojke eftersom jag är hennes ända son, kunde jag inte fått en till bror..

"Maten är klar så ni kan komma och sätta er vid bordet."

Både min mamma och pappa fick upp och började gå mot bordet, men naturligtvis eftersom det är min mamma vi pratar om, så hon vänder sig om.

"Varför sitter du där, kom igen nu, maten är klar."

"Killarna kommer."

"Men vad kul jag är säker på att det finns mat för alla. Eller Amy?!?" Sade hon.
Fan, säg nej, jag vill bara komma härifrån det var därför jag bad dem att hämta upp mig.

"Självklart, du är i en familj som har bott i Brasilien i 10 år och där lagar man mat för flera för man vet aldrig vilka som råkar dyka upp." sa Amy, Lolas mamma. Min mamma log stort och kramade hennes bästa vän som hon inte har sett på flera år.

"Jag ska bara gå och hämta Lola innan vi kan börja äta." sa Amy och gick med snabba steg upp för trappan som leder till alla sovrum, tror jag...

--- Lola perspektiv ---

Varför just nu när vi precis hade kommit tillbaka så ska vi träffa dom, ja dom att säga deras namn får mig att må dåligt. Och det är bara en person mer än jag som vet varför jag är som jag är och det är Zayn, just det Zayn. Han som helt plötsligt bestämde sig för att söka till xfactor och gå med i värdens kändaste pojkband. Ja, när mamma sa att de skulle komma hit så var jag tvungen att se hur Zayn såg ut så jag sökte upp honom och helt plötsligt som kom flera 1000 bilder fram på honom. Så fort jag såg dom så ångrade jag mig, fan varför var jag tvungen att söka på honom.

Jag smög ifrån mamma i köket och upp på mitt rum. Jag satte mig vid datorn och klickade upp twitter, tumblr och spotify. Dappy, Fuck Them började spela, så jag började rappa med Dappy, men naturligtvis så var det någon som var tvungen att komma. Jag snurrade runt i min snurrstol som jag hade vid skrivbordet och såg min mamma stå i dörrkarmen.

"Vad?!?"

"Maten är klar, kommer du ner?"

"Ja jag kommer, ge mig två minuter så är jag där nere." Med det så gick hon, suckade jag och skrev en snabb tweet. "Varför måste han vara här?" Jag skrev och loggade ut snabbt och stänga av datorn.När jag var på väg ner för trapporna, ringde på dörrklockan såg jag Zayns mamma öppna dörren och utanför stod de fyra stycken tonårspojkar och log mot henne.

--- Louis perspektiv ---

När jag har fått adressen från Zayn så åkte pojkarna och jag direkt dit.

"Var bor de?" Harry frågade mig.

"Inte så långt bort från Zayn föräldrar hus". Jag svarade.

"Okej." sade han.

Jag undrar vilka kompisar dom är hos för Zayn har då aldrig sagt något om några speciella kompisar som hans mamma hade. Men jag antar att det inte är en stor sak för honom att berätta.
När vi äntligen hade hittat huset så parkerade jag bilen och vi gick till yter dörren. Jag plingade på några gånger och efter några sekunder så öppnades dörren av Zayns mamma.

"Hej killar", sa hon.

"Hej Patricia .. är kommer Zayn?" frågade jag.

"Men jag trodde att ni killar ville äta innan ni åkte?" frågade hon. Jag såg hur hennes leende bleknade.

"Ehm .. ja jag antar att vi kan göra det." sa jag men det lät mer som en fråga. Jag hatade att göra folk ledsna och jag menar en middag inte kan vara så illa.

"Bra!" Sa hon och hon fick ett stort leende på hennes läppar.

Jag hörde någon gå ner från en trappa eller något och det var då jag såg henne.

"Lola är det du?" sa jag och hon vände sig om och kollade rakt på mig. Hon fick ett litet leende på läpparna när hon hade sett mig.

"Louis, hej!" sa hon och gick fram till mig och kramade om mig. Kramen avslutades snabbt och hon tog ett steg bak.

"Vad var det jag sa att vi skulle träffas igen." sa jag och log som resulterade i att hon också log.

"Ja, du hade väll rätt men vilka är dina kompisar?" jag vände mig om och pekade på var och en.

"Det här är Liam, Harry och Niall." hon sträkte fram sin hand och hällsade på alla tre med ett leende.

"Hej på er men kom in maten är klar." Vi nickade och tog av oss våra skor och hängde av oss våra jackor på en krok i hallen.

2012-12-11 @ 12:13:00 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever? kapitel 5

Tidigare:

-Flickor är ni klara?!? hörde jag min mamma skrika från botten våningen.

-Ja, vi det är vi!! skrek dom samtidigt. Ibland så tror jag att dom delar hjärna för dom tänker nästan alltid på samma saker.

-Lola?! Hon skriker igen.

-KLAR!!

---- Zayn perspektiv ----

Jag satt i köket och kollade runt på twitter, inte för att jag twittrar mycket men jag brukar faktiskt kolla runt vad alla andra skriver. Jag kollade runt på twitter och såg att Niall hade skrivit något, den killen twittrar jämnt ser honom alltid med en mobil i handen om den inte är där så är det mat istället.

"Zayn, vi måste gå nu". Hörde jag min mamma ropa.
"Ja ja, jag kommer." Sa jag med en trött röst.
"Bra, tycker du inte att det kommer att bli kul att träffa dem igen?" frågade hon mig.
"Err ... ja absolut." Det var ingen sanning i vad jag hade sagt, jag åkte inte hem bara för att träffa några kompisar som vi inte änns hade sett sedan 10 år tillbaka. Jag var här pågrund utav en konsert och att jag ville träffa min familj.

Jag gick ut till hallen och började sätta på mig ett par av mina många sneakers. När jag höll på med att ta på mig jackan så kom Safaa ut i hallen med hennes rosa one piece jag hade köpt till henne på hennes förra födelsedag.

"Ska inte du komma?" frågade jag henne.
"Nej jag frågade mamma om jag kunde få vara hemma istället och hon sa ja."
"Ohh okej men kommer Doniya och Waliyha?"
"Nej, Waliyha och jag har ska en filmkväll och Doniya är hos någon kompis." Hon svarade.
"Okej." Sa jag.
Varför behövde jag följa med? Såklart att mamma trodde att jag ville följa med när hon hade frågat flera gånger om jag fortfarande hade kontakt med henne och dum som jag är så svarade jag "ja" eftersom jag trodde att jag aldrig skulle se henne igen. Varför är jag så dum? Visst jag hade saknat henne som fan, men menade inte att jag ville träffa henne. Plus det var hon som bröt vår kontakt till varandra, inte jag så det är inte mitt fel. Kanske var det bra om vi träffades igen. Då kan jag fråga varför hon bröt våran kontakt till varandra och varför hon inte svarade på mina sms eller när jag ringde henne. Fast nej jag har inte lust att se henne, går heller ut än att se henne igen och som jag sa tidigare jag HADE saknat henne men jag saknar henne inte längre.

--- Lola's perspektiv ---

Jag hörde dörrklockan ringa och jag gick ner till hallen för jag visste att mamma skulle bli skit förbannad om jag inte stod där. Jag vet att min mamma redan hade öppnat dörren när jag hörde röster som jag inte hade hört på flera år. När jag kom ner så såg jag bara Zayns föräldrar stå i hallen men efter bara någon sekund så kom Zayn själv utan hans systrar, great... Men tyckte det var konstigt att Safaa och Waliyha inte var här eftersom dom var båda bra vänner till mina systrar. När jag kollade på mina systrar så log dom bara och sa hej till Zayns föräldrar. Jag gick fram till Yaser och Patricia och hälsade.

"Hej." sa jag och kramade om dom.
"Hej sötnos, det var länge sen sist." sa Patricia och log när vi hade tagit ett steg ifrån varandra. Jag kramade om Yaser men struntade helt i Zayn.
"Middagen är snart klar så ni kan sätta er i vardags rummet." sa min mamma till oss som fortfarande stod i hallen och hälsade på varandra. Jag såg mina systrar krama om Zayn och deras leende blev större när dom släppte honom. Jag suckade och började gå till köket för att hjälpa mamma med maten. Min pappa tog med Yaser och Patricia ut till vardags rummet och började prata om allt från himmel till jord. Mina systrar och Zayn satte sig nog också i vardags rummet men jag brydde mig faktiskt inte så mycket om dom.

"Vill du ha hjälp med något?" Frågade jag henne och hon log mot mig.
"Ja älskling om du vill så kan du få duka bordet?" Sade hon.
"Ja, det kan jag göra." sa jag. Jag hjälper hellre till än sitter där ute med dom och pratar om absolut ingenting.
"Bra, visst är det roligt att dom är här va?" sa hon och hennes leende var nog det största jag någon sin hade sett. Tror faktiskt att jag blev lite rädd när jag såg hennes leende men jag förstår henne för Brasilien var inte hennes hem Bradford är och kommer alltid att vara det.
"Eh .. ja verkligen roligt." svarade jag med en låg röst.

2012-12-10 @ 21:14:18 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever? kapitel 4

Tidigare:

-One Direction är faktiskt i Bradford för att göra en konsert imorgon och vi alla vet ju att en av killarna har familj här..

Jag orkade inte lyssna mer på radion, så jag kopplade in min mobil och startade Spotify och gick in i spellistan jag satte på Don't you worry child med Swedish House Mafia, house tjejen som jag är.
När jag kopplade ur mobilen när jag hade stannat bilen som jag hade parkerat vid ingången till vårat hus, jag gick ur bilen och gick in i det varma huset.

"Älskling, det är dags att stiga upp." Jag öppnade sakta ögonen och såg min mamma sitter på sängkanten med ett leende på läpparna.

"Varför är du så jävla glad?" Sa jag att jag inte är en morgon människa? Men min mamma är van med min dåliga attityd på morgonen så hon bara fortsätter att le.

"Ditt rum har blivit riktigt fin efter att du målade om det. Men det är så konstigt att se rummet i en annan färg eftersom du har haft den rosa färgen sedan du föddes. Tänk att vi kunde flytta tillbaka till samma hus efter 10 långa år i Brasilien. Vi har så många minnen här, minnen från just det här huset som att du tog ditt första steg just i detta rum. Minns du när du visade upp din första dans koreografi?"

"Ja det gör jag, men varför är du så jäkla glad?" sa jag trött efter att ha hört hennes prat om hur glad hon är att vara tillbaka. Och bara för det så ler hon ännu större.

"Du minns familjen Malik?" sade hon enkelt. Malik, naturligtvis jag kommer jag ihåg dom, våra familjer var verkligen nära varandra innan pappa bestämde sig för att ta jobbet i Brasilien.

" Ja."

"Bra, för dom kommer hit ikväll eller rättare sagt om några timmar."

"Varför?"

"För det var länge sedan vi sågs så vi tyckte att det var dags att träffas. Plus att ni barn var ju så nära varandra när ni var mindre." med det så ställde hon sig upp och började gå mot dörren. när hon hade kommit fram till dörren så vände hon sig om.

"Du borde gå upp nu eftersom dom kommer vid 17 och klockan är 12 nu." och så gick hon. Döda mig snälla!!

---- 4 timmar senare ---

Jag tog en titt i min garderob på kläderna som inte låg kvar i olika lådor från flytten. Jag hittade ett par svarta jeans och till det tog jag en vinröd stickad tröja.. Det var en timme tills "The Malik Family" skulle komma,jag förstår faktiskt inte varför vi måste träffa dom. Jag menar att det har gått så många år sedan vi sågs och det skulle bara bli pinsamt om vi träffades, men om min mamma har bestämt något så blir det så.

Jag satte mig på sängen med datorn och skrev in mitt lösenord för att komma in på min sida och när jag kom in så klickade jag direkt upp safari. Jag skrev in facebook.com i sök rutan och när jag kom in så kändes det som att jag inte hade varit inne på facebook på flera år. Jag såg alla mina kompisar i Brasilien hade uppdaterat att de var någon fest eller något det var då jag inte orkade mer så jag loggade ut från facebook. Istället så loggade jag in på twitter och skrev in "Jag saknar verkligen alla mina vänner hemma i Brasilien, love you guys! xxx #Imissmyfriendsbackhome" och klickade på tweet. Jag loggade ut från twitter och gick in på tumblr och där satt jag. Älskar verkligen tumblr det är min drog kan sitta i timmar och bara kolla på olika bilder.

-Flickor är ni klara?!? hörde jag min mamma skrika från botten våningen.

-Ja, vi det är vi!! skrek dom samtidigt. Ibland så tror jag att dom delar hjärna för dom tänker nästan alltid på samma saker.

-Lola?! Hon skriker igen.

-KLAR!!

Kapitel 4, yay!! Lola verkar inte så glad över att träffa "the Malik family" eller vad tycker ni? Vad tror ni har hänt som har fått Lola att tänka så? Hoppas ni gillar den än så länge lovar att det kommer hända något snart.

2012-12-09 @ 21:49:00 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever? kapitel 3

Tidigare:

"Nej, det är bara jag." sa jag som svar på hans fråga. Han log och satte sig, han hade en hel bricka med mat med sig. Han började att äta och jag gick tillbaka till att titta ut genom fönsterna. Ingen av oss sa något utan vi bara satt och åt vår mat, jag åter gick till att kolla ut genom fönstret och drömde mig bort till Brasilien och alla mina vänner där. Jag tänkte tillbaka på alla mina minnen jag hade därifrån och alla minnen jag hade med några av mina bästa vänner som jag älskar. Men mina tankar avbryta plötsligt av någon hosta och till min förvåning var det killen mitt emot mig som såg på mig.

"Ledsen om jag stör dina tankar, men jag undrar vad heter du?" sa han och log ett ganska söt leende.

"Lola." Sade jag och höll fram min hand . Han kramade min hand och skaka den försiktigt innan han sa ...

--Lola's perspektiv--

Han tittade på mig och log.
-Louis, Louis Tomlinson. Sa han med ett stort leende, jag log tillbaka.
-Okej. Sa jag och tog bort handen får hans grep och tog tag i min latte.
-Så varför sitter du här ensam? Frågade Louis med en söt leende.
Jag tog min latte och kollade sen på honom.
-Jag har varit och shoppat, och jag kände mig lite hungrig. Sa jag och frågade sedan: Vad gör du här ensam?
-Okej, jag kom hit för att träffa några vänner men de är uppenbarligen inte här än. Sa han och tittade ut genom fönstret.
-Varför inte? Frågade jag.
-Jag vet inte, de måste antagligen vara hemma. Sa han bara och tog en bit av sin mat, jag nickade bara som ett svar. Ingen av oss sa något, jag tittade ut genom fönstret och såg på alla människor som går i det kalla regnet. Jag kollade tillbaka på Louis som satt och kollade på mig. Jag tittade på honom förvirrat och han börjarde le.

- Jag tror att jag måste gå hem. Sa jag och log mot honom.

-Okej .. kan jag få ditt nummer så vi kanske kan träffas en annan gång?

-Ja, det skulle vara jättekul. Sa jag. Han tar fram sin iphone och ger mig den han hade redan skrivit i mitt namn och det förvånade mig lite att han kom ihåg det, jag skrev in mitt nummer och jag gav tillbaka den till honom han tog den och la den i fickan. Jag ger honom min mobil och han skriver in hans nummer, jag tog min telefon tillbaka och log mot honom. Jag ställde mig upp och tog på mig min jacka.

-Hej då, jag hoppas att vi ser varandra nån gång. Sa jag och tittade på honom.

-Ja, jag hoppas det, hej då. Sa Louis och log, jag log tillbaka och vände mig sen om för att gå till dörren för att ta bilden och köra hem.

-- Louis perspektiv --

-Fan, hon var het. Sa jag tyst till mig själv, men tydligen högt nog så att de som satt vid borden bredvid mig vände sig om för att kolla på mig med dömande ögon. Jag suckade och fortsatte att äta maten jag hade beställt, men jag kunde inte sluta tänka på henne. Lola, var hennes namn som snabbt hade blivit fastklistrat, det var ett mycket vackert namn, nästan lika vacker som hon. Hon var vacker och det kunde man verkligen inte förneka.Hon hade den perfekta solbrännan, brunt hår som det sträckte sig nästan till naveln, hennes bruna ögon som var omgivna av fylliga fransar. Hon var som en naturlig skönhet, så mycket som man hade sett iallafall hon hade den mesta av tiden sutit och kollat ut genom fönstret, men det lilla jag såg var fantastiskt. Jag vill absolut möta henne igen jag fortsatte mina tankar, men jag avbröts av fyra välbekanta röster.

-Här är du, ledsen att vi är sena, men Liam kunde inte sluta prata med Danielle. Sa Niall och log jag kollade på Liam som såg ut som en tomat i ansiktet.

-Det är okej. Sa jag och tänkte tillbaka på det ögonblick då jag och Lola pratade med varandra. Jag märkte inte att killarna hade gått och beställt mat tills de kom tillbaka med brickor fyllda med mat.

-Vad ler du åt? Frågar Zayn mig och alla killarna kollar på mig. Jag märkte inte att jag hade sutit med ett leende på läpparna.

-Bara ett roligt skämt. Sa jag snabbt och mitt leende försvann lika snabbt.

-Okej, berätta skämtet för om det får dig att le så måste det vara en bra en. Sa Harry med ett brett leende mot mig. Fan, tänk på ett bra skämt nu Louis, tänk...

-Varför gick svampen på festen? Sa jag snabbt, jag försöker snabbt komma på ett bra svar. Jag kollar på killarna som skakar på huvudet, för att dom inte vet svaret.

- För att han var en rolig kille. Sa jag. En tystnad uppstod innan skrattet tog över. Jag log för mig själv, att jag hade kommit på en ganska bra skämt på så kort tid.

-- Lola's perspektiv --
När jag kom ut från caféet, så jag började gå mot bilen som jag hade parkerat lite längre bort. Mina steg blev snabbare och snabbare för varje steg jag tog, jag föll nästan flera gånger men lyckligtvis har jag en ganska bra balans från att ha surfat. När jag hade gått i 10 minuter, tog jag upp mobilen och skickade ett sms till mamma för att säga att jag var på väg hem. Hon svarade med ett enkelt "okej", jag suckade tyst, och lade ner min mobil i min väska och tog fram bilnycklarna. Jag såg min parkeringsplats några meter framför mig och jag började små springa till bilen. Det hade blivit riktigt kallt, jag hutrade när jag låste upp bilen och gick in. Jag vred om nyckeln och radion startas automatiskt, genom högtalarna hörde jag en okänd låt, jag höjde värmen och körde ut från parkeringsplatsen som nu var nästan tom på bilar. När jag kom ut på vägen igen så slutade den okända låten och Dj:n började prata istället.

Han började prata om något pojkband med namn One Direction. Så de kallade One Direction måste vara ett nytt band eftersom jag inte har hört talas om dem, men kanske inte så konstigt när jag inte lyssnar på popmusik, jag är mer av en "house" person, men jag kan ärligt säga att låten var riktigt bra, och den satte sig fast i huvudet.

-One Direction är faktiskt i Bradford för att göra en konsert imorgon och vi alla vet ju att en av killarna har familj här..

Jag orkade inte lyssna mer på radion, så jag kopplade in min mobil och startade Spotify och gick in i spellistan jag satte på Don't you worry child med Swedish House Mafia, house tjejen som jag är.
När jag kopplade ur mobilen när jag hade stannat bilen som jag hade parkerat vid ingången till vårat hus, jag gick ur bilen och gick in i det varma huset.

Louis verkar gilla Lola. Undrar vad dom andra kommer tycka.. Hihi vi vet redan! Men tycker ni att novellen är bra eller tycker ni att den bajs dålig. Vi tycker faktiskt att den är riktigt bra och vi har tänkt att om några kapitel så kommer något stort att hända!! Kommer inte säga något men ni kan få gissa ;)

2012-12-08 @ 19:12:39 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever? kapitel 2

Mina systrar var nu klar med sin make-up. Men såklart var jag redan klar för att åka in till stan och köpa färg till rummet.

"Mamma, jag kör till måleriet nu, vi ses senare," skrek jag till mamma som fortfarande var i köket.

"Okej ta hand om dig," skrek hon tillbaka.

"Hej då", ropade jag och stängde dörren innan hon hann svara.

Jag gick ut till garaget och där stod den nya bilen, en svart BMW så pappas jobb måste vara bättre än det hade varit i Brasilien. Jag satt i bilen och startade motorn och bara satt där och tänkte. Att efter nio underbara år i Brasilien, har vi flyttat tillbaka till England, men jag är faktiskt glad att vara tillbaka. Jag får möjlighet att träffa mina gamla vänner och träffa nya, om dom minns mig.. Jag körde ut ur garaget och började köra mot staden, jag satte på radion och någon random låt började spela. Jag bestämde att jag först skulle gå till måleributiken för det var viktigast sen om jag hinner så går jag runt och kollar i lite andra butiker, tänkte jag medans jag satt och sjöng med i låten.

Efter att ha kört i nästan 20 minuter, såg jag en måleributik. "Äntligen", sa jag till mig själv och körde till ett parkeringshus och parkerade bilen. Jag gick ut ur bilen och började gå mot butiken som jag såg tidigare. Till min förvåning var det inte så långt till butiken än vad jag trodde. När jag kom in så började jag leta med det samma efter färgerna jag ville ha till mitt rum.

"Hej, behöver du hjälp med något?" sade en röst bakom mig.Jag vände sig om och såg en kvinna som var kanske runt 40.

"Nej, jag tror jag klarar mig själv, men jag säger till om jag behöver något." Sa jag och log. Hon nickade och gick för att hjälpa ett par som stod lite längre bort. Jag fortsatte min sökning efter de perfekta färgerna.

---- 2 timmar senare ----

Efter 2 timmars måleri hade jag äntligen hittat färgerna jag vill ha, det blev vinröd, vit och svart.

"Tack för att du handlar här, du är välkommen tillbaka". sa kvinnan och log ett sött leende. Jag svarade med ett leende innan jag tog mina saker och gick ut ur butiken. Jag gick runt och tittade i olika butiker, köpte några saker till rummet. Klockan var nu kvart i tre så jag gick och satte mig på ett kafé, jag beställde en latte och en cupcake.

"Det blir £ 4,1 tack". sa killen bakom disken. Jag tog ut min bank kortet ur min plånbok och slog in min pin-kod. Killen bakom disken nickade, och jag tog mina saker och gick och satte sig vid ett bord lite längre in i café.Jag tog av min jacka och hängde den på stolen innan jag satte mig ner för att börja äta. Jag drack lite latte, det smakade som vilken latte som helst, så det var inget speciellt med det. Jag ställde ner koppen på bordet men höll fortfarande med båda händerna om den, det hade blivit kallt ute nu så mina händer var kalla men latte var varm så jag värmde mina fingrar genom att hålla i koppen. När jag hade återfått min känsla i fingrarna, så jag släppte muggen och började äta min muffin, det var en vanlig vaniljcupcake med nutella glasyr. Inget särskilt med den häller men jag var inte ute efter att äta något speciellt jag ville bara få lite mat i magen. Medan jag åt så kom fler och fler människor till caféet. Jag satt och tittade ut genom ett av fönstren när jag hörde någon säga.

" Det sitter ingen här förutom du eller?" Jag tittade upp snabbt och såg en kille i min ålder står framför mig, han kollade på mig med en frågande blick.

"Ledsen om jag stör dina tankar, men jag undrar vad heter du?" sa han och log ett ganska söt leende.

"Lola." Jag sade och höll fram min hand . Han kramade min hand och skaka den försiktigt innan han sa ...

Del två, vad tycker ni ? Själva novellen har ju inte börjat precis än men snart är den i gång på riktigt men början är lite trög. Våra kapitel kommer inte vara så långa häller så ni får leva med korta, hehe:)

: Nora

2012-12-02 @ 00:23:22 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Best friends forever?

1.Lola 2.Från flygplatsen 3.Nya huset 4.Ellie och Ella

Vi har gått igenom så mycket, vi har alltid varit där för varandra. Min bästa vän som är som mina syskon. Sedan dagis har vi varit som penna och suddgummi, höger och vänster sko, yin och yang. Och nu ska en av oss separerade från varandra. Dumma pappa att ta dumma jobb i Brasilien, vi har allt här, det är vårt hem, England är vårt hem, inte dumma Brasilien.

"Glöm inte mig annars kommer jag dit och hämtar dig och tar dig hem." sa han och kramade mig hårdare. "Jag kommer aldrig att glömma dig, du är min bästa vän hur kan jag glömma dig?" sa jag och drog i hans doft.

"Man vet aldrig du kanske inte har tid att prata eller inte orkar." "Jag svär på min nallebjörns liv att jag aldrig kommer att glömma dig."

"Planet till Rio de Janeiro restid 15 minuter, 15 minuter."

"Jag tror det är dags att säga adjö till varandra." sa min mor till oss. Men hur du kan säga adjö till sin andra hälft, det tar mer än några minuter, det kan ta ett helt liv men vi får bara några få minuter. "Hej då, lova att du inte glömmer mig." sa han och kysste min kind för att säga adjö. "Hej då och jag lovar jag kommer aldrig glömma dig, bästis." och gjorde samma sak. Jag sprang till min familj som stod lite längre bort och väntade på mig. Jag kollade bak en sista gång och vinkade till min bästa vän innan jag gick på planet till Rio.

Men man ska aldrig lova något som man inte kan hålla...

--- Nio år senare ---

Efter nio fantastiska år i Rio,så kommer dagen jag har fruktat, att vi ska flytta tillbaka till Storbritannien. Jag älskar verkligen denna plats. Att varje dag ha möjligheten att gå ner till stranden för att bada eller surfa med mina vänner. Jag förstår verkligen inte varför jag var så emot tanken på att flytta hit. Platsen är fantastisk och nu vi ska vi flytta ifrån paradiset till ett kallt och mörkt helvete. Men allt är redan i lådor och på väg till vårt hus i Bradford, vårt gamla hus som tillhörde vårt gamla liv. Men nu är det där vi ska bo igen, jag kommer att lämna allt bakom mig, mina vänner, min pojkvän som jag var tvungen att göra slut med bara för att jag ska bo på andra sidan av jordklotet. Adrian och jag hade varit tillsammans i två år när jag sa att jag var tvungen att göra sluta eftersom jag skulle flytta, vår relation var så stark men långdistansförhållande håller aldrig i längden.

"LOLA! det dags att åka, taxin är här!"

" Kommer!" Jag ställde mig upp från där jag hade suttit på golvet i min nu tomma rum, alla mina möbler och kläder var redan i det ny/gamla hus. Jag sprang ner för trappan när jag höll på att kroka med min pappa.

" Älskling titta vart du går nästa gång." sa han och log.

"Sorry pappa kommer inte att hända igen, jag lovar."

"Det får vi hoppas för vi vill ju inte att du ska dö än." sa han och kysste min panna och vi gick tillsammans ut till den väntande taxin som står utanför vårt hus. Min mor och mina två tvillingsystrar som redan satt i taxin och bara väntar på mig och pappa. När alla satt i taxin så vi bar det av till flygplatsen och för att sedan flyga till Storbritannien.

-- I Storbritannien --

När vi hade samlat våra väskor så vi gick ut och vinkade till oss en taxi som skulle ta oss till vårt nya hus. När vi äntligen fick tag i en taxi så var det nära att väskorna inte skulle få plats men lyckligtvis så gjorde de. Det tog nästan en kvart att åka till huset från flygplatsen så det var inte alltför långt. Jag minns inte mycket mer än att vi kom fram så jag tog min väska och gick in i huset och slängde mig med det samma ner i en säng som stod i ett av rummen.

-- Nästa morgon --

Jag vaknade att jag fick solen i ansiktet, jag gnugade mig i ögon och satte sig upp i sängen. Rummet hade inte förändrats mycket sedan vi senast bodde där det enda som var annorlunda var möblerna. Jag tog upp min mobiltelefon som jag hade på laddning bredvid sängen, klockan var två på eftermiddagen.

"Skit."

Sa jag till mig själv innan jag snabbt gick ur sängen och öppnade en av dom bruna kartongerna som stod i mitt rum och tog fram ett par träningsbyxor och en svart t-shirt. Sedan tog jag min tandborste och tandkräm och gick till badrummet som jag till min otur är tvungen att dela med mina två tvilling systrar.Mina två tvillingsystrar som är 15 år gammal och flera lager av smink i det så kallade ansiktet.

"Ellie och Ella är ni klara?!" Jag skrek utanför badrummet dörren.

"Neeej!" skrek dom samtidigt.

Jag suckade och gick ner för trappan in i köket där mamma och pappa äter frukost. Jag borstade tänderna och spotta ut det vita skummet i diskhon och för att sedan skölja av min tandborste. Jag satte mig vid matbordet som mamma och pappa hade dukat med frukost, så dom hade vart upp ett bra tag då.

"Vad ska du göra idag?" frågade min mor

"Trodde jag skulle åka och köpa färg till rummet."

"Det låter som en bra idé, du kan ta bilen den står i garaget."

Första delen av Best Friends Forever? Vad tycker ni?

Som ni kanske ser så har vi raderat det mesta som vi skrev förut men har några saker kvar som vi inte har publicerat än. Och så har Fanny, en av Olivias och min(Nora) vän som också går i min klass börjat skriva är. Fanny och jag kommer skriva novellen Best Friends Forever medans Olivia kommer skriva one shots, Fanny och jag skriver också Best Friends Forever helt på engelska men den finns bara på wattpad, så om ni tycker att första kapitlet är bra så kommer det komma flera kapitel som redan är klara annars så kan ni läsa helt på engelska HÄÄÄÄR! Vi kommer inte ha någon speciell dag då ett nytt kapitel kommer utan det kommer när det kommer.

: Nora

2012-11-30 @ 20:17:00 Permalink Best friends forever? (Slut) Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nyare inlägg